Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, angående anvisande af tillgång för bestridande af förefallande utgifter till forsellönsersättning och begrafningshjelp in. in.

1876-05-11 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1876:34, Skrifvelse, angående anvisande af tillgång för bestridande af förefallande utgifter till forsellönsersättning och begrafningshjelp in. in.

Dokumentets text

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Riksdagens underd. Skrifvelse, N-.o 34.

K:o 34.

Uppläst och godkänd i Första Kammaren den 11 Maj 1876.

— — — i Andra Kammaren den 11 — —

Riksdagens.; underdåniga Skrifvelse, angående anvisande af tillgång

för bestridande af förefallande utgifter till forsellönsersättning

och begrafningshjelp in. in.

(Stats-Utskottets Utlåtande JSi:o 14.)

S. A. K.

Under de senare åren har den grundsats allt mera gjort sig gällande

att på Riksgäldskontoret icke borde anvisas andra statsutgifter än de, som

antingen föranledas af rikets gäld och bestyret med statslånen eller af särskilda

utaf Riksdagen åt fullmäktige i Riksgäldskontoret uppdragna förvaltningsåtgärder

m. m. Hos Riksdagen har derföre framställning hlifvit gjord

om anvisande på riksstaten af tillgång för bestridande af vissa utgifter,

hvilka enligt äldre föreskrifter af Statskontoret förskottsvis utbetalas, men

sedermera af Riksgäldskontoret godtgöras på det sätt, att de gjorda utbetalningarna

ingå i de li q vider, som årligen mellan Statskontoret och Riksgäldskontoret

upprättas rörande öfverskott, besparingar och brister. De förändringar,

h vilka sålunda blifvit föreslagna, äro dessutom i och för sig af

beskaffenhet att åstadkomma reda och enkelhet och hafva således äfven ur

denna synpunkt funnits förtjenta af uppmärksamhet.

Då vid 1850 1851 års riksdag beslut fattades rörande grunderna

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Riksdagens underd. Skrifvelse, Ä:o 34.

för den sedermera genomförda omsättningen och förenklingen al de uti ordinarie

räntan ingående persedlar, stadgades, bland annat, att innehafvare åt

ränte- och tiondeanslag skulle för upphörandet såväl af deras dittills åtnjutna

optionsrätt att utfordra dessa anslag in natura som af rättigheten att utåt

räntegifvaren uppbära forsellön, da lösen med penningar egde ruin, hallas

skadeslösa på det sätt, att de af statsverket årligen erholle ersättning till

samma belopp, hvartill forsellönen da författningsenligt tillgodonjotes; och

enär statsverket genom detta beslut skulle komma att för torsellönens godtgörande

vidkännas en till omkring 60,000 R:dr Banko förslagsvis beraknad

årlig utgift, men denna ersättning under de forsta aren efter omsättningens

och förenklingens vidtagande och innan alla löntagare på förändringen med

den indelta aflöningens uppbärande ingått, pa långt nar icke kunde komma

att uppgå till berörda summa och något särskildt anslag a stat således tor

detta ändamål da icke syntes behöfva anvisas, beslöto Rikets Ständer, i likhet

med hvad Kongl. Maj:t i sådant hänseende föreslagit, att lemna fullmäktige

i Riksgäldskontor föreskrift, att vid de ärliga liqvrderna emellan

Stats- och Riksgäldsverken godtgöra Statskontoret det belopp, som enligt

den afslutade rikshufvudboken blifvit af sistnämda verk i ersättning toi

ifrågavarande forsellön förskottsvis utgifvet. . .

g Efter det sedermera vid 1853—1854 års riksdag beslut angående ranteförenklingens

verkställighet blifvit fattadt, medgåfvo i sammanhang härmed

Rikets Ständer att den vid föregående riksdag lemnade, men ditti s ic e

begagnade anvisning för godtgörande af den lorsellon, hvilken kunde komin

att ersättas innehafvare af ränte- och tiondeanslag tor upphörande af deias

rätt att desamma in natura utfordra, skulle bibehå las och att beloppet af

denna ersättning, sedan Statskontoret uppå vederbörliga reqvisitioner i man

af behof, förskotter derå af andra under händer hafvande medel utanordnat.

skulle vid uppgörandet af de emellan Stats- och Riksgäldskontor ailigen

upprättande liqvider af Riksgäldskontoret åter ersättas.

g I enlighet med dessa beslut har hittills i reglementet tor Riksgäldskontor

vid hvarje riksdag införts ett stadgande derom, att forsellonsersattningen

bör Statskontoret enligt den på afslutad rikshufvudbok grundade liqvid

årligen af Riksgäldskontoret godtgöras. ..

