Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, rörande förändrade föreskrifter för. hushållningen med. statens skogar.

1876-05-11 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1876:60, Skrifvelse, rörande förändrade föreskrifter för. hushållningen med. statens skogar.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 60.

o

redning torde erfordras, att sjömanshusen samt handels- och sjöfartsnärnnderna

lemnas tillfälle att i ämnet sig yttra, föranlåtes Riksdagen i

underdånighet anhålla, det täcktes Eders Kong], Maj:t för Riksdagen

framlägga förslag till den ändring af Sjölagen, hvartill förhållandena må

föranleda.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 10 Maj 1876.

N:o 60.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 Maj 1870.

— — — — Andra Kammaren den 11 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, rörande förändrade föreskrifter

för. hushållningen med. statens skogar.

(Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 26 och Första Kammareus

Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 10).

S. A. K.

Hos Riksdagen hafva förslag blifvit framstälda, åsyftande sådana

förändringar i förordningen om hushållningen med de allmänna skogarne

i riket den 29 Juni 1866, att staten må erhålla alla de inkomster nämnda

skogar kunna lemna, samt att boställsinnehafvares och arrendatorers rätt

att förfoga öfver den skog, som växer å boställe eller å andra statsverket

tillhöriga egendomar inskränkes så, att skogens utverkning till husbehof

endast efter behörigen verkstäld utsyning beviljas; och har till stöd för

dessa förslag blifvit andraget att, ehuru nödvändigheten fordrade, det

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 60.

staten för bestridande af städse ökade utgifter begagnade den rikliga

inkomstkälla, staten i sina skogar egde, det likväl hittills visat sig, att,

sedan omkostnaderna för skogarnes förvaltning afdragits, behållningen

af desamma uppgått till ett jemförelsevis ringa belopp,_ hvilket missförhållande

till stor del förmenades hafva sin grund deri, att gällande

stadganden rörande vården om de allmänna skogarne i förevarande afseende

vore felaktiga eller bristfälliga, härledande sig detta deraf, att

nära tjugo år förflutit sedan grunderna för ofvan åberopade författningutgjorde

föremål för representationens pröfning och att under denna tid

många på skogsväsendets ordnande synnerligen inverkande sociala förändringar

inträffat, i hvilket afseende uppmärksamheten särskildt borde

fästas °på de nya förhållanden, som uppstått derigenom att de civile

och militäre embetsmännen dels redan från träd t dels komma att efter

hand frånträda de dem på lön tilldelade boställen, hvilka, allt efter som

de indragas, skola för statens räkning till arrendatorer öfverlåtas; hvarjemte

den mening uttalats, att, sedan presterskapets löneinkomster numera

blifvit nära nog öfverallt i riket reglerade, det syntes obehöfligt och

origtigt att all den afkastning af skog från ecklesiastika boställen, som

ej tifffölle innehafvarena, skulle enligt 1866 års skogsförordning till

presterskapets löneregleringsfond ingå. — I fråga åter om boställsinnehafvares

och arrendatorers rätt att förfoga öfver skogen å boställe eller

annan statens fasta egendom vore genom nyssberörda författning dem

medgifvet att utan utsyning till husbehof använda skogenoch då jemväl

äldre stadganden i förevarande afseende lemnat lika vidsträckt rättighet,

hade följden blifvit, att de skogar, som hörde till statens boställen

samt till andra allmänna hemman och lägenheter, blifvit i högsta

grad medtagna, så att, om nu gällande stadganden icke blefve ändrade

och berörda rättighet inskränktes, det med skal kunde antagas, att omförmälda

skogar skulle allt mer och mer förödas; och slutligen att,

derest regelbunden hushållning icke genomfördes och skogen ståldes

under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning, det vore att befara

det skogarne helt och hållet utrotades, synnerligast som boställsinnehafvarne

och arrendatorerne af statens domäner icke kunde hafva intresse

i att skogen vårdades i vidsträcktare mån, än att densamma under deras

besittningstid försloge till fyllande af deras behof.

Redan i en underdånig skrifvelse den 30 November 1863 uttalade

Rikets Ständer den åsigt, att det vore med billiga anspråk förenligt, att

Kronan, ehvad hon åtoge sig hushållningen med skogarne å boställena

eller förbehölle sig kontrollen å densamma, tillerkände sig hälften af

skogens afkastning, men då betänkligheter mötte ur den synpunkten, att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 60.

5

dels, genom

ett beslut att till Kronan indraga någon del af de ecklesiastika

boställenas afkastning, intrång skulle synas hafva skett i presterskapets

privilegier, dels enahanda åtgärd i afseende på militie-boställena, hvilka

af ålder ansetts vara genom indelningsverket för alltid anslagna till de

särskilda regementena och corpserna, skulle synas förminska de militäre

embetsmäns rätt, hvilka ingått i krigstjenst under förutsättning att löningsfonderna

skulle varda bibehållna vid all den jordegendom, från hvilken

deras inkomster härflöte; ansåge Rikets Ständer, att Kronan borde till

presterskapet och militärcorpserna afstå hela sin andel i de ecklesiastika

och militära boställenas afkastning till förbättrande af dit hörande embetsmäns

lönevilkor; likväl förmenade Rikets Ständer, att ett sådant förfogande

icke uteslöte möjligheten att framdeles, sedan de särskilda koiporaoch

corpsernas behof af inkomster på annan väg blitvit fylda,

hans dermed till statsverkets och skogsstyrelsens omedelbara

den ifrågavarande andelen af

----- o

kastning.

I betraktande häraf, och då numera alla civila och militära boställen

redan blifvit eller komina att efter hand varda indragna, och då det hinder

mot att staten öfvertager de ecklesiastika boställenas skog,, hvi.lket kunde

ligga i presterskapets privilegier, enligt Riksdagens åsigt, icke vidare

''to

tionernas

i sammant

disposition indraga

boställsskogarnes af
-

anses

&Ö

förefinnes, sedan presterskapets löneinkomster blifvit reglerade; då ofvan

omförmälda löneregleringsfond icke längre torde vara i behof af skogs
-

medel, som inflyta

från de ecklesiastika boställena, och då förändrade

föreskrifter rörande boställsinnehafvares och arrendatorers af Kronans

egendomar dispositionsrätt öfver den egendomarne tillhörande skog uppenbarligen

af behofvet påkallas, på det statens högst värderika skogstillgång

må blifva väl vårdad, har Riksdagen funnit, att all afkastning från statens

skoo-ar, så fort ske kan, och så framt annans rätt dermed ej förnärmas,

bör° ingå till statsverket, och att vid statsegendomars blifvande utarrendering

skogen ej må af arrendator eller boställsinnehafvare fritt disponeras,

utan, der sådan år dem tdl husbehof föibehållen, den endast cdtei

utsyning varder dem tilldelad; anhållande Riksdagen, det Eders Kongl.

täcktes låta vidtaga i nu angifna rigtning gående förändringar uti

Maj:t

nådiga förordningen

af den 29 Juni 1866.

Riksdagen framhärdar etc.

Ö

Stockholm den 11 Maj 1876.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.