Skrifvelse, angående anvisande af tillgång för bestridande af förefallande utgifter till forsellönsersättning och begrafningshjelp in. in.
1876-05-11 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1876:34, Skrifvelse, angående anvisande af tillgång för bestridande af förefallande utgifter till forsellönsersättning och begrafningshjelp in. in.
Dokumentets text
32
Riksdagens underd. Skrifvelse, N-.o 34.
K:o 34.
Uppläst och godkänd i Första Kammaren den 11 Maj 1876.
— — — i Andra Kammaren den 11 — —
Riksdagens.; underdåniga Skrifvelse, angående anvisande af tillgång
för bestridande af förefallande utgifter till forsellönsersättning
och begrafningshjelp in. in.
(Stats-Utskottets Utlåtande JSi:o 14.)
S. A. K.
Under de senare åren har den grundsats allt mera gjort sig gällande
att på Riksgäldskontoret icke borde anvisas andra statsutgifter än de, som
antingen föranledas af rikets gäld och bestyret med statslånen eller af särskilda
utaf Riksdagen åt fullmäktige i Riksgäldskontoret uppdragna förvaltningsåtgärder
m. m. Hos Riksdagen har derföre framställning hlifvit gjord
om anvisande på riksstaten af tillgång för bestridande af vissa utgifter,
hvilka enligt äldre föreskrifter af Statskontoret förskottsvis utbetalas, men
sedermera af Riksgäldskontoret godtgöras på det sätt, att de gjorda utbetalningarna
ingå i de li q vider, som årligen mellan Statskontoret och Riksgäldskontoret
upprättas rörande öfverskott, besparingar och brister. De förändringar,
h vilka sålunda blifvit föreslagna, äro dessutom i och för sig af
beskaffenhet att åstadkomma reda och enkelhet och hafva således äfven ur
denna synpunkt funnits förtjenta af uppmärksamhet.
Då vid 1850 1851 års riksdag beslut fattades rörande grunderna
33
Riksdagens underd. Skrifvelse, Ä:o 34.
för den sedermera genomförda omsättningen och förenklingen al de uti ordinarie
räntan ingående persedlar, stadgades, bland annat, att innehafvare åt
ränte- och tiondeanslag skulle för upphörandet såväl af deras dittills åtnjutna
optionsrätt att utfordra dessa anslag in natura som af rättigheten att utåt
räntegifvaren uppbära forsellön, da lösen med penningar egde ruin, hallas
skadeslösa på det sätt, att de af statsverket årligen erholle ersättning till
samma belopp, hvartill forsellönen da författningsenligt tillgodonjotes; och
enär statsverket genom detta beslut skulle komma att för torsellönens godtgörande
vidkännas en till omkring 60,000 R:dr Banko förslagsvis beraknad
årlig utgift, men denna ersättning under de forsta aren efter omsättningens
och förenklingens vidtagande och innan alla löntagare på förändringen med
den indelta aflöningens uppbärande ingått, pa långt nar icke kunde komma
att uppgå till berörda summa och något särskildt anslag a stat således tor
detta ändamål da icke syntes behöfva anvisas, beslöto Rikets Ständer, i likhet
med hvad Kongl. Maj:t i sådant hänseende föreslagit, att lemna fullmäktige
i Riksgäldskontor föreskrift, att vid de ärliga liqvrderna emellan
Stats- och Riksgäldsverken godtgöra Statskontoret det belopp, som enligt
den afslutade rikshufvudboken blifvit af sistnämda verk i ersättning toi
ifrågavarande forsellön förskottsvis utgifvet. . .
g Efter det sedermera vid 1853—1854 års riksdag beslut angående ranteförenklingens
verkställighet blifvit fattadt, medgåfvo i sammanhang härmed
Rikets Ständer att den vid föregående riksdag lemnade, men ditti s ic e
begagnade anvisning för godtgörande af den lorsellon, hvilken kunde komin
att ersättas innehafvare af ränte- och tiondeanslag tor upphörande af deias
rätt att desamma in natura utfordra, skulle bibehå las och att beloppet af
denna ersättning, sedan Statskontoret uppå vederbörliga reqvisitioner i man
af behof, förskotter derå af andra under händer hafvande medel utanordnat.
skulle vid uppgörandet af de emellan Stats- och Riksgäldskontor ailigen
upprättande liqvider af Riksgäldskontoret åter ersättas.
g I enlighet med dessa beslut har hittills i reglementet tor Riksgäldskontor
vid hvarje riksdag införts ett stadgande derom, att forsellonsersattningen
bör Statskontoret enligt den på afslutad rikshufvudbok grundade liqvid
årligen af Riksgäldskontoret godtgöras. ..
