Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition med förslag till lag om dikning och annan afledning af vatten.

1879-05-17 · 27 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 24 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1879:57, Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition med förslag till lag om dikning och annan afledning af vatten.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.

11

]5f:o 57.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 17 Maj 1879.

— — — — Andra Kammaren den 17 — _ —

Riksdagens underdåniga skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts

nådiga proposition med förslag till lag om dikning och

annan afledning af vatten.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 27 oeli Memorial N:o 35).

S. A. K.

Vid behandling af Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition af den 24

sistlidne Januari, med förslag till lag om dikning och annan afledning af

vatten, har Riksdagen funnit sig höra'' godkänna så väl förslagets hufvudgrunder,

som de flesta och väsentligaste af dess detaljbestämmelser.

Några få förändringar i de senare hafva dock af Riksdagen funnits

nöjiga. Det i lagförslagets § 6 i Riksdagens tanke i sammanhanget

oegentligt begagnade uttrycket »mark» har Riksdagen ansett böra utbytas

mot det egentligare »upplåtelse af mark», och uti §§ 23 och 67 {66), i

öfverensstämmelse med hvad § 15 i förordningen om jords eller lägenhets

afstående för allmänt behof den 14 April 1866 innehåller, bestämmelse

böra tilläggas, att den i nämnda §§ omförinälda ersättning för nödig eller

nyttig kostnad, som under viss tid nedlagts å vattenverk eller annan

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.

egendom, hvilken i och för vattenafledning skall inlösas, icke skall utgå

för det fall, att denna kostnad blifvit gjord i uppenbar afsigt att vinna

högre ersättning; hvarjemte Riksdagen, beträffande det i § 53 för vissa fall

medgift^ stämningssätt medelst stämningens uppläsande i kyrka, funnit de

anmärkningar, som vid granskningen inom Högsta Domstolen enhälligt

gjordes emot motsvarande § i det remitterade förslaget, i oförminskad

kraft qvarstå äfven beträffande de fall, der enligt denna § i Eders Kongl.

Maj:ts nu till Riksdagen aflatna proposition nämnda stämningssätt skulle

vara medgifvet, hvarföre Riksdagen ansett omförmälda § böra uteslutas,

hvaraf betingats en redaktionsförändring i § 57 (56) samt ändring i nummerföljden

å efterföljande §§.

Pa grund af hvad sålunda blifvit i underdånighet anfördt, har Riksdagen

funnit Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition icke kunna oförändradt

bifallas, men deremot för sin del beslutat en lag om dikning och

annan afledning af vatten, sådan den finnes denna skrifvelse bilagd; med

tillkännagifvande hvaraf Riksdagen framhärdar o. s. v.

Stockholm den 17 Maj 1879.

Lag om dikning och annan afledning af vatten.

Med upphäfvande af 6 kap. 2 och 3 §§ i Byggninga,hälben samt hvad

i 4 kap. 2 § samma balk är stadgadt rörande dikning, förordningen den

20 Januari 1824 angående ändring eller utrifning af vattenverk, som

genom uppdämning skada jord eller hindra dess odling, Kongl. kungörelsen

den 14 Juli 1835 angående ändring uti nämnda förordning och förordningen

den 30 November 1841 angående vissa vilkor för vattenafledningar

till beredande af samfällig jords odling, så ock med ändring af

hvad andra lagens rum och författningar innehålla mot denna lag stridande,

stadgas som följer:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.

13

1 Kap.

Om dikning.

1 §•

Vill man för sin jords odling eller förbättring dike göra, och möter

jord, som hörer annan till; då må denne ej hindra vattnets aflopp; vare

ock, der för ändamålet dike å hans jord tarfvas, pligtig att deraf upplåta

hvad till diket åtgår.

2 §•

Finnes dike, som någon för sin jord upptaga vill, blifva till nytta

jemväl för annans jord, och åsämjas de ej om dikningen; då hafve han

vitsord, som dike äskar; och vare en hvar, som för sin jord af diket har

nytta, skyldig att i mån deraf taga del i dikningen, dock att den, som

icke fordrat dike, ej må vidkännas större bidrag än som svarar mot den

nytta hans jord genom diket beredes.

3 §•

Kunna dikningsskyldige ej enas om dikets storlek, ege en hvar af

dem rätt fordra att diket så göres, att hans jord kan torrläggas till fyra

fots djup, der ej markens beskaffenhet eller läge det hindrar; dock må ej

någon med dikningsskyldighet betungas utöfver hvad för torrläggning afl

hans egen jord till nämnda djup erfordras.

Större dike, än som för ofvanliggande jords torrläggning till fyra

fots djup tarfvas, vare den, som enligt 1 § mark till dike upplåta skall,

ej pligtig tåla.

* §•

•

År tvist om dikes läge eller sträckning, skall det så läggas, att

ändamålet med dikningen må utan oskälig kostnad vinnas med minsta

olägenhet för den, å hvars mark diket upptagas bör. Kan utan väsentligen

ökad kostnad och svårighet för vattnets aflopp dike läggas i råskil
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.

nåd, varde det, om endera grannen det äskar, der lagd! I råskilnad

tages halfva diket af hvardera grannens mark.

5 §•

Dike må göras öppet eller täckt, efter ty lämpligast finnes.

A hvar sida om öppet dike räknas ren till högst två fots bredd.

Jord, som ur dike uppkastas, må läggas vid sidan af diket, dock ej

så att jorden hindrar vattnets afrinnande, eller ock föras till lämpligt

ställe i närheten. Vill markens egare göra sig dikesjorden till godo, ege

dertill rätt; vill han det ej, och kan genom jordens qvarlemnande skada

vållas, vare den, som dikar, pligtig att jorden bortföra eller gifva ersättning

som i 6 § sägs.

6 §•

För upplåtelse af mark, som till dike åtgår, så ock för annat intrång,

som af dikningen orsakas, skall ersättning gäldas eller, der ersättningstaganden

sjelf dikningsskyldig är, honom vid dikningskostnadens fördelning

till godo räknas.

Tarfvas till följd af dikning att väg, bx-o, trumma eller dylikt bygges

eller ändras, drage den, som dikar, derom försorg, der ej den, hvars

rätt är i fråga, hellre ersättning tager.

7 §•

Vill den, å hvars mark dikning skall af annan verkställas, hellre

sjelf ai’betet utföra, det må honom ej förmenas; vare dock, der han af

den rätt sig begagna vill, pligtig att inom tid och på sätt, som genom

åsämjande eller eljest i laga ordning bestämmes, arbetet fullgöra och

njute derför ersättning, efter ty skäligt pröfvas.

