Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, angående stämpelpappersafgiften.

1879-05-20 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1879:75, Skrifvelse, angående stämpelpappersafgiften.

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75,

ST:o 75.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 20 Maj 1879.

— — — — Andra Kammaren den 20 — —

Riksdagens underdåniga skrifvelse, angående stämpelpappersafgiften.

(Bevillnings-Utskottets Betänkande!! N:is 5 och 15 samt Memorial Nio 10.)

S. A. K.

Riksdagen får härmed i underdånighet hos Eders Kongl. Maj:t anmäla

de förändringar, Riksdagen med anledning af inom Riksdagen väckta

förslag funnit skäligt vidtaga i nu gällande stämpelpappersförordning.

§ 5.

Af det vid Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående statsverkets

tillstånd och behof fogade protokoll öfver finansärenden för den

8 November 1878 samt af det statsrådsprotokoll, som finnes bilagdt Eders

Kongl. Maj:ts nådiga proposition angående ny lönestat för Kammarrätten,

har Riksdagen inhemtat, att Eders Kongl. Maj:t i sammanhang med frågan

om lönereglering för Kammarkollegium och Kammarrätten samt under

förutsättning att hvad Eders Kongl. Maj:t i sådant hänseende föreslagit,

komme att af Riksdagen bifallas, förklarat den inom dessa verk till stats
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.

verket nu ingående expeditionslösen äfvensom de af vaktbetjeningen hittills

åtnjutna sigillpenningarne skola upphöra samt ansett nämnda lösen

och sigillpenningar böra mot stämpladt papper utbytas.

Sedan Riksdagen numera i hufvudsak antagit de af Eders Kongl.

Maj:t framstälda förslag till lönereglering för hemälda embetsverk, har

Riksdagen tagit i öfvervägande, hvilka förändringar i afseende å stämpelpappersafgiften

böra vidtagas i följd af berörda expeditionslösens och

sigi llpenningarnes upphörande.

I öfverensstämmelse med den af Eders Kongl. Maj:t uttalade åsigt

och i enlighet med den grundsats, som blifvit tillämpad vid reglering af

häradshöfdingarnes, hofrätternas och landsstatens löner, har Riksdagen ansett

den expeditionslösen, som vid nu ifrågavarande verk hittills ingått

till statsverket, men nu kommer att upphöra, och hvilken, jemlikt nådiga

cirkuläret den 9 November 1860, utgöres af lösen för samtliga utgående

expeditioner, utom diariibevis och afskrifter, likasom ock sigillpenningarne

lämpligen böra ersättas med en förhöjd stämpelafgift å de från samma

verk utgående expeditioner.

För protokoll och utslag, som från Kammarkollegium och Kammarrätten

utgifvas till part, som författningsenligt är pligtig att desamma

lösa, utgår för närvarande lösen med 3 kronor för första arket och med

1 krona 50 öre för hvart och ett af de följande, samt stämpelafgift med

1 krona för hvarje ark, hvarjemte för hvarje utslag erlägges i sigillpenningar

50 öre.

Med strängt vidhållande af den åsigt, att stämpelpappersafgiften för

dessa handlingar bör bestämmas till samma belopp som nu utgående

stämpel, ökad med lösen och sigillpenningar, de sistnämnda, der sådana

nu förekomma, blefve stämpelafgiften för de från Kammarkollegium och

Kammarrätten utgående protokoll och utslag för första arket f kronor

och för hvart af de följande 2 kronor 50 öre, hvartill för hvarje utslag

ytterligare borde tilläggas 50 öre, motsvarande de hittills er lagda sigillpenningarne.

Men då det icke synts Riksdagen lämpligt, att genom införande

i denna §, hvilken innehåller stadganden, bland annat, om stämpel

å handlingar, som utfärdas af domstolar, embetsverk och myndigheter, af

eu särskild afdelning för nu ifrågavarande embetsverk än ytterligare öka

nämnda paragrafs redan förut vidlyftiga bestämt nelser, samt något giltigt

skäl icke lärer kunna anföras, hvarföre expeditioner i mål, som af dessa

verk handläggas, skulle draga lägre afgifter än expeditioner i mål, som

behandlas af de med dessa verk i öfrigt likstälda Hofrätterna, har Riks
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 78.

dagen ansett Kammarkollegium och Kammarrätten, hvilka nu hänföras till

fjerde afdelningen af de i denna § klassificerade embetsverk, böra förflyttas

till samma afdelning som Hofrätterna, eller femte afdelningen.

