Skrifvelse, i anledning af Kongl. Majtts nådiga proposition med förslag till förordning angående ändring i vissa §§ af sjölagen.
1875-04-03 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1875:15, Skrifvelse, i anledning af Kongl. Majtts nådiga proposition med förslag till förordning angående ändring i vissa §§ af sjölagen.
Dokumentets text
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 15.
1
N:o 15.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 3 April 1875.
— — Andra Kammaren den 3 — _
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Majtts
nådiga proposition med förslag till förordning angående
ändring i vissa §§ af sjölagen.
(Lag-Utskottets Memorial N:o 10.)
8. A. K.
I följd af stadgandet i Eders Kongl. Maj:ts förnyade förordning angående
matning af handelsfartyg den 15 nästlidne Maj, att svenska fartygs
drägtighet skall i de mätbref, som utfärdas efter den 1 innevarande månad,
beräknas i ton, har Eders Kongl. Maj:t uti nådig proposition den 30 sisttorHutne
December föreslagit Riksdagen antagande af en förordning angående
ändring i de §§ af sjölagen, som förutsätta att fartygs drägtighet är i
nyläster beräknad.
i i , Xid behandling af den nådiga propositionen har Riksdagen för sin
del funnit densamma antaglig, utom beträffande dels den ifrågasätta ändringen
af den i 78 och 79 §§ i sjölagen bestämda liggetid för ångfartyg, dels
ock den föreslagna ersättningen för öfverliggedagar.
Då. nemligen erfarenheten skall hafva ådagalagt, hvad jemväl blifvit
iakttaget i tre särskilda, af Eders Kongl. Maj:t under nästlidna år utfärdade
röifattningar, att en nyläst motsvarar i fråga om segelfartyg 3 14 och beträffande
ångfartyg 4,5 ton, så skulle, vid det förhållande att en’sådan proportion
ej blifvit lagd till grund för det i 78 § förekommande stadgande
Bih. till liiksd. Prot. 1875. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 2 Höft. 1
2
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 15.
om liggedagarnes antal, utan dessa för segel- och ångfartyg biff vit lika
bestämde, häraf och enär liggedagarne enligt förslaget äro i nära öfverensstämmelse
med tontalets förhållande till segelfartygs bärighet beräknade,
blifva en följd, att liggetiden enligt förslaget skulle för ångfartyg blifva
större, än enligt nu gällande lag; hvaremot Riksdagen ansett liggetiden för
ångfartyg kunna inskränkas till hälften mot den, som blifvit för segelfartyg
föreslagen.
Hvad åter angår ersättningen för öfverliggedagar, har densamma synts
Riksdagen icke skäligen höra höjas till större belopp än 40 öre om dagen
för hvarje ton af fartygs drägtighet.
Slutligen och som den dag redan förflutit, då enligt den nådiga propositionen
förordningen skulle tråda i kraft, har tiden för förordningens tillämpning
ansetts höra framflyttas till den 15 nästa Maj.
Af öfvannäranda skål har Riksdagen funnit Eders Kongl. Majrts omförmälda
nådiga proposition icke kunna i sin helhet bifallas, men deremot
för sin del beslutat följande:
Förordning angående ändring i vissa W af sjölagen.
Härigenom förordnas, att 33, 76, 77, 78, 79, 80 och 89 §§ af sjölagen
skola erhålla följande förändrade lydelse:
33 §.
Å alla fartyg öfver femtio ton, som äro destinerade till andra orter
utom riket, än hamnar i Östersjön samt danska och norska hamnar på
denna sidan om Skagcrns fyr och Lindesnäs, skall finnas eu, från sjömanshuset
i afseglingsorten erhållen, derstädes enligt faststäldt formulär upprättad
skeppsdagbok, i hvilken af befälhafvare eller af någon bland besättningen,
under hans tillsyn och ansvar, noggranna uppgifter meddelas:
l:o. om fartyget är i godt stånd eller icke: om lastens beskaffenhet;
om tiden då lastning eller lossning börjar och slutar; om förrättade arbeten,
så i hamn som till sjös; om fartygets djupgående för och akter, då det lemnar
hamn;
2:o. om fartygets afgång från och ankomst till hamn; om de kurser
som blifvit styrda och den väg fartyget tillrygga!:»gger; om vind, väderlek,
ström, observerade ortbestämningar och lödningar; om skada, som timat
och dermed sammanhang egande omständigheter, så ock om allt annat, som
under resan förefaller och hvars kännedom kan dels vara åt nytta enskild!
för redare, aflastare, forsa kringsgifvare och försäkringstagare, dels lända till
allmänt gagn, såsom upptäckt af obekanta länder, grund, strömdrag, observerade
naturfenomener ro. in.;
3
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 15.
3:o. om besättningens antal och helsotillstånd; om någon af skeppsfolket
bestraffas eller skiljes från tjensten och om orsaken dertill, så ock
om någon i stället blifver antagen; om de beslut, som, i särskilda fall,
i samråd med besättningen fattas, så ock om andra omständigheter, på
grund hvaraf fartygets befälhafvare vill gorå egen eller rederiets rättsfordran
gällande eller emot annans anspråk sig eller rederiet värja.
De ämnen, som i skeppsdagboken höra antecknas, skola der, så vidt
omständigheterna det icke hindra, efter hvarje vakt införas. Skulle vid
dagbokens förande skriffel inflyta, må det ej genom radering rättas eller på
annat sätt göras oläsligt, utan anmärkes felet i den särskilda kolumn för
anmärkningar, som dagboken innehåller.
