Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, i anledning af den år 1875 verkställa granskning af statsverkets med flera allmänna fonders förvaltning under år 1873.

1876-05-11 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1876:54, Skrifvelse, i anledning af den år 1875 verkställa granskning af statsverkets med flera allmänna fonders förvaltning under år 1873.

Dokumentets text

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underå. Skrifvelse, N:o 54.

15

N:o 54.

Uppläst och godkänt! hos Första Kammaren den 11 Maj 1876.

— — — — Andra Kammaren den 11 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, i anledning af den år 1875

verkställa granskning af statsverkets med flera allmänna

fonders förvaltning under år 1873.

(Ståts-Utskottets Utlåtande N:o 45.)

S. A. K.

Efter pröfning af hvad Riksdagens nästlidet år församlade Revisorer, rörande

då verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel

bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1873, uti afgifveti

berättelse anmält samt vederbörande förvaltande verk och myndigheter uti deröfver

afgifua underdåniga förklaringar hos Eders Kongl. Maj:t andragit, får Riksdagen

i nedan omförmälda ämnen underdånigst anföra följande.

Kongl. Arniéförvaltningen.

Vid granskning af Arméförvaltningen* räkenskaper hade Revisorerne funnit

anslaget till Förvaltningens aflöning, 123,700 kronor, vara så väl under räkenskapsåret

som under flera föregående öfverskridet, och uppgick den Överskjutande

summan under år 1873 till 10,600 kronor, deraf 9,400 kronor blifvit anordnade

från förenade mötespasaevolansfonden till löner och arfvoden på civila departementet

o. s. v., samt 1,200 kronor från invalidhusfonden till löneförhöjning

åt advokatfiskal med flere.

Vid närmare undersökning hade Revisorerne funnit, att ifrågavarande anordningar

jemväl år 1870 varit föremål för anmärkning från Revisorernes sida,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o Sd.

med anledning hvaraf Stats-Utskottet vid 1871 års riksdag efter en utredning åt

frågan sig utlåtit och, ehuru Utskottet funnit det anmälda förhållandet anmärkningsvärd;.

likväl enär den regeringsåtgärd, som dermed afsågs, redan förut varit

föremål för vederbörligt Utskotts granskning, och hvad Riksdagen efter en

sådan granskning godkänt eller lemnat oanmärkt, enligt 107 § Regeringsformen,

vunnit decharge, så att ingen ny till ansvarighet bindande granskning derefter

kunde i samma mål företagas, funnit sig föranlåtet hemställa, att Revisorernes

anmälan ej dåmera måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda, hvilket ock

blifvit Riksdagens beslut.

Då emellertid det, enligt § 7 mom. 2 af den för dem utfärdade instruktion,

åläge Revisorerna att anmärka och fullständigt utlåtande afgifva, om de

funne något af Riksdagen faststäldt anslag vara öfverskridet eller draget till

annat än det dermed afsedda ändamål; då båda alternativen enligt Revisorernes

förmenande inträffat, i det anslaget till Armeförvaltningen blifvit Öfverskridet

och mötespassevolansfondens samt invalidhusfondens medel blifvit dragna från

sitt ändamål; då vidare en sådan tolkning af Revisorernes anmärkningsrätt, som

af 1871 års Stats-Utskott blifvit framstäld, stode i strid med Revisorernes instruktion,

i det den skulle beröfva dem och kommande Riksdagar all anmärkningsrätt

öfver förhållanden, som inträffat flera år tidigare än revisionsåret eller än

det år, Riksdagen om revisionen egt kännedom, då en föregången Riksdag redan

derå ansetts hafva meddelat decharge; och då slutligen Riksdagen med anledning

af Revisorernes anmärkningar kunde finna sig föranlåten till vidtagande af

någon annan åtgärd än den anmälan enligt 107 § Regeringsformen, som 1871

års Stats-Utskott omnämnt, hade Revisorerne ansett sig böra det. redan förut anmärkta

förhållandet för Riksdagen anmäla.

