Skrifvelse, angående vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin.
1876-05-11 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1876:63, Skrifvelse, angående vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin.
Dokumentets text
8
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 63.
N:o 63.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 Maj 1876.
— — — hos Andra Kammaren den 11 — —
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående vilkoren för tillverkning
och försäljning af bränvin.
(Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 4 och Memorial N:o 8.)
S. A. K.
Uti nu gällande förordning angående vilkoren för försäljning af
bränvin och andra brända eller distillerade spirituösa drycker hafva vid
innevarande riksmöte icke några förändringar blifvit gjorda; hvaremot i
förordningen angående vilkoren för tillverkning af bränvin Riksdagen vidtagit
ändringar i följande hänseenden.
Såväl till förekommande af olika tydning som ock ur billighetens
synpunkt har Riksdagen ansett det i § 8 af sistnämnda förordning förekommande
ordet »dagar» böra utbytas mot »tillverkningsdygn», och har
derföre för sin del gifvit åt berörda § följande lydelse:
»§ 8.
1. Om anmäld bränvinstillverkning ej företages inom fem tillverkningsdygn
efter den i anmälan uppgifna tid, åligger det bränvinstillverkaren
att till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande inbetala kontrollörsarfvodet
för hela den tid, hvarunder anmäld bränvinstillverkning icke utöfvats.
2. Skulle bränvinstillverkning. afbrytas utan sådan anmälan, som
i § 7 omförmäles, eller utan att olyckhändelse, hvarom i § 3 säges, dertill
varit vållande, och ej inom fem tillverkningsdygn ånyo företagas,
åligger det bränvinstillverkaren att jemväl för hela den tid, hvarunder
tillverkningen sålunda varit instäld, till Kongl. Majrts Befallningshafvande
inbetala belöpande kontrollörsarfvodet.»
Sedan
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 63.
9
Sedan man alltmera begynt att i nederlagsmagasin vid större
bränneri här i landet förvara bränvinet i fasta metallcisterner af stor
rymd, uppgående understundom till femtiotusen kannor och deröfver, har
det synts Riksdagen af billighet påkalludt, att i 17 § 1 mom. af ifrågavarande
tillverkningslag en förändring vidtoges i syfte att den tillverkare,
som i nederlagsmagasin begagnar omförmälda fasta cisterner, må kunna
af deruti förvaradt bränvin — allteftersom tillverkningsafgift erlägges
och i likhet med hvarje annan tillverkare, som på mindre kärl har bränvinet
inlagdt — utbekomma belopp, ej understigande 1,000 kannor af
normalstyrka.
I sammanhang härmed har Riksdagen ansett den i slutet af berörda
första moment i § 17 förekommande bestämmelse, att »dagen för uttagningen
och kärlens nummer antecknas i journalen, med införande deri
af ränteriqvittensets datum och bifogande af tillverkarens qvitto å det
uttagna beloppet», lämpligen kunna ur tillverkningslagen utgå och de i
dessa hänseenden erforderliga föreskrifter i stället uti ordningsstadgan
för bränvinsbrännerierna i riket intagas.
Riksdagen har alltså för sin del åt mom. 1 af § 17 i nu gällande
förordning angående vilkoren för tillverkning af bränvin gifvit följande
förändrade lydelse:
»Önskar tillverkare bränvin ur nederlaget uttaga, göre derom anmälan
hos kontrollören eller tillsyningsmannen, som eger utlemna det
belopp, för hvilket tillverkningsafgift blifvit till länets ränteri inbetald,
dock för hvarje gång ej mindre än tusen kannor af normalstyrka, samt
endast helt eller hela kärl eller deras innehåll såvida ej fasta cisterner
begagnas, i hvilket fall uttag derifrån må ske till belopp af minst tusen
kannor af normalstyrka; skolande i öfrigt i afseende å uttagningarne till
efterrättelse lända de föreskrifter, som i sådant hänseende kunna varda
i ordningsstadgan meddelade.»
På senare tiden hafva gång efter annan från olika delar af landet
klagomål försports derom, att kontrollen öfver bränvinstillverkningen ej
vid alla brännerier handhades på tillfredsställande sätt och att anledningen
dertill vore synnerligen att söka deri att, till följd af för lågt arfvode,
tillräcklig tillgång på dugliga och lämpliga personer ej funnes bland de
till kontrollörsbefattningar sökande.
Redan dessa till Riksdagens kunskap komna klagomål hade gjort
Riksdagen betänkt på att taga under allvarligt öfvervägande, huruBih.
till Riksd. Prot. 1876. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 12 Höft. 2
10 liiksdagens underd. Skrifvelse, N:o 63.
vida icke en skälig förhöjning i kontrollörsarfvodena borde af Riksdagen
vidtagas.
En än kraftigare maning härtill har Riksdagen erhållit genom officiela
handlingar i ämnet, som Eders Kongl. Maj:t låtit till Riksdagens
Bevillnings-Utskott öfverlemna; utgörande dessa handlingar dels en skrifvelse
af den 15 sistlidne Februari från Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i Blekinge län till Herr Statsrådet och Chefen för Kongl. Finansdepartementet,
dels ock en dervid fogad, af öfverkontrollören vid bränvinstillverkningen
inom Blekinge län till Eders Kongl. Maj:ts bemälde
Befallningshafvande aflåten skrifvelse, jemväl den 15 sistlidne Februari
daterad.
Under de i nämnda handlingar skildrade förhållanden, som tyvärr
ej lära sakna all motsvarighet äfven å andra orter inom landet, om ock
officiel anmälan derom ej ingått, har Riksdagen ej tvekat att vidtaga en
sådan förhöjning i kontrollörsarfvodena, att flera redbare och duglige män,
än nu synes vara fallet, måtte finna med sin fördel förenligt att söka anställning
såsom brännerikontrollörer. Det har härvid synts Riksdagen,
att för sådana kontrollörer, som hafva tillsyn å 1 bränneri, arfvodet kunde
bestämmas till sex kronor om dagen samt för dem, som utöfva tillsyn
öfver 2 brännerier, till sju kronor. Deremot har Riksdagen trott arfvodet
för kontrollör, som har tillsyn öfver 3 brännerier, kunna tillsvidare
bibehållas vid åtta kronor om dagen.
Riksdagen har fördenskull beslutat, att 2:dra mom. af § 23 i förordningen
angående vilkoren för tillverkning af bränvin skall förändras
till följande lydelse:
»2. Kontrollör erhåller under tiden af staten arfvode till följande
belopp, nemligen:
vid tillsyn å 1 bränneri 6 kronor om dagen,
» tillsyn å 2 brännerier 7 » » »
» tillsyn å 3 d:o 8 » » » .»
Med anmälan af berörda, utaf Riksdagen beslutade förändringar,
får Riksdagen i underdånighet anhålla, att Eders Kongl. Maj:t, med godkännande
af desamma, täcktes låta dem till allmän efterrättelse kungöra.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 11 Maj 1876.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.