Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, angående ändring i Konql. Kungörelserna den 17 Juli 1847 och den 7 A ugusti 1868, rörande sättet för utarrendering af vissa Kronans fastigheter.

1875-05-03 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1875:21, Skrifvelse, angående ändring i Konql. Kungörelserna den 17 Juli 1847 och den 7 A ugusti 1868, rörande sättet för utarrendering af vissa Kronans fastigheter.

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens underd. Skrifvelse, JS:o 21.

.V o 21,

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 3 Maj 1875.

— — — — Andra Kammaren den 3 — —

Riksdagenss underdåniga Skrifvelse, angående ändring i Konql.

Kungörelserna den 17 Juli 1847 och den 7 A ugusti 1868,

rörande sättet för utarrendering af vissa Kronans fastigheter.

(Stats-Utskottcts Utlåtande N:o 34 och Memorial N:« 59.)

S. A. K.

Sedan Riksdagen i skrifvelse till Kong!. Maj:t den 22 Maj 1845

anhållit, att, då erfarenheten skulle visat, det, i följd af medgifven o begränsad

täflan vid utarrendering af kungsgårdar och andra kronolägenheter,

anbuden uppdrifvits till ett i förhållande till egendomens värde alltför högt

belopp, hvithet förhållande åter förän! edt antingen arrendator^ oförmåga

att fullgöra åtagna förbindelser eller ock egendomens vanskötsel, derigenom

den kommit att sedermera i försämradt skick till staten åter aflemna^,

Kong!. Maj:t måtte meddela föreskrifter, hvarigenom berörda olägenheter

skulle undanrödjas, biet i anledning häraf genom Kongl. Kungörelsen den

17 Juli 1847 stadgadt, bland annat,

att, vid fråga om utarrendering af sådana egendomar, Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande skulle, efter vederbörande kronobetjentes hörande, utsätta

ett minimum hvarunder och ett maximum hvaröfver det årliga arrendet ej

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens underd. Skrifvelse. N:o 21.

Kammarkollegium pröfvas och

Unge gä, hvilka belopp skulle af Kong!

fastställas;

att, derest, lägenhet ens förre innehafvare densamma, efter Kong!

Maj:ts Befallningshafvande bedömande, vid brukat, arrendet skulle till honom

e ei, del esf lian afl i di t, till hans hustru och barn hembjuda» mot nämnda

maximum och of riga vilkor, enligt författningarne; samt

att, derest ej inom viss af Kammarkollegium bestämd tid berörda

optionsrätt begagnades, lägenheten skulle a auktion utbjudas, dervid, om

flera anbud till maximibeloppet afgåfvos, den skulle erhålla arrendet, som

ijode högsta städja, att vid tillträdandet erläggas, men om något anbud till

minimum ej skedde, lägenhet, n skulle genom ny auktion utan förbehåll af

sådan! minimum utbjudas.

Da emellertid de sålunda gifta föreskrifter i afseende å sättet för

bestämmande af arrendebeloppens maximum och minimum ej visade sig

tillfredsställande, begärde Riksdagen i skrifvelse den 5 Oktober 1860 framläggande

åt nådigt förslag till förändrad lagstiftning i ämnet. Detta förslag

inkom till Riksdagen 1862—1863, blek af Rikets Ständer för dess del i nu

ifrågavarande delar antaget och föranledde Kong], Kungörelsen den 7

Augusti 1863, hvarigenom föreskrefs:

att maximi- och minimibeloppen för arrende! skulle utsättas med

hänseende dels till lägenhetens beskaffenhet, utrönt genom tillgänoliaa kartor

och egobeskrifningar in. in., dels till beloppet af de för andra egendomar i

orten utgående arrenden, hvilka med arrendator^ utkomst och eo-endoinens

behöriga skötsel anses förenliga; och att förslag till sådan! maximum och

minimum skulle vid sammanträde på ställe! uppgöras af kronofogde!» i orten

med biträde af landtmätare samt, efter egendomens större eller mindre

betydenhet, en eller två i landtbruk kunnige och för oveld kände ojäfvig

in,in, dem Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skulle utse, hvarefter det vid

förrättningen af kronofogden förda protokoll skulle genom Kona]. Makts

Befallningshafvande* försorg, af dess utlåtande beledsagad!, insändas till

Kammarkollegium, som skulle hafva att fastställa arrendets maximi- och

minimibelopp.

Hos Riksdagen har nu förslag, blifvit vackt om sådan ändring i

of vanna muda Kong], Kungörelser, att all optionsrätt komme att upphöra,

att utarrendering åt kronans egendomar skulle ske å öppen auktion till den

mestbjudande, samt att ett minimum, hvarunder arrendesumman icke finge

f’ m*tte Ed ledning af egendomens taxeringsvärde på lämpligt sätt

bestämmas. r ®

''bill stöd för .lossa förslag har anförts:

att staten till följd af berörda stadgande!! ej komme i åtnjutande af

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ig Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 21.

all flen inkomst, som kunde och borde af dessa egendomar erhållas, ett

förhållande, som vore bevisadt deri, att ej sällan för öfverlåtelse till annan

arrendator af arrenderätten erlades betydliga belopp;

att nu gällande bestämmelser om städja till obegränsadt belopp motverkade

det med föreskriften om ett visst maximibelopp a syftade ändamål;

att optionsrätten, vid jern för! se mellan egendomar, som utarrenderats

med och dem som utarrenderats utan sådan rätt, syntes vara helt och hållet

öfverflödig samt kunna ersättas genom syner och besigtningar, om dessa

med behörig uppmärksamhet förrättades;

att borttagandet af optionsrätten stode i öfverensstämmelse med sistone

Riksdags beslut rörande sättet för utarrendering åt indragna landtstatsboställen;
att,

då erfarenheten gifvit vid handen, det städjan till och med

kunnat uppgå, till samma belopp som arrendet för hela legotiden, sådant

utmärkte, det maximibeloppen ej med tillbörlig noggranhet kunnat, på sätt

nu sker, fastställas;

att antagande af nyssnämnda förslag skulle leda till förenkling i

göromål eu för de embetsverk och myndigheter, som med dessa frågor hafva

befattning, hvarförutan sättet för bestämmande af minimibeloppet blefve

enklare än nu är förhållandet.