Öfver denna anmärkning har Arméförvaltningen sig förklarat och dervid

anfört, att det ifrågavarande beloppet omfattade, dels från mötespassevolansfondens

medel utbetald aflöning till 1 revisor och 4 kammarskrifvare öfver stat med

tillhopa.......................6,200:

samt aflöning å indraguingsstat åt f. d. sekreteraren i Krigskollegium

och f. d. adjutanten å kollegii presidentsexpedition med.....3,200: —

dels ock ett å invalidhusfonden anvisadt bidrag till aflöning åt Arméförvaltningens

advokatfiskal och till ersättning åt extra biträden med

tillhopa . . ................ . •___. , . 1,200:

Tillsammans kronor 10,600: —

hvilket belopp dock numera, sedan f. d. adjutånten i presidentsexpeditionen m. m.

Schurer von Waldheim år 1874 aflidit, minskats med 800 kronor, och vore, efter

Arméförvaltningens förmenande genom det vid 1871 års riksdag i anledning af

Revisorernes anmärkning fattade beslut, behörigheten af ifrågavarande utgifter med
.

gifven

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Jiihsdttffens nnderd. Skrifvelse, N:r 54.

■gifven, hvadan Förvaltningen nu ansett sig endast behöfva åberopa sitt i ämnet

den 8 December 1870 afgifna utlåtande.

Af detta utlåtande jemte öfriga ärendet rörande handlingar har Riksdagen

inhemta!, att sedan Kong!. Maj:t i skrifvelse den 36 September 1865, med ogillande

af vackt förslag derom, att alla årsredogörelser från Arméförvaltningen underlydande

och landtförsvaret eljest tillhörande allmänna verk och inrättningar,

direktioner, regementen och corpser, förråd med flera för dem tilldelade kontanta

anslag skulle från och med 1866 få till Kammarrätten ingå för att der granskas,

förordna!, att samma granskning framdeles skulle inom Arméförvaltningen verkställas,

samt sistnämnda verk derefter i skrifvelse den 33 Oktober 1866 anmält

behof af revisionspersonalens förstärkning, så hade Kongl. Maj:t föieslagit 1867

års Riksdag att till aflöning af ofvan omförmälde en revisor och fyra kammarskrifvare

anslå ett belopp af sammanlagdt 6,200 riksdaler att från och med ar

1868 utgå, hvaremellertid Kongl. Maj:t i bref af den 4 Januari 1867 till betäckande

af ifrågavarande löner för samma år å förenade mötespassevolansfonden

anvisat det erforderliga beloppet. Efter det Riksdagen till pröfning förehaft nyssberörda

nådiga förslag och af skäl, att det revisionsarbete, för hvars förrättande

de ifrågavarande befattningarne voro afsedda, enligt Riksdagens åsigt borde kunna

genom en förändrad arbetsfördelning af den förutvarande personalen behörigen

fullgöras, det äskade beloppet afslagit, samt Arméförvaltningen derefter den 24

September 1867 ånyo anhållit, det Kongl. Maj:t måtte för år 1868 anvisa det i

fråga varande beloppet, hade Kongl. Maj:t i bref den 5 November 1867, med bifall

till hvad förvaltningen föreslagit, anvisat meranämnda summa, 6,200 riksdaler,

å förenade mötespassevolansfonden; varande sedermera genom ett ytterligare

Kongl. bref af den 15 Oktober 1869 medlen för år 1870 och vidare, intilldess

Kongl. Maj:t kunde finna eu förändring af personalen hos Arméförvaltningen påkallad,

på enahanda sätt anordnade. Hvad åter beträffar det belopp af 1,200

riksdaler, som från invalidhusfonden utgått, hade Arméförvaltningen, sedan ombudsmans-

och kamrerarebefattningen vid samma fond år 1866 indragits och det

derför nödiga aflöningsbelopp således ej vidare varit för sitt ursprungliga ändamål

behöfligt, i underdånighet hemstält, att medlen måtte få användas dels till löneförhöjning

med 500 riksdaler åt förvaltningens advokatfiskal, dels ock till aflönande

af erforderliga biträden inom verket, hvilken hemställan Kongl. Maj:t genom

ofvannämnda skrifvelse den 4 Januari 1867 bifallit, som orden i det Kongl.

brefvet lyda: “från och med innevarande år och tills vidare11.

