Skrifvelse, angående vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin.
1877-05-17 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1877:54, Skrifvelse, angående vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin.
Dokumentets text
Riksdagens undevd. Skrifvelse, N:o 54.
3
IN:o 54.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 16 Maj 1877.
» a » ii Andra Kammaren den 17 » »
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående vilkoren för tillverkning
och försäljning af bränvin.
(Bevillnings-Utskottets Betänkande!! N:ris 6 och 13.)
S. A. K.
De genomgripande förändringar i förutvarande bränvinslagstiftning,
som vid 1853—1854 årens riksdag vidtogos och sedermera fingo sitt uttryck
i Kong!, förordningarne den 18 Januari 1855 angående vilkoren
för bränvins tillverkning, samt angående vilkoren för försäljning af bränvin
och andra brända eller distillerade spirituösa drycker, hade, såsom
nogsamt bekant är, framför allt sin grund uti det både af regeringen
och inom representationen djupt kända behofvet af kraftiga åtgärder för
att söka motarbeta det inom landet öfverhandtagande missbruket af spritdrycker.
I sådant hänseende voro ock verkningarne af den nya bränvinslagstiftningen
under de första åren af dess tillvaro rätt betydande. Eu till
1859—-1860 årens riksdag allåten Kongl. proposition, daterad den 27
Oktober 1859, vitsordar hurusom såsom eu omedelbar följd af denna
nya lagstiftning visade sig en högst anmärkningsvärd minskning i bränvinsförbrukningen
och uti de brott och olyckor, som af bränvinets missbruk
härflyta.
Men af samma Kongl. proposition inhemtas äfven, att det då redan
var »en från de flesta orter spord klagan att nämnda lyckliga förhållan
-
4
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54.
den icke mera vore för handen i samma grad, som under tiden näst
efter de förändrade påbudens införande, utan att tvärtom rusdryckens
0 måttliga bruk åtminstone i städerna vore i märkbart tilltagande». Under
den tidrymd, som sedermera förflutit, har äfven en dylik klagan mångfaldiga
gånger gifvit sig tillkänna.
Ifrågavarande lagstiftning har ock — efter det redan vid 1856—1858
årens riksmöte vissa ändringar deri vidtagits — vid alla derpå följande
lagtima riksmöten varit föremål för representationens uppmärksamhet;
och, om man undantager 1868 och 1870 årens riksmöten, har intet sådant
förgått utan att förändringar i nämnda lagstiftning — mera eller
mindre betydande — skett. På senaste åren har emellertid den mening
blifvit allt allmännare, att till hämmande af dryckenskapslasten mera
genomgripande åtgärder än hittills borde i lagstiftningsväg vidtagas, och
att angeläget vore det i sådant afseende den gällande bränvinslagstiftningen
blefve underkastad en revision. Från många olika trakter af
landet hafva önskningar i omförmälda syftning gifvit sig tillkänna både
1 tal och skrift. Särskild! hafva i detta hänseende gång efter annan
petitioner till stort antal blifvit till Eders Kongl. Maj:t ingifna, hvilka
Eders Kongl. i nåder låtit till Riksdagens Bevillnings-Utskott öfverlemna,
för att af Utskottet tagas under öfvervägande. Äfven inom representationen
hafva såväl vid innevarande, som vid flera bland de föregående
riksdagarna förslag i ämnet blifvit framstapla, hvilka, lika som de i anledning
af desamma förda öfverläggningar, visa huruledes åsigten om
nödvändigheten att lagstiftningen måtte söka kraftigare, än nu är fallet,
motverka rusdryckers missbruk, alltmera vunnit insteg bland Riksdagens
medlemmar.
Vid sålunda antydda förhållanden, synes det Riksdagen vara af vigt,
att åtminstone ett försök till frågans lösning varder genom fullt sakkunniga
personer verkstäldt. Om sättet för denna lösning äro väl ännu meningarne
mycket delade; men tvifvelsutan skola de dock, efter det eu
omfattande och sakrik utredning i ämnet blifvit tillgänglig, kunna i många
af s e end e n s amin anj e in kas.
Att en sådan utredning ej kan verkställas inom ett Riksdagens Utskott,
ligger i öppen dag. Ett arbete af nämnda beskaffenhet krafvel’,
om det skall ske under den korta tid, som är ett riksmöte tillmätt, mera
odelad uppmärksamhet än ett Utskott och dess ledamöter, hvilkas tid
jemväl af andra vigtiga ärenden upptages, kunna deråt egna.