Sedan samtliga indelningar, som förut af de skattskyldige till ranteoch
tiondetagare omedelbart utgifvits, numera, jemlikt Kongl. kungörelsen
den 23 Juli 1869. blifvit till statsverket indragna mot kontant ersättning,
bar försellönsersättningen, hvilken utgår i stället för en indelningshafvare!!
före ränteförenklingen tillkommande rättighet, synts lämpligen kunna och
böra utbetalas i sammanhang med och utgå af de anslag, som i erBih.
till Bil;,sä. Prot. 1876. 10 Sami. 1 Afä. 1 Band. 3 Haft..
34 Riksdagens underå. Skrifvelse, N:o 34.
sättande af indragna indelningsförmåner i allmänhet äro i liksstaten uppförda.
Då enligt nu gällande föreskrifter försel!önsersättningen utan afseende
derpå, om den utgår för indragna indelningar, tillhörande det ena eller
andra af riksstatens under särskilda hufvudtitlar uppförda anslag, af Statskontoret
förskjutes och uti eu summa påföres Riksgäldskontoret till ersättande,
har väl icke icke utan vidlyftig utredning kunnat uppgifvas, huru
mycket hvart och ett af de i riksstaten uppförda anslag af indelt ränta och
ersättning för indragna räntor och af indelt tionde och ersättning för indragna
tiondeanslag skulle behöfva att för ändamålet förhöjas, men då samtliga
dessa anslag äro af förslagsanslags natur, har Riksdagen ansett någon
förändring af beloppen icke vara nödig, utan endast medgifvande böra lemnas,
att forsellönsersättningen för den under de til! statsverket indragna
rånte- och tiondeanslagen inbegripna spanmål får utgå af samma anslag, som
äro afsedda till ersättning för spanmålen, hvarigenom skulle vinnas den fördel,
att hela kostnaden för ersättande af indragna rånte- och tiondean,slag
blefve för hvarje anslagstitel uti räkenskaperna synlig.
Med någon del af den nu utgående forseliönsersättning eger emellertid
ett särskildt förhållande rum.
Bland landsstatstjenstemännens kontanta aflöningsförmåner ingår
nemligen, enligt nu gällande stater, forseliönsersättning till ett belopp, som
för samtliga länen uppgår till 4,909 kronor, fördelade emellan 446 särskilda
tjenstebefattningar. Denna ersättning, hvilken tillkommit landsstats ■
tjenstemännen för spanmål, ingående uti äldre indelningar, som, i följd af
Rikets Ständers vid 1853—1854 års riksdag rörande lönereglering för landsstaten
fattade beslut, blifvit till statsverket indragna, är icke inbegripen
uti det ä sjette hufvudtiteln uppförda anslaget till landsstaten, utan utgår,
liksom all annan forsellön, enligt den här ofvan omförmälda vid 1850 -1851
samt 1853 -1854 års riksdagar meddelade anvisning, af statsmedlen såsom
förskott emot ersättning af Riksgäldskontoret. Det för dylik forsellönsersättnings
utbetalande erforderliga belopp harderför synts böra landsstatens
nuvarande anslag tilläggas.
Riksdagen har alltså medgifvit, att forseliönsersättning för den under
dy till statsverket indragna rånte- och tiondeanslagen inbegripna spanmål
må utgå af samma anslag, som äro till ersättning för spannmålen afsedda;
och att, för beredande af tillgång för bestridande af den landsstatstjenstemän
tillkommande forseliönsersättning, sjette hufvudtitelns anslag till
“Landsstaterna i länen“ må med 4,909 Kronor förhöjas.