Härigenom blifver afgiften för utslag från Kammarkollegium och

Kammarrätten till part, som författningsenligt är pligtig att detsamma

lösa, för första arket 9 kronor, i stället för nuvarande 4 kronor jemte

sigillpenningar, samt för hvart af de följande 2 kronor, i stället för nu

bestämda 2 kronor 50 öre, hvaremot protokoll, som utgifves till dylik

part, kommer att draga en afgift af 3 kronor för hvarje ark, i stället för

nuvarande 4 kronor för första arket och 2 kronor 50 öre för hvart af

de följande. För sådana expeditioner, för hvilka lösen fortfarande skall

utgå, kommer sammanlagda afgiftsbeloppet att öfver hufvud blifva något,

ehuru obetydligt, högre än hittills. Men denna förhöjning torde fullt erfordras

för betäckande af de ökade statsutgifter, hvilka med de nu beslutade

löneregleringarna blifva förknippade.

Riksdagen har derföre vidtagit den förändring i denna §, att under

femte afdelningen blifvit insatta Kammarkollegium och Kammarrätten,

hvarjemte, då af rikets kollegier endast Kommerskollegium kommer att

qvarstå under fjerde afdelningen, men deremot tvenne förr under benämningen

rikets kollegier hänförda förvaltande embetsverk, Arméförvaltningen

och Marinförvaltningen, synts Riksdagen böra särskild!, upptagas under

samma afdelning, uttrycket rikets kollegier i sistnämnda afdelning blifvit

utbytt mot uttrycken: »Arméförvaltningen, Marinförvaltningen, Kommerskollegium»;

i följd hvaraf denna § erhållit den förändrade lydelse, bifogade

författningsförslag utvisar.

§ 6.

Riksdagens uppmärksamhet har blifvit fästad derå, att de i denna §

intagna föreskrifter om bouppteckningars stämpelbeläggning, enligt hvilka

i vissa fall ett mindre bo belastas med proportionsvis drygare stämpelafgift

än ett större, icke äro med billighet och rättvisa öfverensstämmande.

Då detta missförhållande, hvilket härrör deraf, att i sammanhang med

löneregleringar för häradshöfdingarne och Hofrätterna tilläggsstämpeln införts

såsom en motsvarighet mot den lösen för bevis om inregistrering af

bouppteckningar, hvilken förut utgått vid underdomstolarne å landet och

i Hofrätterna och ännu utgår vid de stadsdomstolar, der icke s. k. bouppteckningsprocent,

utgöres, enligt Riksdagens tanke tarfvar rättelse, har Riks
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.

17

(lagen tagit i öfvervägande, huruvida icke oinförmälda föreskrifter kunna

ändras sålunda, att det antydda missförhållandet undanrödjes, utan att

derigenom någon annan eller större olikhet i inregistreringsafgifternas belopp

vid olika domstolar uppkommer än den, som redan förefinnes mellan

de sterbhus, från hvilka bouppteckningsprocent utgår, samt andra sterbhus.

Riksdagen har ansett detta kunna ske derigenom, att den nuvarande tillläggsstämpeln

borttages och i dess ställe, till ersättande af den minskning

i statsverkets inkomst af stämpelpappersafgiften, som derigenom skulle

uppkomma, den nu till 25 öre bestämda allmänna stämpelafgiften å bouppteckningar

höjes till 50 öre för hvarje fulla 100 kronor af behållningen;