Det är derföre, som Riksdagen tillåter sig att i underdånighet anhålla,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes genom sakkunnige män låta öfverse
nu gällande författningar angående tillverkning och försäljning af brun
-
5
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54.
vin, i syfte att genom lagstiftningen må kunna åstadkommas ett än kraftigare
motverkande af rusdryckers missbruk; samt att Eders Kong!.
Maj:t ville derefter i detta ämne, om möjligt är, till nästa Riksdag afgifva
förslag.
Riksdagen bär emellertid ansett sig redan vid detta riksmöte böra
uti vissa speciella hänseenden vidtaga förändringar i gällande bränvinsförsäljningslag;
och öfvergår Riksdagen nu till att redogöra för innehållet
af dessa förändringar.
I afseende å de stadgande!!, som innefattas uti mom. 1 och 2 af §
14 i sistnämnda lag, har den förändring blifvit inom Riksdagen föreslagen
att, för den händelse uti socken å landet gjord framställning om
utskänkning af eller minuthandel med bränvin varder af kommunalstämma
ogillad, frågan om sådan försäljning skall anses hafva förfallit,
äfven om kommunalnämnden tillstyrkt bifall till framställningen.
Hvad sålunda föreslagits har synts Riksdagen förtjent af uppmärksamhet.
Då nemligen kommunalnämnden ju endast är en delegation af
kommunalstämman, kan det enligt Riksdagens förmenande icke ligga
någon rimlighet i att låta kommunalnämndens beslut hafva en sådan betydelse
gent emot kommunalstämman, som det jemlikt ifrågavarande
stadgande!! nu har. Om sjelfva församlingen eller hela kommunalstämman
med sill majoritet beslutat något, bör väl icke eu delegation af
kommunalstämman och denna delegations yttrande hafva den betydelse,
att deraf paralyseras stämmans beslut.
Riksdagen har för den skull för sin del beslutat, att, med bibehållande
af den lydelse, som är gifven åt mom. 2 af § 14 i bränvinsförsäljningslagen,
inom. 1 i samma § skall erhålla följande förändrade
lydelse:
»Vill någon väcka fråga, att annan utskänkning än den, som kan
gästgifveri tillkomma, må i socken å landet idkas, göre derom framställning
hos kommunalnämndens ordförande inom första hälften af Mars
det år, då försäljningen skall börjas. Kommunalnämnden skall innan
slutet af samma månad deröfver afgifva yttrande och deri, om bifall till
utskänkningen för högst tre år tillstyrkes, utsätta den trakt, hvarinom
det må ske, hvarefter yttrandet öfverlemnas till ordföranden i kommunalstämman.
Denne inhemte, innan April månads utgång, på kommunalstämma,
som blifvit två söndagar å rad pålyst, socknemännens utlåtande
i ämnet. Varder framställningen af kommunalstämma ogillad, förfalle
frågan. Har åter kommunalstämman bifall tillstyrkt, sände, inom tre
veckor från det kommunalstämma blifvit hållen, ordföranden kommunalstämmoprotokollet
och kommunalnämndens yttrande, jemte eget utlå
-
6
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54.
tande i ämnet, till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande in. Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande fatte deri sitt beslut och gifve det kommunalnämndens
ordförande tillkänna».
Från åtskilliga delar af riket hafva klagomål låtit förspörja sig öfver
olägenheter, som den passagerarefartyg på grund af 23 § i bränvinsförsäljningslagen
medgifna utskänkningsrätt medfört, särskild! derigenom
att från dessa fartyg bränvin blifvit jemväl till afkantning försåldt.
Riksdagen har derföre ansett nödigt att uti omförmälda § införas
vissa bestämmelser, genom hvilka nämnda olägenheter må kunna, såvidt
möjligt, undanrödjas.
I sådant hänseende har Riksdagen funnit det böra stadgas, dels att
utskänkningen finge ske allenast till förtäring ombord å fartyget, dels
ock att Eders Kong]. Maj:ts Befallningshafvande vid meddelande af tillstånd
till denna utskänkning skulle ega att jemväl i öfrig! föreskrifva de
inskränkningar, som kunde finnas nödiga.
På grund häraf har Riksdagen för sin del åt ifrågavarande 23 §
gifvit följande lydelse:
»Vid läger, eller der trupp eljest är för flera dagar sammandragen,
vid helsobrunn eller badort, på passagerarefartyg, eller der värdshusrörelse
af annan anledning kan komma i fråga att under endast någon de!
af året utöfvas, må för kortare tid än år rättighet till bränvins utskänkning
meddelas af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, när, i först nämnda
fall, befälhafvande militärchef och, i öfriga fall, andre vederbörande derom
gjort anmälan.
