Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, angående Riksbankens förhållande till Statsverket och Myntverket i fråga om myntväsendet.

4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1874:84, Skrifvelse, angående Riksbankens förhållande till Statsverket och Myntverket i fråga om myntväsendet.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 84.

3

N:o 84.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 20 Maj 1874.

— — — —- Andra Kammaren den 20 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående Riksbankens förhållande

till Statsverket och Myntverket i fråga om myntväsendet.

(Banko-Utskottets Memorial N:o 18.)

S. A. K.

Genom 1 § i lagen om öfvergången till det nya myntsystemet af

den 30 Maj 1873 är stadgadt, att, i den män mynt af den beskaffenhet,

som genom myntlagen af samma dag föreskrifves, hinna utmyntas, desamma

skola genom Riksbankens försorg deri allmänna rörelsen tillhandahållas; och

enligt 16 § i myntlagen åligger det Riksbanken att i dess hull Ullkontor äfvensom

vid afdelningskontoren i Göteborg och Malmö verkställa vexling af

sådana mynt, som endast till statens kassör aro lagligt betalningsmedel,

emot samma slags gångbara mynt samt af skiljemynt emot guldmynt.

1 öfverensstämmelse med dessa stadgande!! aro i bankoreglementet

införda föreskrifter om anskaffande och tillhandahållande af mynt med meia,

h vilka föreskrifter för öfrig t jemväl äro till eu del påkallade åt behofvet för

Riksbanken att vara försedd med ett myntförråd, tillräckligt för inlösen vid

anfordran af Riksbankens sedlar. =

Men för möjligheten att fullgöra nu omforma Ida åligganden är Riksbanken

i väsendtlig man beroende al Ko agb Myntverket, mellan hvilket

och Riksbanken beröringar dessutom föranledas äfven af andra, i sammanhang

dermed stående förhållanden.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 84.

Det är fördenskull nödigt, dels att Myntverket sättes i tillfälle att

verkställa myntning med den skyndsamhet som erfordras for att tillräckligt

förråd å mynt alltid må finnas, dels att föreskrifterna för Myntverket afmattas

i öfverensstämmelse med hvad för Riksbanken är behörigt. Vid flera

tillfällen under de senare åren har det visat sig att förvecklingar och svårigheter

förekommit, och det har fördenskull synts Riksdagen nödigt att

härpå fästa Eders Kong!. Maj:ts uppmärksamhet, på det att anledningarne

till dylika förvecklingar och svårigheter må för framtiden, så vidt möjligt,

undanrödjas.

För så vidt saken heror på de tekniska vil koren för Myntverkets

förmåga att verkställa myntning, torde derför vara sörj dt genom det anslag,

Riksdagen beviljat i och för Myntverkets utvidgande.

För åvägabringande åter af en ändamålsenlig samverkan mellan Riksbanken

och Myntverket, synes en omarbetning af det för Myntverket nu

gällande, år 1836 af Kong!. Maj:t utfärdade reglemente erfordras; och torde

sådant för (ifrigt knifvas jemväl af hvad § I t af myntlagen innehåller derom,

att regler för probering och justering vid Myntverket samt inlemnande derstädes

af guld till förmyntning in. in. skola af Kong!. Magt förordnas.

Riksbankens och Myntverkets förhållanden till hvarandra torde hädanefter

hufvudsakligen komma att afse dels guld och dess utmyntning, dels

skiljemynt af såväl silfver som brons, dels ock användningen af silfver- och

kopparmynt, pr ii gladt efter äldre författningar, hvilket, när det till Riksbanken

inkommit, icke kan hvarken ånyo utsläppas i rörelsen eller i myntad

form försäljas, utan måste nedsmältas.

I fråga om Riksbankens rätt i förhållande till Myntverket att disponera

öfver silfver, som till detta för Riksbankens rakning inlemmats, har det

visat sig, att reglementet för Myntverket kan gifva anledning till eu tydning,

hvilken icke står val tillsammans med Riksbankens rätt och fördel,

hvadan bestämmelserna i sistherörda reglemente härutinnan torde behöfva

ändras eller förtydligas.

Beträffande utmyntning af guld synes det såväl för Riksbanken som

för enskilde, hvilka kunna inlemna guld till myntning, vara af stor vigt, om

Myntverket kunde åläggas att inom bestämd tid verkställa myntning af viss

myckenhet guld och utlemna myntet till den, som begärt rnyntningen. För

Riksbanken vore det högst angeläget att städse kunna påräkna skyndsam

myntning och att blifva, sä vidt möjligt, oberoende af hinder och dröjsmål

från Myntverkets sida, da, enligt Riksdagens beslut, Riksbanken skall vara

skyldig att i allmänhet med mynt inläsa densamma erbjudet guld, utan. afvaktan

på dettas myntning. Visserligen torde den här ifrågasätta skyldigheten

för Myntverket att inom viss tid verkställa myntning icke vid Mynt
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 84.

verkets nuvarande skick kunna detsamma åläggas; men detta borde icke

mota svårighet, sedan Myntverket hunnit blifva utvidgadt och förbättradt.

t fråga om skiljemyntet, såväl silfver- som bronsmynt, tillkommer

det numera, enligt lagen om rikets mynt, statsverket att föranstalta och ombesörja

tillverkning deraf.