I fråga varande åtgärder grunda sig alltså på nu omförmälda tvenne Kongl,

bref af den 4 Januari 1867 och den 15 Oktober 1869.

Härvid tillåter sig Riksdagen erinra,

dels att Rikets Ständer uti skrifvelse den 29 Mars 1841 förklarat, att, i den

händelse mötespassevolansafgiften komme att, som ock sedermera beslutet blef, med

Bih. till Riksd. Prof. 1870. K> Sami. 1 Afd. 1 Rand. 11 Höft

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54.

samma år upphöra, den genom besparingar deraf uppkomna nya mötespassevolansfonden

skulle till Kongl. Maj:ts fria disposition öfverlemnas för att, gemensamt med

den gamla och 1829 års mötespassevolansfonderna, efter Kongl. Maj:ts godtfinnande

användas för behof, hvilka då redan af dessa tillgångar fyldes och vidare kunde uppkomma

i och för arméns vapenöfuingar och dermed gemenskap egande utgifter,

hvaremot Rikets Ständer anhållit, det nämnda fonder skulle sammanslås till en enda.

hvars förvaltning och räkenskaper skulle vara Rikets Ständers och deras revisorers

granskning underkastad, i anledning hvaraf Kongl. Maj:t den 24 Juli 1844 förordnat

om fondernas sammanslagning och framtida granskning i enlighet med Riksdagens

anhållan, men tillika förklarat, att den sålunda medgifna granskningsrätt icke finge

föranleda till inskränkning i Kongl. Maj:ts rätt att enligt Rikets Ständers förklarande

om fondernas användande ändamålsenligt och efter godtfinnande förordna;

dels att sedan Rikets Ständers revisorer i den år 1855 afgifna berättelse anmärkt,

att till bestridande af Krigskollegii aflöning anvisats betydliga bidrag från

åtskilliga af de under kollegii förvaltning stälda kassor och fonder, och då de ej

kunnat underlåta fästa uppmärksamheten vid detta, enligt deras tanke, högst olämpliga

förhållande, hvarigenom — då berörda kassor och fonder, som vore inrättade

och afsedda till helt andra föremål, likväl för besagda aflöningar toges i anspråk —

deras förmåga att uppfylla sitt ursprungliga ändamål förminskades, hemstält, att för

vinnande af rättelse derutinnan Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen afgifva framställning

om hvad för Krigskollegii aflöning i dess helhet erfordrades, samt Kongl. Maj:t

derefter föreslagit Rikets Ständer, att hela Krigskollegii aflöning och således äfven

den del deraf, som dittills utgått från kassor och fonder, måtte på riksstaten öfverflyttas,

så hafva Rikets Ständer med bifall dertill dels beslutit, att, såsom orden i

deras den 27 Januari 1858 aflåtna skrifvelse lyda: “ifrågavarande kassor nu och för

framtiden må från alla utgifter i berörda hänseende befrias--, dels ock anslagit det

för ändamålets vinnande erforderliga belopp, och torde, på sätt äfven Stats-Utskottet

vid 1871 års riksdag antagit, genom detta Rikets Ständers beslut, hvilket Kongl.

Maj:t måste anses hafva genom sitt godkännande af hela aflöningsanslagets öfverflyttande

på riksstaten gillat, Kongl. Maj:ts förut förbehållna rätt att efter godtfinnande

disponera ifrågavarande kassors och fonders inkomster blifvit i så måtto inskränkt,

att något användande deraf till aflöningar åt tjensteman inom Krigskollegium

eller den i dess ställe inrättade Arméförvaltningen ej vidare bort ifrågakomma.

Pa grund af hvad sålunda förekommit får Riksdagen i underdånighet anhålla,

det Lders Kongl. Maj:t täcktes låta vidtaga åtgärder, ledande derhän, att något anordnande

af medel från de under Arméförvaltningens vård stälda kassor och fonder

till betäckande af utgifter för aflöningar eller arfvoden inom samma embetsverk icke

vidare må ega rum.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Riksdagens underd. Skrifvelse., N:o 54.