Rättighet till utskänkning å passagerarefartyg sökes hos Kongl.
Maj:ts Befallningshafvande i det län, hvarest fartygets rederi har sitt
hufvudsäte. Sådan utskänkning må endast ske till förtäring om bord å
fartyget, och ege Kongl. Maj:ts Befallningshafvande att jemväl i öfrig!
dervid föreskrifva de inskränkningar, som kunna finnas nödiga.
Afgiften för utskänkning, dertill på grund af denna § rättighet meddelats,
bestämmes af den för bevillningstaxering näst derefter sammanträdande
komité, men får ej understiga det belopp, som föy den ifrågavarande
tiden svarar mot den afgift, hvilken enligt de i §§ 17 och 18
stadgade beräkningsgrunder för år minst utgå bör. Skulle tiden ej
uppgå till fjorton dagar, må dock afgifterna ej för kortare tid beräknas.
Innan utskänkningen må företagas, skall nyssnämnda belopp förskottsvis
erläggas till vederbörande uppbördsman.
Då till utskänkning, nu sagd är, tillstånd meddelas, underrätte Kongl.
Majrts Befallningshafvande derom vederbörande skattskrifvare.»
Af den sålunda beslutade förändring utaf § 23 har föranledts ett
7
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54.
inskränkande tillägg vid § 3 mom. 1 uti ifrågavarande lag; enligt hvilket
moment utskänkningsvis försåldt bränvin må antingen å utskänkningsstället
förtäras eller ock derifrån afhemtas.
Likaledes har ansvar bort bestämmas för den, som, efter det han
erhållit rättighet till utskänkning å passagerarefartyg, utöfvar denna utskånkning
annorledes än till''förtäring ombord å fartyget, eller utan att
iakttaga de inskränkningar dervid, som i öfrigt kunna hafva blifvit af
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande jemlikt 23 § 2 mom. föreskrifna.
Sådan förseelse har synts Riksdagen böra bestraffas på sätt i 45 § 1
mom. för vissa andra fall stadgas; och har Riksdagen ansett i sådant afseende
ett tillägg böra göras vid sistnämnda lagrum.
Riksdagen har alltså för sin del beslutat, att 3 § 1 mom. uti bränvinsförsäljningslagen
skall förändras till följande lydelse:
»Den, som erhållit rättighet att idka utskänkning af bränvin, må
sälja huru litet belopp som helst, och må detta å stället förtäras eller
derifrån afhemtas, dock med det undantag, som i § 23 mom. 2 sägs»; samt
att 45 § 1 mom. i samma lag skall erhålla följande förändrade lydelse:
»Idkar någon mindre partihandel eller minuthandel med eller utskänkning
af bränvin vid tillfälle, då försäljningsrätten ej utöfvas får,
eller å annat ställe än dertill uppgifvet är, eller begagnar någon, mot
hvad i § 4 mom. 2 stadgadt är, ombud för bränvins utlemnande å annat
ställe, än der han sin försäljningsrätt utöfvar, eller tillåter den, som
icke är till utskänkning berättigad, att, då han i parti eller genom
minuthandel säljer bränvin, något af det sålda på försäljningsstället fortares
eller afhemtas i mindre belopp än han är berättigad föryttra, eller
förbryter sig den, som till mindre partihandel eller minuthandel med
eller utskänkning af bränvin berättigad är, mot § 25 mom. 2, § 28 mom.
2 eller § 31, bete första gången från och med Trettio till och med
Sextio kronor, samt andra gången från Sextio till och med Etthundra
Tjugo kronor och vare dessutom andra gången sin rätt till mindre partihandel
eller minuthandel ''eller utskänkning förlustig. Lag samma vare,
om den, som erhållit rättighet till utskänkning å passagerarefartyg, utöfvar
densamma annorledes än till förtäring ombord å fartyget, eller utan
att iakttaga de inskränkningar dervid, som i öfrigt kunna hafva blifvit
af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande jemlikt 23 § 2 mom. föreskrifna.»
Med underdånig anhållan att Eders Kongl. Maj:t ville de af Riksdagen
sålunda beslutade förändringar i bränvinsförsäljningslagen godkänna
och till allmän efterrättelse kungöra, framhärdar Riksdagen etc.
Stockholm den 17 Maj 1877.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.