Skrifvelse, angående preglandet af guldmynt å fem kronor.
1880-05-04 · 4 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1880:27, Skrifvelse, angående preglandet af guldmynt å fem kronor.
Dokumentets text
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 27.
23
i riket föreskrifna ångbåtsbefälhafvare-, öfvermaskinist- och maskinistexamen
medför, anstå, intilldess Eders Kongl. Maj:t — efter inhemtande
af upplysningar från sakkunnige och praktiske män samt föreningar inom
vårt land — kan komma i tillfälle taga frågan under förnyad ompröfning
och derefter utfärda sådan ny förordning i ämnet, hvartill pröfningen
kan föranleda.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 4 Maj 1880.
i
N:o 27.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 4 Maj 1880.
— — — — Andra Kammaren den 4 — —
Riksdagens underdåniga skrifvelse, angående preglandet af guldmynt
å fem kronor.
(Banko-Utskottets Utlåtande N:o 12).
S. A. K.
Bland de verkningar, antagandet af guld såsom värdemätare och
grund för myntväsendet i vårt land förväntades komma att medföra,
var äfven den att metalliskt mynt derigenom skulle till större myckenhet
än förut varit förhållandet ingå i den dagliga rörelsen och spridas bland
allmänheten samt dymedelst befrämjas den trygghet i handel, som utbyte
af en vara mot en annan af jernngodt värde i form af mynt alltid måste
bereda framför varans öfverlemnande emot kreditsedlar. Att nyss an
-
24
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 27.
•
tydda förväntan af guldmyntsystemets införande emellertid icke blifvit
uppfylld, har erfarenheten under de sedan dess förflutna åren nogsamt
visat, enär ännu i dag guldmynt i högst obetydlig mängd ingår bland
landets bytesmedel, utan dertill nästan uteslutande begagnas sedlar jemte
skiljemynt. Huruvida detta förhållande må vara att företrädesvis tillskrifva
bristande insigt om och aktgifvande på de fördelar, användandet
af hårdt mynt medför, eller obenägenhet mot detsamma i följd af sedelns
större beqvämlighet såsom betalningsmedel, eller det motstånd hvarje
öfvergång till något nytt helt naturligen framkallar, synnerligast då det
berör ett helt lands allmänhet i dess dagliga affärsförhållanden, torde
icke skäligen böra afgöras eller ens kunna tillförlitligen bedömas förr än
denna samma allmänhet blifvit satt i tillfälle att göra sitt val emellan
det ena och det andra bytesmedlets användande i den dagliga rörelsen;
och Riksdagen anser tillfälle härtill icke hafva blifvit hittills lemnadt
just i följd deraf att enligt gällande myntlag i vårt land icke preglas
något mynt emellan två och tio kronors valör, ett förhållande som enligt
Riksdagens mening, om det än icke gör begagnandet af småsedlar i den
dagliga rörelsen till en nödvändighet, dock med visshet hämmande inverkat
på guldmyntets spridning och användande. Emellertid har såväl
genom den för några år tillbaka vidtagna åtgärden att indraga Riksbankens
sedlar å en krona, som ock genom den nästlidna år beslutade indragningen
af enskilda bankernas femkronesedlar visserligen icke så litet
blifvit gjordt för minskandet af bruket utaf sedlar för mindre liqvider.
Då en vidare fortgång i denna rigtning alltjemt är önskvärd och då ett
ökadt användande af mynt för mindre liqvider ovilkorligen skulle befordras,
derest mynt i guld af fem kronors valör blefve för allmänheten tillgängliga
och hos densamma villigt funne användning, har Riksdagen funnit
ett i sådant hänseende väckt förslag förtjent af understöd.
För det ifrågastälda myntets begärlighet och spridning erfordras
ej mindre att det tillerkännes giltighet såsom lagligt betalningsmedel i
riket, än ock att det blifver så lätthandterligt som möjligt. Riksdagen
håller i betraktande häraf före dels att femkronestycket bör utmyntas
efter samma grunder med afseende å vigt och halt som gälla för tio och
tjugo-kronestyckena, endast att med afseende å remediet någon större
frihet torde böra medgifvas, samt att detsamma under enahanda förhållanden,
som rörande nuvarande guldmynt är bestämdt, skall upphöra att
vara lagligt betalningsmedel, dels ock att myntet bekommer en lämplig
storlek, hvilket Riksdagen föreställer sig kunna vinnas, derest det erhåller
ungefärligen samma diameter som det i Frankrike senast preglade
femfrancsstycket om 16 ^ millimeter, hvarigenom det nya myntet såväl i
opaginerad Kontrollera mot PDF
Biksdagens undera. Skrifvelse, N:o 27.