Vidare hade revisorerne vid granskning af Arméförvaltningens räkenskaper

funnit å fjerde hufvudtitelns besparingar anordnade, bland annat, ett arfvode af

450 kronor åt garnisonspredikanten, ett å 450 kronor åt läkaren samt ett å 50

kronor åt klockaren på Karlstens fästning, icke allenast under revisionsåret 1873

utan äfven under föregående och efterföljande år; och då af Rikets Ständers den

12 Maj 1841 aflåta a skrifvelse, angående några med statsregleringen gemenskap

egande allmänna frågor, framginge, att besparingarne å de bestämda anslagen i

intet fall borde komma i fråga att begagnas till årliga löner eller arfvoden, hvarmed,

enligt revisorornes åsigt, svårligen kunde förstås andra än sådana, som utgå

två eller flera å efter hvarandra, hade revisorerne ansett sig böra förhållandet

för Riksdagen anmäla.

Enligt det från Arméförvaltningeus civila departement häröfver afgifna utlåtande

hade, under den tid, då Karlstens fästning ännu användes såsom straffängelse.

ifrågavarande årliga afiöningsbelopp, som då varit på extra stat uppförda,

utbetalts från fångvårdsanslaget, men sedan under Mars månad 1854 fångpersonalen

blifvit från fästningen flyttad, hade Kongl. Maj:t genom bref den 5 September

samma år dels medgifvit att ofvan bemälde tjensteman skulle under fortfarande

tjensteutöfning å Karlsten ega att från början af April samma år och intilldess

fångar möjligen åter komme att å fästningen förvaras åtnjuta ifrågavarande aflöningsförmåner,

livilka för året anvisats å fjerde hufvudtitelns besparingar, dels ock

förklarat, att, uppå skeende anmälan, för hvart år komme att bestämmas huru med

utbetalandet skulle förfaras, hvarefter aflöningarne årligen genom särskilda Kongl.

bref blifvit på samma besparingar anvisade.

Då således medel till betäckande af utgiften för ifrågavarande tvenne tjenstebefättningars

aflönande årligen under mer än 20 år blifvit a fjerde hufvudtitelns

besparingar anvisade och af denna omständighet lärer få antagas, det befattningarue

under samma tid visat sig ej kunna undvaras, torde, derest sa fortfarande

kommer att blifva förhållandet, åtgärder böra vidtagas för erhållande på ett mera

tjenligt sätt af medel till deras aflönande; och Riksdagen får derföre i underdånighet

anhålla, att, derest predikants-, läkare- och klockarebefattningarne å Karlstens

fästning fortfarande anses nödvändiga, Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i

öfvervägande, livilka åtgärder må vidtagas, på det den hittills årligen förekommande

anordning på fjerde hufvudtitelns besparingar af deras löner må för framtiden

upphöra.

Statens jeruvägsbyggnader.

Angående bokföriugssättet vid statens jeruvägsbyggnader hade revisorerne

funnit skäl till den anmärkning, att, emedan detsamma ej fullkomligt öfverensstämde

med det af trafikstyrelsen förda samt i följd af andra i revisionsberättelsen

omförmälda omständigheter, dertill Riksdagen tillåter sig hänvisa, detta bokfö
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54.

ldngssätt ej angåfve verkliga beloppet af anläggningskostnaden för hvarje bana,

hvarföre ock till underlättande af eu önskvärd öfversigt i detta hänseende revisorerne

föreslagit upprättande af en s. k liggare, deri skulle upptagas å ena sidan

de anslag och enskilda bidrag, som till hvarje bana förefunuits, samt å den andra

kostnadsbeloppen, dervid värdet af det, söm blifvit till trafikstyrelsen öfverlemnadt,

kunde inom linien föras.

