Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, angående vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin.

1877-05-17 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1877:54, Skrifvelse, angående vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens undevd. Skrifvelse, N:o 54.

3

IN:o 54.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 16 Maj 1877.

» a » ii Andra Kammaren den 17 » »

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående vilkoren för tillverkning

och försäljning af bränvin.

(Bevillnings-Utskottets Betänkande!! N:ris 6 och 13.)

S. A. K.

De genomgripande förändringar i förutvarande bränvinslagstiftning,

som vid 1853—1854 årens riksdag vidtogos och sedermera fingo sitt uttryck

i Kong!, förordningarne den 18 Januari 1855 angående vilkoren

för bränvins tillverkning, samt angående vilkoren för försäljning af bränvin

och andra brända eller distillerade spirituösa drycker, hade, såsom

nogsamt bekant är, framför allt sin grund uti det både af regeringen

och inom representationen djupt kända behofvet af kraftiga åtgärder för

att söka motarbeta det inom landet öfverhandtagande missbruket af spritdrycker.

I sådant hänseende voro ock verkningarne af den nya bränvinslagstiftningen

under de första åren af dess tillvaro rätt betydande. Eu till

1859—-1860 årens riksdag allåten Kongl. proposition, daterad den 27

Oktober 1859, vitsordar hurusom såsom eu omedelbar följd af denna

nya lagstiftning visade sig en högst anmärkningsvärd minskning i bränvinsförbrukningen

och uti de brott och olyckor, som af bränvinets missbruk

härflyta.

Men af samma Kongl. proposition inhemtas äfven, att det då redan

var »en från de flesta orter spord klagan att nämnda lyckliga förhållan
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54.

den icke mera vore för handen i samma grad, som under tiden näst

efter de förändrade påbudens införande, utan att tvärtom rusdryckens

0 måttliga bruk åtminstone i städerna vore i märkbart tilltagande». Under

den tidrymd, som sedermera förflutit, har äfven en dylik klagan mångfaldiga

gånger gifvit sig tillkänna.

Ifrågavarande lagstiftning har ock — efter det redan vid 1856—1858

årens riksmöte vissa ändringar deri vidtagits — vid alla derpå följande

lagtima riksmöten varit föremål för representationens uppmärksamhet;

och, om man undantager 1868 och 1870 årens riksmöten, har intet sådant

förgått utan att förändringar i nämnda lagstiftning — mera eller

mindre betydande — skett. På senaste åren har emellertid den mening

blifvit allt allmännare, att till hämmande af dryckenskapslasten mera

genomgripande åtgärder än hittills borde i lagstiftningsväg vidtagas, och

att angeläget vore det i sådant afseende den gällande bränvinslagstiftningen

blefve underkastad en revision. Från många olika trakter af

landet hafva önskningar i omförmälda syftning gifvit sig tillkänna både

1 tal och skrift. Särskild! hafva i detta hänseende gång efter annan

petitioner till stort antal blifvit till Eders Kongl. Maj:t ingifna, hvilka

Eders Kongl. i nåder låtit till Riksdagens Bevillnings-Utskott öfverlemna,

för att af Utskottet tagas under öfvervägande. Äfven inom representationen

hafva såväl vid innevarande, som vid flera bland de föregående

riksdagarna förslag i ämnet blifvit framstapla, hvilka, lika som de i anledning

af desamma förda öfverläggningar, visa huruledes åsigten om

nödvändigheten att lagstiftningen måtte söka kraftigare, än nu är fallet,

motverka rusdryckers missbruk, alltmera vunnit insteg bland Riksdagens

medlemmar.

Vid sålunda antydda förhållanden, synes det Riksdagen vara af vigt,

att åtminstone ett försök till frågans lösning varder genom fullt sakkunniga

personer verkstäldt. Om sättet för denna lösning äro väl ännu meningarne

mycket delade; men tvifvelsutan skola de dock, efter det eu

omfattande och sakrik utredning i ämnet blifvit tillgänglig, kunna i många

af s e end e n s amin anj e in kas.

Att en sådan utredning ej kan verkställas inom ett Riksdagens Utskott,

ligger i öppen dag. Ett arbete af nämnda beskaffenhet krafvel’,

om det skall ske under den korta tid, som är ett riksmöte tillmätt, mera

odelad uppmärksamhet än ett Utskott och dess ledamöter, hvilkas tid

jemväl af andra vigtiga ärenden upptages, kunna deråt egna.

