Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, i anledning af den år 1873 ''verkställa granskning af statsverkets in. fl. allmänna fonders förvaltning år 1872.

1875-05-21 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1875:51, Skrifvelse, i anledning af den år 1873 ''verkställa granskning af statsverkets in. fl. allmänna fonders förvaltning år 1872.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 51.

ST:© 51.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 21 Maj 1875.

— — — — Andra Kammaren — — — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, i anledning af den år 1873

''verkställa granskning af statsverkets in. fl. allmänna

fonders förvaltning år 1872.

(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 15.)

8. A. K.

Efter pröfning af hvad Riksdagens nästla det år församlade Revisorer,

rörande då verkstad granskning af statsverkets samt andra af allmänna-

medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under

år 1872 uti afgifven berättelse anmält samt vederbörande förvaltande

verk och myndigheter uti deröfver afgifna underdåniga förklaringar hos

Eders Kong!. Maj:t andragit, får Riksdagen i nedan omförmä-lda ämnen

underdånigst anföra följande:

Kong!. Fångvårds-styrelsen:

Vid granskning af Kong!. Fångvårds-styrelsens räkenskaper både

Revisorer^ anmärkt, att det dagsverkspris, hvartill fångarne vid statens

straff- och arbetsfängelser under revisionsåret varit

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 51.

personer eller bolag synts Revisorerne allt för lågt. Så hade t. ex. befunnits,

att fångarne vid fängelset å Långholmen varit uttingade för 15,

25 å 35 öre om dagen åt Kaptenen Berg samt för 15 å 30 öre om dagen

åt Eeimersholms yllefabriks-aktiebolag, vid fängelset i Norrköping för 20

å 30 öre om dagen, vid fängelset i Göteborg för 25, 27 å 30 öre, vid

fängelset 1 Malmö för 20 öre, vid fängelset i Landskrona för 12 Vs öre

o. s. v.; och vore detta allt hvad staten bekommit för fångarnes arbete,

hvarförutom dock arbetsgifvarne vant förbundne att under namn af premier

betala särskilda utgifter för öfverarbete vid beting, Indika premier,

uppgående till ganska betydliga belopp, till större delen användts till beredande

af förbättring i fångarnes mathållning och till tobak o. s. v.,

men endast till en mindre del afsatts till besparingar, att fångarne tillhandahållas

vid deras utträde ur* fängelset. Så hade t. ex. premierna af

ofvannämnde båda arbetsgivare vid fängelset å Långholmen uppgått till

52,887 kronor 82 öre, under det att statens behållning uppgått till 53,784

kronor 80 öre; premierna vid Norrköpings fängelse till 7,100 kronor 22

öre och statens behållning till 11,496 kronor 47 öre; premierna vid Göteborgs

fängelse till 2,634 kronor 81 öre och statens behållning till 5,304

kronor 75 öre, samt premierna vid Malmö fängelse till 20,818 kronor

96 öre och statens behållning till 21,481 kronor 60 öre.

Revisorerne hafva förestält sig, att såsom grundsats borde följas,

att de i straff- och arbetsfängelserna på statens bekostnad underhållna

fångars arbete i främsta rummet tillhörde staten och borde ske för dess

räkning; och det kunde, enligt Revisorernes åsigt, ifrågasättas, huruvida

denna grundsats alltid blifvit följd i hela den utsträckning, som varit

lämplig och möjlig.

Blott då staten ej kunde sysselsätta fångarne herde dessa, efter

Revisorernes mening, uttingas åt enskilda personer eller bolag; dervid

staten dock herde tillförsäkra sig största- möjliga inkomst, såsom bidrag

till de betydliga och alltjemt stegrade fångvårdskostnaderna. Detta syntes

åter ej på lämpligare sätt kunna åstadkommas, än att offentligen och till

fri täflan mellan arbetsgifvarne utbjuda fångarnes arbete.