Häremot hade Styrelsen för statens jernvägsbyggnader iuvändt, att eu inkonseqvens

skulle genom en sådan åtgärd uppkomma, om endast de penuingebidrag

som af enskilde blifvit för ändamålet lemnade, men deremot ej värdet för

dertill skänkt jord, blefve i samma liggare upptagna, samt att ett införande af

detta värde skulle i många fall, såsom till exempel i afseende å de af Stockholms

stad i och för sammanbindningsbanans anläggande upplåtna gatudelar, möta stora

svårigheter.

Det skal, hvarpå Styrelsen sålunda velat afstyrka den af revisorerne föreslagna

åtgärd, är enligt Riksdagens mening allt för obetydligt i jemförelse med

de fördelar, som i och för det af revisorerne antydda ändamål skulle geuom upprättande

af den föreslagna liggaren vinnas, hvarföre Riksdagen i underdånighet

anhåller, det Eders Kongl. Maj:t täcktes anbefalla Styrelsen för statens jernvägsbyggnader

att upprätta och föra eu så kallad liggare, upptagande, särskildt för

hvarje bana, ej blott de statsmedel, som för dess anläggande blifvit använda, än

äfven de af enskilda för ändamålet lemnade bidrag.

Stuteri-ötverstyrelsen och stuterierna.

Efter det 1872 års revisorer anmärkt* att förrättaren af en år 1869 vid

Ottenby till försäljning af hästar hållen auktion tillerkänts provision, beräknad

efter sex procent, hade 1873 års Riksdag, sedan upplyst blifvit, det Kongl. Maj:t

genom bref den 17 April 1868 förklarat, att. derest vederhäftig auktionsförrättare,

som för indrifning och redovisning af uppbörden ansvarade, ej kunde på lindrigare

vilkor vid Ottenby erhållas, sådan auktionsförrättare linge tills vidare, mot förberörda

ansvarighet, beräkna sig till godo sex procent såsom provision å nämnda

uppbörd, samt under antagande att denna förhöjning i provision varit föranledd

af den då rådande mindre goda ställningen inom landet, men att vederbörande

styrelse, sedan dåmera gynsammare förhållanden inträdt, skulle utan någon Riksdagens

framställning komma att tillse, huruvida ej dädanefter auktionsförrättare

kunde lör en lägre provision än den af Kongl. Maj:t sålunda tillsvidare medgifna,

erhållas, funnit anmärkningen ej till någon åtgärd föranleda.

Då nu emellertid förekommit, att för de under år 1873 vid Ottenby hållna

auktioner, deraf en till försäljning af 26 stycken hästar den 23 Augusti inbragt

19,755 riksdaler, arfvodet fortfarande beräknats efter sex procent, och då dels

samma slags arfvode vid de öfriga stuterierna utgått med endast fyra procent,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54. 21

dels förenänmda hästauktiou, att döma efter räkenskaperna, ej syntes halva varit

förenad med någon risk eller särdeles besvär för auktionslörrättaren, hade rcvisorerne

funnit sig böra å förhållandet fästa Riksdagens uppmärksamhet.

Såsom anledningar till nämnda förhållande är uti det af Stuteriöfverstyrelsen

afgifua utlåtande anfördt, att auktionsprovisionen saväl pa Öland som närmaste

fastland i allmänhet utgiuge med sex till tio procent, hvartill komme, att anstånd

med redovisningen merendels lemnades betydligt längre, än som vid hästauktionei na

vid Ottenby medgåfves, hvarföre, och då det jemväl vore kändt, att fordran för

hästiurop vid Ottenby måst i konkurs bevakas, deraf skulle framgå, att förrättningsmannen

kunde löpa risk, någon nedsättning af provisionen icke kunde för

den närmaste framtiden åstadkommas. Någon åtgärd för vinnande af ändring i

anmärkta utseendet syntes derföre ej kunna vidtagas, såvida icke Kongl. Maj;t

skulle finna för godt anbefalla, att, för den händelse vederhäftig auktionsförrättare

ej kunde mot ersättning af allenast fyra procent erhållas, stuteriet skulle öfveitaga

risken af den förlust, som möjligen kunde uppkomma vid medlens indrifvande,

då någon provision ej behöfde utbetalas, utan endast en mindre godtgöielse tilldelas

utroparen och protokollsföranden.

