Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, i anledning af Kong1. Maj:ts nådiga proposition med förslug till lag angående eganderätt till skrift och förordning rörande utsträckt tillämpning af lagen angående efterbildning af konstverk den 3 Maj 1867.

1877-05-22 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1877:69, Skrifvelse, i anledning af Kong1. Maj:ts nådiga proposition med förslug till lag angående eganderätt till skrift och förordning rörande utsträckt tillämpning af lagen angående efterbildning af konstverk den 3 Maj 1867.

Dokumentets text

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagbi underd. Skrifvelse, Ko 69.

15

O

IN;q 69,

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 22 Maj 1877,

— — — — Andra Kammaren den 22 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kong1. Maj:ts

nådiga proposition med förslug till lag angående eganderätt

till skrift och förordning rörande utsträckt tillämpning

af lagen angående efterbildning af konstverk den

3 Maj 1867.

(Lag-Utskottets Utlåtanden Nås 20—37,)

S. A. K.

Uti nådig proposition den 19 sistlidne Januari har Eders Kongl.

Maj:t till Riksdagens antagande framlagt förslag till lag angående eganderätt

till skrift.

Vid behandling af detta lagförslag har Riksdagen funnit anledning

till några få anmärkningar. Enligt lagförslagets 11 § har rättigheten att

begagna annans tryckta skrift till så kalladt samlingsverk gjorts beroende

deraf, att det samma utgjorde ett i det väsentliga sjelfständigt arbete;

men då dylikt samlingsverk, i afseende hvarå utgifvarens åtgärd hufvudsakligen

vore inskränkt till innehållets ordnande, i allmänhet icke torde

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 69.

kunna såsom sjelfständigt arbete betraktas, har Riksdagen ansett omförmälda

bestämmelse icke böra bibehållas, äfvensom Riksdagen funnit, till

förekommande af missbruk, närmare bestämmelser erforderliga angående de

ändamål, för hvilka samlingsverk må vara. tillåtna.

Bestämmelsen i 13 § skulle föranleda dertill, att, om aftryck gjordes

nr eu periodisk skrift, borde, för den händelse att den återgifna uppsatsens

författare utsatt sitt namn, detta och ej skriftens titel uppgifvas.

Häraf skulle åter följa, att eu med författarens namn undertecknad artikel

kunde i derå periodiska skrifter införas utan att någonting angåfve,

för hvilken af dessa den blifvit författad. Enligt 5 § bär emellertid författarens

rätt till ett sådant arbete öfvergått till den periodiska skrift, som

förvärfvat sig rätt till detsamma; och det torde vid sådant förhållande

vara rigtigt, att vid aftryck af en dylik uppsats i främsta rummet skriftens

titel och ej författarens namn uppgifves. Vid aftryck ur andra skrifter

synes det deremot lämpligt, att hänvisning bör ske till den författare,

hvars arbete begagnats. Riksdagen har på grund häraf ansett denna §

böra utgå. och i stället tillägg göras till de särskilda paragrafer, som

handla om lofligt aftryck ur andras arbeten, innefattande bestämmelse

derom, att, då aftryck ur periodisk skrift göres, skriftens titel och i andra

fall författarens namn bör uppgifvas.

Det i 15 § föreslagna stadgandet, att rätten att bestämma om ett

dramatiskt eller musikaliskt dramatiskt arbetes offentliga uppförande i allmänhet

upphör med författarens död och att sådant uppförande derefter

är hvem som helst medgifvet, bär Riksdagen funnit icke vara fullt lämpligt,

åtminstone ej i det fall att någon erhållit uteslutande rätt till uppförandet.

