Skrifvelse, angående utfärdande af bestämmelser rörande sättet och ordningen för anmärkning småls utförande mot enskild person i fråga om för högt uppburen liqvid.
1878-05-15 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1878:41, Skrifvelse, angående utfärdande af bestämmelser rörande sättet och ordningen för anmärkning småls utförande mot enskild person i fråga om för högt uppburen liqvid.
Dokumentets text
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 41.
3
N:o 4L
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 15 Maj 1878.
— - Andra Kammaren den 15 - - _
Riksdagens underdåniga skrifvelse, angående utfärdande af bestämmelser
rörande sättet och ordningen för anmärkning småls
utförande mot enskild person i fråga om för högt uppburen
liqvid.
(Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o a) Utlåtande N:o 16 och Första
Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 11).
S. A. K.
De statens embets- och tjensteman, hvilka i första hand hafva befattning med
kronans uppbörd och förvaltningen af dess medel, äro i vida högre grad än de vid administrationen
i öfrigt eller inom lagskipningen anstälde tjensteman utsatte för möjligheten
att vid tolkning af de författningar, de hafva att tillämpa, ådraga sig ersättningsskyldighet.
Under det de sistnämnde få vidkännas en sådan endast i deri händelse
att de vid berörda författningstolkning ådagalagt vårdslöshet, försummelse, oförstånd
eller oskicklighet eller begått ännu gröfre fel, drabbas deremot de förstnämnde af
sagda påföljd, så snart deras tolkning af ifrågakommande föreskrift icke öfverensstämmer
med den, som hos granskande högre myndighet gör sig gällande. Härtill
kommer, att, om än de enskilda personer, hvilka genom en sålunda ogillad tydning
af något stadgande kommit att draga fördel, äro pligtige att återbetala hvad
de utöfver sm rätt erhållit, någon föreskrift icke finnes, på hvad sätt denna deras
betalningsskyldighet skall utkräfvas, i följd hvaraf kunnat inträffa, att tjensteman
blott genom anställande af laga rättegång kunnat af vederbörande återfå hvad han
efter åläggande såsom ersättning till statsverket utbetalt.
4
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 42.
Riksdagen, hos hvilken framställning i detta ämne skett, har, vid öfvervägande
af förrberörda omständigheter, funnit med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att
en tjensteman, som kan åläggas återbära statsmedel, hvilka kommit enskild person
till godo, äfven bör förhjelpas att, utan tidsutdrägt och kostnader, af dem som medlen
uppburit erhålla ersättning, på grund hvaraf Riksdagen får i underdånighet
anhålla om utfärdande af bestämmelser rörande sättet och ordningen för anmärkningsmåls
utförande mot enskild person i lråga om för högt uppbuien liqvid al
statsmedel.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 15 Maj 1878.
N:o 42.
Upplåst och godkänd hos Första Kammaren den 15 Maj 1878.
— — — — Andra Kammaren den 15 —
Riksdagens underdåniga skrifvelse, angående ändring af Kongl.
Reser eglementet den 10 November 1865 i fråga om nämndemän.
(Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Nio 3) Utlåtande N:o 11 och iörsta
Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 10).
S. A. K.
Med anledning af väckt törslag får Riksdagen, som, vid jemförelse mellan
hvad 1 § i Kongl. kungörelsen af den 30 December 1863 innehåller angående
nämndemän åliggande extra förrättningar samt de ersättningsbelopp, som för sådana
utgå, nemligen två kronor i dagtraktamente och en krona 50 öre per mil i skjutslega,
funnit, att detta belopp numera icke torde kunna anses sta i lämpligt förhållande
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.