Sedan samtliga indelningar, som förut af de skattskyldige till ranteoch

tiondetagare omedelbart utgifvits, numera, jemlikt Kongl. kungörelsen

den 23 Juli 1869. blifvit till statsverket indragna mot kontant ersättning,

bar försellönsersättningen, hvilken utgår i stället för en indelningshafvare!!

före ränteförenklingen tillkommande rättighet, synts lämpligen kunna och

böra utbetalas i sammanhang med och utgå af de anslag, som i erBih.

till Bil;,sä. Prot. 1876. 10 Sami. 1 Afä. 1 Band. 3 Haft..

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Riksdagens underå. Skrifvelse, N:o 34.

sättande af indragna indelningsförmåner i allmänhet äro i liksstaten uppförda.

Då enligt nu gällande föreskrifter försel!önsersättningen utan afseende

derpå, om den utgår för indragna indelningar, tillhörande det ena eller

andra af riksstatens under särskilda hufvudtitlar uppförda anslag, af Statskontoret

förskjutes och uti eu summa påföres Riksgäldskontoret till ersättande,

har väl icke icke utan vidlyftig utredning kunnat uppgifvas, huru

mycket hvart och ett af de i riksstaten uppförda anslag af indelt ränta och

ersättning för indragna räntor och af indelt tionde och ersättning för indragna

tiondeanslag skulle behöfva att för ändamålet förhöjas, men då samtliga

dessa anslag äro af förslagsanslags natur, har Riksdagen ansett någon

förändring af beloppen icke vara nödig, utan endast medgifvande böra lemnas,

att forsellönsersättningen för den under de til! statsverket indragna

rånte- och tiondeanslagen inbegripna spanmål får utgå af samma anslag, som

äro afsedda till ersättning för spanmålen, hvarigenom skulle vinnas den fördel,

att hela kostnaden för ersättande af indragna rånte- och tiondean,slag

blefve för hvarje anslagstitel uti räkenskaperna synlig.

Med någon del af den nu utgående forseliönsersättning eger emellertid

ett särskildt förhållande rum.

Bland landsstatstjenstemännens kontanta aflöningsförmåner ingår

nemligen, enligt nu gällande stater, forseliönsersättning till ett belopp, som

för samtliga länen uppgår till 4,909 kronor, fördelade emellan 446 särskilda

tjenstebefattningar. Denna ersättning, hvilken tillkommit landsstats ■

tjenstemännen för spanmål, ingående uti äldre indelningar, som, i följd af

Rikets Ständers vid 1853—1854 års riksdag rörande lönereglering för landsstaten

fattade beslut, blifvit till statsverket indragna, är icke inbegripen

uti det ä sjette hufvudtiteln uppförda anslaget till landsstaten, utan utgår,

liksom all annan forsellön, enligt den här ofvan omförmälda vid 1850 -1851

samt 1853 -1854 års riksdagar meddelade anvisning, af statsmedlen såsom

förskott emot ersättning af Riksgäldskontoret. Det för dylik forsellönsersättnings

utbetalande erforderliga belopp harderför synts böra landsstatens

nuvarande anslag tilläggas.

Riksdagen har alltså medgifvit, att forseliönsersättning för den under

dy till statsverket indragna rånte- och tiondeanslagen inbegripna spanmål

må utgå af samma anslag, som äro till ersättning för spannmålen afsedda;

och att, för beredande af tillgång för bestridande af den landsstatstjenstemän

tillkommande forseliönsersättning, sjette hufvudtitelns anslag till

“Landsstaterna i länen“ må med 4,909 Kronor förhöjas.

