Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, angående förändrad lydelse af 47 § i Konkurslagen den IS September IS6S.

1879-05-01 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1879:24, Skrifvelse, angående förändrad lydelse af 47 § i Konkurslagen den IS September IS6S.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 24.

N:o 24.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 1 Maj T 879.

— — — — Andra Kammaren den 1 — —

Riksdagens underdåniga skrifvelse, angående förändrad lydelse af

47 § i Konkurslagen den IS September IS6S.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 22.)

S. A. K.

Konkurslagen den 18 September 1862 innehåller i 47 § följande

stadgande:

»Under anslagstiden läte gode männen fast egendom värderas, som i

Utsökningsbalken sägs. Ej må dock sådan egendom före inställelsedagen

försäljas, utan så är, att den för intecknad gäld utmätt blifvit.»

Utsökningsbalken handlade ock i 6 kap. om »huru tast egendom värderas

skall». I Kongl. förordningen om nya utsökningslagens införande och

hvad i afseende derå iakttagas skall, den 10 Augusti 1877, stadgas emellertid,

dels i 5 §, att, »der hänvisning till Utsökningsbalken i lag eller särskild

författning förekommer, skall motsvarande bestämmelse i nya lagen

eller i denna förordning tillämpas», dels ock ill §, i stället för 6 kap.

Utsökningsbalken af 1734 års lag, följande:

»Äskar borgenär, som i fast pant sitter eller vunnit införsel i gäldenärs

fasta gods, värdering å fastigheten, efter ty i förordningen angående

ändring i gällande bestämmelser om lagfart å fast pant den 16 Juni 1875

stadgas; då skall värderingen förrättas å landet af häradshöfding med tvenne

gode män och i stad af trenne Rådstufvurättens ledamöter.

Värderingsmän, som ej äro edsvurne domare, böra förut i gäldenärens

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 24. 11

och borgenärens närvaro ed gånga, att de skola det gods så värdera, som

de efter bästa förstånd och samvete pröfva det värdi vara.

Sedan allt noga värderadt och upptecknadt är. skola värderingsmännen

bref derå gifva».

Den sålunda föreskrift^, värderingen af en till konkursbo afträdd fast

egendom finner Riksdagen, bos hvilken framställning i ämnet skett, öfverflödig

och endast förorsaka onödig kostnad. Sådan värdering torde nemligen

icke kunna erbjuda vare sig gäldenären, förvaitarne, borgenärerne eller

spekulanterne någon synnerlig ledning för uppskattande af fastighetens värde

utöfver hvad andra tillgängliga upplysningar lemna. Medan ännu, på grund

af Kongl. förordningen den 27 April 1810, vid exekutiv försäljning af utmätt

fast egendom försäljningen skulle föregås utaf värdering af egendomen,

vid egarens påfordran genom domaren, kunde den i konkurslagen stadgade

värdering vara af någon nytta, enär, derest fastigheten, hvilket väl vanligen

är händelsen i konkurs, sedermera på grund af 51 § konkurslagen skulle

försäljas i den ordning, som om fast egendom, den der utmätt blifvit, var

stadgad, värderingen då var undangjord. Nu fordras emellertid, på grund

af §§ 7o och 79 i nya utsökningslagen, för försäljning af utmätt fäst egendom

icke annan värdering än sådan, verkstäld af vederbörande utmätningsman,

med biträde, der han så finner nödigt, af tillkallade sakkunnige män,

och skäl torde icke kunna anföras, hvarföre domare värdering skulle bibehållas

för all till konkursbo öfverlemnad fast egendom, sedan den icke vidare

kan ifrågakomma ens vid utmätt fastighets försäljning.

Riksdagen har derföre för sin del beslutat följande förändrade lydelse

af 47 § i Konkurslagen den 18 September 1862:

»Fast egendom må ej före inställelsedagen försäljas, utan så är, att

den för intecknad gäld utmätt blifvit».

Med tillkännagifvande häraf framhärdar Riksdagen otc.

Stockholm den 1 Maj 1879.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.