Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition med förslag till förnyad förordning angående Sveriges och Norges ömsesidiga handelsoch sjö fartsförhållanden.

1874-05-01 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1874:31, Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition med förslag till förnyad förordning angående Sveriges och Norges ömsesidiga handelsoch sjö fartsförhållanden.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 31

13

R:v 31.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 30 April 1874.

— — — — Andra Kammaren den 1 Maj —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga

Proposition med förslag till förnyad förordning angående

Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjö fartsförhållanden.

(Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.)

S, A. K.

Uti nådig Proposition af den 30 sistlidne Januari har Eders Kongl.

Maj:t, efter framställning såväl af de hufvudsakliga bestämmelser, hvilka angående

Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden blifva

meddelade genom den ännu i sina väsendtliga grunddrag gällande Kongl.

Förordningen den 24 Maj 1825, i Norge motsvarad af Lagen den 4 Augusti

1827, med deruti genom sedermera utfärdade författningar vidtagna partiel a

ändringar eller tillägg, som ock af de försök, hvilka på olika lider men utan

framgång blifvit gjorda att genom svensk-norska komitéer åstadkomma eu förbättrad

lagstiftning i ämnet, vidare förmält, hurusom i följd af flera anförda

omständigheter behofvet af en revisor! utaf gällande mellanrikslag gjort sig

alltmera känbar!, till dess Eders Kongl. Maj:t slutligen funnit liden vara

inne för frågans förnyade behandling, hvarvid, sedan ärende! utgjort föremål

för vidlyftiga förberedande förhandlingar, på sätt flen nådiga propositionen

omförmäler och dervid fogade handlingar än vidare ådagalägga, Eders Kongl.

Maj t i sammansatt svensk! och norskt Statsråd den 19 December 1873 gilla!

ett uppgjord! förslag till ny mellanrikslag, hvilket Statsrådets ledamöter och

norska Regeringen enstämmigt tillstyrkt; och har Eders Kong!. Maj t, jemte

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 31.

det nådig proposition i ämnet aflåtits jemväl till norska Storthinget, föreslagit

Riksdagen att för sin del godkänna det uppgjorda förslaget, så lydande:

Förslag

till förmjad förordning angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels
och

sjöfartsförhällanden.

Art. I

Om handelsgemenskapen landvägen emellan de förenade rikena.

§ I
Från

det ena af de förenade rikena kunna, så vidt gällande karantänsföreskrifter

ej deremot lägga hinder i vägen, till det andra landvägen såväl

ut- som införas alla svenska eller norska naturalster eller tillverkningar samt

sådana utländska varor, som i allmänhet äro till införsel tillåtna i det rike,

dit de föras.

§ 2.

För varor, som ifrån ena till andra riket landvägen utföras, skall hvarken

utförselstull eller transitoafgift ega rum. För varor, tillverkade i det af

rikena, från hvilket utförseln sker, må ej heller exportpremier beviljas; äfvensom

återbetalning af erlagd tillverkningsafgift för dessa varor eller af tull

för de utländska råämnen, som vid deras tillverkning hafva blifvit använda,

icke medgifvas, med mindre varorna vid införsel i det andra riket draga

hel tull.

§ 3.

Svenska eller norska naturalster eller tillverkningar skola vid införsel

landvägen från det ena riket till det andra vara fria från tullafgifter, med

undantag af

socker och sockertillverkningar,

derunder inbegripet sirap,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 31.

15

tobak och tobakstillverkningar,

bränvin och sprit, alla slag,

malt och malttillverkniugar,

b rån ät eller mal et kaffe, samt

spelkort, för hvilka varor, så vidt de uti det rike, dit de införas, i

allmänhet äro tullpligtiga, full tullafgift skall erläggas utom i de fall, som i

nästa § sägs.

8 4.