8 §■

Ej må någon förvägras att för sin jords odling eller förbättring

vatten till annans dike Jeda; vare dock skyldig att, der ökad kostnad för

underhållet af det äldre diket derigenom uppkommer, för den tillökning

svara. År för ändamålet nödigt, att det äldre diket utvidgas, fördjupas

eller annorledes förändras, vare i afseende å sådan förändring lag som om

upptagande af nytt dike.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.

15

9 §.

Tarfvas afloppsdike för oskift byamark eller annan samfäld jord,

hafve den delegare vitsord, som dike fordrar; och tage eu hvar del i

dikningen efter sin lott i samfälligheten.

10 §.

T fråga om skyldighet att underhålla dike, som enligt denna lag upptaget

varder, galle enahanda grunder som för dikets upptagande. Pröfvas

diket i följd åt nytt dikes anläggande icke vidare vara, för ändamålet behöfligt,

upphöre skyldigheten att det underhålla.

Om underhåll af äldre dike skils i 81 §.

2 Kap.

Om vattenafledning''.

11 §.

Vill man för sin jords odling eller förbättring afleda vatten ur kärr,

mosse eller annan dylik vattendränkt mark; då (lafve den vitsord, som

vattenafledningen äskar, och vare en hvar, som af vattenafledningen för

sin jord tillskyndas nytta, skyldig att i män deraf taga del i företaget,

der han ej gör sådan afsägelse som i 76 § sägs.

12 §.

Nu vill man för vinnande af odlingsbar mark eller eljest för sin

jords odling eller förbättring sänka eller urtappa sjö, upprensa, fördjupa,

utvidga eller räta eif, å eller annat vattendrag eller vatten derifrån eljest

afleda; kan det ske utan förnärmande af annans rätt öfver vattnet och

möter ej heller emot företaget hinder, efter ty i 13 § sägs; då vare om

jordegares rätt till sådant företag och skyldighet att deri deltaga lag, som

om vattenafledning ur kärr, mosse eller annan dylik vattendränkt mark i

11 § skils.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens underd. Skrifvelse, R:o 571.

Om strömrensning för allmänt behof eller eljest för annat ändamål

än här ofvan nämnes, galle hvad särskild! är stadgadt.

13 §,

Till företag, hvarom i 12 § förmäles, hafve ej jordegare rätt, med

mindre tillstånd från det allmännas sida erhållits i fall, der sådant är

föreskrifvet.

År fråga om sänkning eller uttappning af sjö, och blifva icke alla

jordegarne derom ense; då ege ej heller den rätt nu sagd är rum, der

ej de, hvilka om företaget sig förena, ega mer än hälften af den jord,

som skall vinnas eller förbättras genom företaget.

14 §.

Varder vid vattenafledning, hvarom i detta kapitel sägs, nödigt att

till förekommande af olägenhet för nedanliggande jord, dit vattnet ledes,

vattenafledningen der sträckes utöfver hvad för samma jords torrläggning

eljest varit behöflig!; då skall kostnaden för tillökningen åligga den jordegare,

som af den vattendränkta markens torrläggning har nytta; vare

han ock pligtig att ledningen så inrätta, att skada ej tillskyndas annan.

Ej må vid aftappning så mycket vatten på en gång framsläppas, att fara

för öfversvämning kan uppstå.

15 §.

Hvad i 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 10 §§ är stadgadt i fråga om dikning

skall gälla i tillämpliga delar om va,ttenafledning.

3 Kap.

Om ändring eller utrifning af vattenverk, som utgör hinder mot

vattenafledning.

16 §.

Finnes vattenverk, som lagligen tillkommit och af laga beskaffenhet

är, vålla uppdämning eller eljest utgöra hinder mot vattenafledning, hvarom

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

hiksdagens underd. Skrifvelse, K:o Sf.

i 2 kap. sägs, kåfve under vilkor, som här nedan stadgas, jordegare rätt

fordra att sådan ändring af vattenverkets läge, vattentillgång eller beskaffenhet

i öfrigt vidtagas må, som för företaget är nödig, eller att, om

ändamålet ej kan genom dylik åtgärd vinnas, verket alldeles utrifves.

Till vattenverk, anlagdt för bedrifvande af större bruk och bergverk

eller större fabriksinrättning, må dock den rätt, nu sagd är, sträcka sig

allenast i det fall, att ändamålet kan vinnas genom sådan åtgärd, att

vattenverket deraf ej försämras.

Slutes aftal om skyldighet för jordegare att uppdämning för vattenverk

tåla; då må af den, för hvilken aftalet är bindande, påstående om

verkets ändring eller utrifning ej väckas förr än femtio år förflutit efter

det aftalet slöts.

17 §•

Kan ändamålet med företaget ej vinnas utan att vattenverket alldeles

utrifves eller ock genom ändring för framtiden försämras; vare sådan

åtgärd ej tillåten, der ej värdet af den förbättring å jorden, som erhålles

genom vattnets afledande, finnes stiga till dubbelt emot fulla värdet af

vattenverket, om det alldeles utrifves, eller till dubbelt emot den del af

värdet, som genom ändringen bortgår, om sådan göres. Äro vattenverken

flera, skall värdet af dem alla eller af deras försämring tagas i beräkning

emot värdet af jordens förbättring, efter hvad nu sagdt är.

18 §.

Skall vattenverk ändras, gälde jordegaren fullt åter den förlust, som

uppstår under det verket ej drifvas kan; ersätte ock, om verket försämras,

den del af verkets värde, som för framtiden bortgår, med förböjning af

hälften derutöfver. Ändringens verkställande åligge jordegaren; vill vattenverksegaren

sjelf arbetet utföra, vare om hans rätt i ty fall lag som i

7 § om dikningsarbete sägs.

Kommer vattenverk att alldeles utrifvas, skall jordegaren det lösa

med fulla värdet och hälften derutöfver; besörje ock ban om rifningen.

19 §.

Vill egare till vattenverk, som ändras skall, hellre hela verket afstå,

än ändringen tåla, vare jordegaren skyldig att verket lösa som i 18 § sägs.

Bill, Ull Riksd, Prof. 1879. 10 Sami, 1 Afä, 1 Band. 12 Häft. 8

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.

Då verket jemlikt denna § löses, kåfve jordegaren rätt att nödigt

utmål lösa med fulla värdet och hälften derutöfver.

20 §.

Hörer till vattenverk, som lösas skall, jord, hvarå åbo ej är besuten;

då skall ock, der egaren det fordrar, den jord lösas efter den i 18 § för

lösen af vattenverk stadgade beräkningsgrund.

Då vattenverk löses, skall ock lös egendom, som för verkets drift

anskaffad är eller eljest till verket hörer, af jordegaren emot lösen efter

fulla värdet öfvertagas. Skall endast en del af verket ersättas, vare lag

samma om den lösa egendom, som i ty fall för egaren obehöflig varder.