Huruvida Fångvårds-styrclsen alltid iakttagit ett sådant förfaringssätt,

både Revisorerne ej kunnat utröna. Af flera omständigheter ville

det emellertid synas, som om uppgörelse med arbetsgifvarne mera skett

enskild! och under hand, än genom fri och offentlig täflan. Detta antagande

funne Revisorerne i någon mån bekräftad! genom 2:ne vid deras

Bill. till Riksd. Prof. 1S75. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 12 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 51.

berättelse i afskrift fogade kontrakt, af Indika det ena blifvit afslutadt

med Reimersholms aktiebolag för liden från och med den 2 Januari 1867

till den 1 Mars 1880 samt det andra med Kaptenen Berg från den 1 Juni

1868, med ett års nppsägiTingsrätt å den senares sida; dock att uppsägning

å Kaptenen Bergs sida icke finge ske förrän sex år tilländagått efter

det kontraktet träd! i verkställighet; och hade vid båda kontrakten Fångvårds-styrelsen

förbehållit sig sex månaders uppsägningstid. Båda dessa

kontrakt hade tillkommit på det sätt, att entreprenöregne, som käft äldre

kontrakt, ej ansett sig kunna betala de högre dagsverkspris, som der varit

bestämda, samt derför hos Kong!. Magt, anhållit om nedsättning, hvilken

äfven dem beviljats, utan att, så vidt Kevisorerne kunnat utröna, fångarnes

arbete förut blifvit till offentlig täflan utbjudet.

Med åberopande deraf, att sedan dess dagsverksprisen i betydlig, mån

stegrats, och att under revisionsåret, likasom för närvarande, 3 kronor

torde i Stockholm kunna anses såsom ett medelpris på dagsverke, hafva

Kevisorerne anfört, att under sådana förhållanden ett dagsverkspris af 15

till 35 öre förefölle orimligt lågt, äfven om man tilläde premierna och

loge i betraktande den omständigheten, att täflan inskränka derigenom,

att arbetena måste verkställas inom fängelset eller åtminstone i dess nära

grannskap och under bevakning af dess militärstyrka. Ätt priset verkligen

vore för lågt, bevisades, enligt Revisorernes åsigt, för öfrig! bäst derigenom

att, enligt hvad till deras kännedom kommit, en af entreprenörerne

i sin ordning uttingat ett ej ringa antal fångar till andra entreprenörer

för en dagspenning af 60 å 75 öre och derutöfver. Derjemte borde ej

lemnas oanmärkt, att flere af dessa entreprenörer kostnadsfritt fatt begagna

en mängd lokaler inom fängelset till verkstäder.

Slutligen både Kevisorerne ansett sig ej kunna underlåta att ifrågasätta,

det s. k. premiesystemets lämplighet till alla delar. Om derigenom

allenast åvägabragtes, att den flitige erhölle lättnader och den läte underkastades

försakelser, vore det utan tvifvel fullt berättigad!. Men bär syntes

mera insigt i vissa väl betalda yrken eller den större arbetsskickligheten

åt innehafvare deraf skänka fördelar, som de öfrige utan eget förvållande

måste undvara. Derigenom beginges utan tvifvel mot de senare

en orättvisa, som vore staten ovärdig och som sträckte sig utom fängelsedörrarne,

då de fångar, som icke egde någon arbetsskicklighet, äfven måste

sakna de besparingar, som kunde hindra dem att efter fängelsetidens slut

för lifsuppehälle^ vinnande genast ånyo beträda brottets bana. Om premiesystemet

fortfarande skulle användas, syntes följaktligen i detsamma en

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 51.

11

modifikation böra försökas, hvarigenom, så vidt möjligt vore, alla, som

ådagalade samma grad af flit, erhölle samma lättnader, hvarförutan det

borde åligga staten att vid fångars frigifvande alltid lemna dem något

understöd till deras uppehälle, intill dess de hunne bereda sig arbetsförtjenst.

Häröfver har Fångvårds-styrelsen sig förklarat, och dervid anfört,

att så vill premiesystemet som dagsverksprisen berodde af omständigheter,

Indika icke läte sig förändra efter den tillfälliga prisstegring, som under

sista liden egt ruin, i hvithet afseende styrelsen erinrat, att bland fångarm;

många, af vana vid ett sysslolöst lefnadssätt, eller till följd af ålder, sjukdom

eller lyte eller ock efter längre tids vistelse i cell, egde ringa eller nedsatt

arbetsförmåga och i allmänhet saknade färdighet i de yrken eller

handtverk, vid liv lika fånga,rnc skulle användas; att för fångens inöfning

i handtverk åtginge större eller mindre del af strafftiden, hvarunder ar bet sgifvaren

