Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, angående ändring i 17 kap. IQ § Handelsbalken.

1878-03-06 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1878:6, Skrifvelse, angående ändring i 17 kap. IQ § Handelsbalken.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 6.

7

N o 6.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 5 Mars 1878.

— — — — Andra Kammaren den 6 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående ändring i 17 kap.

IQ § Handelsbalken.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.)

S. A. K.

Enligt Kongl. förordningarne den 21 Mars 1862 om kommunalstyrelse

på landet, om kommunalstyrelse i stad, om kyrkostämma samt

kyrkoråd och skolråd, och om landsting, samt den 23 Maj samma år

om kommunalstyrelse i Stockholm, ega de kommuner, hvilkas verksamhet

. utgör föremål för en hvar af dessa förordningar, att för egna

behof sig beskatta, och de sålunda beslutade kommunalutskylder skola

i allmänhet hvarje skattskyldig påföras i mån af den bevillning, han

enligt senast faststälda taxeringslängd skall för fastighet samt afkomst

af kapital och arbete till staten erlägga, hvarförutan personliga utskylder

enligt särskilda författningar till kommunen utgå. Någon företrädesrätt

till utfående af dessa utskylder framför den skattskyldiges

öfrige borgenärer finnes dock ej i lag stadgad. Visserligen har någon

gång den åsigt gjort sig gällande, att de utskylder, som skola utgå i

mån af bevillning för fast egendom, skulle utgöra en sådan afgäld af

samma egendom, som i 17 kap. 6 § Handelsbalken afses, men denna

åsigt torde så mycket mindre kunna godkännas, som, hvad särskildt

angår fastighet å landet, som åt landtbo eller arrendator är upplåten,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 6.

jordegare, jemlikt Kongl. förordningarne om kommunalstyrelse på landet,

§ 57, och om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd, §§ 6 och

35, är befriad från derför belöpande kommunalutskylder, hvilka skola

af brukaren erläggas. En sådan företrädesrätt synes dock icke allenast

vara för kommunen behöflig, utan äfven af rättvisa påkallad.

Utan den samma kunna kommunerna ej med erforderlig noggranhet.

beräkna de belopp, som till fyllande af brist i öfriga inkomster behöfva

uttaxeras, och om, såsom flerstädes i landtkommuner inträffar,

en enda eller några få medlemmar innehafva största delen af kommunens

skattetal, skulle en sådan medlems oförmåga att gälda sina utskylder

blifva allt för betungande för de öfrige, och följderna deraf i

synnerhet kännas hårda i den mån han genom sitt öfvervägande

röstetal bidragit till kommunens belastande med de utgifter, densamma

måste vidkännas. Då staten för de utskylder, den medelst begagnande

af sin beskattningsrätt sig betingat, eger förmånsrätt, synes ock konseqvensen

fordra, att sådan rätt tillkommer kommun för de utskylder,

kommunen i öfverensstämmelse med den åt densamma förunnade beskattningsrätt

ålagt sina medlemmar; och då anledning ej finnes att

inskränka den Kronan i 17 kap. 12 § Handelsbalken tillerkända förmånsrätt

för de utskylder, hvilka icke af fast egendom utgå, synes för

kommunalutskylder förmånsrätt näst derefter böra stadgas.

På grund häraf har Riksdagen, hos hvilken framställning i ämnet

skett, för sin del beslutat följande förändrade lydelse af 17 kap. 12 §

Handelsbalken, sådant nämnda lagrum lyder enligt Kongl. förordningen

den 8 Oktober 1861:

»Företrädesrätt till lös egendom tillkommer dernäst Kronan för

gäldenärs utskylder sista och löpande året, hvilka ej för fast egendom

utgå, samt derefter landsting och kommuner för de till dem utgående

utskylder för samma tid».

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 6 Mars 1878.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.