men att för bouppteckning, som till underdomstol i stad ingifves,

från det belopp, hvartill stämpeln enligt denna beräkningsgrund skulle

uppgå, afdrages ett belopp motsvarande den för bevis om bouppteckningens

inlemnande och inregistrering vid domstolen bestämda lösen, äfven

om, på grund af föreskriften i § 12 af expeditionstaxan derom, att dylik

lösen ej må fordras, der för boupptecknings förrättande uppteckningsprocent

eger rum, sådan lösen icke utgår. Då bouppteckningsprocenten

utgör ersättning icke allenast för bestyret med boets upptecknande, utan

äfven för bouppteckningens inregistrering vid domstolen, har en föreskrift,

hvarigenom afdrag äfven i nyssnämnda fall medgifves, synts vara af billigheten

påkallad, och derigenom vinnes äfven den förmån, att alla bouppteckningar

med samma behållning, hvilka ingifvas till underdomstol i

stad, komma att fortfarande draga lika stämpel.

I öfverensstämmelse härmed och då, i följd af tilläggsstämpelns upphörande,

det å denna syftande stadgandet i sista stycket af rubriken bouppteckningar

i denna § jemväl bör utgå, har Riksdagen beslutat att åt

nämnda rubrik gifva den förändrade lydelse, bifogade författningsförslag

utvisar.

På grund af nådiga förordningen den 16 Juni 1875 är numera den,

som åtkommit fast egendom under fideikommissrätt, skyldig att å fånget

söka lagfart.

Under rubriken Jcöpe-, bytes- och gåfvobref samt testamentarisJca förordnanden

stadgar nu ifrågavarande §, att testamentariska förordnanden om

fast egendom och frälseräntor skola, då de för lagfart företes, beläggas

med stämpel till belopp af 60 öre för hvarje fulla 100 kronor af egendomens

taxeringsvärde; men i § 7, som innehåller undantag, bland annat,

från de i § 6 intagna stadganden, föreskrifves, att »fideikommissbref» äro

från stämpel, enligt § 6, befriade.

Bill. till Riksd. Prof, 1879. 10 Sami. 1 Afl. 1 Band. 14 Haft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

''Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 78.

Enligt hvad. till Riksdagens kännedom kommit, hafva i anledning af

nu anmärkta stadganden i §§ 6 och 7 skiljaktiga meningar yppat sig,

huruvida testamenten, hvarigenom fideikommiss af fast egendom upprättats,

höra, då lagfart på grund af dem sökes å den fideikommitterade egendomen,

draga stämpel lika med andra testamentariska förordnanden eller

såsom )>fideikommissbref» vara derifrån fria.

Det har synts Riksdagen otvifvelaktigt, att testamentariska förordnanden

angående fideikommiss böra, då lagfart på grund af dem sökes, vara

underkastade stämpel lika med gåfvobref och andra testamenten, och den

i § 7 nu medgifna befrielse för fideikommissbref har antagligen af förbiseende

fått qvarstå i författningen från den tid, då lagfart vid öfvergång

af fideikommiss från en innehafvare till en annan icke var föreskrifven.

Något giltigt skäl emot fideikommissbrefs stämpelbeläggning kan så mycket

mindre hemtas från den omständigheten, att en fideikommissinnehafvare

eger en mindre vidsträckt rätt öfver, egendomen än en annan testamentstagare

eller en gåfvotagare, som vid de fall, då gifvare af fast egendom

i ett eller annat hänseende inskränkt emottagarens dispositionsrätt,

denne otvifvelaktigt vid lagfarts sökande är underkastad stämpelafgift.

Då nu hvad här ofvan blifvit anfördt i fråga om stämpelbeläggning

af fideikommissbref, som innefattas i testamentariskt förordnande, lärer ega

tillämplighet på hvilken annan handling som helst, hvarigenom fideikommiss

blifvit inrättadt, har Riksdagen, till förekommande af allt missförstånd,

ansett böra i den i denna § förekommande rubriken köpe-, bytesocli

gåfvobref etc. näst efter orden »testamentariska förordnanden» tilläggas

orden »och fideikommissbref» och i §:n införas en ny rubrik, hvarigenom

i fråga om fideikommissbrefs stämpelbeläggning hänvisning meddelas till

nyssnämnda rubrik, hvarjemte, för att tydligen utmärka, att fidekommissbref

äfvensom gåfvobref och testamenten, då på grund af gifvarens föreskrift

flere personer efter hvarandra innehafva samma egendom, böra, så

ofta lagfart vid egendomens öfvergång från en innehafvare till annan

sökes, ånyo beläggas med stämpel, Riksdagen funnit nödigt att under först

omförmälda rubrik näst efter stadgandet rörande per mille samt de forna

till- och afträdesafgifterna införa en särskild föreskrift derom.