År med vattenverk, som lösas skall, förenad annan, fast eller lös,

egendom, för hvars tillgodogörande vattenverket är afsedt, och lider den

egendom minskning i värde för egaren, då vattenverket honom frångår,

njute han ersättning för skadan eller, der han hellre vill egendomen afstå,

lösen derför efter fulla värdet.

21 §.

I fråga om ersättning eller lösen, som enligt detta kapitel tillkommer

kronan, ege förhöjning öfver värdet ej rum.

22 §.

Der genom vattenverks ändring eller utrifning skada, som ej är att

hänföra under de här ofvan meddelade bestämmelser, tillskyndas egaren

eller annan; varde den skada med fulla värdet ersatt.

28 §.

Kostnad, som, efter det egaren af vattenverk blifvit enligt 31 § till

syn kallad, å egendomen göres, må vid värdets eller ersättningens bestämmande

tagas i beräkning allenast så vidt kostnaden pröfvas hafva

varit nödig eller nyttig samt icke blifvit gjord i uppenbar afsigt att vinna

högre ersättning.

24 §.

Om fiskeverk, bevattningsanstalt samt annan dermed eller med vattenverk

jemförlig byggnad eller anläggning för vattnets nyttjande vare i

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.

tillämpliga delar gällande hvad i denna lag om vattenverk stadgas; dock

ma ej i fråga om byggnad eller anstalt för flottning eller eljest i fråga

om flottled nämnda stadganden vinna tillämpning med mindre Konungen

pröfvar öfvervägande nytta för det allmänna genom vattenafledningen

vinnas.

25 §.

Nu finnes eljest vattenafledning föranleda dertill, att strömfall, fiske,

vattenställe eller annan dylik förmån helt och hållet eller till någon del

går förlorad, och kan den förmån med afseende å läge eller andra förhallanden

skattas till något värde; då skall ersättning derför gifvas. Lag

samma vare, der i följd af vattenafledning brygga, bad- eller båthus

eller annan byggnad, som ej i 24 § afses, varder onyttig eller tager skada.

I fråga om ersättning enligt denna § galle hvad i 23 § är stadgadt.

26 §.

För kostnad, som orsakas af åtgärd, hvarom i detta kap. stadgas,

skall en hvar, som för sin jord af åtgärden har nytta, i mån deraf svara,

der han ej gör sådan afsägelse, som i 76 § sägs.

4 Kap.

Om undersökning och rättegång i mål angående dikning

eller vattenafledning.

27 §.

Uppstår, då fråga väckes om dikning eller vattenafledning, tvist

angående dikes eller annan anläggnings läge, storlek eller beskaffenhet i

öfrigt, jordegares rätt att till annans dike eller vattenafledning vatten

leda eller å annans mark anläggning göra eller skyldighet att i företaget

så ock i framtida underhållet deltaga, ersättning, som gäldas bör, eller

annat, som till arbetets utförande hörer; då skall utom i det fall, hvarom

i 28 § sägs, frågan företagas till pröfning vid syn å stället i den ordning

nedan stadgas.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.

Sådan pröfning skall ock ega ruin, cler jordegare vill begagna den

rätt honom i 3 kap. inedgifven är, och alla sakegare ej ense varda.

28 §.

Vill någon vatten till annans dike leda eller dike å annans mark

upptaga, och är ej fråga om företag, hvarom i 2 eller 3 kap. skils; da

må, der den, som dika vill, ej yrkar annans förpligtande att i dikningen

deltaga, frågan till Rätten instämmas, utan att sådan pröfning, som i 27

§ sägs, föregått.

29 §.

Till förrättande af syn, som i 27 § föreskrifven är, skall Konungens

Befallningshafvande på ansökan förordna statens landtbruksingeniör, landtmätare

eller annan, efter ty särskilt stadgas, dertill behörig tjensteman.

Uti ansökningen bör tillika, så vidt ske kan, fullständigt uppgifvas företagets

omfattning och beskaffenhet, de hemman, vattenverk eller andra

lägenheter, som saken förmenas angå, samt egarnes namn och hemvist.

Är fråga allenast om dikning, ege Konungens Befallningshafvande,

der ej företaget är af större omfattning, till förrättningsman förordna

annan person, hvilken dertill finnes lämplig, ända att han ej eger den

behörighet, som nyss är sagdt.

Har sökanden någon till förrättningsman föreslagit, och finnes ej

förslaget godkändt af öfrige sakegare, förelägge Konungens Befallningshafvande

dem genom kungörelse, som uppläses i kyrkan för den eller

de församlingar, der hemman, vattenverk eller annan lägenhet, som saken

förmenas angå, är belägen, att inom viss kort tid, vid förlust af rättighet

att öfver förslaget höras, inkomma med yttrande huruvida de hafva något

emot den föreslagne att erinra. Yppas ej stridighet, varde den föreslagne

förordnad, der han finnes lämplig och laga hinder ej möter; i

motsatt fall, äfvensom då icke någon blifvit föreslagen, förordne Konungens

Befallningshafvande såsom skäligt pröfvas.

30 §.

Förrättningsmannen skall vid synen biträdas af två gode män, hvilka

af honom utses bland dem, som till ledamöter i egodelningsrätt eller till

gode män vid landtmäteriförrättning i orten valde äro.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.

Är fråga om vattenverks ändring eller utrifning, efter ty i 3 kap.

sägs, skall förrättningsmannen biträdas af ytterligare en, för sakkunskap

och pålitlighet känd god man, hvilken af Konungens Befallningshafvande

dertill förordnas. Om förslag till sådan god man galle hvad i 29 § om

förslag till förrättningsman stadgas.

31 §.

Förrättningsmannen bestämme efter samråd med sökanden tid och

ställe för synen och underrätte derom de andra synemännen. Jordegare,

mot hvilken påstående väckes om förpligtande att i det tillärnade företaget

deltaga eller att dertill upplåta mark, så ock egare af vattenverk

eller annan lägenhet, hvarå företaget kan inverka, skola särskild! kallas.

Den som i anseende till nyttjanderätt har del i saken, skall jemväl kallas;

och vare förty egaren pligtig att sådan medpart uppgifva vid äfventyr

att eljest hålla honom skadeslös.

För verkställande af kallelse ege förrättningsmannen anlita kronofogde

eller länsman i orten, der förrättningen hålles, eller ock, om den,

som kallas skall, är annorstädes boende, öfverlemna kallelsen till Konungens

Befallningshafvande, som om delgifningen drager försorg. I de fall,

då stämning får delgifvas genom anslag å husdörr eller kungörelse i allmänna

tidningarna, må kallelsen delgifvas '' på enahanda sätt, som om

stämning i ty fall är stadgadt.