Det är derföre, som Riksdagen tillåter sig att i underdånighet anhålla,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes genom sakkunnige män låta öfverse

nu gällande författningar angående tillverkning och försäljning af brun
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54.

vin, i syfte att genom lagstiftningen må kunna åstadkommas ett än kraftigare

motverkande af rusdryckers missbruk; samt att Eders Kong!.

Maj:t ville derefter i detta ämne, om möjligt är, till nästa Riksdag afgifva

förslag.

Riksdagen bär emellertid ansett sig redan vid detta riksmöte böra

uti vissa speciella hänseenden vidtaga förändringar i gällande bränvinsförsäljningslag;

och öfvergår Riksdagen nu till att redogöra för innehållet

af dessa förändringar.

I afseende å de stadgande!!, som innefattas uti mom. 1 och 2 af §

14 i sistnämnda lag, har den förändring blifvit inom Riksdagen föreslagen

att, för den händelse uti socken å landet gjord framställning om

utskänkning af eller minuthandel med bränvin varder af kommunalstämma

ogillad, frågan om sådan försäljning skall anses hafva förfallit,

äfven om kommunalnämnden tillstyrkt bifall till framställningen.

Hvad sålunda föreslagits har synts Riksdagen förtjent af uppmärksamhet.

Då nemligen kommunalnämnden ju endast är en delegation af

kommunalstämman, kan det enligt Riksdagens förmenande icke ligga

någon rimlighet i att låta kommunalnämndens beslut hafva en sådan betydelse

gent emot kommunalstämman, som det jemlikt ifrågavarande

stadgande!! nu har. Om sjelfva församlingen eller hela kommunalstämman

med sill majoritet beslutat något, bör väl icke eu delegation af

kommunalstämman och denna delegations yttrande hafva den betydelse,

att deraf paralyseras stämmans beslut.

Riksdagen har för den skull för sin del beslutat, att, med bibehållande

af den lydelse, som är gifven åt mom. 2 af § 14 i bränvinsförsäljningslagen,

inom. 1 i samma § skall erhålla följande förändrade

lydelse:

»Vill någon väcka fråga, att annan utskänkning än den, som kan

gästgifveri tillkomma, må i socken å landet idkas, göre derom framställning

hos kommunalnämndens ordförande inom första hälften af Mars

det år, då försäljningen skall börjas. Kommunalnämnden skall innan

slutet af samma månad deröfver afgifva yttrande och deri, om bifall till

utskänkningen för högst tre år tillstyrkes, utsätta den trakt, hvarinom

det må ske, hvarefter yttrandet öfverlemnas till ordföranden i kommunalstämman.

Denne inhemte, innan April månads utgång, på kommunalstämma,

som blifvit två söndagar å rad pålyst, socknemännens utlåtande

i ämnet. Varder framställningen af kommunalstämma ogillad, förfalle

frågan. Har åter kommunalstämman bifall tillstyrkt, sände, inom tre

veckor från det kommunalstämma blifvit hållen, ordföranden kommunalstämmoprotokollet

och kommunalnämndens yttrande, jemte eget utlå
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54.

tande i ämnet, till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande in. Kongl. Maj:ts

Befallningshafvande fatte deri sitt beslut och gifve det kommunalnämndens

ordförande tillkänna».

Från åtskilliga delar af riket hafva klagomål låtit förspörja sig öfver

olägenheter, som den passagerarefartyg på grund af 23 § i bränvinsförsäljningslagen

medgifna utskänkningsrätt medfört, särskild! derigenom

att från dessa fartyg bränvin blifvit jemväl till afkantning försåldt.

Riksdagen har derföre ansett nödigt att uti omförmälda § införas

vissa bestämmelser, genom hvilka nämnda olägenheter må kunna, såvidt

möjligt, undanrödjas.

I sådant hänseende har Riksdagen funnit det böra stadgas, dels att

utskänkningen finge ske allenast till förtäring ombord å fartyget, dels

ock att Eders Kong]. Maj:ts Befallningshafvande vid meddelande af tillstånd

till denna utskänkning skulle ega att jemväl i öfrig! föreskrifva de

inskränkningar, som kunde finnas nödiga.

På grund häraf har Riksdagen för sin del åt ifrågavarande 23 §

gifvit följande lydelse:

»Vid läger, eller der trupp eljest är för flera dagar sammandragen,

vid helsobrunn eller badort, på passagerarefartyg, eller der värdshusrörelse

af annan anledning kan komma i fråga att under endast någon de!

af året utöfvas, må för kortare tid än år rättighet till bränvins utskänkning

meddelas af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, när, i först nämnda

fall, befälhafvande militärchef och, i öfriga fall, andre vederbörande derom

gjort anmälan.