hade föga gagn af fångens arbetskraft och mången gång endast

uppoffring af tid och arbetsmateriel, helst den i flesta fall nu mera ganska

korta strafftiden, deraf minst sex månader skulle tillbringas i cell, ej lemnade

lång tid öfrig för utöfning af det yrke, som kunnat inläras; att

arbetsgifvaren vid användandet af fången måste underkasta sig de inskränkningar

i tid och sätt, Indika fängelsedisciplinen ovilkorligen fordrade, äfvensom

den störa olägenheten att icke på förhand kunna beräkna storleken

och beskaffenheten af den arbetsstyrka, hvilken under eu följande tid blefve

för honom att tillgå, samt att rättigheten att i arbete använda ett större

antal, exempelvis 200 till 300 fångar, således på långt när icke både

enahanda värde som ett lika antal arbetare.

För styrelsen hade uppgifvits, att vid arbeten för fortifikationens

räkning ett dagsverke af fri arbetare i allmänhet

produkt som tre till fyra, fångdagsverken. Detta förhållande, hvilket icke

hindrade att bland fångpersonalen funnes individer med både god arbetsförmåga

och yrkesskicklighet, vore ungefär lika i alla länder och föranledde

öfverallt, der fångarne, på sätt som bär i riket sker, upplåta,s till entreprenörer,

till vida lägre dagspenning än för fria dagsverken.

Men utom de allmänna förhållanden, som förringade värdet af fångdagsverken,

i stort taget, tillkomma inom Sverige den betydelsefulla omständighet,

att vid de flesta straff-fängelserna saknades arbetslokaler för

mera än en mindre del af fångantalet, hvadan vid fånga,nies utfilande

till användning i arbete täflan i allmänhet måste inskränkas till det mindre

antal personer, som antingen redan haft eller varit beredde att i gran
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 51.

skåpet af fängelset anskaffa arbetslokaler, eller ock kunnat använda fångarne

under bär himmel, förnämligast med sprängning eller bearbetning

af granit.

Vid sådan sysselsättning vore den dagliga arbetstiden under den

mörkare delen af året inskränkt till 6 å 7 timmar, äfvensom af väderleksförhållanden,

hvarjemte, hvad särskildt beträffade Långholmen, för transport

af en del fångar till och från ett aflägse beläget arbetsställe en ej

ringa tid medtoges. kristen på tillräckligt antal arbetslokaler hade tvungit

till den begagnade utvägen att i massa, eller hundratal, bortarrendera

fångarne till sysselsättning af entreprenörer. Den enskilde, som underkastade

sig kostnaden för uppförande af arbetslokaler och anskaffande af

dyrbara maskinerier eller af stenbrott, verktyg och af transportmedel,

måste beräkna möjligheten att få sina förskott ersätta, och detta läte sig

gorå endast genom beräknad vinst af fångarnes arbete under en längre

kontraktstid. På det entreprenörer af fångarne måtte erhålla all den

arbetsprodukt, dessa förmådde åstadkomma, måste entreprenörerne förbehålla

sig rättighet tilldela fångarne arbetspremier eller flitpenningar. 1

Frankrike, der, såsom hos oss, gemensamhetsfängelser användas för alla på

längre tid dömda, men staten likväl tillhandahölle arbetslokaler, vore fångarne

likaledes öfverlåtna till sysselsättning af entreprenörer mot en relativt

ganska låg afgift, och fångarne tilldeltes så väl i Frankrike som i

Belgien premier efter en viss skala, från 3/]0 till 5/10 af brutto-arbctsförtjensten.

Men, jemte förenämnda orsaker till den låga betalningen för fångdagsverken

i allmänhet, måste vid bedömande af de vid svenska fängelserna

gällande arbetspris ihågkommas den omständighet, att, såsom en

förklaringen bilagd redogörelse närmare utvisade, de kontrakt, hvarigenom

arbetsprisen blifvit bestämda, icke blifvit ingångna under den sista liden,

då arbetspriset varit högt, utan under en föregående, då, icke blott arbetslönen

i allmänhet varit låg, hälften eller tredjedelen af den Revisorerne

antagit såsom den nu gällande, utan då till och med tillfälle till arbete

saknats för många bland den fria befolkningen; och att vid den liden

det varit fördelaktigt för Kronan att hos redbara arbetsgivare finna användning

för fångarne för den lägre betalning kontrakten bestämde. Att

arbetsprisen under liden stigit utöfver hvad någon kunna! förutse, kunde

väl lända entreprenörerne till någon fördel; men detta, likasom det af

Revisorerne anförda förhållande, att eu bland entreprenörerne vid Långholmen,

som för ett fångdagsverke öfverhufvud erlade 30 öre, haft fångar

till andra personer uttingade mot ersättning af 60 till 75 öre per dag,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 51.