Riksdagen har följaktligen åt rubriken köpe-, bytes- och gåfvobref samt

testamentariska förordnanden i denna § gifvit den förändrade lydelse, bifogade

författningsförslag innehåller, samt i paragrafen infört en ny rubrik

af den lydelse, samma förslag utvisar.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.

19

I rubriken skuldebref i denna § stadgas, att skuldebref af alla slag,

godkända räkningar, godkända eller protesterade vexlar och enskilda

assignationer, de må innehafvas af enskilda personer, publika verk, fromma

stiftelser eller andra, enligt § 7, från stämpelafgift befriade inrättningar,

böra, då de för domaren eller exekutor uppvisas, förses med stämpel till

25 öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalvärde, för hvilket inteckning

eller betalning sökes, och i § 7 föreskrifves, att från stämpel

enligt § 6 befrias, bland andra, kronan »i allt hvad dess rätt rörer» samt

kyrkor »i alla dem rörande mål».

Dessa stadganden, jemförda med hvarandra, lära, enligt hvad Riksdagen

erfarit, lemnat rum för olika tolkningar i afseende å frågan, huruvida

kronan och kyrkor böra erlägga stämpelafgift för skuldebref, som af

dem innehafvas, eller icke.

Hvad angår kyrkors stämpelpligtighet i ifrågavarande afseende, så

anförde vid 1869 års riksmöte, då de nu i rubriken skuldebref i denna

§ förekommande orden »fromma stiftelser eller andra, enligt § 7, från

stämpelafgift befriade inrättningar» insattes, Riksdagen i den underdåniga

skrifvelse, hvarmed densamma anmälde sina angående stämpelpappersafgiften

fattade beslut, i afseende härå, att, då Riksdagen inhemtat, att

den i § 7 af nådiga kungörelsen den 23 November 1866 angående ifrågavarande

ämne åtskilliga fromma stiftelser, såsom kyrkor, hospitaler och

fattigvårdsinrättningar, medgifna frihet från stämpelafgift i alla dem rörande

mål erhållit en så vidsträckt tolkning att till och med till dylika

fromma stiftelser utstälda skuldebref, då de för inteckning i fast egendom

vid domstol uppvisats, blifvit från stämpel befriade, men denna afgiftsfrihet

endast undantagsvis komme de långifvande milda stiftelserna till

o o

godo och kunde, då pantförskrifningar i allmänhet hade löpande egenskap,

leda till ganska betänkliga missbruk, så hade Riksdagen ansett ett

bestämdt stadgande till förekommande deraf böra i författningen införas

samt i sådant hänseende beslutat att uti ifrågavarande rubrik borde insättas

de nyss citerade orden. Häraf framgår otvetydigt, att Riksdagen

ansett kyrkor böra lika med enskilda personer erlägga stämpelafgift för

skuldebref, som af dem innehafvas. Men då olika åsigter i detta afseende

försports, har Riksdagen nu funnit omförmälda rubrik böra så förtydligas,

att något missförstånd om förordningens rätta mening ej må

ega rum.

Huruvida åter med förevarande lagstiftning hittills varit afsedt, att

äfven kronan skulle vidkännas stämpelafgift, kan åtminstone icke anses

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.

lika otvifvelaktigt. Emellertid tiar Riksdagen ansett öfvervägande skäl

förekomma, att i stämpel pappersförordningen införa ett bestämdt stadgande

om eu sådan lika för alla och således äfven för kronan gällande afgiftspligtighet.

