Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, i anledning af väckt förslag om lagstiftning för sparbanker.

1875-05-22 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1875:69, Skrifvelse, i anledning af väckt förslag om lagstiftning för sparbanker.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 69.

11

N:o 69.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 22 Maj 1875.

— — -—■ — Andra Kammaren den 22 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, i anledning af väckt förslag om

lagstiftning för sparbanker.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o. 27.)

S. A. K.

Hos Riksdagen har framställning blifvit gjord derom att, sedan sparbankerna

i riket, synnerligast under de senare åren, så utvecklat sig, att de vid 187 3 års

slut uppgingo till ett. antal af tvåhundrasjuttio och förvaltade ett kapital af etthundratio

millioner kronor, angeläget vore, att från det allmännas sida åtgärder vidtoges

för att betrygga de många delegarnes rätt, helst en nyligen inträffad händelse

visat, att donna rätt kunde i synnerlig grad äfventyra.

Visserligen hafva sparbankerna hittills i allmänhet blifvit af nitiske och

oegennyttige samhällsmedlemmar på ett omsorgsfullt sätt förvaltade, men exempel

på motsatsen finnas äfven, och vådan deraf ökas i den mån sparbankernas antal och

beloppet af de åt dem anförtrodda medel ökas. Om än ej någonstädes, så vidt

kändt är, förlust blifvit härigenom insättare tillskyndad, så kan dock farao deraf i

några allmänt bekanta fall hafva varit timligen nära och endast genom tillfällig

mellankomst kunnat afvärja^. Att söka undanrödja framtida faror af sådan beskaffenhet

ligger obestridligen inom området för lagstiftningens pligt och befogenhet.

Den störa allmänhetens och i synnerhet de mindre bemedlades välfärd är i väsendtlig

mån beroende deraf, att sparbankerna åtnjuta ett berättigad! förtroende, hvarigenom

ett kraftigt medel till sparsamhetens befordrande vinnes. Å andra sidan måste

dock vid behandlingen af denna fråga erforderlig försigtighet iakttagas, så att icke

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 69.

den frivilliga verksamhet, som tages i anspråk för sparbankernas bildande och förvaltning,

genom tryckande tvång förlamas. Vid öfvervägande af hvilka åtgärder,

som i förevarande hänseende kunna och höra vidtagas, torde det i första rummet

finnas af vigt att sätta allmänheten i tillfälle att lättare än hitintills sjelf bedöma,

huruvida sparbankerna är o förtjenta af det förtroende, dem lemna*, för hvithet ändamål

föreskrift synes höra meddelas derom, att sparbankernas stadgar, förteckningar

å deras hufvudman och styrelseledamöter samt fullständiga revisionsberättelser

varda på ändamålsenligt sätt offentliggjorda. Åt Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

torde lämpligen höra öfverlemnas att vaka öfver fullgörandet så val häraf

som af öfriga till allmänhetens säkerhet meddelade föreskrifter, för hvilket ändamål

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ock måste ega att sjelf eller genom ombud,

der sådant anses nödigt, taga kännedom om sparbankernas ställning i hela dess

vidd och meddela erforderliga föreskrifter.

Då insättares fördel och framför allt säkerhet bör hufvudsakligen, om ej

uteslutande, utgöra föremålet för sparbankernas verksamhet, men all utlåningsrörelse,

äfven den bäst skotta, kan medföra förluster, torde uttryckligt stadgande erfordras

derom, att all vinst, som rörelsen lemnar, skall ingå i en reservfond för betäckande

af sådana förluster; samt att först när donna reservfond uppgår till högre belopp

än som, äfven i olyckligaste fall, kan anses tillräckligt för berörda behof, eller sedan

sparbank upphört och dess skuld blifvit godtgjord, möjligen befintligt öfverskott

må för särskilda ändamål användas. Att dessa ändamål måste vara allmännyttiga,

följer af sparbankens natur, som ej medgifver, att enskild vinst af rörelsen må kunna

dess förvaltare tillkomma.

Derest någon sparbanks tillgångar komma att i anmärkningsvärd mån understiga

dess skulder, och förhållandet genom offentliga redogörelsen eller annorledes

varda kanot, klafve den gifna följden häraf, att förtroendet till sparbankens vederhäftighet

upphör och insaltare skynda att, så. fort ske kan, uttaga sina insalta medel.

Riksdagen anser derföre, och på det alla fordringsägare må få lika rätt, det

vara af vigt, att sparbanken, så fort brist förefinnes, afbryter sin rörelse och ställes

under utredning. De olägenheter, som härigenom uppkomma, är o af ringa betydenhet

i jemförelse med dom, som af rörelsens fortsättande kunna uppstå.

För bedömande af förvaltares ansvarighet för de i sparbank insalta medel

lemnar nu gällande lag icke någon säker ledning. Då förvaltningen icke afser egen

vinst, utan endast det allmänna bästa, anser Riksdagen denna ansvarighet, derest

gifna föreskrifter behörigen iakttagas, höra bestämmas efter de grunder, som för

syssloman i allmänhet enligt 18 Kap. Handelsbalken gälla.

1 öfverensstämmelse härmed har Riksdagen för sin del beslutat följande

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens undercl. Skrifvelse, N:o 69.

Förordning angående sparbanker:

§ 1.

13

De, som vilja stifta sparbank i ändamål att mottaga penningar samt desamma

för insättarnes räkning förränta och genom räntans läggande till hufvudstolen

ytterligare förkofra, skola, innan sparbanken träder i verksamhet, till Kong!. Maj:ts

Befallningshafvande inlemna ett exemplar af det för sparbanken antagna reglemente

samt uppgifva den ort, der sparbankens styrelse kommer att hafva sitt säte.