Om ock särskilda förhållanden år 1845 gjort de då begärda och

sedermera utfärdade föreskrifter i ämnet nödvändiga, hafva dessa förhållanden

dock på senare lider helt och hållet omgestaltat sig. Dels förefinnes

numera, vid den utveckling landtbruket och dess binärmgai vunnit, stolle

möjlighet för eu hvar, som egna! sig åt dessa näringar, att med någorlunda

visshet beräkna en egendoms afkastning samt med ledning deraf bestämma

sitt anbud, dels har äfven den åsigt om nyttan af ett slags statens förmynderskap

för den enskilde, hvarpå 1.847 års föreskrifter synas vara till eu

stor del bygda, fått vika för andra och friare meningar vid bedömande af

frågan, huruvidt staten kan eller bör i den enskildes hushållning ingripa.

Då härtill kommer att, sedan Riksdagen nu för sin del antagit Eders Kong!.

Maj:ts förslag angående reglering af armebefälets löner, ett betydligt antal

egendomar, de der hittills varit till „boställen upplåtna, blifva till statsverket

indragna och komma att för dess räkning utarrenderas, har tiden för införande

af en friare lagstiftning i detta hänseende nu synts vara inne.

Hvad den så kallade optionsrätten beträffar, äro utan tvifvel med

densamma, såsom den hos oss tillämpas, störa olägenheter föi enade. En

slik rätt för afträdare att öfvertaga eu egendom till lägre arrende, än en

annan möjligen skulle vilja och kunna bjuda, later sig ej förena med statens
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 21

17

tens fördel, som bjuder att af egendomen draga högsta möjliga säkra inkomst.

Förslaget om borttagande af alla bestämmelser rörande denna optionsrätt,

der sådant lagligen kan ega ruin, har derför synts Riksdagen höra bifallas.

Visserligen skulle kunna ifrågasättas, huruvida ej, derest förre innehafvare!!

ville betala det högsta belopp, som ä auktion bjudes, han då borde vid

arrendet bibehållas: men i så fall vill det synas, som skulle ett stadgande

i berörda riktning vara föga behöflig!, enär den enklaste billighet fordrar,

att en innehafvare, som väl häfda t ett hemman, och som vid auktion samtidigt

med en annan afgå tv e högsta anbud, ej under i öfrig! lika förhållande!!

hlifver från egendomen trängd.

Uppenbart är emellertid, att afskaffande! af optionsrätten icke kan i

något hänseende verka till rubbning af deras rätt, som för närvarande på

grund af gällande aftal hafva en sådan förmån sig medgifven, utan måste

dessa, intill dess nya ^handlingar komma att med dem upprättas, oförkränkt

vid deras en gång förvärfvade rättighet bibehållas.

Beträffande flinga hithörande frågor har hos Riksdagen framhållits

vigten af allmänna bestämmelser i afseende å brukningen af Kronans utarrenderade

egendomar, hvarjemte påpekats, att, då antalet af dylika egendomar

nu komme att så väsendtligen ökas, handläggningen af de dessa egendomar

rörande mål antingen kräfde en utvidgning af Kammarkollegium eller

oek. hvilket måhända vore lämpligare, herde från bemälda kollegium skiljas

och till eu särskild styrelse öfverlemnas. För bedömande af såväl dessa

förhållanden som i öfrig! behöflig!! ändringar i nu gällande föreskrifter

angående sättet för utarrendering af Kronans egendomar, erfordras emellertid

en fullständigare utredning, än som nu funnits för Riksdagen tillgänglig.

Med anledning af hvad sålunda förekommit, har Riksdagen beslut!!,

att i afseende å sådana Kronans egendomar, som hädanefter första gången

för Statsverkets rakning utarrenderas, hvarken någon optionsrätt må, derest

den ej linnés vara genom särskild! aftal nuvarande innehafvare lagligen tillförsäkrad,

ega ruin, eller bestämmelse om framtida sådan meddelas, och

att ej heller, vid förnyad utarrendering af Kronans flinga egendomar, någon

bestämmelse om optionsrätt må i de nya arrendeafhandlingarne upptagas;

och får, jemte anmälan härom, Riksdagen i underdånighet anhålla, det

behagade Eders Kong!. Maj:t dels utfärda, föreskrifter i berörda hänseende!!

och dels, efter skedd utredning, låta upprätta och föi Riksdagen framlägga

förslag till de förändrade bestämmelse!'' med afseende på utarrendering och

förvaltning af statens egendomar, som af förhållandena påkallas.

Riksdagen framhärda!'' etc.

Stockholm den 3 Maj 1875.

Bill. till Riksd. Prof. 187,5. 10 Sami. 1 Afä. 1 Band. 2 Raft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.