Det torde nemligen i regeln kunna antagas, att den, som utfärdat

skuldebrefvet, ehvad det inteckna^ eller betalning för detsamma

utsökes, får vidkännas stämpelafgiften, i förra fallet för att åt detsamma

bereda den större kredit, som med inteckningen åsyftas, samt i det senare

för att godtgöra statsverket den kostnad, som påkallandet af myndigheternas

handräckning föranleder. En annan uppfattning skulle leda derhän,

att ett till kronans säkerhet intecknadt skuldebref kunde, af gäldenären

inlöst, utan stämpelafgift vid andra lånetransaktioner begagnas,

äfvensom att eu försumlig gäldenär, då kronan vore fordringsegare, deri

hade en fördel, som emot annan fordringsegare icke egde rum, och att

således den likhet i beskattningshänseende, som rättvisan fordrar, här

blefve åsidosatt.

På grund häraf har Riksdagen ansett, att i rubriken skuldebref i denna

§ böra efter orden »enskilda personer» inskjutas orden »kronan, kyrkor»;

och har i följd häraf nämnda rubrik erhållit den lydelse, författningsförslaget

utvisar.

§ 7-

I följd af Riksdagens ofvan omförmälda beslut rörande stämpelafgiften

för bouppteckningar har Riksdagen åt rubriken bouppteckningar i denna

§ gifvit den förändrade lydelse, som författningsförslaget utvisar.

Vidare har Riksdagen, i öfverensstämmelse med sitt ofvannämnda beslut

om stämpelbeläggning af fideikoinmissbref, beslutat, att rubriken

fideikommissbref i denna § skall utgå.

Enligt hvad till Riksdagens kännedom kommit, har åt det i denna §

förekommande stadgande om frihet från stämpel för skuldebref af alla

slag, godkända räkningar, godkända eller protesterade vexlar eller enskilda

assignationer, då det kapitalvärde, för hvilket inteckning eller betalning

sökes, ej uppgår, hvad skuldebref och godkända räkningar angår,

till 500 kronor, men i fråga om godkända eller protesterade vexlar och

enskilda assignationer till 100 kronor, äfvensom för samtliga dessa handlingar,

när de i konkurs bevakas, stundom gifvits den tolkning, att vexlar,

äfvensom anvisningar eller s. k. mandats, å belopp under 100 kronor,

då de för inkassering företetts, ansetts fria från den för dylika handlingar

s. 21 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 73.

21

under rubriken vexlar i § 6 stadgade särskilda stämpel af 1 krona för

vexel och 50 öre för anvisning eller mandat.

Då med förstberörda stadgande endast afsetts att i ofvan anmärkta

fall befria ifrågavarande handlingar från den under rubriken skaldebref

etc. i § 6 föreslcrifna stämpel af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor af

det kapitalvärde, för hvilket inteckning eller betalning sökes, men stadgandet

blifvit föremål för olika tolkningar, har Riksdagen ansett ett tilllägg

dertill böra göras, så att tydligen utmärkes, att detsamma icke afser

den för vexlar och anvisningar stadgade särskilda stämpel; och har med

anledning häraf åt rubriken skuldebref af alla slag, godkända räkningar,

godkända eller protesterade vexlar eller enskilda assignationer i denna §

gifvits den lydelse, bilagda författningsförslag utvisar.

Enligt nådiga kungörelsen angående stämpelpappersafgiften den 29

September 1876 voro från stämpel befriade såväl inkommande handlingar

som utgående expeditioner, med undantag af Eders Kongl. Maj:t,s resolutioner

och utslag i mål angående åsättande af ränta, kronotionde eller

rotering, men genom den vid sistlidne års Riksdag i sammanhang med

landstatens lönereglering vidtagna ändring i stäinpelpappersförordningen,

hvarigenom ekonomi- och politimål underkastades stämpel, och såsom en

följd deraf åtskilliga i 2 mom. af denna § stadgade undantag från stämpelskyldigheten

borttogos, hafva expeditioner i dessa mål blifvit stämpelpligtige.