Ändringar i reglementet skola, inom tre månader- från det beslut derom

biff vit fattadt, hos Kong!. Maj:ts Befallningshafvande anmälas.

Om fastställelse å sparbanks-reglernente, der sådan äskas, stadgas i Lerig!.

Kungörelsen den 22 Mars 1861.

Till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande skall ock årligen å tid, som Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande för hvarje sparbank, med afseende å innehållet af dess

reglemente, bestämmer, aflemnas förteckning å de personer, hvilka, såsom hufvudman

och styrelseledamöter, sparbankens förvaltning handhafva; och skall Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande låta donna förteckning införas bland länskungörelserna

eller i tidning i orten.

§ 3.

Revision af sparbanks förvaltning och räkenskaper skall årligen förrättas.

Revisionsberättelse, upptagande beloppen af sparbankens tillgångar och skulder jemte

beskaffenheten af de säkerheter, mot hvilka tillgångarne äro utlånade, skall tillika

med det yttrande af sparbankens styrelse, hvartill berättelsen må hafva gifvit anledning,

till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande insändas och såsom i § 2 sägs offentliggöras.

§ 4.

All vinst, som å sparbanksrörelse uppkommer, skall ingå i eu reservfond,

till bestridande af nödiga omkostnader och betäckande af möjligen inträffande förluster;

dock må, när reservfonden öfverstiger tio procent af insätta medel med derå

upplupen ränta, öfverskottet kunna, der ej reglementet innefattar förbud deremot,

användas för allmännyttigt ändamål.

§ 5.

Finnas sparbanks tillgångar hafva genom olyckshändelse eller förlust å rörelsen

så nedgått, att de motsvara endast nittiofem procent af innestående medel,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 69.

löpande årets räntor oberäknade, då skall sparbankens verksamhet genast afbrytas

och sparbanken ställas under utredning.

§ 6.

Hai någon del af vinsten blifvit använd på annat sätt än § 4 medgifver,

åligger hufvudmän och styrelseledamöter, som i beslutet derom deltagit, att en för

alla och alla för en till sparbanken återgälda hvad sålunda obehörigen utbetaldt

blifvit. Underlåtes föreskriften i § 5, vare de, som låtit sådan underlåtenhet komma

sig till last, likaledes en för alla och alla för en, insättande ansvarige för deras

fordringars fulla gäldande. I öfrig! vare förvaltare af sparbank, hvilka fullgjort

föreskriften i §§ 1 och 2, för de densamma anförtrodda medel underkastade ansvarighet

endast efter de grunder, som för syssloman, enligt 18 Kap. Handelsbalken

gälla, så vidt de icke till ytterligare ansvarighet sig särskild! utkast.

§ 7.

-Ivongl. Maj:ts Befallningshafvande ege rätt att sjelf eller genom ombud taga

kännedom af sparbanks räkenskaper, protokoll och lånehandlingar, och har Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande att, derest grundad anledning förekommer till befarande

af det i § 5 omförmäla missförhållande emellan tillgångar och insätta medel, förbjuda

fortsättning af sparbankens verksamhet samt förordna om densammas ställande

under utredning, till deltagande hvaruti då jemväl ett ombud af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

utses, äfvensom att, der tillgångar!]e blifvit i strid mot § 4 använda,

låta fora den talan om rättelse häruti, hvartill omständigheterna föranleda.

§ 8.

Öfver Kongl. Majrts Befallningshafvandes beslut i fall, hvarom näst föregående

§ handlar, kan klagan föras hos Kongl. Maj:t i Dess Finans-departement, men beslutet

går ändock i verkställighet, så vida ej Kongl. Maj:t annorlunda förordnar.

§ 9.

Sparbank vare uti mål, för hvilka ej annorlunda i lag stadgas, lydande under

allmän underrätt i den ort, der sparbankens styrelse, enligt den hos KonglMaj:ts

Befallningshafvande gjorda anmälan, har sitt säte.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o (19. 15

§ 10.

När sparbank varder upplöst, skall, i händelse efter fullgörande af sparbankens

alla förbindelser någon behållning uppstår, denna användas för allmännyttigt

ändamål, och åligger det Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att hafva tillsyn derå,

att donna föreskrift varder behörigen fullgjord.

§ 11.

Med sparbank afses i donna förordning icke sådan inrättning för penningars

emottagande eller upplåning, hvarest rätt till vinstutdelning blifvit stiftarne eller denes

länsinnehafvare förbehållen, utan vare i fråga om sådan inrättning och dele^arras

ansvarighet för der insätta medel tillämpligt hvad i allmänhet enligt lag gäller.

Drifves rörelsen under benämning sparbank, skola dock de bär ofvan i°§§ ] , 2 och

3 gifna bestämmelser i afseende å densamma till efterrättelse lända.

§ 12.

Denna förordning skall gälla jemväl för redan stiftad sparbank; dock så att

föreskriften i 1 § 1 mom. skall fullgöras inom ett år från den tid förordningen

kommei att lända till efterrättelse, äfvensom att, derest i fråga om användandet af

sådan sparbanks reservfond större frihet finnes genom sparbankens reglemente medgifven,

än i § 4 bestämmes, samma § ej är i afseende på den sparbank tillämplig

förr än fem år efter nyssnämnda tid.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från _ _ __

Med underdånigt tillkännagifvande häraf etc.

Stockholm den 22 Maj 1875.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.