Vid resa öfver gränsen från ena till andra riket vare det, med undantag

för spelkort, hvilka äro underkastade såväl stämpelafgift som tull, medgifvet

att af utländska till införsel tillåtna samt svensk eller norsk tull underkastade

alster eller tillverkningar tullfritt medföra följande mindre partier,

nemligen:

Band, alla slag, tillsammans 200 fot.

Bränvin och sprit, alla slag, tillsammans kanna eller fem buteljer,

Garn, alla slag, tillsammans 25 skålpund,

Kaffe 25 skålpund,

Malt £ norsk tunna,

Risgryn 25 skålpund,

Salt 3 norska tunnor,

Socker 50 skålpund,

Tobak 10 skålpund,

Tråd, alla slag, tillsammans 10 skålpund,

Vin, alla slag, tillsammans £ ankare eller 20 buteljer,

Väfnader, alla slag, tillsammans 60 fot,

Öl 1 ankare eller 50 buteljer;

Alla andra varor till ett sammanräknadt värde af 80 kronor, dock må

värdet af hvarje särskild varuartikel icke öfverstiga 40 kronor.

§ 5.

I fråga om en införselstull för utländska varor, som i större partier

eller på annat sätt än i föregående § sägs från ena till andra riket införas,

galle i hvardera af dessa hvad angående dylika varors införsel i allmänhet

är stadgadt.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 31.

§ 6.

Varor, som öfver Svinesund eller Idefjorden öster om Svinesund föras

i färja, pråm eller båt under två kommerslästers drägtighet eller om vintern

öfver isen från det ena riket till det andra, skola, med hänsigt till tullväsendet,

anses såsom voro de landvägen införda, såvida de icke antingen sjövägen

transporterats till den strand af nämnda färjställe eller fjord, hvarifrån öfverföringen

till andra rikets strand sedan skott, eller ock blifvit till donna senare

öfverförda för att derifrån omedelbart sändas sjövägen vidare.

Den, som vill från ena till andra riket landvägen införa varor af de

slag och till den myckenhet att de äro tull underkastade, skall det åligga att

hos tullkammaren eller vederbörande tulltjensteman eller tullbetjent å afsändningsorten

förse sig med behörig varuförpassning, hvilken under transporten

skall gödsel åtfölja.

Förpassningen skall vara ställd till ort, hvarest tullkammare finnes och

förtullning får ega rum.

Sådana tullpligtiga. inländska varor, som omnämnas i § 3, äfvensom

förtullade utländska varor må dock äfven kunna förpassas till eller ifrån allmän

marknad nära gränsen.

§ 8.

Hvad afsändare,, för erhållande af förpassning har att iakttaga stadgas

i §§ 4, 6 och 7 i nådiga förordningen af den 12 Juli 1860 angående varuförseln

landvägen mellan de förenade rikena, hvilka stadgande,, äfvensom allt

hvad såväl nämnda lagrum, sou, §§ 8, 9, 10, 11 och 12 i nyss åberopade författning

i (ifrigt innehålla angående förpassningens innehåll, varornas undersökning

och tullbehandling, tullkontrollen samt afsändarens ansvar om varorna

ej inom föreskrifven tid till förpassningsorten framkomma in. in., fortfarande

skola lända till efterrättelse, med iakttagande af de ändringar i eller tillägg

till desamma, som, särskild! i fråga om varuförsändelser på jernväg rikena

emellan, äro eller framdeles kunna blifva meddelade.

Då utländska oförtullade varor skola landvägen försändas till det ena

riket från transitupplag i det andra, må dock, äfven om transporten sker annorledes

än på jernväg, den i ofvannämnda förordning den 12 Juli 1860 föreskrifna

undersökning på afsändningsorten af varornas beskaffenhet och myckenhet
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underä. Skrifvelse, N:o 31.