Då emellertid i dessa mål, der kronan kan sägas vara den, som ensam

är sökande och har någon förmån att vinna, det synes mera med

billigheten öfverensstämmande, att kronan, som mot den enskilde framställer

yrkande om åläggande för honom att för framtiden utgöra någon

skyldighet, sjelf vidkännes kostnaden derför, än att den enskilde tvingas att

utgifva en stämpelafgift, som mången gång öfverstiger utgiften för den

skyldighet, om hvars åläggande i målet är fråga, har stämpelskyldigheten

i ifrågavarande mål synts Riksdagen böra inskränkas till hvad den var

före den vid 1878 års riksdag vidtagna förändringen, så att af expeditioner

i dylika mål endast Eders Kongl. Maj:ts utslag och resolutioner komma

att beläggas med stämpel. Härtill har skäl så mycket hellre synts förefinnas,

som, hvad angår expeditioner, som i dessa mål från Kammarkollegium

utgå, Eders Kongl. Maj:t på Kollega hemställan redan den 25

Juni 1875 genom nådigt bref förordnat, att Kollega utslag i ifrågavarande

mål skola vederbörande hemmans- eller lägenhetsinnehafvare tillställas

utan lösen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.

Riksdagen har derföre beslutat, att bland de i 2 inom. af denna §

uppräknade mål och ärenden skola intagas mål angående åsättande af

kronotionde, ränta eller rotering, samt följaktligen åt momentet gifvit den

lydelse, författningsförslaget utvisar.

§ 8-

I följd af Riksdagens beslut om stämpelbeläggning af fideikommissbref

bär i 9 mom. af denna § efter orden ^testamentariska förordnanden»

inskjutits orden »och fideikommissbref».

§ io.

Enligt 2 mom. af denna § skall den 31 December hvarje år allt på

kredit emottaget stämpelpapper hos försäljningsmannen inventeras, och

hvad dervid icke finnes osåldt skall senast den 15 påföljande Januari i

ränteriet eller hos kronofogden i orten kontant betalas.

o

Då stämpelpapper, som blifvit till expeditioner användt, enligt gällande

stämpelpappersförordning är att betrakta såsom såldt, oafsedt om

expeditionerna blifvit utlösta eller icke, måste expeditionshafvanden inom

ofvan anmärkta tid till ränteriet eller kronofogden kontant leverera betalning

ej allenast för det verkligen sålda stämpelpapperet, utan äfven för

det stämpelpapper, som användts till expeditioner, för hvilka han sjelf

ännu icke uppburit liqvid, och således lemna kronan förskott på uppbörden.

Då i de flesta domsagor höstetingen i allmänhet ej hinna afslutas

förrän under senare hälften af December månad, kan antalet vid inventeringen

befintliga outlösta expeditioner ofta vara synnerligen betydligt,

och då numera stämpeln å protokoll, som från häradsrätt utgifvas, är bestämd

till 2 kronor för första arket och 1 krona 50 öre för hvart af de

följande, uppgår hvad vederbörande domare sålunda nödgas förskottera

kronan ofta nog till ganska ansenliga belopp.

Det har emellertid synts Riksdagen hvarken med billighet eller fordringarna

på en väl ordnad finansförvaltning öfverensstämma, att uppbördsmännen,

på sätt nu är fallet, nödgas ligga i förskott för kronan.

Men då detta missförhållande hufvudsakligen för domare å landet torde

verka i någon högre grad betungande, har Riksdagen ansett en förändring

till undanrödjande af detta missförhållande förnämligast vara af behofvet

påkallad i afseende å dessa domare. Eu föreskrift har derföre blifvit af

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Riksdagens underd. Skrifvelse, K:o 7S.

Riksdagen i stämpelpappersförordningen intagen derom, att det stämpelpapper,

som blifvit användt till sådana årets hösteting tillhörande expeditioner,

hvilka vid inventeringstillfället, enligt intyg af förrättningsmannen

eller af vederbörande kronofogde eller länsman, icke äro utlöste, må i

inventeringsinstrumentet upptagas såsom behållning af osåldt stämpelpapper;

och har följaktligen 2 mom. af denna § erhållit den förändrade

lydelse, som finnes i författningsförslaget angifven.