Finner förrättningsmannen saken angå kronans eller allmän anstalts

rätt, anmäle han det i god tid hos Konungens Befallningshafvande för

allmänt ombuds förordnande. Då fråga väckes om företag, hvarom i 2

eller 3 kap. sägs, läte förrättningsmannen derjemte kungörelse om förrättningen

minst fjorton dagar förut uppläsas i kyrkan för den eller de

församlingar, der hemman, vattenverk eller annan lägenhet, som saken

förmenas angå, är belägen.

32 §.

Kommer ej förrättningsman eller af Konungens Befallningshafvande

utsedd god man tillstädes å den för förrättningen utsatta tid och infinner

han sig ej heller inom tre timmar derefter; då må de, som tillstädeskommit,

åtskiljas. Uteblifver god man, som af förrättningsman utsedd

är, kalle denne genast annan god man i stället. Är sökanden borta,

vare ansökningen förfallen. Annan sakegares eller allmänt ombuds ute
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.

blifvande må ej hindra förrättningens fortgång. Förrättningsman eller

god man, som utan laga förfall från förrättningen uteblifver, ersätte all

skada eller olägenhet, som deraf uppstår; förrättningsmannen ansvare deremte

såsom för tjenstefel.

33 §.

Emot synemän galle dessa jäf: om han är med part i den skyldskap

eller det svågerlag, som i Rättegångsbalken om jäf emot domare

sägs, eller om han eller någon, som med honom sålunda i skyldskap eller

svågerlag är, eger i saken del eller eljest kan af förrättningen vänta synnerlig

nytta eller skada, eller om han såsom domare deltagit i åtgärd

eller beslut, som saken rörer, eller om han är parts vederdeloman eller

uppenbare ovän. Söker någon, sedan ärendet anhängigt är, sak med

synemän eller tillfogar honom något med ord eller gerning i uppsåt att

honom dermed jäfvig göra, det skall ej för jäf räknas.

Anmäles vid förrättningen jäf, ege synemännen deröfver samfäldt

besluta; finna de jäfvet lagligen grundadt, åligge förrättningsmannen att,

om han eller af Konungens Befallningshafvande utsedd god man jäfvig

är, anmäla det hos Konungens Befallningshafvande, som förordnar annan

förrättningsman eller god man. Angår jäfvet god man, som blifvit af

förrättningsman utsedd, kalle denne annan god man i stället.

Beslut, hvarigenom jäfsanmärkning gillad varder, skall ej medföra

någon verkan till rubbning eller upphäfvande af åtgärd eller beslut, som

tillkommit innan anmärkningen gjordes.

Ogillas jäfsanmärkning, må deremot anmäldt missnöje ej utgöra hinder

för förrättningens fortgång.

34 §.

Vid förrättningen hafva synemännen främst att tillse, huruvida enligt

de i denna lag stadgade grunder laga hinder emot företaget möter;

finna synemännen sådant hinder möta, gifve genast besked derom och afslute

förrättningen.

35 §.

Synemännen må ej inlåta sig i pröfning huruvida vattenverk, om

hvars ändring eller utrifning fråga väckes, lagligen tillkommit eller af

laga beskaffenhet är.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.

Lag samma vare om invändning, som vid synen göres, att på grund

af aftal jordegare är förbunden att uppdämning tåla eller förhindrad att

vatten från sin till annans jord afleda; yppas tvist derom, och kan ej

företaget bringas till stånd utan rubbning af det åberopade rättsförhållandet;

varde förrättningen instäld i afbidan på tvistens slutliga pröfning.

36 §.

Möter ej mot företaget hinder, böra synemännen, efter det sakegarne

blifvit hörde och utredning skett angående de förhållanden, hvilka kunna

på frågan inverka, söka att emellan samtlige sakegare åstadkomma förening

i de delar, hvarom tvist yppas; och varde, der sådan förening sker,

särskild afhandling derom upprättad, af sakegarne underskrifven samt

medelst synemännens påskrift vitsordad.

Rörer förening kronans eller allmän anstalts rätt, skall, ändå att

dess ombud deri ingått, föreningen i afseende å sådan rätt ej gälla, med

mindre den af vederbörande myndighet godkänd varder.

37 §.

Vilja en eller flere jordegare i det fall, hvarom i 13 § skils eller

eljest med sökanden om företaget sig förena, skall afhandling derom

upprättas och bekräftas så, som i 36 § sägs; och vare den, som sålunda

med sökanden gjort gemensam sak, ansedd som hade han sjelf företaget

sökt.

38 §.

Kommer ej enligt 36 § förening till stånd emellan samtlige sakegare,

varde frågan i de delar, som tvistige äro, af synemännen pröfvad

jemlikt de i denna lag stadgade grunder.

39 §.

Det vattendrag med af- och tillopp, som saken angår, och den jord,

hvarpå företaget kan inverka, skola, om och i den mån sådant synes nödigt,

af förrättningsmannen afvägas, uppmätas, aftecknas och beskrifvas.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens underi. Skrifvelse, N:o 57.

40 §.

För utrönande af värdet å den jordförbättring, som af företaget kan

påräknas, skola synemännen efter undersökning af den jord, hvarom fråga

är, uppskatta jorden såväl i dess skick före företaget, som ock i det skick,

hvari den antages komma efter företagets fullbordan; och hafva synemännen

att med ledning deraf bestämma om och i hvad mån hvarje särskild

jordegare af företaget hemtar nytta för sina egor och förty bör i

företaget och dermed förenade kostnader taga del.

41 §.

Vid uppskattning af jords förbättring bör afseende fästas å ena sidan

å jordens större eller mindre bördighet i dess af vatten besvärade skick

och den afkomst, som jorden i sådant skick kan under vanliga förhållanden

lemna, samt å andra sidan å den bördighet, hvilken, till följd af

jordens naturliga beskaffenhet till matjord och alf samt möjligheten af

dess mer eller mindre fullständiga torrläggning till bestämdt djup, är

efter företagets utförande att påräkna.

42 §.

Utgöres jord, hvarå uppskattning enligt 40 § ske bör, helt och

hållet eller till någon del af sjöbotten eller annan vattendränkt mark,

och finnes uppskattningen af den blifvande nyttan ej kunna, innan företaget

blifvit fullbordadt, så noggrant verkställas, att jordegarnes inbördes

delaktighet derefter kan tillförlitligen bestämmas; då ege synemännen

utsätta den slutliga uppskattning, som för sådant ändamål är af nöden,

att, efter ty i 62 § sägs, förrättas efter företagets fullbordan; och vare i

afbidan derå delaktigheten tills vidare bestämd efter jordvidden, allenast

med den jemkning, hvartill uppenbar olikhet i den påräknade färbättringen

må föranleda.

48 §.