Ett arbetes uppsättande för skådebanan medför ofta betydliga

kostnader, och för att med någon säkerhet kunna påräkna ersättning härför

och derjemte för det honorarium en författare för samtycke till arbetets

uppförande kan betinga sig, torde en teaterföreståndare billigtvis

kunna fordra, att han åtminstone under någon tid kan vara förvissad om

tillgodonjutande af sin rätt i berörda hänseende. Med författarens död

skulle emellertid, då arbetet ej blifvit tryckt, eu sådan rätt upphöra, och

då lätteligen kunde hända, att ett sådant dödsfall inträffade helt kort efter

aftalets uppgörande, måste det föreslagna stadgandet medföra osäkerhet

vid sådana uppgörelser och otvifvelaktigt nedtrycka författarnes honararier.

I stället för den vilkorligt inedgifna skyddstiden af fem år från

arbetets utgifvande i tryck, bär Riksdagen alltså ansett ändamålsenligt, att

skyddet bestämmes till eu tid af fem år från författares död.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens under d. Skrifvelse, N:o 69.

Af Eders

tillämpas ej blott

Kong!

dings

väsentliga

förläggare om sin skrifts utgifvande

stadgande

enskild ofall''

i

som helst, utan allt afseende på recipro
-

b lafve det i enlighet med

språk,

till något af dessa språk under

Uppenbart är, hvilket band här

och

utveckling så

ligt,

gen

ringa

garne. Riksdagen

ski

Maj:t har i 20 § blifvit föreslaget, att lagen skulle

pa, skrift, åt svensk medborgare, utan äfven på utlänskrift,

som utgifves af svensk förläggare. Ett dylikt

skulle likväl kunna medföra väsentliga olägenheter. Genom

verenskommelse med en svensk

landet skulle hvilken utländino
#

O

Citet, länderna emellan, kunna bereda sitt arbete samma skydd, som tillkommer

svensk medborgares skrift, och om han läte detsamma här utgifva!?

samtidigt på svenska och sitt eget

3 och 7 §§ fredadt från öfversättning

författarens lifstid och femtio år derefter.

igenom skulle läggas på den för vår bildning och andliga ou

vigtiga öfvers;!t tnings ver k säl nliete 11, utan att någon motsvarande fördel för

svenska författare derigenom bereddes; och olägenheten häraf skulle enEiksdagens

åsigt ingalunda uppvägas af den i de flesta fall säkerli)m

stadgandet skulle medföra för de svenska förlägha1''

sålunda ansett, att lagen bör tillämpas endast på

ilt af svensk medborgare; men då det, utan anonymitetens brytande,

ej lärer kunna visas, att, skrift, som utgifves utan uppgifyet, eller under

dikta dt namn, verkligen är författad af svensk medborgare, torde det, för

beredande af erforderligt skydd mot eftertryck af sådan skrift, böra stadga,

att densamma, om den utgifves af svensk förläggare, skall anses vara

af svensk medborgare författad, derest ej annat förhållande ådagalägges.

För vinnande af förenkling och öfverensstämmelse uti åtskilliga i lameddelade

tidsbestämmelser har Riksdagen ansett lämpligt att, med

, , »f (1(“ §§ som handla om skyddstid för skrift, bland lagens

allmänna bestämmelser intaga en ny §, innehållande stadgande derom, att vid

bestämmande af sådan skyddstid inberäknas ej det kalenderår, under hvars

lopp det, förhållande inträffat, med afseende hvarå bestämmelsen meddelats.

I det af Riksdagen numera hufvudsakligen antagna förslaget till utsökningslag

stadgas, att hvarje rättighet, som kan öfverlåtas, må för innehafva

rens gäld i natt tagas, hvaraf åter skulle följa, att författares rätt

äfven till en otryckt skrift kunde från honom utmätas. Med hänsyn dertill,

att en författares rätt öfver sitt arbete icke helt och hållet sammanfaller

med annan eganderätt, utan att deri ingå äfven rent personliga intressen,

torde likväl pa författareratten ej böra tillämpas alla stadganden,

som gälla rättigheter i allmänhet. I hög grad obilligt synes det Riksdagen,

om ett arbete skulle mot författarens vilja få utgifvas. Ett bestämdt

Bill. till Biksd. Prof. 1877. 10 Sand. 1 Afä. 1 Band. 13 Käft. ;!

gen

någon

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 69.

stadgande, som förhindrar sådant, torde derföre böra meddelas; och då

utsökningslagen hänvisa)- till hvad i särskilda lagar eller författningar

stadgas angående undantag från den allmänna regeln, att all egendom och

hvarje rättighet, som kan öfverlatas, ma i mät tagas, har Riksdagen ansett,

'' att bestämmelse i sådant afseende bör i förevarande lag införas.