17

het eftergifvas, derest varorna äro så inpackade, att tullmyndigheten på stället

finner sådan plombering och försegling kunna å dem anbringas, att derigenom

full säkerhet vinnes, att de icke utan plomberingens eller förseglingens skadande

kunna förändras eller mot andra varor utbytas. Derest icke inom den

i § 12 af nyssnämnda författning stadgade tid af tre månader från den å varorna

utfärdade förpassningens datum, der föreskrifvet bevis att en på sådant

sätt afsänd och förpassad vara framkommit till bestämmelseorten med orubbade

sigill eller plomber aflemnas till tullkammaren på afgångsorten, skola, i

fall den afsända varans beskaffenhet och myckenhet kunna tillförlitligen ådagaläggas,

de i berörda § bestämda tuliafgifter och böter hos förpassningstagaren

eller hans löftesman uttagas och i föreskrifven ordning vederbörande

tullkassor tillställas, hvaremot, derest tillförlitlig upplysning om varans beskaffenhet

och myckenhet icke kan åstadkommas, tullkammaren i afsäudningsorteu

har att hos förpassningstagaren eller hans löftesman uttaga böter till

belopp af fyra kronor för hvarje skålpund utaf det icke behörigen framkomna

varukollyts bruttovigt. Af detta bötesbelopp tillfaller den ena hälften tullkassan

på afsändningsorten och den andra hälften tullkassan på bestämmelseorten.

§ 9.

Svenska och norska manufaktur- och fabriksvaror skola, då de i större

partier eller på annat sätt, än i § 4 säges, från .ena till andra riket landvägen

införas, för tillgodonjutande af de uti § 3 i afseende på införseln dem

medgifna förmåner, vara åtföljda af vederbörande tullkammareföreståndares

eller annan offentlig tjenstemans bevis, att varorna äro af svensk eller norsk

tillverkning.

§ io.

Finnes någon öfver gränsen införa tillåtna varor af de slag och den

myckenhet att införselstull derför bör erläggas, men varorna icke af behörig

förpassning äro åtföljda, ansvara såsom för tullförsnillning.

Införas landvägen från det ena riket till det andra varor, hvilka äro

till införsel förbjudna, eller finnes vid undersökning å bestämmelseorten flera

eller färre eller andra slags varor, än som i medförd förpassning äro upptagna,

eller äro varorna eller emballagerna icke försedda med de i förpassningen omförmälda

stämplar, sigill eller plomber, ansvara den, som dermed beträdes, på

sätt derom i allmänhet stadgas i det rikes tullförfattningar dit införseln skeft.

Bih. till Riksd. Frot. 1874. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 2 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens underd. Skrifvelse, ZV:0 31.

§ 11.

Tullstyrelserna i Sverige och Norge skola, till närmare kontroll å inoch

utförseln af varor land vägen från ena till andra riket, hvar tredje månad

tillsända hvarannan förteckningar å de varutransporter, som med förpassningar

landvägen från ena till andra riket under de trenne sistförfluten, månaderna

ankommit eller afgått; äfvensom de inbördes skola lemna hvarannan underrättelser

om de föreskrifter, som i afseende å berörda kontroll tid efter annan

kunna utfärdas.

Art. IL

Om svenska och norska fartygs ömsesidiga rättigheter samt handelsgemenskapen

sjöledes mellan de förenade rikena.

§ 12-

Alla i det ena riket inhemska fartyg och båtar, öppna eller däckade

och af hvad slag och drägtighet som helst, skola, ehvad de der äro byggda

eller naturalisera»^, äfven i det andra behandlas såsom inhemska och åtnjuta

alla dermed förenade rättigheter samt må således, utan afseende om de ankomma

eller afgå från eller till in- eller utländsk ort eller om de äro barlastade

eller lastade med in- eller utländska varor, icke åläggas andra eller

högre afgifter till kronan, städer eller särskilda inrättningar än af inhemska

fartyg och båtar skola utgöras.

Det ena rikets fartyg och båtar må ock inom det andra rikets område

idka fraktfart med samma rätt och under enahanda vilkor, som för inhemska

fartyg och båtar äro bestämda.

