Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, angående ändring i allmänna lagens stadganden om skogsåverkan.

1874-05-20 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 3,7 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1874:92, Skrifvelse, angående ändring i allmänna lagens stadganden om skogsåverkan.

Dokumentets text

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 93.

t
tf
-

N:o 92.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 20 Maj 1874.

— — — — Andra Kammaren den 20 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående ändring i allmänna lagens

stadganden om skogsåverkan.

(Särskilda Utskottets Utlåtanden N:is 2 och 7.)

S. A. K.

Hos Riksdagen har genom särskilda motioner blifvit vackt förslag

om sådan lagförändring, att olofligt tillgrepp af växande skog må anses och

straffas som tjufnad.

Att ur teoretisk synpunkt olofligt tillgrepp af skogsalster — äfven

om dessa först genom sjelfva tillgreppet skiljas från den fasta egendomen —

dock bör betraktas såsom tjufnadsbrott, det lärer af den nyare rättsvetenskapens

målsmän anses ostridigt.

Riksdagen antager ock, att det svenska folkets rättskänsla ej blott

kan fördraga, utan fast hellre med alltmera mognad öfvertygelse påkallar en

lagförändring, hvarigenom skogsåverkan, då den är af svårare art, men icke

eljest, förklaras vara tjufnad.

En sådan lagförändring påkallas i synerhet af allmänna meningen i

de nordligare delarne af vårt land, der, efter hvad den officiela statistiken

gifver vid handen, skogsåverkningarne under senare tider alltjemt tilltagit,

och der de bedrifvas såsom en vinstgifvande affär och föröfvas med allt

större

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 92.

större oförsynthet. Detta förhållande förutsätter ingalunda att eernin<rsmamien

och deras medbrottslige sakna begrepp om handlingens obestridd

tjufnadskarakter, utan ber snarare tillsknfvas den omständighet, att lagen °ei

<innu tryckt den ratta stämpeln på handlingens brottslighet och sålunda

ÄdÄ6t T 1 rt8 &rUg mldlnkÄ

sig gällande. lgt h°S dcm hnnes »beboende och eljest skulle gorå

f „ ''^om eu betänklighet emot den ifrågavarande lagförandringen har

f hållits svårigheten att i åverkansmål åstadkomma så fullständig bevismng

att den tilltala^ pa grund deraf, utan föreläggande af edgång kan

sakfallas, och att den ifrågasätta förändringen i brottets karakter skulle försvara

bevisningen emot den tilltalade, enär, om brottet komme att anses

och straffas som stöld, domaren skulle, enligt utbildad praxis, merendels

anse sig förhindrad att ålägga värjemålsed.

... Mfen ,den anmiirkta svårigheten i afseende på bevisningen torde icke

alb f 11 rrek°niw '' i , a åga är 0m de stf rre skogsåverkare. Och i

allt tall lärer det kunna antagas, att blotta möjligheten att varda straffad

för handel med stulet gods skall förmå i väsendtlig man afhålla från sådana

vidt omfattande Vp af obotligen åtkommet virke, utan hvilka skogsåverk
upplått.

® S g6n 1CkC SkuUe f(rekomma 1 den störa utsträckning! de nu

I betraktande af dessa omständigheter anser Riksdagen det höra så
^es

låsomreftfld a h ° gt tillgl''epP af tn''d eller något deraf skall

anses^ såsom stöld eller snatteri, men att derifrån skola undantagas de fåll

da någon antingen tillgriper torrt vindfälle eller annat, som ej kfn hänföras

r,Lt C !• e !er. delar deraf’ eller ock af den växande skogen tager

skott af"Vstbegiu. " ^ ^ ^ tU1^eppet Svår%e“ ka“ hafva

Att till eu och samma kategori hänföra tillgrepp såväl af det växande

trädet som af vind Vidt, men ej torrt träd, bär Riksdagen funnit lämpligt

dels till Stol re skydd mot tillgrepp af kullblåsta, friska träd, helst egaren

ofta frist efter någon tid kan vara i tillfälle att låta dem till bruk °upphugga

eller bereda, dels ock af det skäl att — med undantag af de mera

möt? a!t ^f rrkaT gniPCS På bar gerning - största svårighet torde

S kullblåst%t?H 1™;]UVldavirke’ som ''len brottslige innehafves är taget

hvaremot i de fleUa f 11 ? sadant, som vid tillgreppet var på rot stående,

hvar emot i de flesta tall utan svårighet, genom undersökning af virket lärer

kunna utrönas, huruvida tillgreppet skott af frisk eller af torr skog. ''

1 sammanhang med förändringen i åverkansbrottets karakter anser

RlkSlage" d? ^ra stadgas, att den, som färdas å annans skog och "r

Bih. till RiJcsd. Prof. 1874. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 13 Haft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Riksdagens nnäerd. Skrifvelse, N:o 92.

skada å resetyg eller af annat ofall, nödgas taga något af växande skog

eller annat, hvars tillgripande hittills ansetts såsom åverkan, skall vara från

sträft’ fri. Äfven har det funnits nödigt att vidtaga åtskilliga förändringar i

straffbestämmelserna fir de förbrytelser, som fortfarande skulle komma att

hänföras till åverkan.