Med skrifvelse af den 21 sistlidne Mars har Hans Excellens Herr

Statsministern och Chefen för Justitiedepartementet, enär komitén för utarbetande

af förslag till lag om säkerhet i jernvägar uti den underdåniga

skrifvelse af den 10 Februari innevarande år, med hvilken förslagen till

lag om inteckning i jernväg och dermed sammanhang egande författningar

blifvit öfverlemnade, fäst uppmärksamheten dervid, att, då förslaget

till lag om inteckning i jernväg innehölle föreskrift att med afseende å

de af jernvägsaktiebolag redan upptagna obligationslånen inteckning till

säkerhet för hela lånet skulle fastställas, när dylik säkerhet söktes allenast

af en obligationsinnehafvare, ett stadgande af Riksdagen blefve nödigt af

innehall, att de till dylika lån hörande obligationer, då de intecknades,

skulle vara från stämpelpapper fria, samt beslutanderätten i denna fråga

tillhörde Riksdagen och nådig proposition i ämnet desto mindre ansetts

erforderlig, som Riksdagens Bevillnings-Utskott egde uti bevillningsfrågor

föreslå hvad Utskottet ansåge billigt och nyttigt, låtit, på grund af Eders

Kongl. Maj:ts nådiga befallning, till nämnda Utskott öfverlemna en afskrift

af komiterades skrifvelse för den åtgärd, hvartill Utskottet kunde

finna densamma föranleda, i händelse den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna

lag om inteckning i jernväg blefve antagen.

Som emellertid omförmälda lagförslag icke vunnit Riksdagens bifall,

har Riksdagen funnit livad komiterade uti sin berörda skrifvelse hemstält

icke till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 20 Maj 1879.

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Riksdagens under a. Skrifvelse, N:o 75.

Kungörelse

angående stämpélpappersafgiften samt livad vid kontrollen och upphörden

deraf hör iakttagas.

S 5

o.

Fjerde af delningen:

Arméförvaltningen; Marinförvaltningen; Kommerskollegium; Statskontoret;

Medicinalstyrelsen; Akademikanslersembeten; direktionen öfver serafimerlasarettet;

Generalpoststyrelsen; Telegrafstyrelsen; Generaltullstyrelsen;

Fångvårdsstyrelsen; Skogsstyrelsen; Krigsöfverdomstolar samt andra

af Kongl. Maj:t tillsatta styrelser, komitéer och myndigheter, hvilka icke

finnas i denna eller öfriga afdelningar särskild! upptagna.

Femte afdäningen:

Rikets hofrätter; Kammarkollegium och Kammarrätten.

Sjette af delningen:

Alla handlingar — — — — — — — — — —

— — — med motsvarande belopp.

s. 25 Kontrollera mot PDF

jRiksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.

*

§ 6.

25

Bouppteckningar förses med stämpel till belopp af 50 öre för hvarje

fulla 100 kronor af behållningen i boet; dock må befrielse från stämpel

ega rum, der behållningen ej uppgår till 1,000 kronor, äfvensom för

efterlefvande makes giftorätt, hvilken, ehvad den utgör mer eller mindre,

beräknas till hälften af behållningen; skolande för bouppteckning, som till

underdomstol i stad ingifves, från det belopp, hvartill stämpeln efter denna

beräkningsgrund skulle uppgå, äfdragas ett belopp, motsvarande den för

bevis om bouppteckningens inlemnande och inregistrering vid domstolen

bestämda lösen, äfven om, på grund af § 12 i expeditionstaxan, dylik

lösen ej må fordras.

gällande taxeringsvärde.

Bouppteckningar förses — — — — _ _ _ _ _

— — — — till domstol ingifvas.

''Har afliden person på flera orter — — — — _ _ _

— — — tagas till grund för beräkning af stämpelbeloppet.