För tillgodonjutande af dessa och öfriga för varuskeppningen medgifna

ömsesidiga förmåner skola fartygen vara försedda med sådana handlingar, som

till bestyrkande af deras nationalitet äro i hvardera riket föreskrifva.

§ 13.

Varor, som med norska fartyg in- eller utföras, skola, utan afseende

på den ort, hvarifrån de ankomma eller till hvilken de afgå, i Sverige icke

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd''. Skrifvelse, N:o 31.

19

vara underkastade andra eller högre afgifter vare sig till kronan, städer eller

särskilda inrättningar, än om de med svenska fartyg in- eller utföras.

Ett lika förhållande skall i Norge, i afseende å varors in- och utförsel

med svenska fartyg, ega ruin.

§ 14-

Svenska eller norska naturalster eller tillverkningar, som direkte från

det ena- till det andra riket i ettdera rikets fartyg införas, utan att fartyget

under resan i trummande hamn lossat eller lastat, skola vid införseln vara

från tullafgift fria, med undantag endast dels af de i § 3 uppräknade varor,

hvilka, då de sjöledes införas, skola, äfven om införseln sker i mindre partier,

vidkännas hel tull, dels ock af spannmål, malen eller omalen, för hvilken vara,

der den i allmänhet är tullpligtig, skall erläggas half tull.

I öfrig! kommer, beträffande så val rättigheten till varors ut- eller införsel

sjöledes från ena till andra riket, som beräkning af tullafgifterna dervid,

att i hvardera riket till efterrättelse gälla hvad der angående varors ut- eller

införsel samt förtullning i allmänhet är eller varder stadgadt.

§ 15-

Hvad § 2 innehåller i fråga om exportpremie samt återbekommande af

tull eller tillverkningsafgift för varor, som, tillverkade i det ena af rikena,

derifrån till det andra utföras, skall ega tillämpning äfven då utförseln sker

sjöledes.

§ 16-

För tillgodonjutande af den tullfrihet eller lindring i tullafgifter, som

enligt § 14 blifvit svenska och norska alster och tillverkningar medgifna, skall

det åligga den, som desamma från ena till andra riket utskeppar, att förse

sig med tullkammarens i afsändningsorten bevis att varorna äro af inhemsk

afvel eller tillverkning.

§ 17-

I likhet med hvad i § 11 rörande kontroll å varutransporter landvägen

är stadgadt, skola tullstyrelserna i Sverige och Norge hvar tredje månad till
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens underd. Skrifvelse. N:o 31.

sända hvarannan förteckningar å de fartyg och laddningar, som under de trenn6

sistförflutna månaderna från ena till andra riket ankommit eller angått, samt 1

öfrigt, till kontroll å varors in- och utförsel sjöledes emellan båda rikena, iakttaga

hvad i nämnda § är föreskrifvet.

§ 18.

Denna förordning skall tråda i kraft den dag Konungen bestämmer,

efter det motsvarande föreskrifter blifvit för Norge till efterrättelse .antagna.

Den fortfar att gälla till dess för båda rikena annorlunda förordnas eller ett

år förflutit, sedan någotdera riket om ändring eller upphäfvande af densamma

för sin del fattat, af det andra rikets samtycke oberoende beslut.

Då denna författning träder i kraft, skola ej mindre nådiga förordningen

den 24 Maj 1825 angående Sveriges och Norges ömsesidiga handels- och

sjöfartsförhållanden, än äfven, med det undantag, hvartill § 8 föranleder, alla

öfriga i samma ämne meddelade föreskrifter upphöra att vara gällande.

Riksdagen, som lika med Eders Kong!. Maj:t funnit det framlagda för"

slaget egnadt att underlätta och befrämja handels- och sjöfartsförbindelserna

emellan brödrafolken, har derföre äfven för sin del godkänt nämnda förslag;

hvilket Riksdagen härigenom får i underdånighet tillkännagifva.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 1 Maj 1874.

Stockholm, Bergström & Lindroth, 1874.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.