Skrifvelse rörande ändring i grunderna för utgörandet eif församlingens bidrag tillfolkskoleundervisningens upprätthållande.
4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1876:32, Skrifvelse rörande ändring i grunderna för utgörandet eif församlingens bidrag tillfolkskoleundervisningens upprätthållande.
Dokumentets text
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 32.
27
N:o 32,
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 9 Maj 1876.
— — Andra Kammaren den 9 —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse rörande ändring i grunderna
för utgörandet eif församlingens bidrag tillfolkskoleundervisningens
upprätthållande.
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o .32).
S. A. K.
Hos Riksdagen har förslag blifvit väckt om ändring i gällande stadganden
rörande grunderna för utgörandet af församlingens bidrag till folkskolcuudervisningcns
upprätthållande.
I detta ämne är, med rätt för församlingarne att annorledes öfverenskomma,
för närvarande förordnadt,
att för tjenlig a rum till skollokal, livilka det åligger hvarje skoldistrikt
att anskaffa och underhålla, kostnaden skall af alla inom distriktet boende
utgöras efter de grunder, som, inom orten, gälla i fråga om kyrkobyggnad,
utan afseende dock på den befrielse från sådan byggnad, som efter privilegier
och särskilda stadganden i vissa fall eg er rum och med skyldighet för
verk och lägenheter, som åro från kyrkobyggnad befriade, att i kostnaden
för skolhus, så vidt den efter hemmantal utgår, deltaga i mån af deri rösträtt,
dem vid kyrkostämma i jemförelse med hemman tillkommer;
att för beredande af tillgång till folkskolelärarnes aflöningar, vare
sig i penningar eller naturaprestation er, bör, der ej andrå medel härtill
28
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 32.
finnes, dels ett ärligt bidrag af minst 2, högst 6 skillingar banko af hvarje
skattskyldig person i törsamlingarne utgöras, dels ock en afgift erläggas för
hvarje barn, som begagna folkskolan, med undantag af dem, som åtnjuta
understöd af fattigvården eller hvilkas föräldrar för medellöshet erhålla afkortning
ä de ärliga kronoutskylderna; men att, om dessa bidrag och avgifter,
hvilka församlingarne ega att sjelfva närmare bestämma, icke uppgå
till det för afiöningarne erforderliga belopp, församlingarne hafva att sammanskjuta
bristen efter de i andra artikeln bevälning sförordning en bestämda
grunder;
samt att öfriga utgifter för folkskoleundervisningen skola af alla församlingens
vid kyrkostämma röstberättigade innevånare bestridas enligt den
för rösträtt i kommunens angelägenheter i allmänhet bestämda grund, fyrktalet
eller, i Störa Kopparbergs län, bevillning sbeloppet.
Riksdagen finner för sin del förenämnda årliga bidrag af minst två
och högst sex skillingar banko af hvarje skattskrifven person vara allt för
ringa. Under den tid af mer än trettio år, som förflutit sedan folkskolestadgan
utkom, har penningen fallit betydligt i värde, och i samma mån
hafva anspråken pa ökade löner åt folkskolans lärare stegrats. Skäl synes
derföre vara för hand att lämpa beloppet af detta bidrag efter nutidens
förändrade förhållanden. Riksdagen anser derföre, attjmaximum af samma
bidrag må kunna höjas till 50 öre.
Vidare och till förekommande deraf att den särskilda afgift, som nu,
der församlingen så beslutar, skall erläggas för hvarje ‘skolbarn, icke mätte
blifva för mindre bemedlade församlingsbor betungande, har Riksdagen funnit
sig för sin del böra för densamma antaga ett maximum likaledes af 50 öre.
I afseende sedermera å öfriga kostnaderna för folkundervisningen
torde vara otvifvelaktigt att af beskaffenheten utaf ofvan anmärkta, i
detta hänseende gällande stadganden påkallas deras förenkling och bringande
till öfverensstämmelse sinsemellan; samt att för sådant ändamål vore lämpligast
att, derest så kan ske, utan någon väsentlig rubbning i de skyldigheter,
som nu åligga kommunens olika medlemmar för utgörande af ifrågavarande
kostnader stadga samma grund, som för kommunalutskylder i allmänhet
finnes bestämd.
