Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition om åtgärder i och för upphörande af de enskilda bankernas rätt att utgifva sedlar, lydande ä 5 och 10 kronor.
1879-05-17 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1879:52, Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition om åtgärder i och för upphörande af de enskilda bankernas rätt att utgifva sedlar, lydande ä 5 och 10 kronor.
Dokumentets text
20
Riksdagens underd. Skrifvelse N:o 32.
N:o 32.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 16 Maj 1879.
» » » » Andra Kammaren den 17 » »
Riksdagens underdåniga skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga proposition om åtgärder i och för upphörande af
de enskilda bankernas rätt att utgifva sedlar, lydande ä
5 och 10 kronor.
(Sammansatta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1).
S. A. K.
Eders Kongl. Maj:t har uti nådig proposition till innevarande Riksdag t-illkännagifvit
Sin afsigt vara att, så vida innevarande Riksdag sätter Riksbanken i
tillfälle att i behöflig mån öka sin sedelutgifning, och under förutsättning af sådana
anordningar, som äro erforderliga till förekommande af rubbning i den allmänna
rörelsen, förordna, att enskilda bankers rätt att utgifva sedlar lydande å fem
kronor skall upphöra vid utgången af innevarande år, äfvensom att, så vida derjemte
inom utgången af år 1882 sådana åtgärder för Riksbankens förstärkande vidtagas,
som Kongl. Maj:t finner betryggande, förordna att nämnda bankers rätt
att utgifva sedlar lydande å tio kronor skall upphöra senast inom 1882 års
utgång, samt till möjliggörande och befrämjande af dessa åtgärder utaf Riksdagen
begärt
21
Riksdagens underd. Skrifvelse N:o 52.
dels att i reglementet för Riksbanken införes ett stadgande, hvarigenom,
under förutsättning att Kongl. Maj:t förordnar om upphörande af de enskilda
bankernas rätt att utgifva sedlar lydande å fem och tio kronor, dessa banker,
så vida de åtaga sig att vid sina hufvud- och afdelningskontor invexla Riksbankens
förslitna sedlar å enahanda och mindre valörer, sättas i tillfälle att af Riksbanken
undfå lämpligt vexlingsförskott att, mot den säkerhet, som af fullmäktige godkännes,
utgå i den af Riksbankens sedelvalörer, som motsvarar den, hvars indragning
beslutats, för hvilket vexlingsförskott ränta beräknas allenast å den del, som
enligt af den enskilda banken under vederbörlig kontroll förd räkenskap är för
hvarje dag utelöpande, äfvensom att räntan å detta belopp må bestämmas till tre
procent intill utgången af år 1884, dock att under de första tolf månaderna endast
två procent ränta beräknas för så stor del af det utelöpande vexlingsförskottet,
som ej öfverstiger hvad den enskilda banken under sistförflutna sex månader
före indragningen i medeltal haft utelöpande af sina egna sedlar af samma
valör;
dels att Riksdagen för sin del medgifver, att de i § 13 af Kongl. kungörelsen
den 12 Juni 1874 om enskilda banker med rätt att utgifva egna sedlar stadgade
grundfondshypotek måtte få minskas med det belopp säkerheter, som kan
behöfvas för erhållande i Riksbanken af ifrågavarande vexlingsförskott, och att
dessa säkerheter genom Konungens Befallningshafvandes försorg få till Riksbanken
öfverlemnas; äfvensom att erforderliga bestämmelser rörande kontrollen öfver
verkställigheten af fem och tiokrone-sedlarnes indragning samt öfver de enskilda
bankernas räkning med Riksbanken må få, efter inhämtande af fullmäktiges i Riksbanken
yttrande, af Kongl. Maj:t meddelas.
Riksdagen, som vid behandling af detta ärende lika med Eders Kongl.
