Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, angående utfärdande af bestämmelser rörande sättet och ordningen för anmärkning småls utförande mot enskild person i fråga om för högt uppburen liqvid.

1878-05-15 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1878:41, Skrifvelse, angående utfärdande af bestämmelser rörande sättet och ordningen för anmärkning småls utförande mot enskild person i fråga om för högt uppburen liqvid.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 41.

3

N:o 4L

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 15 Maj 1878.

— - Andra Kammaren den 15 - - _

Riksdagens underdåniga skrifvelse, angående utfärdande af bestämmelser

rörande sättet och ordningen för anmärkning småls

utförande mot enskild person i fråga om för högt uppburen

liqvid.

(Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o a) Utlåtande N:o 16 och Första

Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 11).

S. A. K.

De statens embets- och tjensteman, hvilka i första hand hafva befattning med

kronans uppbörd och förvaltningen af dess medel, äro i vida högre grad än de vid administrationen

i öfrigt eller inom lagskipningen anstälde tjensteman utsatte för möjligheten

att vid tolkning af de författningar, de hafva att tillämpa, ådraga sig ersättningsskyldighet.

Under det de sistnämnde få vidkännas en sådan endast i deri händelse

att de vid berörda författningstolkning ådagalagt vårdslöshet, försummelse, oförstånd

eller oskicklighet eller begått ännu gröfre fel, drabbas deremot de förstnämnde af

sagda påföljd, så snart deras tolkning af ifrågakommande föreskrift icke öfverensstämmer

med den, som hos granskande högre myndighet gör sig gällande. Härtill

kommer, att, om än de enskilda personer, hvilka genom en sålunda ogillad tydning

af något stadgande kommit att draga fördel, äro pligtige att återbetala hvad

de utöfver sm rätt erhållit, någon föreskrift icke finnes, på hvad sätt denna deras

betalningsskyldighet skall utkräfvas, i följd hvaraf kunnat inträffa, att tjensteman

blott genom anställande af laga rättegång kunnat af vederbörande återfå hvad han

efter åläggande såsom ersättning till statsverket utbetalt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 42.

Riksdagen, hos hvilken framställning i detta ämne skett, har, vid öfvervägande

af förrberörda omständigheter, funnit med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att

en tjensteman, som kan åläggas återbära statsmedel, hvilka kommit enskild person

till godo, äfven bör förhjelpas att, utan tidsutdrägt och kostnader, af dem som medlen

uppburit erhålla ersättning, på grund hvaraf Riksdagen får i underdånighet

anhålla om utfärdande af bestämmelser rörande sättet och ordningen för anmärkningsmåls

utförande mot enskild person i lråga om för högt uppbuien liqvid al

statsmedel.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 15 Maj 1878.

N:o 42.

Upplåst och godkänd hos Första Kammaren den 15 Maj 1878.

— — — — Andra Kammaren den 15 —

Riksdagens underdåniga skrifvelse, angående ändring af Kongl.

Reser eglementet den 10 November 1865 i fråga om nämndemän.

(Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nio 3) Utlåtande N:o 11 och iörsta

Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 10).

S. A. K.

Med anledning af väckt törslag får Riksdagen, som, vid jemförelse mellan

hvad 1 § i Kongl. kungörelsen af den 30 December 1863 innehåller angående

nämndemän åliggande extra förrättningar samt de ersättningsbelopp, som för sådana

utgå, nemligen två kronor i dagtraktamente och en krona 50 öre per mil i skjutslega,

funnit, att detta belopp numera icke torde kunna anses sta i lämpligt förhållande

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.