25
afseende å omfång som tjocklek blefve skildt från 25-örestycket och 10- kronestycket, hvilka hafva en genomskärningslinie af respektive 17 och
18 millimeter, och sålunda blefve icke så obetydligt större än 10-örestycket,
hvars diameter af 15 millimeter synes Riksdagen vara för ett
guldmynt väl ringa.
Till en början och innan sig visat huruvida det nya myntet vinner
allmänhetens tycke och ingår i den dagliga rörelsen, torde derjemte böra
bestämmas, att utmyntning af femkronestycken tillsvidare må verkställas
endast för statens och Riksbankens räkning, och beträffande deras utsläppande
i rörelsen sådana stadganden böra gifvas, hvarigenom förebygges
en för staten alltför kostsam, utöfver den mindre rörelsens behof sträckt
utmyntning af desamma. Bestämmandet af det belopp femkronestycken,
som må böra för Riksbankens räkning preglas, äfvensom de närmare föreskrifter,
som för utvexling till allmänheten af sådana mynt vid Riksbankens
särskilda kontor må finnas erforderliga, har synts Riksdagen lämpligen
kunna och böra öfverlemnas åt fullmäktige i Riksbanken, som i följd
häraf och under förutsättning af Eders Kongl. Maj:ts nådiga bifall till
Riksdagens nedan omförmälda förslag erhållit uppdrag af Riksdagen att
låta vid Myntverket pregla och vid de särskilda riksbankskontoren för
den mindre rörelsens behof tillhandahålla allmänheten dylika myntstycken
till det belopp, fullmäktige finna lämpligt.
Vid behandlingen af detta ärende har Riksdagen jemväl haft att
taga i öfvervägande, huruvida Sverige, med hänsyn till bestående gemensamhet
i myntväsendet med grannländerna Norge och Danmark, kan anses
ega fullkomlig frihet att besluta pregling af ett myntslag, som icke
finnes i myntkonventionen med dessa länder omnämndt; och har Riksdagen
dervid funnit bestämmelserna i nämnda konvention icke rättsligen
förhindra någotdera af de tre skandinaviska landen att, utom de två
gemensamma guldmynt, som konventionen omnämner, för egen räkning
pregla ett tredje guldmynt af annan valör; och huru önskvärdt Riksdagen
än skulle finna det vara, att guldmynt af fem kronors valör jemväl
må komma att ingå bland konventionsrnynten, anser dock Riksdagen några
åtgärder i sådan rigtning icke böra från Sveriges sida vidtagas förr
än sig visat, att detta mynt af allmänheten med begärlighet mottages;
och liksom Riksdagen tror sig ega skäl antaga att ett sådant tillvägagående
från Sveriges sida icke skall i Norge eller Danmark missbilligas,
anser Riksdagen derjemte ganska antagligt vara, att dessa svenska mynt,
såsom preglade efter samma utmyntningsgrunder, som de i inyntkonventionen
omförmälda guldmynten, skola i båda dessa land mottagas efter
parikurs och sålunda, om de i alla tre skandinaviska landen möta villigt
Bih. till Riksd. Prof. 1880. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 2 Häft. 4
opaginerad Kontrollera mot PDF
26
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 28.
användande, kunna bereda upptagandet af guldmynt å fem kronor bland
konventionsmynten.
Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt, får Riksdagen, under
tillkännagifvande att Riksdagen för sin del finner önskvärdt att guldmynt
å fem kronor för statens och Riksbankens räkning varda preglade efter
samma grunder i fråga om halt och vigt, som gälla för tio- och tjugokronestyckena
samt till sådan storlek, att de blifva på samma gång lätt
handteriiga och väl kunna skiljas från närmast högre guldmyntvalör, hos
Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det täcktes Eders Kong!.
Maj:t, så snart lämpligt finnes, gå i författning om preglandet af guldmynt
å fem kronor att genom Myntverket och Riksbanken hållas den
mindre rörelsen tillhanda.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 4 Maj 1880.
K:o 28.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 7 Maj 1880.
— — — — Andra Kammaren den 7 — —
Riksdagens underdåniga skrifvelse, angående åtgärder för utredning
af näringarnes ställning.
(Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 13 och
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 11.)
S. A. K.
Uti en inom Riksdagen väckt motion har föreslagits, att Riksdagen
måtte uti underdånig skrifvelse anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.