13

både ej under de vid kontraktets ingående gällande prisförhållanden kunnat

förutses, och om utaf 350 fångar, öfver hvilka den nämnde entreprenören

enligt kontrakt haft att förfoga, 60 till 80 egt eller under deras möjligtvis

längre strafftid hunnit förvärfva någon större arbetsfärdighet, torde

sådant ej ådagalägga, att den öfverenskomna dagsverke fgiften för samtliga

fångande varit betingad lägre, än som kunnat erhållas. Utan möjlighet

att åtminstone under vissa förhållanden kunna erhålla någon vinst på en

del af personalen, skulle val ingen vilja ingå på det besvärliga och i

många afseende äfventyrliga företaget, att omhänderhafva och förlägga

arbete för fångar. Dessutom hade, såsom förut blifvit antydt, bristen på

arbetslokaler icke medgifvit Fångvårds-styrelsen att i mindre antal utarrendera

fångarne till flera särskilda personer. En entreprenör, som öfvertoge

eu större mängd fångar, måste < naturligen förbehålla sig rättighet att begagna

de få vid fängelset befintliga arbetslokalerna. Eu fördelning af

fångarne emellan flere entreprenörer skulle, om den i öfrig! läte sig gorå,

vara af stort men för fängelsedisciplinen, enär, efter hvad erfarenheten

visat, ej blott hvarje entreprenörs sträfvan vore att få begagna de fångar,

som egde största arbetsdugligheten, än ock fångarne försökte alla utvägar

att komma i användning hos den arbetsgivare, der tillfälle vore att förtjena

högsta flitpenningen.

Derest ändamålet med straffarbetet endast vore att söka bereda

staten den största möjliga inkomst af fångarnes arbete, skulle enligt styrelsens

åsigt den af Revisorerne föreslagna åtgärd att till offentlig och fri

täflan utbjuda detta arbete kunna anses lämplig, men då lagstiftningen

sedan längre tid tillbaka fordra!, att fångbehandlingen i möjligaste måtto

skulle medföra förbättring för fången, och följaktligen hufvudsakligt afseende

måste fästas å ordning, redbarhet och öfriga moraliska förhållanden

hos den eller de personer, som egde använda fångarne, hade Fångvårdsstyrelsen

hvarken hitintills ansett sig kunna gorå bruk af eller för framtiden

förorda tillämpning af den utaf Revisorerne tillstyrkta grundsats,

hvilken skulle innefatta fullkomligt åsidosättande af straffets högre ändamål.

Vidkommande Revisorernes anmärkning derom, att styrelsen icke

begagna! sig af rättigheten att uppsäga ett med Kaptenen Berg ingånget,

på sex månaders uppsägning stil]dt arbetskontrakt, har styrelsen erinra!,

att det af Kaptenen Berg disponerade fångantalet varit afsedt att användas

till utförande af det större, redan påbörjade byggnadsarbete, hvartill anslag

vid 1873 års riksdag beviljats, samt att sålunda skäl icke förefunnits

att uppsäga kontraktet förr, än fångarne för detta arbete erfordrades;

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens underd. SkrifvelseN:o 51.

hvadan, och då i fråga varande byggnadsarbete komme att under innevarande

år bedrifvas i större omfattning, kontraktet blifvit till upphörande

med April månad innevarande år uppsagdt.

Statsrevisorernas anmärkning derom, att, i afseende å möjligheten

att erhålla mer eller mindre flitskilling, sådant syntes beroende af insigt

i vissa mera betalda yrken, eller af den större arbetsskickligheten, föranledde

styrelsen endast till den erinran, att det lika litet i afseende å

fångars arbete som eljest kunde förekomma^, att olika slag af arbete

äfvensom olika grad af arbetsförmåga och skicklighet lemnade olika arbetsinkomst.

