Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, i anledning af väckt fråga om rätt till lyftning af de till begrafningshjelp af sedda innehållning ar å löner.

1877-05-24 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1877:75, Skrifvelse, i anledning af väckt fråga om rätt till lyftning af de till begrafningshjelp af sedda innehållning ar å löner.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.

TV:o ?:>.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 24 Maj 1877.

» » » » Andra Kammaren den 24 » »

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, i anledning af väckt fråga om

rätt till lyftning af de till begrafningshjelp af sedda innehållning

ar å löner.

(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 74.)

S. A. K.

Uti eu inom Riksdagen väckt motion bär af anförda skäl föreslagits,

att de embets- eller tjensteman, hvilka för sina efterlefvande grundlagt

begrafningshjelp, måtte förklaras berättigade att efter godtfinnande uppbära

sina löneinnehållningar eller låta dem innestå att uppbäras af sterbhusen.

Genom Kongl. kungörelsen den 17 September 1851 förordnades

bland annat:

»att de genom nu gällande författningar, under namn af vakans- och

förslagsliggetids- samt begrafningshjelps- eller nådårsbesparing, bestämda

innehållningar af embets- och tjenstemäns löner skola upphöra, så att

alle, som efter den vid senaste riksdag uppgjorda statsregleringens inträdande

i verkställighet emottaga ordinarie beställning å stat, eller som

derefter till annan tjenst förflyttas, må från och med månaden näst efter

den, hvarunder de blifvit utnämnde eller förordnade, tillträda och uppbära

de löner, arfvoden eller andra löningsförmåner, hvartill de, på grund

af erhållna fullmakter, konstitutorial eller förordnanden, äro berättigade,

med undantag endast af sådana inkomster af boställen, som äro af far
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens underJ. Skrifvelse, /Y:o 75.

olag beroende; äfvensom dylika innehållningar ej heller må ega rum å

lönetillökningar, hvilka embets- och tjensteman genom förr berörda statsreglering

eller framdeles tillfalla; i följd hvaraf sterbhusen efter sådane

löntagare icke skola ega att så kallad begrafningshjelp af de i nämnda

ordning tillträdda löner eller lönetillökningar utbekomma»; samt

»att, vid frågor om utbetalning till i tjensten afliden embets- eller

tjenstemans sterbhus af de löneinnehållningar, som, i egenskap af nådårsbesparing,

redan iakttagits eller ytterligare, intill dess skyldigheten att

aftjena begrafningshjelp upphört, varda iakttagna, nu gällande föreskrifter

böra fortfarande tjena till efterrättelse, samt de utgifter, hvilka i sådant

hänseende komma att ega rum, af statsverket förskjutas, emot ersättning

från Rikets Ständers Riksgäldskontor på det sätt, att de gjorda utbetalningarna

upptagas i de föreskrift^ årliga liqviderna med nämnda kontor.»

Enligt dittills gällande stadgande)! både vid embets- och tjenstemans

tillträde till ordinarie beställning å rikets stat lönen för sex månader

blifvit såsom begrafningshjelps- eller nådårsbesparing innehållen, hvaremot

ett motsvarande belopp till hans sterbhus, så framt han i tjensten

aflede, af statsmedel utbetaldes, och betraktades i detta hänseende de på

indragningsstat öfverflyttade såsom ännu i tjenst qvarstående; varande

jemlik! Riksdagens underdåniga skrifvelse den It Maj 1876 och Kongl.

brefvet den 21 Juli samma år förordnadt, att ersättning för dylika innehållningar

å embets- och tjenstemäns löner hädanefter skulle från allmänna

indragningsstatens anslag utgå.

Det är visserligen obestridligt, att de embets- och tjensteman, hvilka

efter 1852 års ingång tillträdt sina befattningar, uti ifrågavarande hänseende

kommit i en förmånligare ställning, än de, som före nämnda tid

blifvit anstälde; men hvarken denna omständighet eller det förhållande,

att nyss berörda förfaringssätt, att för tjenstemannens efterlefvande reservera

en del af hans aflöning, icke öfverensstämmer med senare tiders

åsigter och derför redan för länge sedan öfvergifvits, synes böra föranleda

att fortfarande tillämpningen af de vilkor, hvarunder äldre embetsoch

tjensteman tillträdt sina befattningar, kan såsom en obillighet betraktas.