I fråga om företagets utförande hafva synemännen att bestämma:

hvarest och huru dike eller vattenafledning, som af sökanden yrkas

och af synemännen anses nödig, tjenligast göras skall, allt med hänsyn

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 67.

till de i 3 och 4 §§ stadgade grunder, äfvensom vattenmängd, affall, jordens

sättning samt andra förhållanden, så och dertill att största möjliga

jordförbättring må vinnas med minsta kostnad för deltagarne och minsta

intrång eller olägenhet för annan; börande, då vattenverk, som hindrar

företaget, måste ändras, ändringen så göras, att verket, såvidt ske kan, ej

försämras eller att, der försämringen ej kan undvikas, den i möjligaste

måtto inskränkes;

hvarest och huru bro, trumma eller dylikt skall göras eller ombyggas,

der sådant tarfvas;

hvad för vattenhöjdens reglering och förekommande af skada genom

öfversvämning eller annorledes bör iakttagas, så ock hvilka bland jordegarne

böra i följd af sin jords läge och beskaffenhet kostnaden härför

särskild! vidkännas;

huru i fråga om sättet för utförande af gemensamt arbete samt

framtida underhållet af gjorda anläggningar tjenligast förfaras bör, vare

sig att nödiga arbeten skola ombesörjas af deltagarne samfäldt eller ock

arbetet så fördelas, att viss sträcka att anlägga och för framtiden vidmakthålla

tilldelas hvarje deltagare; i hvilket senare fall afseende bör

fästas å markens olika beskaffenhet, så att, der kostnad eller svårighet

större är, skälig jemkning göres;

tiden då vattenverks ändring eller annat arbete för företaget må begynna;

tiden och sättet för fullgörande af samt betalningen för arbete,

hvarom enligt 7 eller 18 § jordegare eller vattenverksegarg vill besörja;

så ock viss tid, då företaget i sin helhet bör vara bragt till slut;

samt i öfrigt allt hvad till företagets ändamålsenliga anordning

lända kan.

44 §.

Finna synemännen, att enligt 5, 6, 18, 19, 20, 22 eller 25 § lösen

eller ersättning för skada eller intrång gäldas bör, skall den uppskattas

till visst belopp i penningar att utgå på en gång, der ej sakegarne annorledes

åsämjas.

År jord, vattenverk eller annan lägenhet, som lösas eller ersättas

skall, af egaren upplåten åt annan till nyttjande, varde, om och i den

mån uti löseskillingen eller ersättningsbeloppet särskild! vederlag för

mistning eller inskränkning af nyttjanderätten blifvit inberäknadt, sådant

till sakegarnes kännedom utsatt.

Bill. till Riksd. Prof. 1879. 10 Sand. 1 Afd. 1 Band. 1.2 Höft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Riksdagens under A. Skrifvelse, N:o 57.

Skall ersättning eller lösen utgå med förhöjning öfver värdet, höra

värdet och förhöjningen hvar för sig angifvas.

45 §.

Förrättningen skall, så vidt ske kan, utan uppskof fortsättas och afslutas.

Finnes för inkallande af sakegare eller af annan laga orsak nytt

sammanträde af nöden, skall underrättelse om tiden derför meddelas

innan sammanträdet afslutas; och vare särskild kallelse ej erforderlig å

annan än sakegare, som ej vederbörligen kallad blifvit, eller ny sakegare,

der sådan inkallas bör.

Kan till följd af laga hinder tiden för sammanträdet ej genast utsättas,

eller sammanträde ej å utsatt tid hållas, varde tiden för det nya

sammanträdet kungjord minst fjorton dagar förut i kyrkan för den eller

de församlingar, der hemman, vattenverk eller annan lägenhet, som saken

angår, är belägen.

46 §.

Tvist om egande- eller besittningsrätt må ej föranleda uppehåll i

förrättningen, med mindre alla sakegare äro om sådant uppskof ense,

utan vare alltid innehafvare af egendom, hvarom tvistas, berättigad att

med laga verkan derför tala och svara, intill dess han varder derur lagligen

vunnen. Ej må den, som genom köp eller annorledes blifver egare

eller åbo innan ärendet blifvit till slut bragt, rubba hvad förre innehafvaren

samtyckt eller afgjort.

47 §.

Stanna synemännen i olika meningar, då beslut eller utlåtande af

dem meddelas skall, gånge efter hvad de fleste säga. Aro rösterna å

ömse sidor lika, galle den mening förrättningsmannen biträder.

48 §.

Förrättningsmannen åligger att vid alla under synen förefallande

sammanträden föra protokoll, hvaruti paragraferna numereras i ordningsföljd

för hela förrättningen. Protokollet bör vid hvarje sammanträdes

slut uppläsas och med synemännens underskrift förses.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57. s 27

49 §•

Sedan alla vid synen anhängiga frågor blifvit genom förening afgärda

eller af syneinännen utredda, gifve de på grund af hvad sålunda

förekommit utlåtande i saken och framlägge det skriftligen affattadt för

sakegarne innan synen afslutas.

Förrättningsmannen upprätte tillika, der två eller flere jordegare

skola i företaget deltaga och grunderna för delaktigheten blifvit enligt

40 § bestämda, särskild, i enlighet med utlåtandet eller förut ingången

förening affattad längd, upptagande för hvarje hemman, hemmansdel

eller annan lägenhet dess namn, nummer eller annan beteckning och

egare, de i företaget ingående egornas uppskattade värde före och efter

företaget samt värdet af den jordförbättring, för hvilken egaren sålunda

bör i företaget deltaga; har för bestämmande deraf gradering af egorna

skett, skola jemväl deras naturliga beskaffenhet och värde inbördes i

längden intagas. År i afbidan på slutlig uppskattning delaktigheten bestämd

enligt grunderna i 42 §, varde längden derefter inrättad.

Nöjas samtlige sakegare åt utlåtandet, teckne de sitt godkännande

derå, och varde intyg derom af syneinännen meddeladt å utlåtandet och

den längd, hvarom nyss är nämndt.

Anmäler enligt 51 § sakegare missnöje med förrättningen, varde det

till protokollet taget.

Sist förklare förrättningsmannen synen afslutad och gifve sakegarne

till känna vid hvilken Rätt talan emot förrättningen må anhängiggöras

samt hvad enligt 51 och 52 §§ för talans bevarande iakttagas bör.

50 §.

Afskrift af syneprotokollet, ofvannämnda längd, synemännens utlåtande

och de vid synen ingångna föreningar skall af förrättningsmannen

inom trettio dagar efter synens afslutande öfverlemnas till någon i orten

boende pålitlig person, som af sakegarne utses att samma handlingar

emottaga; och vare handlingarna hos honom tillgängliga för en hvar,

som åstundar att dem granska eller afskrift deraf taga.

51 §.

År sakegare, som sjelf syneförrättningen ej sökt, missnöjd med förrättningen,

göre derom anmälan vare sig hos syneinännen innan förrätt
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.

ning-en afslutas eller oek medelst skriftlig inlaga, som senast före klockan

tolf å sextionde dagen efter afslutandet skall till Konungens Befallningshafvande

ingifvas.