Utan tvifvel vore det önskvärd! att bestämmelse meddelades, huruvida

statsverket kommer att låta tillverka skiljemynt i förråd, sä att sådant

af alla valörer städse kan vid Myntverket erhållas, eller om Riksbanken

måste, såsom hittills skott med kopparmyntet, på förhand reqvirera de slag

och belopp, som synas blifva Ur rörelsen behöflig-!, och i sådant tall till

hvilken myndighet Riksbanken har att vånda sig: och vore det, i tall tillverkning

för hvarje gång skall begäras, otvifvelaktigt åt mycken nytta om

föreskrift funnes om viss tid, inom hvilken bestämdt antal mynt skall vara

färdigt, enär eljest, efter hvad erfarenheten visat, det kan inträffa, att rnyntningen

fbrdröjes eller otc bl ifver, och det naturligtvis ej kan vara möjligt för

Riksbanken att vara försedd med skiljemynt, om tillverkningen åt hvad

Riksbanken reqvirera! antingen alldeles icke eller först efter dröjsmål

utföres.

Enligt Kong!. Majrts den 23 Februari 1842, den 21 September

1866 och den 31 Oktober 1873 gifna beslut, är Riksbanken berättigad att,

efter hand och i män som behof af nytt skiljemynt uppstår, till Myntverket

för ommyritning aflemna de i Riksbankens förråd befintliga gamla kopparskiljemynt,

emot en efter kopparens vigt bestämd godtgörelse, motsvarande

165 kronor 41 öre för 100 kilogram. Samma svårigheter för Riksbanken

att utan äfventyr för det allmänna tillgodogöra sig metallens värde i det

präglade myntet, sent föranledt nämnda bestämmelser rörande kopparmyntets

användande vid tillverkning af bronsmynten, komma jemväl att uppstå beträffande

de i Riksbankens förråd befintliga och framdeles dit ingående,

efter 1855 års och äldre myntordningar präglade silf ver mynt, derest icke

Riksbanken kali påräkna, att desamma till det värde myntsil fre t må eg a,

af statsverket öfvertagas och ommy litas.

Af stadgande^ i 14, 16 och 17 §§ i myntlagen, jemförda med §

15 i samma lag, torde det vara tydligt, att statsverket skall vidkännas läslusten

på sådant, enligt nämnda lag myntadt såväl guld- som silfver- och

bronsmynt, som bill vit sä nött, att detsamma ej längre är lagligt be ta In i vy - medel man och man emellan, och åt Art. 1 i i my^konventionen imf in

Sverige och Danmark vill det synas klart, att natta danska mynt eller danska

skiljemynt, som finnas hora mot danskt guldmynt utvexlas, skola till

statsverket aflemnas, för att genom dess försorg mot behörigt mynt utbytas.

Men Riksdagen anser sig höra fästa uppmärksamheten dels derpå att, då

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 84.

16 § i myntlagen innehåller, att, genom särskilda stadgande!!, skall bestämmas

å hvilka andra ställen än Riksbankens hufvudkontor samt avdelningskontor

i Rote borg och Malmö vexling af slitet mynt emot gångbart samt

af skiljemynt mot guldmynt skall ega ruin, dessa särskilda stadgande!! numera

äro behöflig!!, sedan nytt såväl guld- som silfvermynt börjat i rörelse!!

utkomma, dels derpå att, i mån som de nya myntsorterna spridas i rörelse!!,

det blifver angeläget att få bestämdt, till hvilken myndighet Fullmäktige

hafva att vända sig för de åtgärder å Riksbankens sida, hvilka i ena

eller andra afseendet kunna vara att påkalla.

Med afseende på nu anförda förhållande!! har Riksdagen ansett sig

höra bos Eders Kong!. Maj:t i underdånighet hemställa, att såväl de i §

11 af lagen om likets mynt af den 30 Maj 1873 omtalade regler för probering

och justering vid Myntverket af guld samt för inlemnande af sådant

till formyntning, med mera, som ock nytt reglemente för Myntverket måtte

varda utfärdade, så affattade, att de stå i öfverensstämmelse med hvad för

Riksbanken är bedröfligt; samt att för ordnande af förhållandena emellan

statsverket och Riksbanken i afseende på myntväsendet erforderliga föreskrifter

mätte af Eders Kong!. Maj:t meddelas.

Riksdagen framhärda!'' etc.

Stockholm flen 20 Maj 1874.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.