Olägenheten af fångarnes öfverlåtelse i större antal åt entreprenörer

och det deraf beroende premiesystemet både emellertid ingalunda varit af

Fångvårds-styrelsen förbisedd, utan vid flera tillfällen framhållen såsom

motiv för styrelsens yrkande på anskaffande af ändamålsenliga fängelser

och jemväl ingått bland grunderna för de i senare tid för sådant ändamål

beviljade anslag.

Med anledning af den anmärkning 1873 års Revisorer gjort, att

den arbetsförtjenst, som, under olika benämningar, kommit de å straffoch

arbetsfängelserna intagne fångar till del, visat sig kunna uppgå till

så höga belopp, att de torde öfverstiga hvad den frie arbetaren i allmänhet

kunde såsom besparing påräkna, kommo redan vid sistlidet års riksdag

dessa frågor under öfvervägande, men enär dervid upplystes, det Fångvårds-styrelsen

redan skulle varit betänkt på åtgärders vidtagande till

åstadkommande af andra förhållanden, vidtogs då icke någon åtgärd från

Riksdagens sida. Då emellertid frågan nu åter förekommit, har Riksdagen

funnit den förtjent af synnerlig uppmärksamhet.

I likhet med Revisorer^ är Riksdagen af den tanke, att, derest

straff-fångarnes arbete ej lämpligare kan för statsverkets egen räkning användas,

utan måste till enskilde mot ersättning upplåtas, statens anspråk

på erhållande af den högsta möjliga inkomst af fångarnes arbetskraft bör

i väsentlig mån ingå bland de faktorer, som skola bestämma antagandet

af entreprenör, i hvithet hänseende Riksdagen för sin del ej funnit något

att väsentligen erinra vid

borde offentligen och till fri täflan mellan arbetsgivare utbjudas; och

Fång vårds-styrelsens i den afgifna förklaringen mot ett sådant förfarings
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 51.

15

sätt gjorda invändning, att hufvudsakligt afseende måste fästas på ordning,

redbarhet och öfriga egenskaper hos den eller de personer, som ega använda

fångar, samt att förty fångarbetets offentliga utbjudande skulle

innefatta fullkomligt åsidosättande af straffets högre ändamål, har så mycket

mindre kunnat på Riksdagens åsigt inverka, som det hvarken kan eller

bör i fråga sättas, och ej heller torde varit af Revisorer^ åsyftadt, det

styrelsen skulle o vilkorligt tillförbindas att antaga en entreprenör derföre,

att dennes anbud vore det till siffran högsta, utan det väl skulle tillkomma

styrelsen att, efter pröfning af de inkomna anbuden, gilla och antaga det,

som vore i alla hänseenden fördelaktigast.

Revisorer^ hafva vidare, som ofvan synes, i fråga satt lämpligheten

af det'' så kallade premiesystemet. Denna fråga synes Riksdagen vara af

en särdeles maktpåliggande vigt. Man har nemligen på senare lider från

mer än ett håll, och ej utan skäl, hört det påstående framställas, att

straffarbete, såsom detta straff numera hos oss verkställes, medför en föga

afskräckande verkan, dervid jemväl i fråga satts, huruvida ej den utspisning,

som åt fångarne bestås, är rikligare och bättre än den, som under

vanliga förhållanden faller på den fattige men ärlige arbetarens lott.

Under sådana omständigheter är till och med att befara, det straff-fängelset

kan, åtminstone under lider af nöd, af en eller annan komma att betraktas

snarare som en efterlängtad försörjningsanstalt än som en anstalt

att frukta, i hvilket hänseende de ej få exempel, man haft derpå, att

frigifna fångar, de der återfallit till brott, såsom anledning till återfallet

uppgifvit sin önskan att återkomma till fängelset, torde böra. i hög grad

beaktas. Lägger man nu härtill, att genom premiesystemet, såsom det,

efter hvad de handlingar, Riksdagen haft tillgängliga, synas utvisa, hos

oss tillämpas, fången sättes i tillfälle att än ytterligare förbättra sin ställning,

så torde detta systems lämplighet verkligen kunna med fog i fråga sättas.