Deremot kan det å andra sidan ej förnekas, att det för statsverket

skulle i visst hänseende vara en fördel, om bestyret med utbetalning af

begrafningshjelp snarast möjligt kunde upphöra. Då nemligen begrafningshjelp

numera endast utbetalas till sterbhusen efter de embets- och

tjensteman, hvilka före utgången af år 1851 tillträdt sina befattningar,

men äfven desse efter nämnda tid icke vidare aftjenat begrafningshjelp

å de löneförhöjningar eller nya löner, som de genom befordran till högre

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.

tjenster fått uppbära, följer deraf, att uträkningarne öfver begrafningshjelpens

belopp i hvarje fall måste grunda sig på äldre förhållanden,

enär det måste utrönas, i hvilken tjenstegrad den aflidne senast aftjenat

begrafningshjelp, beloppet af hans dåvarande lön med sedermera skedda

förändringar o. s. v. Dessa uträkningar äro, enligt hvad Riksdagen inhemta!,

redan nu af eu ganska invecklad beskaffenhet och erfordra, då

den aflidne tjenstemannen uppnått högre ålder, mödosamma forskningar

i äldre räkenskaper, hvilka icke ens alltid innehålla de upplysningar, som

äro nödiga för att kunna på föreskrifvet sätt styrka, om och till hvad

belopp begrafningshjelp blifvit i hvarje särskild lönegrad aftjenad. Det

ligger äfven i sakens natur, att ju längre tid, som förflutit från det tjenstemannen

inträdde i statens tjenst, desto större svårighet måste en dylik

utredning medföra. Dessutom synes det antagandet ligga nära till hands,

att, i den mån äldre tjensteman, hvilka under den första tiden af sin

tjenstgöring blifvit med tillämpningen af hit hörande stadgande!! förtrogne,

ur tjenst afgå, hos vederbörande redogörare snart nog ej kan förutsättas

den grundliga kännedom om det stora antal äldre författningar

och prejudikat, som för eu rätt pröfning af dessa allt mera sällan förekommande

frågor bör ligga till grund, och att således antingen staten

eller den enskilde dervid lätteligen kan blifva lidande.

På grund af hvad sålunda förekommit, skulle Riksdagen, med hänseende

till den fördel, som skulle tillskyndas det allmänna derigenom,

att bestyret med pröfning af frågor om begrafningshjelp snarast möjligt

kunde upphöra, ej hafva tvekat att bifalla det väckta förslaget om berättigande

för alla, som för sina sterbhus äro till begrafningshjelp berättigade,

att redan nu de aftjenta beloppen återlyfta; men Riksdagen

har ej ansett sig kunna med visshet antaga, att denna fråga lagligen kan

på sådant sätt ordnas, att staten på eu gång ifrån ifrågavarande bestyr

befrias. Skulle det, såsom i ofvan berörda förslag är förutsatt, helt och

hållet bero på den enskilde tjensteinannens godtfinnande att nu lyfta

medlen eller låta dem innestå såsom eu tillgång för hans sterbhus, så

blefve statens fördel ej af synnerlig betydelse, helst då den sammanställes

med den ej obetydliga uppoffring, som af den föreslagna åtgärden

måste för staten uppkomma. Under åren 1866—1875 hafva utgifterna

för begrafningshjelp uppgått till:

för år 1866: 27,722: 50; för år 1871: 18,621: 60;

» 1867: 24,305: 14; » 1872: 28,040: 65;

» 1868: 21,226: 74; » 1873: 20,804: 41;

» 1869: 40,182: 01; - 1874: 17,797: 60;

» 1870: 21,566: 11; » 1875: 22,475: 09.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens underd. Skrifvelse, A!:o 75.

Visserligen synes det antagligt, att det stora flertalet af dem, som

å högre befattningar aftjena! begrafningshjelp, nu mera med döden afgått,

men någon tilllförlitlig ledning för bedömande, huru stort belopp,

som ännu kan hos statsverket innestå, har ej varit för Riksdagen tillgänglig;

och äfven i denna omständighet har Riksdagen funnit ett hinder

för bifall det nu väckta förslaget.

Då emellertid på grund af ofvan åberopade förhållanden det otvifvelaktigt

skulle leda till förenkling och minskadt arbete inom förvaltningen,

om det med pröfningen af frågor rörande begrafningshjelp förenade

arbete och besvär snarast möjligt kunde upphöra, äfven om en

sådan anordning skulle föranleda för den närmaste framtiden ökade utgifter,

får Riksdagen i underdånighet anhålla, det täcktes Eders Kongl.

Maj:t låta utreda, dels huruvida så kan anordnas, att, genom utbetalning

på en gång af all begrafningshjelp, bestyret med pröfning af dylika

frågor kan för framtiden upphöra, dels ock hvilka uppoffringar från

statens sida må af en sådan åtgärd påkallas, samt att Eders Kongl. Maj:t

ville till en kommande Riksdag göra den framställning i ämnet, hvartill

den gjorda utredningen möjligen kan iinnas föranleda.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 24 Maj 1877.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.