Om fyrktalet lädes till grund jemväl för den beskattning uti ifrågavarande
hänseende, som icke redan nu derefter beräknas, skulle af en sådan
förändring blifva en följd, att, då skattebidragen för folkskolelärares
aflöning för närvarande utgöras efter den åsätta bevillningen eller lika för
alla beskattningsföremäl, komme, å ena sidan, att för detta ändamål för
jordbruksfastighet erläggas dubbelt mot tillförene, under det att, a andra
sidan, de bidrag, som för dylik fastighet borde utgöras för byggande och
29
Riksdagens underd Skrifvelse, N:o 32.
underhåll af skolhus, skulle, i anseende dertill att jemväl andra föremål
derför beskattades, komma att minskas, men dock, då de efter fyrk tal et
beräknades, utgå med dubbelt belopp mot de afgifter, som för andra beskattningsföremål
erlades.
Vid frågans bedömande i dess så beskaffade sammanhang och ehuru
de bidrag, som för skolhusbyggnad tagas i anspråk, då sådan byggnad i frågakommer,
äro af större betydenhet, än sådana bidrag, som behöfvas för folkskolelärares
aflöning, torde dock, såsom Riksdagen föreställer sig, vara
uppenbart, att, då de förra sällan påkallas, men deremot de senare årligen
lära erfordras, så att den ofvan anmärkta skiljaktigheten skulle härigenom
utjemnas, fyrktalet bör kunna stadgas såsom grund för begge dessa bidrags
utgörande, utan att deraf skall förorsakas någon förändring till afsevärd förmån
eller skada för någon särskild klass af de skattdragande medlemmarne
inom kommunen.
Då genom en sådan anordning alla församlingens utgifter för folkskoleväsendet,
utom de derför stadgade personliga afgifterna, komme att
utgöras efter en gemensam grund den för kommunal-utskylder i allmänhet
gällande — och härigenom skulle undanrödjas de svårigheter i tillämpningen,
hvilka af den närvarande lagstiftningens otydlighet föranledas, anser
Riksdagen frågan böra med dess större skäl kunna på detta sätt lösas, som
utan någon väsentlig rubbning i den nuvarande beskattningen, såmedelst
äfven skulle för framtiden förebyggas den klagan öfver de i frågakomna utgifternas
ojemna fördelning, hvartill nu gällande lagstiftnings oklara och
invecklade beskaffenhet gifvit anledning.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har Riksdagen för sin del
beslutat, att 3 § och 5 mom. af 4 § af Kongl. stadgan den 18 Juni 1842
angående folkundervisningen i riket m. rn., sådana dessa lagrum lyda, det
förra i Kongl. kungörelsen den 29 Maj 1850 och det senare i Kongl. kungörelsen
den 2 September 1873, skola erhålla följande förändrade lydelse:
§ 3. Hvarje skoldistrikt åligger anskaffa och underhålla tjenliga
rum för de folkskolor, som inom distriktet finnas eller blifva inrättade; beroende
det af församlingsboar ne sjelfve att, der fäst skola inrättas, efter sig
företeende omständigheter bestämma dess läge, dock helst nära intill ordförandens
i skolstyrelsen bostad, för att lätta hans uppsigt öfver skolan.
§ 4 mom. 5. För att bereda tillgång till kostnaderna för skolväsendet
bör, der ej andra medel härtill finnas, dels ett årligt bidrag af minst
2 skillingar och högst 16 skillingar banko af hvarje skattskyldig person i
församlingen utgöras, dels en afgift af högst 16 skillingar banko årligen erläggas
för hvarje barn, som begagnar folkskolan, med undantag af dem, som
åtnjuta understöd af fattigvården eller hvilkas föräldrar för medellöshet er
-
30 Riksdagens underd, Skrifvelse; N:o 33.
hålla afkortning å de årliga kronoutskylder na; dock vare det åt församlingaine
öfverlemnadt att närmare bestämma nämnda bidrag och afgifter. Om
dessa icke uppgå till det för skolväsendet erforderliga belopp, skall det
åligga forsamlmgarne att det, som brister, sammanskjuta efter de grunder
som gälla för kommunalutskylders utgörande.
Med underdånigt tillkännagifvande häraf framhärdar Riksdagen etc,
Stockholm den 0 Maj 1876.
N:o 33.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 9 Maj 1876.
— Andra Kammaren den 9 _____
Riksdagens underdåniga Skrifvelse om ändring i lagens stada anden
rörande jäf mot domare.
(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 25.)
S. A. K.
Ilo s Riksdagen har kommit under öfvervägande, huruledes stadgandet
i lo kap. 1 § Rättegångsbalken, att domare är jäfvig att handlä"- ga mai, da han.eller hans skyldeman hafva i saken del, medför, när det
nUm • j itll äinpaSl eJ mindrc dl7ga kostnader för parterne och en
skadlig tidsutdrägt med dylika måls afgörande, än äfven den olägenhet
? domst4 80111 varder för deras behandling förordnad, oftast är
tor iörhallandena inom orten främmande.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.