Att emellertid, så väl der entreprenadsystemet användes, som eljest,

belöningar för visad flit kunna vara gagneligt såsom utöfvande inflytande

på fångarnes förbättring, är Riksdagen villig att medgifva, och har

derföre ej något att mot premiesystemet i och för sig invända, men detta

system herde ej och torde ej heller utan fara kunna utsträckas derhän,

att fångarnes arbeten derigenom komma att medföra större fördelar än

de fries, och belöningarnes storlek liksom fångarnes rätt och frihet att,

vare sig under fängelsetiden eller under den närmaste derefter, använda

desamma, bör derföre vara till en viss grad begränsad, så vida ej straffets

karakter skall helt och hållet gå förlorad. ,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Riksdagens underd. Skrifvelse. N:o 51.

Af styrelsens förklaring vill emellertid synas, som skulle styrelsen

hittills betraktat detta system såsom en entreprenörerne tillkommande

rättighet, hvilken de måste förbehålla sig för att dymedelst af fångarne

ernå all den arbetsprodukt, desse förmå lemna. Då naturligen, om entreprenörerne

egde en slik »rättighet», de ock skulle kunna i dess vidsträcktaste

omfattning utöfva, densamma, blefve deraf en följd, att bestämmandet

af flitpenningarnes belopp skulle vara antingen entreprenörernes ensak

eller en affär emellan dem och fångarne, hvarmed Fångvårdsstyrelsen

ej hade något att skaffa, och dervid vinstbegäret å båda sidor kunde

leda derhän, att flitpenningarne stegrades till mångdubbelt mot hvad staten

för fångens arbete erhölle. Ett, dylikt missförhållande har synts

Riksdagen genom lämpliga begränsningar af premiesystemet böra kunna

förekomma,s.

Vidkommande sättet för användande af i fråga varande flitpenningar,

vill Riksdagen erinra, hurusom under frågans behandling vid sistlidne

års riksdag omförmäla, att Fångvårds-styrelsen dels meddelat bestämmelser,

enligt hvilka det ej skulle vara fånge eller kronoarbetskarl tillåtet

att under fängelsetiden deraf uttaga mera, än som ansågs behöfligt till

förstärkande af kosten under ett ansträngande arbete, dels ock i afseende

å vården af behållningen vid frigifningen hos Eders Kongl. Näjd hemstält,

att fånges besparade medel Unge öfverlemnas till vederbörande kommunalnämnd

med rättighet och åliggande för donna att utbetala medlen endast

småningom i mån af behof eller på sätt, som för den frigifne eljest

ansåges gagneligt.

I anledning af sistberörda hemställan har Eders Kongl. Näjd den 9

Oktober sistlidet år meddelat det beslut, att, enär särskild föreskrift ej

erfordrades derom att styrelsen vore oförhindrad föranstalta, att med frigifven

fånges begifvande dennes besparingar användes på ett för hans

framtid fördelaktigt sätt, samt hvad styrelsen hemstält förutsatte, att den

frigifnes besparingar förvärfvats under vilkor och förbehåll, som berättigade

till den föreslagna inskränkningen i hans dispositionsrätt öfver desamma,

men dylika vilkor eller förbehåll icke varit hittills stadgade,

alltså och då, i anledning af styrelsens för en längre tid tillbaka afgifna

förslag till reglemente angående användandet af arbetspremier och flitpenningar

för alla till allmänt arbete dömde personel'', Eders Kongl. Näjd,

den 14 November 1873, med förklarande att samma förslag icke då

kunde läggas till grund för någon lagstiftningsåtgärd, anbefalt Fångvårdsstyrelsen

att, efter- noggrann utredning i hvad mån de i förslaget behand
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 51.

17

lade frågor vore af beskaffenhet, att föreskrifter derutinnan borde af Eders

Kongl. Maj:t meddelas, med yttrande och nytt förslag i ämnet inkomma,

Eders Kong!. Maj:t funne styrelsens framställning icke kunna för det då

varande till någon åtgärd föranleda.