Samma skäl, som gälla för en otryckt handskrifts undantagande från utmätning,

gälla också för att densamma vid författares konkurs ej bör till

hans borgenärer öfvergå, likasom hvad i förevarande afseende är anfördt

om författare äfven egen tillämpning på hans enka och arfvingar. En ny

§ i berörda syftning har alltså af Riksdagen ansetts erforderlig.

Riksdagen har vidare i afseende å Eders Kong!. Maj:ts förslag i 23 §,

att lagen skulle tillämpas på redan offentliggjorda arbeten, ansett den begränsning

böra göras att lagen i allmänhet ej må verka inskränkning i

den rätt, hvilken, innan den träd!, i kraft, blifvit i enlighet med äldre lag

förvärfva)!. Härvid har likväl ej kunnat förbises, att, om den hittills under

vissa vilkor obegränsade skyddstiden för eu skrift fortfarande bibehölles,

så skulle under en lång och obestämd framtid två skiljaktiga lagar

i samma ämne komma att gälla bredvid hvarandra; och har Riksdagen

ansett denna olägenhet, utan nämnvärd skada för författare eller förläggare,

kunna afhjelpas genom ett stadgande att skyddstid för afliden författares

skrift, till hvilken eganderätten ännu icke upphört, bestämdes till

50 år efter det lagen träder i kraft.

I öfrigt har Riksdagen ansett ordalydelsen uti en del öfriga stadganden,

till vinnande af större tydlighet och förekommande af möjlig tvekan

vid tillämpningen, böra i viss man förändras.

Af ofvannämnda skäl har Riksdagen ej kunnat bifalla Eders Kong!.

Maj:ts omförmälda förslag oförändradt, men deremot för sin del beslutat

följande:

»Lag angående eganderätt till skrift.

1 Kap.

Om skydd mot eftertryck.

1 §•

Författare vare berättigad att, med andras uteslutande, låta genom

tryck mångfaldiga sin skrift, ehvad den förut blifvit offentliggjord eller

förefinnes endast i handskrift.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 69.

Till skrift hanföres i denna lag jemväl musikaliskt arbete, affattadt

med noter eller annan teckenskrift, så ock naturvetenskaplig teckning, landeller

sjökarta, byggnadsritning eller annan dylik teckning eller afbildning,

som ej är, efter sitt hufvudsakliga ändamål, att betrakta såsom konstverk.

2 §.

Den enligt 1 § författare tillerkända rätt innebär äfven rättighet för

honom att, med andras uteslutande, låta genom tryck mångfaldiga sin

skrift i öfversättning från en till annan munart af samma språk. Svenska,

norska och danska anses i detta hänseende såsom olika munarter af samma

språk.

3 §.

Skrift, som författare låter samtidigt utgifva på olika och å titelbladet

uppgifna språk, varde ansedd såsom pa hvardera af dessa språk författad.

4 §•

Deri, som öfversätter skrift till annat språk, kåfve för sin öfversättning,

der honom ej enligt denna lag är förbjudet att öfversättningen genom

tryck utgifva, den författarerätt som i 1 § är nämnd, eu hvar obetaget

att med enahanda rätt göra annan öfversättning af samma skrift.