Då, på sätt ofvan är anmärkt, ersättningen för det slags auktioner, hvarom

fråga är, vid de öfriga stuterierna endast utgår med fyra procent, liar det, med

hänsyn dessutom till de stora belopp, dessa auktioner kunna inbringa, synts Riksdagen

som skulle jemväl vid Ottenby förrättuingsman kunna mot samma godtgörelse

erhållas; men för den händelse sådant ej later sig göra. torde den al styrelsen

föreslagna åtgärd för undanrödjande af ifrågavarande, flera gånger ölveiklagade

missförhållande böra vidtagas; och Riksdagen får derföre i underdånighet

anhålla, det Eders Maj:t täcktes bestämma, att. derest till de auktioner, som till

försäljning af hästar å Ottenby hållas, förrättuingsman ej kan mot en till endast

fyra procent uppgående godtgörelse erhållas, styrelsen för stuteriet hädanefter

skall hafva att sjelf öfvertaga bestyret med ifrågavarande auktioner.

Stockholms allmänna barnhus.

Revisorerue hafva slutligen anmärkt, hurusom al det i riksstaten upplörda

anslag för “Störa barnhuset i Stockholm-, .44,680 kronor 9 öre, större delen eller

42,930 kronor 9 öre funnes upptagen i kolumnen för indelt tionde eller ersättning

för indragna tiondeanslag. Sedan nemligen den från 15 särskilda län till barnhuset

utgående s. k. fyratioudespanmålen jemte halmstädja från Malmöhus och

Kristianstads län på grund af Kongl. förordningen den 23 Juli 1869 till statsverket

indragits, undiiuge barnhuset af Kronan ersättning derför, beräknad efter årligt

medelmarkegångspris. I hvart och ett åt de 15 länen, i hvars räkenskaper

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagen underd. Skrifvelse, N:o 54.

ersättning för ifrågavarande tionde uppdebiteras efter beräkning af det genom

förberörda Kong!, förordning i sådant hänseende bestämda ersättniugspris, skulle

alltså årligen göras uträkning å det barnhuset tillkommande ersättningsbelopp,

detta senare beräknadt efter årets markegång med tillägg af stadgad forsellön för

spanmålen; och då dessa årligen återkommande uträkningar inom såväl länen som

barnhuset skulle kunna undvikas derigenom, att barnhuset i stället för ofvan berörda

ersättningsanslag tillförsäkrades ett till siffran bestämdt penningebelopp, att

årligen utgå från Kongl. Statskontoret, hade revisorerne tillstyrkt en sådan förändring,

derigenom enkelhet och reda skulle i förvaltningen och räkenskaperna

vinnas.

Häremot är af Kongl. Direktionen för Stockholms barnhus uti afgifveu förklaring

anmärkt, att, derest barnhusinrättningen skulle för sina tiondeanslag taga

lösen efter det i Kongl. förordningen den 23 Juli 1869 föreskrifna omsättningspris

eller efter något annat till siffran bestämdt pris, hvilket i sådant fall antagligen

skulle bestämmas för flera år i sender, direktionen befarade, att inrättningen härpå

skulle komma att i längden förlora.

1 likhet med revisorerne är Riksdagen af den mening, att den af dem föreslagna

förändring skulle leda till enkelhet och reda i räkenskaperna, och då, efter

hvad Riksdagen inhemtat, förhållandena äro enahanda vid flera allmänna verk och

inrättningar m. m., bland hvilka exempelvis må nämnas de i revisionsberättelsen

omförmälda landskyrkor, universiteten i Upsala och Lund, vissa städer o. s. v.,

samt då det synts önskvärdt, att den föreslagna förändringen, så vidt möjligt,

komme att med alla sådana verk och inrättningar vidtagas, får Riksdagen i underdånighet

anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, om och i afseende

å hvilka verk och inrättningar m. m. en sådan förändring, som revisorerne i afseende

å Stockholms allmänna barnhus föreslagit, må kunna ega rum, samt derefter

till Riksdagen aflåta nådigt förslag i ämnet.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 11 Maj 1876.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.