Vid 1850—1851 års riksdag beslöto Rikets Ständer, i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med hvad KongL Maj:t i ämnet föreslagit, bland annat,

att de genom då gällande författningar under namn af begrafningshjelps
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Riksdagens nnderd. Skrifvelse, N:o 34.

eller nådårsbesparing bestämda innehållnin ^ar skulle upphöra, så att alla,

som efter den då beslutade nya statsregleringens inträdande i verkställighet

mottoge ordinarie beställning på stat, eller som derefter till annan

tjenst förflyttades, finge, ifrån och med månaden näst efter den, hvarunder

de blifvit utnämnde eller förordnade, tillträda och uppbära de löner, arfvoden

eller andra löningsförmåner, hvartill de på grund af erhållna fullmakter,

konstitutorial eller förordnanden vore berättigade, i följd hvaraf

sterbhusea efter dylika löntagare icke skulle ega att så kallad begrafningshjelp

af de i nämnda ordning tillträdda löner utbekomma; samt att vid

fråga om utbetalning till i tjensten afliden embets- och tjenstemans sterbhus

af de löneinnehållningar, som i egenskap af nådårsbesparing då redan

iakttagits eller ytterligare, intilldess skyldigheten att aftjena begrafningshjelp

upphört, blefve iakttagna, då gällande föreskrifter fortfarande borde

tjena till efterrättelse och de utgifter, som i sådant hänseende komme att

ega rum, af statsverket förskjutas emot ersättning från Riksgäldskontoret

på det sätt, att de gjorda utbetalningar ne upptoges i de föreskrifna årliga

liqviderna med nämnda kontor, angående öfverskotten å statsverkets inkomster

m. m.

1 enlighet med detta beslut och på grund af särskild uti Riksgäldskontorets

reglemente vid hvarje års riksdag meddelad föreskrift, hafva sedermera

de utgifter, som till bestridande af ersättning för de före år 1 >52

under namn af begrafningshjelpsbesparing verkstälda innehållningar å embets-

och tjenstemäns löner från statsverket utbetalts, blifvit Riksgäldskontoret

till ersättande i liqvid påförda.

Då ifrågavarande utgift, hvilken i medeltal för åren 1869 -1873

utgjort 25,860 kronor i mån af äldre embets- och tjenstemäns afgång

kommer att upphöra, har anvisning för utgiftens bestridande synts lämpligast

böra lemnas å anslaget till allmänna indragningsstaten. Riksdagen

har derföre beslutit, att ersättning för de före år 1852 under namn af begrafningshjelpsbesparing

verkstälda innehållningar å embets- och tjenstemäns

löner må från allmänna indragningsstatens anslag utgå och detta anslag

af sådan anledning med 25,000 kronor förhöjas.

Uti underdånig skrifvelse den 9 Augusti 1851, angående sådan reglering

och indelning af båtsmansrotarne, att till hvarandra närmast belägna

rotedelar måtte komma att tillhöra samma rote, anhöllo Rikets Ständer,

att Kongl Maj:ts täcktes i nåder anbefalla Statskontoret att låta de i följd

af de begärda åtgärderna uppkommande kostnader af under hand varande

statsmedel förskjuta, för att sedermera, i de årliga liqviderna emellan

Stats- och Riksgäldskontoren, sistnämnda verk till ersättande påföras. Äfven

härom har föreskrift årligen i Riksgäldskontorets reglemente intagits.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Riksdagens underd Skrifvelse, N:o 34.

Så vidt nu blifvit upplyst har, åtminstone på de sista 20 åren, någon

utbetalning för berörda ändamål icke egt rum och det torde således

ej heller vara antagligt att framdeles någon dylik utgift skall ifrågakomma.

Skulle emellertid så b''ilva förhållandet, lärer det erforderliga beloppet

kunna af Eders Kongl. Maj:t under förskottstitel anvisas, för att sedermera

hos Riksdagen till ersättande anmälas. Någon särskild tillgäng för

detta ändamål har alltså icke synts nu böra af Riksdagen anvisas.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 11 Maj 1876.

Stockholm, Bergström & Lindroth, 1876.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.