Varder ej missnöje anmäldt såsom nyss är sagd!, skall, der ej sökanden

sjelf förrättningen klandrar, och med anledning deraf ändring i

synemännens utlåtande göres, vid samma utlåtande bero; dock vare utlåtandet

utan all verkan emot sakegare, hvilken, efter ty i 31 § skils,

bort till synen särskildt kallas, men ej bevisligen af kallelsen undfått del

och ej heller vid synen kommit tillstädes.

52 §.

Då missnöje enligt 51 § anmäldt är, stämme sökanden, der han sin

talan fullfölja vill, saken i hela dess vidd till Rätten in. Varda de, som

missnöje anmält, ej instämde inom sex månader ifrån den dag, då syneförrättningen

afslöts, skall den af sökanden väckta frågan anses förfallen.

Vill sökanden sjelf förrättningen klandra, instämme han saken till

Rätten inom den tid, som nu sagd är, eller hafve i afseende å sakegare,

som ej sålunda instämd blifvit, talan emot förrättningen förlorat; vänder

den som instämd blifvit något in, som på annan sakegares rätt inverka

kan, åligge sökanden att äfven honom till svaromål i saken instämma.

58 §.

Sträcka sig vattendrag eller egor, om hvilka fråga är, genom två

eller flere Rätters domvärjo, höre målet under den Rätt, der största delen

af den jord, om hvars torrläggning fråga blifvit väckt, är belägen.

54 §.

När mål jemlikt 28 eller 52 § till Rätten instämmes, ege i stad

Rätten och å landet domaren uti stämningen utsätta saken till syn på

stället, der sådant äskas af käranden eller eljest anses för målets pröfning

erforderligt; anmode ock, der det nödigt finnes, sakkunnig man att lemna

Rätten biträde.

55 §.

Har uti målet sådan pröfning, som i 27 § sägs, föregått, gifve Rätten

eller domaren genast förrättningsmannen till känna att stämning utfärdad

s. 29 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N.o 57.

29

är; och åligge förrätt!) ingsmannen att konceptprotokollet, kartor, planritningar

och öfriga handlingar, som saken röra, till Rätten insända.

År i målet fråga väckt om vattenverks ändring eller utrifning, föranstalte

derjemte Rätten eller domaren att, till underrättelse för inteckningshafvare

eller icke uppgifne sakegare, tiden och stället för ärendets

företagande kungöras såväl i kyrkan för den församling, der vattenverket

är beläget, som ock tre gånger i allmänna tidningarna, sista gången minst

fjorton dagar före den dag, hvilken till målets företagande är utsatt.

56 §.

Blifver annan instämd jordegare, än den, som enligt 51 § missnöje

anmält, eller emot hvilken talan föres om ändring i uppskattningen af

förbättringen å hans jord eller om annat än hans delaktighet i företaget,

utan anmäldt och styrkt laga förfall borta från Rätten då syn hålles, vare

hans uteblifvande cj hinder för synens fortgång.

57 §.

Yppas under målets handläggning tvist emellan egare, innehafvare af

nyttjanderätt eller andre om bättre rätt till hvad såsom ersättning eller

lösen skall utgå, varde den tvist hänvisad till särskild! utförande.

58 §.

För förrättning, hvarom i 27 § sägs, njute synemännen godtgörelse

i enlighet med hvad särskild! är stadgadt. Kostnad, som nu sagd är, så

ock kostnad för kallelser eller annat, som för syneförrättningen är af nöden,

skall af sökanden genast förskjutas. Kommer företaget sedan till utförande,

varde den kostnad såsom all annan för företaget nödig utgift å

samtlige deltagarne fördelad.

59 §.

Uti de mål, hvarom i 8 kap. skils, ersätte jordegaren, ändå att han

saken vinner, all den kostnad vederparten för sin inställelse vid syneförrättningen

samt för sin talans bevakande och utförande vid första domstolen

vidkännas får.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.

60 §.

Förrättningsmannen åligger, der talan ej föres emot förrättningen, att

inom ett år efter dess afsilande insända det dervid förda protokoll jemte

öfriga i 55 § nämnda handlingar till länets landtmäterikontor för att der

förvaras. Varder målet till Rätten instämdt, skola handlingarna, sedan

målet blifvit afgjordt, till landtmäterikontoret från Rätten insändas.

61 §.

Nu är företag, hvarom i denna lag sägs, fullbordadt; menar någon

att sedermera sig visat att vid uppskattning, som enligt 40 § skett, jordförbättringens

värde till hans skada blifvit origtigt beräkna dt, ege då erhålla

ny uppskattning af värdet, der han före utgången af kalenderåret

näst efter det, under hvilket företaget fullbordades, gör ansökan derom

hos Konungens Befallningshafvande. Sådan ny uppskattning skall efter

ansökningstidens slut så snart lämpligen ske kan verkställas af de synemän,

som den föregående uppskattningen förrättat, eller, om hinder för

dem möter, af andre, som dertill utses på sätt i detta kap. föreskrifves.

År någon med den nya uppskattningen missnöjd, stämme då in sitt klander

till Rätten inom nittio dagar ifrån den dag, då förrättningen afslöts,

eller hafve talan emot uppskattningen förlorat. I öfrigt gälle angående

dylik förrättning i tillämpliga delar hvad ofvan är stadgadt.

Hafva sakegarne träffat förening om ny uppskattning i andra fall

eller om annan tid eller ordning för ny uppskattnings förrättande, än nu

är sagdt; vare det gilt.

Sker genom uppskattningen ändring i hvad förut blifvit bestämdt,

varde fördelningen af kostnad och utgift för företaget, så ock af underhållsskyldigheten

jemkad derefter. Göres ej ändring, gälde den, som påkallat

den senare uppskattningen, ensam kostnaden derför.

62 §.

Har, efter ty i 42 § förmäles, slutlig uppskattning af påräknad jordförbättrings

värde blifvit utsatt att ega rum efter företagets fullbordan,

ege en hvar jordegare, hvars rätt är af frågan beroende, att inom tid,

som i 61 § sägs, hos Konungens Befallningshafvande anmäla ärendet för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bl

Riksdagens underd. Skrifvelse, K:o 57.

uppskattningens verkställande; men försummas det, vare all fråga om dylik

uppskattning förfallen.

Om sådan slutlig uppskattning, som här afses, galle hvad om ny

uppskattning i 61 § stadgas; dock skall kostnaden för förrättningen alltid

å samtlige deltagarne fördelas.

5 Kap.

Särskilda bestämmelser.

63 §.

Synemäns utlåtande, hvarvid enligt 51 § skall bero, gånge i verkställighet

i den ordning, som för laga kraft egande dom är stadgad.

64 §.

