Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, angående skatten för hundar.

1877-03-10 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1877:14, Skrifvelse, angående skatten för hundar.

Dokumentets text

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 14.

Med anmälan härom, och då korrespondenterne i de orter, der landtbrefbäring

kan blifva införd, derigenom icke komma att beredas någon lindring

i sina nuvarande postbefordringsafgifter, samt vid sådant förhållande

billigheten synes fordra, att samma korrespondenter, så vidt sig göra låter,

hufvudsakligen bibehållas vid de förmåner i afseende å postbefordringen, de

för närvarande åtnjuta, tillåter sig Riksdagen tillika i underdånighet anhålla,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes i nåder tillse, huru vida icke, om den

ifrågasatta landtbrefbäringen kommer till stånd, tillfälle må kunn beredas

till befordran med landtbrefbärare af äfven rekommenderade bref.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 10 Mars 1877.

N:o 14.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 10 Mars 1877.

— — — — Andra Kammaren den 10 — —

Riksdagens uriderdåniga skrifvelse, angående skatten för hundar.

(Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 5.)

S. A. K.

Inom Riksdagen har förslag blifvit framstäldt derom att maximibeloppet

af den årliga skatt för hund, som i Kongl. kungörelsen den 12

Juli 1861 omförmäles, måtte varda förhöjdt från 5 till 15 kronor.

I sådant hänseende har anförts, hurusom, enär penningevärdet i högst

betydlig mån fallit sedan år 1861, och det skattebelopp, som då ansågs till

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 14.

fyllestgörande, numera visade sig overksamt, nämnda förhöjning borde vidtagas

för att i någon mån stäfja det, företrädesvis i städerna, allt mera tilltagande

oskicket att hålla en mängd onyttiga hundar, hvarigenom ej allenast

ett stort och nogsamt insedt obehag vållades, utan äfven faran ökades för

uppkommande och spridande af den fruktansvärda sjukdomen “rabies canina“,

deraf vårt grannland Danmark under sistlidet år varit så svårt hemsökt.

Hvad sålunda till stöd för den föreslagna förhöjningen andragits har

synts Riksdagen vara väl grundad!. Anledningen till införandet af ifrågavarande

beskattning var utan tvifvel att söka förekomma de olägenheter,

som det stora antalet hundar, särskildt i sanitärt hänseende, förorsakar. Att

på flera orter inom landet, med nuvarande penningevärde, en skatt af högst

5 kronor icke utgör något verksamt medel för omförmälda syftemåls vinnande,

ådagalägges af erfarenheten och bestyrkes jemväl af åtskilliga statistiska

uppgifter.

I Norge tilläts ock redan genom Lov den IL Juni 1857, att i “kjobstsederne11

och vissa “ladesteder“ upptaga en årlig kommunal afgift af högst

3 speciedaler för hvarje hund.

Då nu dessutom det ju alltid står vederbörande kommuner här i riket

fritt att bestämma ej blott om någon hundskatt skall utgöras, och till hvad

belopp under faststäldt maximum densamma bör uppgå, utan äfven huru vida

den endast för vissa särskilda slag af hundar skall erläggas; så har det

belopp, hvartill den i ofvan åberopade Kongl. kungörelsen den 12 Juli 1861

omförmälda årliga skatt för hund högst må uppgå, blifvit af Riksdagen förhöj

dt till 15 kronor.

Vid den ändring i meranämnda Kongl. kungörelse, som häraf föranledes,

torde denna författning böra — utan annan rubbning i sjelfva grunderna

— uti flera speciella hänseenden undergå revision för att bringas i

öfverensstämmelse med vissa senare utkomna allmänna författningar, hvaribland

särskildt gällande lagar angående kommunalstyrelse på landet och i

stad; och tillåter Riksdagen sig derföre att, jemte underdånig anmälan om

sitt beslut rörande förhöjning af det belopp, dertill skatten för hund högst

må uppgå, tillika i underdånighet anhålla, att Eders Kong!. Maj:t, med bibehållande

i öfrigt af nu gällande grunder för ifrågavarande beskattning, täcktes

förnyad författning i ämnet utfärda.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 10 Mars 1877.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.