Certepartier — betalning sökes. Fideikommissbref å

fast egendom; se köpebref. Folkpass — — -—- — _ _ _

Köpe-,. bytes- och gåfvobref samt testainentariska förordnanden och fideikommissbref

om fast egendom och frälseräntor beläggas, då fångeshandlingen

för lagfart företes, med stämpel till belopp af 60 öre för hvarje

fulla 100 kronor af värdet, beräknadt för bytes- och gåfvobref samt

testamentariska förordnanden och fideikommissbref efter nästföregående

arets taxeringsvärde samt för köpebref efter den i penningar bestämda

köpeskillingen, så framt denna icke understiger fastighetens taxeringsvärde,

men i sådant fall efter sistberörda värde.

I det sålunda — — — — — —

inbegripna.

Fideikommissbref, äfvensom gåfvobref och testamenten, då på grund

af gifvarens föreskrift flere personer efter hvarandra innehafva samma

egendom eller ränta, skola förses med stämpel för hvarje gång, efter det

egendomen eller räntan öfvergått från en innehafvare till annan, lagfart

derå sökes.

Bill. till Likså. Prof. 1879. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 14 Käft.

4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.

Varder — — — — — — — — ifrågakommer.

Då lagfart — — — — — — — — — — — —

ensam gäldas.

Köpe-, bytes och gåfvobref — — — — — — — —

— — — — ofvanstående beräkning.

Skulle i — — — — — — — — qvadratref.

Till köpe- och bytesbref — — — — — — slutadt är,

Skuldebref af alla slag, godkända räkningar, godkända eller protesterade

vexlar och enskilda assignationer, de må innehafvas af enskilda personer,

kronan, kyrkor, publika verk, fromma stiftelser eller andra, enligt § 7,

från stämpelafgift befriade inrättningar, böra, då de för domaren eller

exekutor uppvisas, förses med stämpel till 25 öre för hvarje fulla 100

kronor af det kapitalvärde, för hvilket inteckning eller betalning sökes;

dock äro dessa handlingar från stämpel fria, när de i konkurs bevakas.

§ 7-

Bouppteckningar, dä behållna summan icke uppgår till 1,000 kronor,

äfvensom efterlefvande makes giftorätt, beräknad till hälften af behållningen,

samt afskrifter eller utdrag af bouppteckningar.

Fattigvårdsinrättningar, i alla dem rörande mål; Folkpass vid inrikes sjöfart;

Skuldebref af alla slag, godkända räkningar, godkända eller protesterade

vexlar eller enskilda assignationer, då det kapitalvärde, för hvilket inteckning

eller betalning sökes, ej uppgår, hvad skuldebref och godkända räkningar

angår, till 500 kronor, men i fråga om godkända eller protesterade

vexlar och enskilda assignationer till 100 kronor; äfvensom samtliga dessa

handlingar, när de i konkurs bevakas; dock att dessa undantag icke gälla

i fråga om den i rubriken vexlar i § 6 stadgade särskilda stämpel.

2:o. Från den — — — — — — stämpel fri.

Bevillningsmål; .

Kronotionde, mål angående åsättande af;

Militärärenden;

Rotering, mål angående åsättande af;

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.

Ränta, mål angående åsättande af;

Salpetersjuderiärenden.

§ 8.

9:o. A köpe-, l)ytes- och gåfvobref samt testamentariska förordnanden

och fideikommissbref rörande fast egendom på landet och i städerna,

som vid underdomstolarne i ändamål af lagfart företes, — — —- —

skola begagnas beläggningsstämplar, så inrättade, att, då de midt öfver

af klippas, så väl den ena som den andra delen innefattar fullständiga

värde- och årtalsstämplar.

§ io.

2:o. Hvar och en — — — — 15 Mars 1867.

På reqvisition — — — — försäljningsmedlen.

Den 31 December — — — — uppbördsborgen.

Vid den vid hvarje års slut hos domare å landet skeende inventering

må det stämpelpapper, som blifvit användt till sådana årets hösteting tillhörande

expeditioner, hvilka vid inventeringstillfället, enligt intyg af förrättningsmannen

eller af vederbörande kronofogde eller länsman, ännu

icke äro utlösta, i inventeringsinstrumentet upptagas såsom behållning af

osåldt stämpelpapper.

Till verkställande af — — — — — — — — annan

försäljningsman.

Uti hvarje redogörelse — — — — — — — afgifvande

räkning.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.