5 §•

Utgifvare af periodisk skrift, så ock af skrift, som består af sjelfständiga

bidrag från särskilde medarbetare, anses såsom skriftens författare,

fock utan ratt att till sådan skrift lemnadt bidrar/ särskildt utgifva. Sedan

ät år förflutit från det bidraget offentliggjordes, vare dess författare oförhindrad

att sjelf utgifva detsamma.

6 §•

Författare må sin omförmälda rätt med eller utan vilkor eller inskränkning

öfverlåta på en eller flera. Gör han det ej, gånge den rätt

vid författarens död öfver till hans rättsinnehafvare efter lag.

Den, som genom öfverlåtelse erhållit förlagsrätt till en skrift, må. ej,

utan uttryckligt medgifvande af författaren, utgifva mera än en upplaga

och denna ej större än ett tusen exemplar.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens underd. Skrifvelse., N:o 69.

7 §■

Författarerätt värr gällande under författarens lifstid och femtio år

efter hans död. Der två eller flera gemensamt författat en skrift, som

ej består af sjelfständiga bidrag från särkilda medarbetare, räknas dessa

femtio år från den senast aflidne författarens död.

S §•

För skrift, utgifven af vetenskapligt samfund eller annan förening,

som utesluter personlig författarerätt, så ock för skrift, som utgifves först

efter författarens död, njutes skydd mot eftertryck i femtio år från det

skriften först utgafs. Lag samma vare om skrift af författaren utan uppgift

eller under dikta dt namn; dock att, der författaren före utgången

af femtionde året från det skriften först utgafs gifver sig till känna antingen

å titelbladet till ny upplaga eller genom anmälan i Justitiedepartementet

och tre gånger i allmänna tidningarna införd kungörelse,

lian då må njuta till godo den rätt, som i 7 § sägs.

9 §•

Utgifves eu skrift i flera aldelningar med inbördes sammanhang; då

skall den i 8 § nämnda skyddstid räknas från det år, den sista utdelningen

utgafs. Har eu afdelning utgifvits senare än tre år efter den närmast

föregående, värde skyddstiden för den äldre af dessa afdelningar, så

ock för tidigare, räknad från det år, den sista bland de äldre afdelningarna

utgafs.

10 §.

Der ej i Tryckfrihetsförordningen eller denna lag annorledes är stadgadt,

vare såsom eftertryck förbjudet att, utan vederbörandes tillåtelse,

annans skrift i dess helhet eller delvis trycka så länge stadgad skyddstid

derför ej förflutit. Ej värde eftertryck lofligt derföre, att oväsentliga ändringar,

förkortningar eller tillägg vidtagas.

Såsom eftertryck anses jemväl, då utan tillåtelse öfversättning utgifves

af annans otryckta skrift, eller öfversättning utgifves i strid mot 2 §,

eller förläggare eller den, som tryckningsrätt till skrift å honom öfverlåtit,

verkställer skriftens tryckning i strid mot förlagsaftalet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 69.

11 §.

Förbudet mot eftertryck må ej utgöra, hinder att, vid författandet af

nytt, i det väsentliga sjelfständigt arbete begagna tryckt skrift, på det sätt,

att ordagrant eller i sammandrag anföras delar deraf, som åberopas till

bevis eller upptagas till granskning, belysning eller ytterligare bearbetning.

Icke heller må såsom eftertryck anses, att delar af tryckt skrift eller,

der den är af ringa omfång, hela skriften intages i sådan, ur liera arbeten

hemtad samling, som göres för att tjena till bruk vid Gudstjenst eller vid

den elementära undervisningen i läsning, musik eller teckning eller till historisk

framställning; likasom ej heller alt i musikaliskt arbete ord aflryckas såsom text.

Då annans skrift sålunda begagnas, skall författaren uppgifvas, sä framt

hans namn finnes ä skriften utsatt.

12 §.

Till eftertryck hänföres ej heller, att i periodisk skrift intaga ur annan

sådan skrift hemtad uppsats; dervid den nyttjade skriftens titel likväl skall

uppgifvas. Vetenskapliga afhandlingar och vittra arbeten äfvensom andra uppsatser,

så rida de äro af större omfång, må dock ej införas, om förbehåll mot

eftertryck blifva gjordt vid deras början.