76 §.
Uppgifves, vid aftal om frakt, fartyget till större tontal, än mätbrefvet
innehåller, vare befraktare berättigad till ersättning för den kostnad och
skada honom tillskyndas, i händelse fartyget ej kan lasta hvad som fraktaftalet
föranleder. Är skilnadcn emellan det uppgifna och i mätbrefvet utsatta
tontalet icke större, än eu tjugondedel af mätbrefvets tontal, eger sådan
ersättning icke ruin.
77 §■
Är fartyg helt och hållet eller till bestämd del eller till vissa ton
befraktadt, vare befälhafvare!! skyldig att, utan ersättning, eu viss tid afbida
att godset aflemnas eller lossas, hvilken tid kallas liggedagar. Dessa räknas
från och med nästa helgfria dag, sedan fartyget till lastning eller lossning
färdigt är och befälhafvare!! derom underrättat befraktare, aflastare eller
lastemottagare, så ock, der särskild lastnings- eller lossningsplats inom hamnen
anvisas, dit på rederiets bekostnad fartyget förhalat. Börjar ej lastning
eller lossning, eller hinner den ej fullbordas, inom fartygets liggedagar;
vare befälhafvare skyldig att dertill lemna ytterligare tid, emot ersättning
till fartyget af befraktare eller lastemottagare. Denna tid kallas öfyerliggedagar,
och dessa, sammanräknade med liggedagarne, fartygets liggetid.
Är aflastare!! icke känd, eller icke att träffa, eller är konnossementet
stäldt till innehafvare!! eller till viss man eller order, räknas liggetiden
från den dag, aflastare eller lastemottagare biff vit, på det i orten brukliga
sätt, anmanad att godset aflemna eller emottaga. Lag samma vare om
konnossement är stäldt till viss man, men denne icke anträffas.
4
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 15.
78 §.
^Äro liggedagarne icke bestämda genom aftal eller annat gällande
förbehåll, beräknas deras antal särskildt för lastning och särskilt för lossning:
för
ett segelfartyg, som icke är öfver 100 ton 6 dagar,
för ett segelfartyg, öfver 100 men ej öfver 200 „ 8 „
200
99
300 „
10
300
99
450 „
12
450
,,
600 „
14
600
,,
750 „
16
750
öfver 1,000
"
1,000 „
18
20
° ’ e 99 v 99
För ångfartyg beräknas liggedagarnes antal till hälften mot hvad här
ofvan blifvit för segelfartyg stadgadt.
Sker på ett ställe lossning och lastning för samma persons räkning,
må ersättning för öfverliggedagar ej beräknas förr, än den för lossning och
lastning tillsammans i donna § bestämda tid tilländagå^.
I det bestämda antalet liggedagar inberäknas icke helgdagar och de
dagar, under hvilka lastning eller lossning ej kunnat ske, till följd af skeppsarbete
eller annat från fartyget härrörande hinder.
79 §.
Antalet af öfverliggedagar och den ersättning, som för dem bör utgå,
ankomme på särskildt aftal. Har öfverenskommelse ej skott, må öfverliggedagar
ej öfverstiga hälften af det antal liggedagar, som i 78 § eller i fraktaftalet
bestämda blifvit. 1 öfverliggedagarnes antal inberäknas helgedagar.
Ersättningen för öfverliggedagar utgår, der annat aftal ej skott, med
40 öre om dagen för hvarje ton af fartygets drägtighet, och är för hvarje
dag förfallen. Betalning af fordran för öfverliggedagar, som vid inlastning
uppkommit, må ej, sedan fartyget lemnat lastningsorten, utsökas ur gödsel
der ej om den fordran skott anteckning i konnossementet.
Öfverliggedagar beräknas äfven, då låsten, inom liggedagarne, val
blifvit levererad, men så sent, att den ej inom donna tid hunnit blifva intagen
och stufvad.
80 §.
Befälhafvare vare, när fartyg är helt och hållet eller till bestämda
Riksdagens''underd. Skrifvelse, N:o 15. 5
delar eller till vissa ton befraktadt, skyldig att, emot ersättning af godsegare,
förhala fartyget till andra beqväma lastnings- eller lossningsställen,
än det, såsom i 77 § sägs, först anvisade. Uppstår tvist om ersättningens
belopp, värde den hänvisad till skiljeman, om hvilkas väljande och beslutanderätt
vare lag, som i 321 § sägs.
De uppehåll, som genom fartygets flyttning för intagande eller lossning
åt last förorsakas, värde i liggetiden inberäknade.
89 §.
Lastas icke fartyg, som till bestämd del eller vissa ton är befraktadt,
inom liggetiden, vare befraktare!! skyldig att gälda full frakt, ersättning
för öfverliggedagar, i den mån befraktare!! dertill varit vållande, och
annan bevislig förlust, dock med afdrag för den frakt, som i stället erhålles.
Denna förordning träder i kraft den 15 Maj 1875; dock skall, intill
den 1 April 1877, hvad hittills varit stadgadt ega tillämpning å svenskt
fartyg, hvars drägtighet enligt behörigt mätebref är i nyläster bestämd.
Riksdagen framhärda!'' etc.
Stockholm den 3 April 1875.
f
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.