Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, i anledning af ej mindre Kongl. Maj:ts nådiga proposition i fråga om lagstiftning rörande enskildes skogar än äfven motioner i samma ämne.

1874-05-21 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1874:98, Skrifvelse, i anledning af ej mindre Kongl. Maj:ts nådiga proposition i fråga om lagstiftning rörande enskildes skogar än äfven motioner i samma ämne.

Dokumentets text

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 98,

X.O SS.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 21 Maj 1874.

— — — — Andra Kammaren den 21 — —

Särskilda Utskottets förslag till Riksdagens underdåniga skrifvelse, i anledning

af ej mindre Kongl. Maj:ts nådiga proposition i fråga om

lagstiftning rörande enskildes skogar än äfven motioner i samma

ämne.

(Särskilda Utskottets Utlåtande N:o 11.)

8. A. K.

Uti nådig proposition den 20 sistlidne Mars har Eders Kongl. Maj :t

till Riksdagens pröfning framlagt förslag till förordning angående enskilde

skogsegares skyldighet att efter afvikning sörja för skogsåterväxt.

Men då Kamrarne ej kunnat ena sig om beslut i frågan, har densamma,

jemlikt 63 § Riksdagsordningen, för denna riksdag förfallit; hvilket Riksdagen

härigenom får underdånigst gifva tillkänna.

Vid riksdagen har genom motioner framställning blifvit gjord i

syfte att den enskilde skogsegarens i Norrbottens län rätt att afverka

ungskog måtte underkastas inskränkning i öfverensstämmelse med ett af

länets år 1873 församlade landsting afgifvet förslag till författning i

ämnet.

Från

s. 25 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 98.

25

Från nämnda län hafva under senaste tiden af landsting och menigheter,

af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och af enskilde personer

.uttalats farhågor för de förderfliga följderna af en öfverhandtagande

förödelse af enskildes skogar. Dessa farhågor kunna svårligen betraktas

såsom foster af en uppskrämd inbillning. Fasthellre torde de bära anses

såsom en samfäld klagan från en befolkning, som, med verkligheten för

ögonen, finner sin fädernebygd hotad af faran att förvandlas till en ödemark.

Väl är den föreslagna lagstiftningen fotad på grunder, som ej kunna

anses lämpliga för hela riket. Men det torde icke vara en allt för vidt

sträckt tillämpning af sjelfstyrelsens grundsats, om, med hänsyn till landstingets

enhälligt fattade beslut, den af landstinget föreslagna och af motionärerne

hos Riksdagen understödda, i närmaste öfverensstämmelse med

den norrländska skogskomiténs förslag uppgjorda lagen, hvaraf olägenheterna

antagligen ej skulle komma att kännas utom det område, för

hvilket lagen skulle blifva gällande, varder af statsmakterna godkänd med

allenast de smärre jern k n ingår, som funnits nödiga.

Det är möjligt, att en sådan lag i verkligheten ej skulle komma

att helt och hållet motsvara de förhoppningar, man dervid fästat. Den

torde emellertid ega ett afgjordt företräde framför andra, till vinnande

af samma ändamål framställda förslag, hvilka skulle dels vida mer ingripa

i den enskildes dispositionsrätt, dels ock fordra en mycket större

tillökning af skogstjenstemännens antal.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt har Riksdagen för sin

del beslutat och får hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om

utfärdandet af en förordning angående åtgärder till förekommande af

öfverdrifven afvikning å ungskog inom Norrbottens län, så lydande:

»Härigenom varder, för de delar af Norrbottens län,''j ysom ej höra

till lappmarken, förordnadt som följer.