2 Kap.

Om begagnande af skrifter för skådebanan.

13 §.

Dramatiskt eller musikaliskt-dramatiskt arbete må ej offentligen uppföras

utan samtycke af författaren eller den, som enligt denna lag innehar

författarens rätt; dock vare offentligt föredragande af sådant arbete

tillåtet, der det sker utan utstyrsel för skådebanan.

Så framt ej annorledes är aftaladt, medför samtycke, som nämndt är,

för den, som det erhållit, rätt att uppföra arbetet så ofta lian för godt

finner, men ej att någon rätt dertill på annan öfverlåta.

Arbetets egare vare, så vida ej annorlunda är aftaladt, icke förment

att lemna slikt samtycke åt flera, tiar egaren åt någon lenmat uteslutande

rätt att uppföra arbetet, men denne under fem på hvarandra föl
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 69.

i an de år ej deraf sig bega gna t, är egaren oförhindrad att lemna samtycke

äfven åt andra.

14 §.

Författares eller öfversättares i detta kapitel omförmälda rätt gäller för

hans lifstid och fem dr efter lians död. Har författare eller öfversättare

ej gifvit sig till känna, vare det, sedan fem år förflutit från det arbetet

först uppfördes eller genom tryck offentliggjordes, en hvar tillätet att

samma arbete uppföra.

3 Kap.

Om påföljd af denna lags öfverträdande.

15 §.

Den, som gör sig skyldig till eftertryck, straffes med böter från och

med tjugu till och med ett tusen kronor. Derjemte hafve han till målseganden

förbrutit upplagan och ersätte honom värdet af de exemplar

deraf, som ej finnas i behåll, beräknadt efter boklådspriset för exemplar

af den senast utgifna rättmätiga upplagan. Är arbetet olagligt allenast

till viss afskild del af det hela, skall hvad här är stadgadt tillämpas

endast på denna del.

För den, som i strid mot denna lag uppför eller låter uppföra dramatiskt

eller musikaliskt-dramatiskt arbete, vare bot som ofvan är sagdt;

och skall han i skadestånd till målseganden utgifva hela det belopp, som

vid tillfället influtit, utan afdrag för kostnader eller för hvad af inkomsten

kan belöpa på annat stycke, som vid samma tillfälle blifvit uppfördt.

Kunna nu sagda grunder för beräkning af skada genom eftertryck

eller uppförande af dramatiskt eller musikaliskt-dramatiskt arbete icke

följas, varde skadeståndet bestämdt efter annan grund, som pröfvas skälig.

Lägsta belopp, hvartill skadestånd må sättas, vare femtio kronor.

§ 16.

Alla uteslutande för den olofliga tryckningen af en skrift användbara

materialier, såsom stereotyp- och andra platar samt formar, så ock för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 69.

2?,

olofligt uppförande af dramatiskt eller musikaliskt-dramatiskt arbete gjorda

afskrifter skola tagas i beslag; och varde, der ej .parterna annorlunda öfverenskomma,

med det i beslag tagna så förfaret, att missbruk dermed

ej kan ske.

17 §.

För underlåtenhet att, på sätt i 11 och 12 §§ stadgas, uppgifva författares

vanw etter titeln å periodisk skrift, vare straffet böter, högst ett

hundra kronor.

18 §.

Hvad nu är stadgadt angående straff, skadestånd och egendoms förlust,

galle ock i tillämpliga delar för den, som, med vetskap om ett arbetes

olaglighet, det till salu håller eller i riket till försäljning inför.

4 Kap.

Allmänna bestämmelser.

19 §.