Vid 1850—1851 års riksdag beslöto Rikets Ständer, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad KongL Maj:t i ämnet föreslagit, bland annat,
att de genom då gällande författningar under namn af begrafningshjelps
-
35
Riksdagens nnderd. Skrifvelse, N:o 34.
eller nådårsbesparing bestämda innehållnin ^ar skulle upphöra, så att alla,
som efter den då beslutade nya statsregleringens inträdande i verkställighet
mottoge ordinarie beställning på stat, eller som derefter till annan
tjenst förflyttades, finge, ifrån och med månaden näst efter den, hvarunder
de blifvit utnämnde eller förordnade, tillträda och uppbära de löner, arfvoden
eller andra löningsförmåner, hvartill de på grund af erhållna fullmakter,
konstitutorial eller förordnanden vore berättigade, i följd hvaraf
sterbhusea efter dylika löntagare icke skulle ega att så kallad begrafningshjelp
af de i nämnda ordning tillträdda löner utbekomma; samt att vid
fråga om utbetalning till i tjensten afliden embets- och tjenstemans sterbhus
af de löneinnehållningar, som i egenskap af nådårsbesparing då redan
iakttagits eller ytterligare, intilldess skyldigheten att aftjena begrafningshjelp
upphört, blefve iakttagna, då gällande föreskrifter fortfarande borde
tjena till efterrättelse och de utgifter, som i sådant hänseende komme att
ega rum, af statsverket förskjutas emot ersättning från Riksgäldskontoret
på det sätt, att de gjorda utbetalningar ne upptoges i de föreskrifna årliga
liqviderna med nämnda kontor, angående öfverskotten å statsverkets inkomster
m. m.
1 enlighet med detta beslut och på grund af särskild uti Riksgäldskontorets
reglemente vid hvarje års riksdag meddelad föreskrift, hafva sedermera
de utgifter, som till bestridande af ersättning för de före år 1 >52
under namn af begrafningshjelpsbesparing verkstälda innehållningar å embets-
och tjenstemäns löner från statsverket utbetalts, blifvit Riksgäldskontoret
till ersättande i liqvid påförda.
Då ifrågavarande utgift, hvilken i medeltal för åren 1869 -1873
utgjort 25,860 kronor i mån af äldre embets- och tjenstemäns afgång
kommer att upphöra, har anvisning för utgiftens bestridande synts lämpligast
böra lemnas å anslaget till allmänna indragningsstaten. Riksdagen
har derföre beslutit, att ersättning för de före år 1852 under namn af begrafningshjelpsbesparing
verkstälda innehållningar å embets- och tjenstemäns
löner må från allmänna indragningsstatens anslag utgå och detta anslag
af sådan anledning med 25,000 kronor förhöjas.
Uti underdånig skrifvelse den 9 Augusti 1851, angående sådan reglering
och indelning af båtsmansrotarne, att till hvarandra närmast belägna
rotedelar måtte komma att tillhöra samma rote, anhöllo Rikets Ständer,
att Kongl Maj:ts täcktes i nåder anbefalla Statskontoret att låta de i följd
af de begärda åtgärderna uppkommande kostnader af under hand varande
statsmedel förskjuta, för att sedermera, i de årliga liqviderna emellan
Stats- och Riksgäldskontoren, sistnämnda verk till ersättande påföras. Äfven
härom har föreskrift årligen i Riksgäldskontorets reglemente intagits.
36
Riksdagens underd Skrifvelse, N:o 34.
Så vidt nu blifvit upplyst har, åtminstone på de sista 20 åren, någon
utbetalning för berörda ändamål icke egt rum och det torde således
ej heller vara antagligt att framdeles någon dylik utgift skall ifrågakomma.
Skulle emellertid så b''ilva förhållandet, lärer det erforderliga beloppet
kunna af Eders Kongl. Maj:t under förskottstitel anvisas, för att sedermera
hos Riksdagen till ersättande anmälas. Någon särskild tillgäng för
detta ändamål har alltså icke synts nu böra af Riksdagen anvisas.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 11 Maj 1876.
Stockholm, Bergström & Lindroth, 1876.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.