På grund af hvad sålunda anfördt blifvit, har Riksdagen för sin del

beslutat en författning, så lydande:

“Härigenom förordnas, att 1, 2 och 16 §§ i %0 kapitlet samt 2, 3,

4, 5, 6 och 7 §§ i 24 kapitlet strafflagen skola erhålla följande förändrade

lydelse:

20 Kap.

1 §■

Hvar, som stjäl gods eller penningar öfver femton riksdaler, dimes,

för stöld, till straffarbete i högst sex månader, der ej annorledes bär nedan

stadgadt är.

Går värdet ej öfver femton riksdaler, och är gerningen ej utmärkt

med sådan omständighet, att den ändock, efter ty -i 7, 10 eller 12 § sägs,

för stöld anses skall; då kallas den snatteri; och vare straffet derå böter,

högst ett hundra riksdaler, eller fängelse i högst sex månader.

2 §•

Om någon å skog eller mark, deri han ej eger del, och den han ej

innehafver, eller eger rätt att nyttja, olofligen, i uppsåt att det sig eller annan

tillegna, fäller eller annorledes tillgriper träd eller något deraf; det skall

såsom stild eller snatteri anses; dock ej i de fall, som i 24 kap. 4 och 5

§§ omtalas.

16 §.

Den som, med vetskap om den olofliga åtkomsten, emottagit, dolt, köpt

eller för yttrat något af hvad stulet är, eller bes irjt omarbetning eller förändring

deraf, skall, med afseende å virdet af det, hvarmed han dylik

brottslig befattning tagit, straffas för st ild eller snatteri efter 1 §; vare ock

lag som i 10 eller 11 § sägs, der han firnt stöld, snatteri, inbrott, rån eller

försik dertill begått.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underä. Skrifvelse, N:o 92.

35

24 K ap.

2 §•

Den, som å annans skog eller mark olofligen svedjar eller verkstiller

torf eller ljungbränning, böte minst femtio, högst ett tusen riksdaler, eller

straffes med fängelse.

3 §.

Hvar, som olofligen syrer, bläcker eller annorledes uppsåtligen skadar

eller förstörer träd å annans skog eller mark, straffes med böter, högst

ett tusen riksdaler, eller fängelse, der ej gerningen, efter 19 kap., bör strängare

straffas.

4 §-L

Den, som å annans skog eller mark olofligen tillgriper växande, eller

vindfäldt men ej torrt träd, eller tager gren eller annan del af sådant träd,

värde, der ej värdet går öfver en riksdaler, straffad med böter, eller fängelse

i högst sex månader.

Lag samma vare, om man å annans skog eller mark olofligen tager

vidflille, gren, ris eller annat sådant, som torrt och ej till bruk upphugget

eller beredt är, eller ollon, nötter, växande gräs, torf eller dylikt, ändå

att värdet stiger högre än här ofvan sägs.

5 §.

Färdas man å annans skog eller mark och varder, för skada å resetyg

eller af annat ofall, nödgad taga något af växande träd eller annat, som

i 4 § omtalas; gifve ersättning och vare från straff fri.

6 §•

Delegare i samfäld skog eller mark, som derå olofligen svedjar eller

verkställer torf- eller ljungbränning, straffes efter ty i 2 § sägs. Säljer eller

bortför lian derifrån olofligen träd eller annat, som i 4 § nämndt är, eller

missbrukar han eljest sin rätt i samfälligheten, straffes med böter, högst ett

tusen riksdaler, eller fängelse.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Riksdagens wnderd. Skrifvelse, N:o 92,

7 §•

Svedjar brukare eller verkställer torf- eller ljungbränning olofligen å

legd jord, vare lag som i 2 § sägs. Gör han derå annan åverkan, eller

säljer eller bortför derifrån olofligen träd eller annat, som i 4 § omtalas,

eller öfverträder eljest sin nyttjanderätt; straffes med böter, högst ett tusen

riksdaler, eller fängelse.

Lag samma vare för boställes innehafvare, kronohemmans eller nybygges

åbo och den, som eljest innehafver, eller eger rätt att nyttja annans

skog eller mark, så ock för den, som eger jord med inskränkt rätt till skogens

nyttjande. “

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 20 Maj 1874.

Stockholm, Bergström & Lindroth 1874.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.