Att, på sätt Styrelsen sålunda redan förordna!, af flitpenningarne

eu mindre del, som ju kan vara bestämd i förhållande till deras summa,

men dock ej öfverstiga ett visst belopp för vecka, under fängelsetiden

må af fångarne, i enlighet med de föreskrifter styrelsen derför meddela!

eller kan komma att meddela, till deras nytta användas, har Riksdagen

funnit vara med ändamålet af dessa flitpenningar förenligt. Och hvad

angår styrelsens omförmälda förslag rörande sättet för användande af

den arbetsförtjenst, en fånge kan vid sitt fri gifvande hafva besparad, står

detta förslag i öfverensstämmelse med de åsigter som blifvit dels af sistlidet

års Riksdag, dels ock af Revisorerne uttalade, hvadan det synts

Riksdagen särdeles förtjent af uppmärksamhet, och har Riksdagen förestält

sig att, då, på sätt genom förenämnda Kongl. beslut är förordnadt, frågan

å nyo kommer att blifva föremål för utredning och pröfning, behörigt

afseende kommer att vid samma förslag fästas.

På grund af hvad sålunda är anfördt, får Riksdagen i underdånighet

anhålla, att Eders Kongl. Maj:t täcktes, efter det ofvan anmärkta, förhållanden

vunnit behörig utredning, i nåder meddela Fångvårds-styrelsen

de föreskrifter, som må finnas af omständigheterna påkallade.

Domkyrkorna.

I afseende å det sätt, hvarpå domkyrkornas räkenskaper fördes,

hade Revisorerne anmärkt, att de upprättades efter sins emellan helt olika

formulär, och att några af dessa vore så föråldrade, att räkenskapernas

grankning derigenom väsendtligen försvårades. Så uppi,oges t. ex. uti

räkenskaperna för domkyrkan i Skara inkomsterna af hemmansräntor och

kronotionde efter kronovärdi, och infördes sedermera enligt särskilda förvandlingskon

ton »gevinsten» eller skilnaden mellan nämnda värde och

årets medelmarkegångspris. Äfven räkenskaperna för Upsala, Linköpings,

Göteborgs, Wexiö och Westerås domkyrkor fördes efter mer eller mindre

otillfredsställande formulär. För åstadkommande af enkelhet och reda

hade Revisorerne ansett lämplig!, att samtliga domkyrkoräkenskaperna, förBih,

till Riksd. Prof. 1875. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 12 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 51.

des efter samma formulär, och då i flera stift det för konsistorierna och

elementarläroverken anbefalda räkenskapssätt blifvit användt, både detsamma

synts Revisorerne kunna äfven för de öfriga stiften tjena till efterrättelse.

Under medgifvande af flen gjorda anmärkningens befogenhet, hafva

samtliga de myndigheter, som i anledning deraf sig förklarat, uttalat sitt

gillande af den åtgärd, Revisorerne föreslagit, och får alltså Riksdagen,

som jemväl delar Revisorernes mening, i underdånighet anhålla, det Eders

Kongl. Maj it täcktes meddela vederbörande föreskrift derom, att det för

konsistorierna och elementarläroverken fastställa, räkenskapsformulär jemväl

bör i tillämpliga delar vid domkyrkoräkenskapernas upprättande

iakttagas.

Då större delen af berättelsen öfver verkstält! granskning af statsverkets

samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse

och förvaltning utgjordes af kortfattade, i tabellform uppstäda redogörelser

för allmänna verks och inrättningars inkomster och utgifter under

revisionsåret samt deras ställning vid början och vid slutet af samma

år, och sammanfattningen och utskrifningen af dessa redogörelser under

revisionstidcn sysselsatte en stor del af Statsrevisionens kanslipersonal, samt

påtagligt vore, att en betydlig minskning i donna personals arbete skulle

åvägabringas, om vederbörande verk och inrättningar erhölle föreskrift att

vid sina för Statsrevisionen afgifvande berättelser foga räkenskapsutdrag

i flen form, som för revisionsberättelserna antagits, då för Revisorernes

kansli endast återstå le att kontrollera , det dessa utdrag vore med räkenskaperna

öfverensstämmande, hafva Revisorerne gjort hemställan om vidtagande

af åtgärder i sådant syfte; och enär Riksdagen för sin del funnit

sig höra till alla delar gilla Revisorernes i berörda hänseenden gjorda

framställning, får Riksdagen i underdånighet anhålla, det Eders Kong].

Maj:t måtte anbefalla vederbörande att vid de berättelser, som af dem

för Statsrevisionen afgifvas, foga räkenskapssammandrag, affåttade i samma

form, som i berättelsen angående näst föregående Statsrevision begagnats.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 21 Maj 1875.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.