§ I
Barrträd,

som, efter hvad här nedan i § 2 sägs, är att anse såsom

undermåligt, må icke, i form af rundt, biladt eller sågadt virke, till inelier

utländsk ort skeppas eller i fartyg inlastas eller vid lastare plats till

inlastning uppläggas, och ej heller till plank, bräder eller annat dylikt

försågas eller intagas inom såginrättning, i sågränna, eller inom område,

som begagnas till sågplats eller sågbacke vid såginrättning af hvad beBih.

till Riksd. Prof. 1874. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 14 Raft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Biksdagens underd. Skrifvelse, N:o 98.

skaffenhet som helst, allt vid påföljd att virket tages i beslag och dömes

förbrutet, så framt icke, på sätt i § 3 stadgas, vederbörligt tillstånd är

gifvet till trädets afverkning för skeppning eller sågning. Dock vare

hemman segare eller åbo ej förment att, äfven utan sådant tillstånd, af

hemmanets skog, till oundgängligt husbehof, låta vid gården såga och

använda undermåligt virke.

§ 2.

Mom. 1. Såsom undermåligt anses träd, som afverkadt ej håller i

genomskärning minst 7 decimaltum på ett afstånd af 16 fot från storändan.

Vid sagde mått får ej barken inberäkna^.

Mom. 2. Af träd, som lem nar mer än en sågstock, må trädets öfre

del, eller toppstocken, ej hänföras till undermåligt virke och såsom sådant

tagas i beslag, der det tydligen visar sig eller ådagalägges, att det

virke är taget af träd, som ej är undermåligt, eller af träd, som är med

vederbörligt tillstånd för skeppning eller sågning afverkadt.

Mom. 3. Sparre som är bilad så, att ursprungliga tjockleken vid

16 fots längd ej kan utrönas, skall, för att icke anses undermålig, hålla

i omkrets vid sagda längd från storändan minst 20 decimaltum, i fall

sparren är bilad till skarp kant, men eljest minst 21 decimaltum, samt

i förhållande derefter om längden är mindre.

Mom. 4. I afseende på virke, som redan är sågadt, då det anträffas,

skall hvad ofvan är stadgadt ega tillämpning endast i fall lagligen

styrkas kan, att varan tillkommit af träd, som är undermåligt och till

hvars afvärkande för sågning eller skeppning ej meddelats vederbörligt

tillstånd.

§ 3.

Mom. 1. År skog af beskaffenhet, att för dess ordentliga skötsel

och vård fordras afverkning af undermåligt virke, må egare, som vill

låta det virke skeppas eller sågas, anmäla sig hos vederbörande revierförvaltare,

hvilken åligger verkställa den undersökning af skogen, som af

omständigheterna påkallas. Finnes dervid slik afverkning vara med grunderna

för en god skogshushållning öfverensstämmande, då må, der ej

laga hinder eljest möter, tillstånd af förrättningsmannen gifvas till afverkning,

för skeppning eller sågning; dock att träd, som vid storändan

s. 27 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 98

27

håller 5 decimaltum eller mera i genomskärning, ej må afföras innan det

genom förrättningsmannens försorg blifvit med kronomärke stämpladt.

Vill egaren sig till säkerhet hafva virke jemväl af mindre dimensioner

stämpladt, vare dertill berättigad.

Mom. 2. Varder sådan förrättning begärd före den 1 Juni, skall,

der så ske kan och skogsegaren det äskar, undersökningen och utstämplingen

företagas i sammanhang med de utsyningsförrättningar å kronans

skogar, som under året förekomma. Verkställes förrättningen i sådan

ordning, åligger det revierförvaltaren att, om möjligt, vid förrättningens

slut eller, i annat fall, genast efter det alla utsyningsförrättningar under

året inom socknen höra vara afslutade, tillställa sökanden eller dess ombud,

mot bevis, men utan lösen, skriftligt instrument öfver utsyningen.

Företages förrättningen särskild^ bör syneinstrumentet aflemnas, innan

förrättningsmannen från stället afreser. Underrättelse om tiden, inom

hvilken besvär böra vara hos Skogsstyrelsen ingifna, för att kunna till

pröfning upptagas, skall i syneinstrumentet meddelas.

Mom. 3. Angående undermåligt virke, som till följd af föreläggande

vid laga skifte varder afverkadt, skall, der egaren vill låta det

virke skeppas eller sågas, gälla i tillämpliga delar hvad bär ofvan är

stadgadt.

