Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, om ändring i 11 kap. 10 § Rättegångsbalken.

1877-05-09 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1877:36, Skrifvelse, om ändring i 11 kap. 10 § Rättegångsbalken.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 36.

1

N:o 36.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 9 Maj 1877.

— — -- — Andra Kammaren den 9 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, om ändring i 11 kap. 10 §

Rättegångsbalken.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 23.)

S. 4. K.

Hos Riksdagen har framställning gjorts derom, att stadgandet i 11

kap. 10 § Rättegångsbalken, att i brottmål bör den, som käres till, senast

å Rättens bud till svars komma, vid äfventyr att han eljest må genom

kronones eller Rättens betjenter till Rätten heintas, måtte så ändras,

att domstolarne berättigas i ringare brottmål äfven genom föreläggande

af vite tillhålla svarandeparter inställelse.

Berörda stadgande lärer förr af underdomstolarne temligen allmänt

så uppfattats, att det icke ansetts innebära hinder för dem att, der hemtning

icke ansågs lämplig, ålägga en uteblifven svarandepart i brottmål

inställelse vid äfventyr af vite, men på senare tiden har den åsigt allt

mera gjort sig gällande, att ett dylikt förfarande ej vore enligt med lag,

hvadan de flesta domstolar nu mera lära äfven i de ringaste brottmål

låta hemta uteblifne svarandeparter och derefter, om målet fortsättes,

ålägga dem inställelse vid hemtnings äfventyr.

En mängd af dessa mål är likväl af den beskaffenhet, att det synes

icke allenast obehöfligt utan rent af olämpligt att för utevaro stadga

en så sträng påföljd som hemtning. I sådana mål, som enskilda parter

Bih. till Riksd. Prof, 1817. 10 Sami 1 Afd. 1 Band. 3 Käft. i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 36.

anhängiggöra angående försummad vård om kreatur, angående olofligt

beträdande af andras egor, med flera dylika, äfvensom i en mängd mindre

ordningsmål, medför ofta en uteblifven svarandeparts omedelbara

hemtning, utan att vara af behofvet påkallad, rätt stort besvär och dryga

kostnader, hvilka senare i de fall, der den hemtade saknar tillgång, merändels

drabba statsverket.

Då emellertid en del brottmål äfven af ringare slag, såsom till

exempel vissa förbrytelser mot förordningen om bränvinsförsäljning, äro

af den beskaffenhet, att i dem vite ej lämpligen torde böra mot tredskande

''svarandeparter användas, anser Riksdagen att det bör åt domstolarne öfverlemnas

att efter sig företeende omständigheter bestämma, huruvida

en uteblifven svarandepart i ringare brottmål bör hemtas eller vid vite

föreläggas att iakttaga inställelse; och enär ifrågavarande stadgande öfver

hela riket i talrika fall nästan dagligen kommer till tillämpning, synes

det Riksdagen, att frågan om ändring af detta stadgande är af sådan vigt,

att dermed ej torde böra anstå till dess Rättegångsbalken kan komma

att undergå den omarbetning, som lärer vara förestående, särdeles som en

ändring uti ofvanberörda syftning, långt ifrån att föx-anleda några rubbningar

uti andra stadganden, synes stå i närmaste öfverensstämmelse

med den svarande parter i ringare brottmål genom Kongl. förordningen

den 30 Oktober 1866 inedgifna rätt att svara genom ombud.

Riksdagen har alltså för sin del beslutat följande förändrade lydelse

för 11 kap. 10 § Rättegångsbalken:

I brottmål" bör den, som käres till, genast å Rättens bud till svars

komma. Gör han det ej; då må han genom Kronones eller Rättens betjente

till Rätten hemtas: dock ege Rätten i de mål, der genom laga

ombudsman svaras må, lägga svaranden vite före.

Med underdånigt tillkännagifvande häraf framhärdar Riksdagen etc.

Stockholm den 9 Maj 1877.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.