Rättighet till utskänkning å passagerarefartyg sökes hos Kongl.

Maj:ts Befallningshafvande i det län, hvarest fartygets rederi har sitt

hufvudsäte. Sådan utskänkning må endast ske till förtäring om bord å

fartyget, och ege Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att jemväl i öfrig!

dervid föreskrifva de inskränkningar, som kunna finnas nödiga.

Afgiften för utskänkning, dertill på grund af denna § rättighet meddelats,

bestämmes af den för bevillningstaxering näst derefter sammanträdande

komité, men får ej understiga det belopp, som föy den ifrågavarande

tiden svarar mot den afgift, hvilken enligt de i §§ 17 och 18

stadgade beräkningsgrunder för år minst utgå bör. Skulle tiden ej

uppgå till fjorton dagar, må dock afgifterna ej för kortare tid beräknas.

Innan utskänkningen må företagas, skall nyssnämnda belopp förskottsvis

erläggas till vederbörande uppbördsman.

Då till utskänkning, nu sagd är, tillstånd meddelas, underrätte Kongl.

Majrts Befallningshafvande derom vederbörande skattskrifvare.»

Af den sålunda beslutade förändring utaf § 23 har föranledts ett

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54.

inskränkande tillägg vid § 3 mom. 1 uti ifrågavarande lag; enligt hvilket

moment utskänkningsvis försåldt bränvin må antingen å utskänkningsstället

förtäras eller ock derifrån afhemtas.

Likaledes har ansvar bort bestämmas för den, som, efter det han

erhållit rättighet till utskänkning å passagerarefartyg, utöfvar denna utskånkning

annorledes än till''förtäring ombord å fartyget, eller utan att

iakttaga de inskränkningar dervid, som i öfrigt kunna hafva blifvit af

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande jemlikt 23 § 2 mom. föreskrifna.

Sådan förseelse har synts Riksdagen böra bestraffas på sätt i 45 § 1

mom. för vissa andra fall stadgas; och har Riksdagen ansett i sådant afseende

ett tillägg böra göras vid sistnämnda lagrum.

Riksdagen har alltså för sin del beslutat, att 3 § 1 mom. uti bränvinsförsäljningslagen

skall förändras till följande lydelse:

»Den, som erhållit rättighet att idka utskänkning af bränvin, må

sälja huru litet belopp som helst, och må detta å stället förtäras eller

derifrån afhemtas, dock med det undantag, som i § 23 mom. 2 sägs»; samt

att 45 § 1 mom. i samma lag skall erhålla följande förändrade lydelse:

»Idkar någon mindre partihandel eller minuthandel med eller utskänkning

af bränvin vid tillfälle, då försäljningsrätten ej utöfvas får,

eller å annat ställe än dertill uppgifvet är, eller begagnar någon, mot

hvad i § 4 mom. 2 stadgadt är, ombud för bränvins utlemnande å annat

ställe, än der han sin försäljningsrätt utöfvar, eller tillåter den, som

icke är till utskänkning berättigad, att, då han i parti eller genom

minuthandel säljer bränvin, något af det sålda på försäljningsstället fortares

eller afhemtas i mindre belopp än han är berättigad föryttra, eller

förbryter sig den, som till mindre partihandel eller minuthandel med

eller utskänkning af bränvin berättigad är, mot § 25 mom. 2, § 28 mom.

2 eller § 31, bete första gången från och med Trettio till och med

Sextio kronor, samt andra gången från Sextio till och med Etthundra

Tjugo kronor och vare dessutom andra gången sin rätt till mindre partihandel

eller minuthandel ''eller utskänkning förlustig. Lag samma vare,

om den, som erhållit rättighet till utskänkning å passagerarefartyg, utöfvar

densamma annorledes än till förtäring ombord å fartyget, eller utan

att iakttaga de inskränkningar dervid, som i öfrigt kunna hafva blifvit

af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande jemlikt 23 § 2 mom. föreskrifna.»

Med underdånig anhållan att Eders Kongl. Maj:t ville de af Riksdagen

sålunda beslutade förändringar i bränvinsförsäljningslagen godkänna

och till allmän efterrättelse kungöra, framhärdar Riksdagen etc.

Stockholm den 17 Maj 1877.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.