Afser syneförrättning allenast dikning, hvarom i 1 kap. sägs, må,

utan hinder deraf att missnöje blifvit i målet anmäldt, dikningen i enlighet

med synemännens utlåtande verkställas, der ej Rätten finner skäligt

annorledes förordna; gälde dock sökanden dessförinnan den ersättning, som

jemlikt utlåtandet utgifvas bör, och ställe hos utmätningsmannen i orten

pant eller borgen för det ytterligare skadestånd, som kan varda vederparten

i följd af dikningen tillerkändt.

Under enahanda vilkor, som här ofvan stadgade äro, må ock dikning

i enlighet med Rättens dom verkställas, ändå att ändring i domen sökes.

65 §.

Vattenverk, som lösas skall, så ock annan fast eller lös egendom,

som det åligger jordegaren att jemte verket öfvertaga, skall, der ej annorlunda

öfverenskommet är, afträdas å laga fardag, sedan lösens belopp

blifvit slutligen faststäldt och derefter uppsägning i rätt tid skett. Uppsägning

må ej med laga verkan ske, med mindre lösen för vattenverket

och annan fast egendom, som skall afträdas, blifvit hos Konungens Befallningshafvande

i ränteriet nedsatt. Sker ej sådan uppsägning inom sex

månader, sedan lösens belopp faststäldes, vare den då väckta frågan för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

82

Riksdagens underd. Skrifvelse, R:o 57.

fallen; varder ej, sedan uppsägningen skett, lösen för den lösa egendomen,

så ock skadeersättning, som vattenverksegaren tillkommer, före tillträdesdagen

erlagd, skall frågan ock anses förfallen, der vattenverksegaren det

yrkar.

Medel, som jemlikt denna § skola nedsättas i ränteriet, må, der jordegaren

det äskar, insättas i bankinrättning, som af Konungens Befallningshafvande

godkännes, för att der emot ränta innestå under den tid Konungens

Befallningshafvande bestämmer; och kommer räntan intill till
O

Ö 7

trädesdagen jordegaren till godo.

66 §.

Har, sedan värde sattes å egendom, som lösas skall, egaren gjort nödig

eller nyttig kostnad derå, vare han berättigad att härför undfå ersättning,

derest icke kostnaden blifvit gjord i uppenbar afsigt att vinna

högre ersättning. Tvist härom varde af Rätten särskildt pröfvad, och må

emellertid egendomen tillträdas, der den, som ersättningen gifva skall,

hos Konungens Befallningshafvande ställer pant eller borgen för det,

hvarom tvistas.

67 §.

Skall i andra fall, än i 65 § sägs, ersättning gäldas för skada eller

intrång, som någon tillskyndas genom företag, hvilket enligt denna lag

tillåtet är; då må ej någon åtgärd till rubbning af vattenverk vidtagas

eller arbete å annans mark eller eljest till förfång för annan verkställas,

innan den ersättning, som derför utgå bör, blifvit till ersättningstagaren

gulden eller, der fråga är om ersättning för skada å vattenverk, som är

med inteckning besväradt, hos Konungens Befallningshafvande i ränteriet

nedsatt. Varder ej ersättningen gulden eller nedsatt inom tid, som genom

aftal eller eljest i laga ordning blifvit bestämd, eller, om sådan bestämmelse

saknas, inom fem år efter det ersättningens belopp faststäldes,

vare den då väckta frågan förfallen.

68 §.

A ersättning, som ej på en gång gäldas skall, ege hvad i 65 och

67 §§ stadgadt är ej tillämpning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens under(I. Skrifvelse, ff:o ti?.

3

G9 §.

År enligt 65 § lösen för fast egendom nedsatt, skall, sedan egendomen

blifvit afträdd, det egaren tillkommande belopp af Konungens Befallningshafvande

fördelas i den ordning, som för fördelning af köpeskilling

för utmätningsvis såld fast egendom stadgad är; skolande kungörelse

om sammanträde för fördelningen i allmänna tidningarna införas och särskild

underrättelse om sammanträdet egaren och innehafvare af fordran,

hvarför egendomen häftar, meddelas på enahanda sätt, som i fråga om

auktion å utmätt fast egendom är föreskrifvet.

O

Ersättning, som enligt 67 § blifvit nedsatt, varde af Konungens Befallningshafvande

utbetalad till vattenverksegaren, der han visar, att inteckningshafvarne

medgifvit honom rätt att beloppet lyfta. Eljest fördele

Konungens Befallningshafvande ersättningen i den ordning, som för fedelning

af lösen här ofvan är stadgad.

År ej lösens eller ersättningens belopp af Rätten pröfvadt och faststäldt,

och förmenar innehafvare af fordran, hvarför egendomen häftar,

att värdet blifvit för lågt beräknadt, vare han berättigad att, der ej full

betalning för hans fordran honom lemnas, äska att värdet, så vidt på

hans eller annan sådan fordringsegares rätt inverkar, varder .af Rätten

bestämdt.

70 §.

Har, efter ty i 57 § sägs, tvist yppats om bättre rätt till hvad såsom

lösen eller ersättning skall utgå, eller skall lösen eller ersättning

gäldas för egendom, som innehafves såsom fideikommiss, varde beloppet

nedsatt i länets ränteri; och stånde sedan, i afbidan på tvistens slutliga

afgörande eller Konungens föreskrift angående fideikommissmedlen, beloppet

i qvarstad, der ej enligt 69 § utdelning bör ega rum.

71 §•

År fast egendom i följd af de i B kap. gifna bestämmelser afträdd,

och vill han, som egendomen inlöst, få den frigjord från inteckning för

fordran, som icke kunnat ur löseskillingen gäldas; vare efter erhållen

lagfart dertill berättigad, ändå att han ej kan inteckningslian dlin gen i

hufvudskrift förete. Vill han af sådan rätt sig begagna, gifve till Rät
Bih.

till Riksd. Prof. 1879. 10 Sami 1 Afd. 1 Band. 12 Haft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.

ten eller domaren in gravationsbevis angående egendomen, så ock handling,

som visar löseskillingens fördelning, samt intyg att fördelningen blifva

godkänd eller vunnit laga kraft; och varde sedan så förfaret, som i

23 § i förordningen angående inteckning i fast egendom den 16 Juni

1875 stadgas.

72 §.

Har företag, hvarom, i denna lag sägs, icke blifvit inom föreskrifven

tid bragt till slut, må, der någon, hvars rätt deraf är beroende, sådant

yrkar, frågan om företaget kunna förklaras förfallen, så vida icke giltigt

skäl för dröjsmål visas, eller genom företagets inställande synnerligt men

skulle deltagarne tillskyndas. I dessa fall sätte Rätten ut ny tid. Lider

någon genom dröjsmålet skada, skall ersättning gäldas af deltagarne.

73 §.