Denna lag tillämpas på skrift af svensk medborgare; och anses skrift,

som utan uppgifvet eller under diktadt författarenamn blifvit af svensk förläggare

utgifven, vara af svensk medborgare författad, derest ej annat förhållande

ådagalägges. Lagens bestämmelser kunna, under förutsättning af

ömsesidighet, af Konungen förklaras delvis eller helt och hållet gälla äfven

för annat lands medborgares skrifter.

20 §.

Eges skrift af flera, skall samtycke, som erfordras för att tryckning

eller offentligt uppförande lagligen må ske, lemnas af eu hvar bland dem;

dock vare i fråga om musikaliskt-dramatiskt arbete tillfyllestgörande att,

då texten är det hufvudsakliga, samtycke lemnas af dennes författare och,

i motsatt fall, af tonsättaren.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 69.

21 §.

t

Vid tillämpning af de i 5, 7, 8, 9, 13 och 14 §§ gifta tidsbestämmelser

inberäknas icke det kalenderår, under hvars lopp det förhållande inträffat,

med afseende hvarå bestämmelsen meddelats.

22 §.

Ej må författarens i denna lag stadgade rätt i afseende å skrift, som

otryckt finnes i författarens, hans enkas eller avfvingars ego, för gäld i mät

tagas eller vid konkurs till borgenärer öfvergå.

28 §.

Förbrytelse mot denna, lag må ej åtalas af annan än målsegande.

24 §.

Härigenom upphäfves förordningarna den 20 Juli 1855, angående förbud

mot offentligt uppförande utan egarens tillstånd af dramatiskt eller för

skådeplatsen författadt musikaliskt arbete, samt den 20 Mars 1876, angående

eganderätt till skrift; och tillämpas denna lag på redan offentliggjorda

arbeten; dock att den i 7 § stadgade skyddstid för skrift, hvars författare

aflida före den dag, då lagen blifver gällande, från den dag beräknas, samt

att lagen i (ifrigt icke verkar inskränkning i den rätt, som bli fint enligt äldre

lag för vur fond. Ej heller må livad i 2 kap. af denna lag är stadgadt ega

tillämpning å dramatiskt eller musikaliskt-dramatiskt arbete, som blifvit

offentligen uppfördt innan förordningen den 20 Juli 1855 trädde i kraft.»

I samma nådiga proposition bar Eders Kongl. Maj:t till Riksdagens

godkännande jemväl framlagt ett så lydande:

»FÖRSLAG

till förordning rörande utsträckt tillämpning af lagen angående efterbildning

af konstverk den 3 Maj 1867.

Sedan de i Tryckfrihetsförordningen förut befintliga stadganden om eganderätt

till skrift blifvit derur uteslutna, förordnas härigenom, att lagen

'' O / ö

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

angående efterbildning af konstverk den 3 Maj 1867 hädanefter skall ega

tillämpning jemväl å sådan efterbildning af konstverk, som genom tryck

återgives.»

Denna förordning, emot hvilken anmärkning ej förekommit, har af

Riksdagen antagits.

Med underdånigt tillkännagifvande häraf, framhärdar Riksdagen etc.

Stockholm den 22 Maj 1877.

N:o 70.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 22 Maj 1877.

— — — — Andra Kammaren den 22 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj ds

nådiga proposition om anvisande af medel för Sveriges

deltagande i 1878 arv verldsutställning i Paris.

(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 34.)

S. A. K.

Sedan härvarande franske minister å sin regerings vägnar genom officiella

skrivelser dels inbjudit de förenade rikena att deltaga i en allmän

utställning af åkerbrukets, industriens och de sköna konsternas alster, som,

enligt franska regeringens beslut, komme att öppnas i Paris den 1 Maj

1878 och afslutas den 31 Oktober samma år, dels anhållit att specialkommissarier

för de förenade rikena måtte så snart som möjligt utses för att

med de franska generalkommissarierne öfverenskomma om alla frågor ro
o

o

Bill. Ull Riksd, Prål. 1877. K) Sami. 1 Afl. 1 Band. IS Käft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.