Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, om upphäfvande i viss måv af den s. k. indigmatsrätten.

3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1876:29, Skrifvelse, om upphäfvande i viss måv af den s. k. indigmatsrätten.

Dokumentets text

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 39,

19

X:o 29.

Uppläst och godkänd ho:- Första Kammaren den 9 Maj 1876.

— — .....- — Andra Kammaren den 9 -

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, om upphäfvande i viss måv af

den s. k. indigmatsrätten.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 21.)

S. A. K.

Under uttalande af‘ den åsigt, att det för prestkanditer, som fullgjort

de för ordinationen föreskrifna prof, borde vara Öppet lemnadt, att söka anställning

och varda ordinerade i hvilket stift inom riket, de helst åstuudade

och tillfälle till deras användande gåfves, dock med enahanda skyldighet

att i samma stift tjenstgöra, som hittills ålegat obefordrad prestman samt

att önskvärdt vore, det rättigheten att söka prestsysslor öfver hela riket kunde

hvarje prest medgifvas, utan hänsyn till hvilket stift han tillhörde, har Riksdagen,

uti underdånig Skrifvelse den 14 Maj 1867, anhållit, det täcktes Eders

Kongl. Maj:t taga detta ärende i nådigt öfvervägande och för Riksdagen

framlägga förslag till de lagförändringar, som för upphäfvande af den s. k

jus indigenatus kunde af Riksdagens medverkan bero.

Öfver denna Riksdagens hemställan hördt, har Kyrkomötet uti underdånig

Skrifvelse den 1 Oktober 1868 tillkännagifvit att det till Riksdagens

förslag om frihet för prestkandidater att vinna anställning i hvilket

stift, de helst åstundade, och tillfälle till deras användande gåfves, lernnade

sitt samtycke, dock med vilkor att prestexamen skulle afliggas inom

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens underd. Skrifvelse, N;o 29.

det stift, i hvilket anställning och ordination söktes: men deremot på anförda

skäl förklarat sig icke kunna lemna bifall till upphäfvande af jus indigenatus,

så vidt dermed afsåges medgifvande för hvarje prestman att söka

prestsysslor öfver hela riket.

I öfverenstämmelse med de åsigter, som sålunda blifvit af Kyrkomötet

uttalade, hafva de komiterade, som haft nådigt uppdrag att utarbeta

förslag till ny kyrkolag, affåttat 3 och 4 §§ i 13 kap. af det underdåniga

f örslag till sådan lag, som blifvit af dem den 2 Oktober 1873 afgifvet; och

af konsistorierna i riket, hvilkas yttrande öfver detta förslag blifvit infordradt,

hafva enligt hvad Riksdagen inhemtat, blott tre haft något att

mot förslaget i denna del erinra, under det de öfriga tio icke deremot

gjort någon anmärkning.

Hos Riksdagen har ånyo förslag blifvit väckt i syfte att uti indigenatsrätten

åvägabringa den inskränkning, att prostkandidater mätte berättigas

att, der tillfälle till deras användande gifves, vinna anställning till tjenstgöring

inom hvilket stift de helst önska.

Genom bifall till detta förslag skulle, å ena sidan, för dem, som egna

sig åt det presterliga kallet, beredas den rättmätiga fördel, att de komr e

att, genom den valfrihet vid inträde i embetet dem sålunda förunnades,

blifva uti ifrågavarande hänseende likstälde med andra tjensteman; under

det att, å andra sidan, genom den inskränkning i denna valfrihet, som betingas

deraf, att deras anställning i ett stift, enligt Kongl. brefvet den 24

Augusti 1786, blefve af tillfället till deras användande derstädes beroende,

skulle i någon mån motverkas, hvad man befarat, att genom samma valfrihet

de af naturen och andra förhållanden mindre gynnade stiften skulle

beröfvas det presterliga biträde, som för dem vore af nöden.

På sätt ofvan blifvit anfördt, är frågan om en förändrad kyrkolagstiftning

beroende på Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, men Riksdagen

anser nu förevarande frågas skyndsamma afgörande vara af den vigt, att

den desto mindre bör uppehållas i afbidan derpå, att kyrkolagstiftningens

öfriga delar må erhålla sin slutliga lösning, som tidpunkten derför, vid det

förhållande att Kyrkomötet ej ännu blifvit öfver det derutinnan afgifna förslag

hördt, torde vara temligen aflägsen; och med fästadt afseende jemväl

derpå, att de ojemförligt fleste vederbörande, hvilka afgifvit yttrande öfver

berörda förslag, icke haft något att emot detsamma, i hvad det öfverensstämmer

med ifrågavarande lagforändring, erinra, samt Kyrkomötet, i ämnet

särskildt hördt, uttalat sig för samma lagforändring, så att icke synes

antagligt att någon rubbning i densamma, derest den vidtages, skall i sammanhang

med antagandet af ny kyrkolag framdeles komma att ega rum,

har Riksdagen för sin del beslutat följande förordning:

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 30

“Hvad lag och särskilda författningar innehålla derom, att ej någon

må vinna inträde i prestcmbctet inom annat stift, än der han är född, skall

upphöra att vara gällande,“

Med underdånigt tillkännagifvande häraf framhärdar Riksdagen etc.

Stockholm den 0 Maj 1876

N:o 30

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 9 Maj 1876.

— — — Andra Kammaren den 9 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, om vidtagande af åtgärder för

utfärdande af en fullständig handelslagbok för Sverige.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 11.)

S. A. K.

Hos Riksdagen har framställning blifvit gjord om vidtagande af åtgärder

för utfärdande af en handelslagbok för riket.

Icke allenast handelsrättens historiska utvecklingsgång, utan äfven

den omständighet, att användningen af deri innehållna rättsgrundsatser till

följd af sakens natur är inskränkt till vissa områden af rättslifvet och till

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.