Maj:t funnit omförmälda sedelindragning böra ega rum endast under förutsättning
af sådana anordningar, som äro erforderliga till förekommande af rubbningar i
den allmänna rörelsen, har ansett de åtgärder, hvilka i fråga om Riksbanken böra
ifrågakomma såsom eu följd af indragningen utaf de enskilda bankernas tiokronesedlar
icke lämpligen kunna nu göras till föremål för beslut af Riksdagen, eftersom
indragningen af dessa sedlar enligt den nådiga propositionen är afsedd att
ega rum först efter någon längre tids förlopp, och enär indragningen för öfrigt
synts erfordra förberedelser, hvilka icke kunna nu vidtagas. Deremot har Riksdagen
funnit betryggande åtgärder kunna redan nu beredas, för så vidt indragningen
rörer de enskilda bankernas sedlar å fem kronor, och har i sådant hänseende,
under förutsättning att Eders Kongl. Maj:t förordnar om upphörande vid
innevarande års utgång af de enskilda bankernas rätt att utgifva sedlar, lydande
å sistnämnda belopp, beslutat:
att enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar berättigas att, så
vida de åtaga sig att vid sina hufvud- och afdelningskontor invexla Riksbankens
22
Riksdagens underd. Skrifvelse N:o 52.
förslitna sedlar å fem kronor och lägre valörer, från och med ingången af år 1880
och intill slutet af år- 1884 i Riksbanken mot säkerhet, som af fullmäktige godkännes,
undfå vexlingsförskott i riksbankssedlar, lydande å fem kronor, intill ett
belopp för hvarje enskild bank, motsvarande hvad, enligt från Kongl. Finansdepartementet
meddelad uppgift, banken under de sist förflutna tolf månaderna
löre indragningen haft i medeltal af egna femkronesedlar utelöpande;
att räntan å detta förskott får för de banker, som derom göra framställning,
beräknas allenast å den del deraf, som enligt den enskilda bankens räkenskaper
äi för hvarje dag utelöpande, samt utgår under år 1880 med två procent och
undei följande ar intill utgången af år 1884 med tre procent för år samt
erlägges af de enskilda bankerna qvartalsvis inom en half månad efter qvartalets
utgång;
att enskild bank, som önskar erlägga ränta allenast å den utelöpande delen
af vexlingsförskottet, skall i enlighet med hvad beträffande uppgifter om Riksbankens
ställning är bestämdt, för hvarje vecka eller, när månad ej slutar å lördag
eller söndag, för sista hela veckan jemte återstående dagar i månaden samt
för den månad börjande veckodel jemte första hela vecka i månaden till Riksbanken
insända af det vid enskilda banken anstälda ombud attesterad uppgift å
den del af vexlingsförskottet, som hvarje dag i veckan varit utelöpande; om
hvilka uppgifters afgifvande äfvensom i fråga om kontrollen öfver de enskilda
bankernas räkning med Riksbanken samt öfver femkronesedlarnes indragning,
Kongl. Maj:t må, efter fullmäktiges i Riksbanken hörande, meddela erforderliga
bestämmelser;
att Riksbankens sedlar å fem kronor, hvilka såsom vexlingsförskott blifvit till
enskild bank utlemnade, icke af Riksbanken beräknas såsom utelöpande, aunatän
i den mån desamma blifvit af enskild bank i allmänna rörelsen utsläppta eller mot
räntegodtgörelse öfvertagna;
att Riksbankens ofonderade sedelstock skall höjas från 30 till 35 millioner
kronor;
att det i gällande reglemente för Riksbankens styrelse och förvaltning stadgade
minimum för Riksbankens metalliska kassa höjes till femton millioner kronor;
och
att fullmäktige i Riksbanken må, oberoende af andra i nämnda reglemente
antydda åtgärder för metalliska kassans höjande,! när fullmäktige i Riksbanken
finna sådant erforderligt, anlita utländsk kredit i form af lån eller kreditiv till
belopp af högst sjutton millioner kronor; ,
hvarjemte Riksdagen för sin del beslutat, att Riksbankens grundfond skall,
höjas från 25 till 30 millioner kronor, och att i öfverensstämmelse dermed § 4
i lagen för Rikets Ständers bank den 1 Mars 1830 skall erhålla följande förändrade
lydelse:
23
Riksdagens underd. Skrifvelse N:o 5‘2.
Banken skall hafva eu grundfond af tretio millioner kronor och en reservfond
af fem millioner kronor. Dessa fonder, hvaruti värdet af bankens fasta egendom,
inventarier samt mynt- och medaljsamling icke inberäknas, må ej minskas
i annat fall, än att banken skulle göra förlust, som icke kan ersättas af möjligen
befintliga, till framtida förfogande reserverade medel, och skall i sådant fall bristen
i första rummet afiöras å reservfonden samt ovilkorligen af först uppkommande
behållning ersättas.
Med tillkännagifvande häraf framhärdar Riksdagen etc.
Stockholm den 17 Maj 1879.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.