Varder ej, sedan vattenverk, som ändras eller utrifvas skall, blifvit

af egaren afträda ändringen eller utrifningen verkstäld inom fem år efter

afträdande^ och vill förre egaren verket återlösa; stämme då talan derom

in till Rätten inom tio år sedan verket afträddes. Pröfvas sådana omständigheter

för handen, att det tillärnade företaget må anses såsom öfvergifvet,

varde talan bifallen; eljest ege Rätten förordna att med pröfningen

bör på viss af Rätten bestämd tid anstå. Godkännes anspråket, och

kunna ej parterne sämjas om löseskillingens belopp, varde detta af Rätten

bestämdt till verkets fulla värde vid den tid återlösen sker; ej må

dock värdet sättas högre än det belopp, för hvilket verket blifvit afträda

Är vattenverk enligt denna lag utrifvet, må det ej ånyo upptagas.

74 §.

Äro deltagare i gemensamt företag flere än fem, och har ej delaktigheten

i arbetets första verkställande och det framtida underhållet

blifvit så bestämd, att eu hvar står i ansvar för viss sträckning å marken;

då skola de utse syssloman att tala och svara i mål, som företaget

röra; göre ock derom anmälan hos Konungens Befallningshafvande. Ej

må, innan hvad sålunda föreskrifvet är blifvit iakttaget, arbete å annans

mark eller åtgärd till rubbning af annans vattenverk verkställas. Då

O o

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.

anmälan skett, hvarom nu är sagdt, skall underrättelse derom i länskungörelserna

intagas.

O O

Vid val af syssloman hafve deltagare, der ej annorledes åsämjes,

rösträtt efter som lian har del i företaget.

Har syssloman afgått, och är ej anmälan gjord om val af annan i

den afgångnes ställe, ege Konungens Befallningshafvande eller domstol

att, der i förekommande fall sådant yrkas af någon, hvars rätt är i fråga,

förordna syssloman att i målet svara.

75 §.

Hafva vid utförande af företag, som enligt denna lag tillåtet är,

stadgade försigtighetsmått ej blifvit iakttagna, och lider någon deraf skada;

eller uppstår eljest i följd af företaget skada, som ej blifvit förutsedd och

på förhand ersatt; gälde deltagarne ersättning efter Rättens bepröfvande.

76 §.

Nu vill någon, som enligt 11, 12 eller 26 § är skyldig att deltaga

i der nämnda företag, vinna befrielse från sagda skyldighet; afsäge sig

då den båtnad, som genom företaget beredes hans jord. Rätt till sådan

afsägelse tillkomme dock ej den, som företaget sökt eller enligt 37 § är

att såsom sökande anse eller i målet fört talan, som enligt 3 och 15 §§

föranledt större anläggning, än sökanden äskat.

Afsägelsen skall, för att giltig anses, sist före utgången af kalenderåret

näst efter det, under hvilket företaget blef fullbordadt, anmälas antingen

vid sammanträde i målet inför synemännen eller domstolen, eller

ock skriftligen hos Konungens Befallningshafvande. Hav någon gjort sådan

afsägelse, fälle den delaktighet i företaget, hvarifrån han sålunda befrias,

dem till last, som i företaget qvarstå; och vare han, som befrielsen

vunnit, i stället pligtig att, sedan frågan om jordförbättringens värde blifvit

enligt dO, 61 eller 62 § slutligen afgjord, låta af sin genom företaget

förbättrade jord utbrytas och de qvarstående deltagarne tillskiftas

lika stor del, som, enligt den i målet verkstälda uppskattning, jordförbättringens

belopp utgör af jordens hela värde i dess skick efter företagets

fullboi*dan. År enligt 62 § frågan om slutlig uppskattning af jordförbättringens

värde förfallen, ege skyldighet att afträda jord ej rum.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.

77 §.

Intill dess vid företag, som afses i 76 §, afsägelse skett, svare jordegaren

för gäldande af den å hans jord enligt laga kraft egande beslut

belöpande andel i kostnad, som till företaget åtgått; men efter afsägelsen

må dylikt bidrag ej hos honom uttagas, ändå att kostnaden tidigare gjord

blifvit. Har han före afsägelsen verkstält arbete för det gemensamma

företaget eller fått vidkännas bidrag dertill; det allt skall honom godtgöra;

och vare han ej skyldig att dessförinnan afträda den jord, som

emot båtnaden svarar.

78 §.

Vid utbrytning af jord eldigt 76 § skola i fråga om landtmätares

förordnande tillträde af den utbrutna jorden, så ock i öfrigt de för laga

skifte och egoutbyte gifna bestämmelser i tillämplige delar lända till efterrättelse;

dock må gradering, som vid föregående uppskattning för bestämmande

af jordförbättringens värde skett, ej rubbas; och drage den,

hvilken utbrytningen äskat, ensam kostnaden för förrättningen.

79 §.

Har ej jordegare, efter ty i 76 § är sagd!, vunnit befrielse från skyldigheten

att i företaget deltaga, vare jemväl ny egare af jorden pligtig

att taga del i företaget, men svare ej för bidrag, som förfallit till betalning

innan han egare blek

80 §.

Försummar den, som är skyldig att dike underhålla, hvad honom

derutinnan åligger, svare för all skada, som genom försummelsen tillskyndas

annan, hvars rätt är beroende deraf att diket hålles vid magt.

Bättrar ej den försumlige skyndsamt bristen, då han derom tillsagd varder,

och vill den, som af försummelsen men lider, bristen sjelf bota, kalle

då två ojäfvige män att syn hålla och ege, sedan bristen af dem vitsordad

är, att arbetet på den försumliges bekostnad verkställa.

Hvad nu är stadgadt om dike gälle ock om vattenafledning.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.

81 §.

Dike, som, då denna lag träder i kraft, finnes upptaget, skall af den,

hvilken dittills varit dertill pligtig, fortfarande hållas, intill dess fråga om

upptagande af nytt eller förändring af gammalt dike blifvit väckt och

med tillämpning af de i donna lag gifna föreskrifter dikningsskyldigheten

blifvit annorledes bestämd. Försummas underhåll af äldre dike, vare lag

som i SO § sägs.

År någon på grund af bestämmelse vid laga skifte eller eljest enligt

gällande aftal förbunden att åt annan dike hålla, och yppas i sammanhang

med väckt fråga om förändrad dikesläggning tvist om och i

hvad mån den, som det äldre diket hållit, bör vidkännas underhållet af

det nya eller förändrade diket; deraf må ej dikningsskyldighetens bestämmande

jeinlikt de i denna lag stadgade grunder uppehållas, utan ankomme

tvisten på särskild pröfning.

De om dike nu gifna stadganden skola ock gälla om vattenafledning.

Denna lag skall lända till efterrättelse från och med den 1 Januari

1880; dock skola mål, som vid nämnda tid redan äro vid domstol anhängiga,

behandlas enligt äldre lag.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.