§ 4.

Undermåligt, ostämpladt virke är ej underkastadt beslag, såvida

tydligen visar sig eller styrkes, att afverkningen skett innan donna förordning

blifvit gällande; och skall sådant virke i den ordning, bär ofvan

sägs, med kronomärke förses, der egaren, till sin säkerhet, det äskar.

§ 5.

Jordegare vare ej pligtig att, för utsyning eller stämpling, hvarom

i § 3 eller 4 sägs, vidkännas annan kostnad än godtgörelse till förrättningsmannen

för den tid, förrättningen å stället upptager; i hvithet afseende

jordegaren skall erlägga såsom arvode för hvarje dag 5 kronor

äfvensom förse förrättningsmannen med kost och husrum eller gifva ersättning

derför.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Biksdagens underd. Skrifvelse, N:o 98.

§ 6.

Rätt att i beslag taga virke, som bör anses förbrutet, tillkomme

allmän åklagare, tjensteman och betjente vid skogsstaten samt tullstatens

tjensteman, desse sistnämnde inom hamn och lastageplats; men rättighet

att utföra åtal i sådana mål ege endast allmän åklagare och jägeribetjening,

på sätt gällande författningar stadga; skolande förty tulltjensteman,

som gjort beslag, derom gorå anmälan hos allmän åklagare eller jägeritjensteman.

§ 7.

Medel, som inflyta genom försäljning af virke, som enligt denna

författning är beslag underkastadt, fördelas sålunda, att en tredjedel tillfaller

kronan och två tredjedelar åklagaren; dock att, derest annan behörig

person verkställt beslaget, denne skall af åklagareandelen undfå

hälften.

§ 8.

Denna förordning skall gälla från början af nästkommande Oktober

månad. “

Hos Riksdagen har framställning af enskild motionär blifvit väckt

om förändring i skiftesstadgan i det syfte, att skogsliqvid, efter verkstäldt

laga skifte, ej må utsträckas till träd af mindre dimensioner än 8,3 decimaltum

16 fot från roten, med mindre Skogsstyrelsen efter den i motionens

10:de punkt oinförmälda skogsnämndens hörande annorlunda medgifver.

Det är en länge spord klagan, att laga skiften föranleda skogsförödelse,

särdeles i de fall, då ersättning för mistad ståndskog utgår i skogsförnödenheter,

och önskvärdt vore, om skiftesstadgans föreskrifter rörande

ståndskogsersättning kunde ändras så, att skogen derigenom icke så myc
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 98.

29

ket medtoges, som nu ofta inträffar. Riksdagen har dock ej ansett sig

böra ingå i närmare utredning af frågan, huruvida motionens syfte må

kunna, genom det föreslagna stadgandet, oförändradt eller med någon

jemkning eller på annat sätt lämpligen vinnas, helst upplyst blifvit, att

fråga om dylik förändring i skiftesstadgans föreskrifter särskilt för Gotland

blifvit vid 1873 års landsting väckt och gjord till föremål för Eders

Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, i ty att Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande,

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad landstinget tillstyrkt,

hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet hemställt om beredande af det

tillägg till skiftesstadgan, att afvikning af skog till ersättning för mistad

sådan vid laga skiftesförrättning eller annat utbyte af jord ej må afse

annat än mogna träd, samt att ungskog dervid ovilkorligen skall inlösas.

Med anledning häraf får Riksdagen i underdånighet anhålla, det,

i sammanhang med den särskildt för Gotland väckta frågan om ändring

af skiftesstadgan i ändamål att bestämmande af ståndskogsersättning vid

laga skifte ej må verka till skogens förödande, Eders Kongl. Maj:t täcktes

taga i nådigt öfvervägande, huruvida eu dylik förändring i skiftesstadgans

föreskrifter med hänsyn till hela riket lämpligen må ega rum.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 21 Maj 1874.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.