Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, i anledning af Riksdagens år 1879 församlade Revisorers berättelse, angående verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1877.

1880-05-11 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1880:38, Skrifvelse, i anledning af Riksdagens år 1879 församlade Revisorers berättelse, angående verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1877.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 38.

1

N:o 38.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 Maj 1880.

— — ■—■ — Andra Kammaren den 11 —■ —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, i anledning af Riksdagens år 1879

församlade Revisorers berättelse, angående verkstäld granskning

af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående

fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1877.

(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 17.)

S. A. K.

Efter pröfning af hvad Riksdagens nästlidet år församlade Revisorer rörande

då verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående

fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1877, uti afgifven berättelse

anmält samt vederbörande förvaltande verk och myndigheter uti deröfver afgifna

underdåniga förklaringar hos Eders Kongl. Maj:t andragit, får Riksdagen i nedan

omförmälda ämnen underdånigst anföra följande:

Kongl. Fångvårdsstyrelsen.

Då det otvifvelaktigt vore för staten mest fördelaktigt, att straffångar och

kronoarbetskarlar i främsta rummet sysselsattes med arbete för statens räkning

och blott då sådant saknades, blefve åt enskilde arbetsgifvare utlegde, hade det

synts Revisorerne anmärkningsvärd^ att befästningsarbetena å Kungsholmen till

Bih. till Riksd. Prot. 1880. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 10 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 38.

största delen bedrifvits med fria arbetare, under det att personalen vid den närbelägna

arbetsstationen å Tjurkö varit till enskild person uthyrd.

Beträffande denna anmärkning bar Fångvårdsstyrelsen dels upplyst, att,

sedan det med enskild entreprenör ingångna kontrakt om de vid Tjurkö befintlige

försvarslöses användande i arbete blifvit af Styrelsen uppsagdt att upphöra den 1

Oktober 1878, Styrelsen genom kungörelse i flera af hufvudstadens och landsortens

tidningar inbjudit embetsverk, bolag och enskilde, som kunde finnas villige att i

arbete använda denna personal, att i sådant afseende sig hos Styrelsen anmäla,

men att någon framställning om detta manskaps användande vid befästningsarbeten

å Kungsholmen icke blifvit af vederbörande embetsmyndighet gjord, dels ock

fäst uppmärksamhet derå, att användandet vid befästningsarbeten å Kungsholmen

af ifrågavarande försvarslöse, hvilkas antal under sista tiden uppgått till mer än

400 man, skulle nödvändiggjort uppförandet af provisionella byggnader derstädes,

med betydlig kostnad för kronan, hvarjemte Styrelsen uttalat den öfvertygelse, att,

ur korrektionel synpunkt, de försvarslöses användande för enskild entreprenörs

räkning, med den jemna och stränga sysselsättning der ifrågakomme, visat sig

ega ett afgjordt företräde framför deras sysselsättande för försvarsverkets räkning,

der arbetena stundom icke bedrefves med önsklig jemnhet och kraft, beroende

dels på vexlande anslagstillgångar och dels derpå, att arbetskraften erhölles utan

särskild betalning.

Såväl Riksdagen som dess Revisorer hafva jemväl vid föregående tillfällen

framhållit önskvärdheten deraf, att fångpersonalens arbetskraft i främsta rummet

må användas för statens eller fångvårdens direkta behof, .hvarjemte äfven Fångvårdsstyrelsen,

enligt ,hvad Revisorerne anfört, i underdånig skrifvelse den 26

Oktober 1875 uttalat enahanda åsigt; och då Riksdagen föreställer sig, att ur korrektiv

synpunkt ingalunda kan befaras mindre fördel genom personalens arbete

för statens räkning, dervid i allmänhet talrikare befäl och noggrannare tillsyn

torde vara att tillgå, än hvad den enskilde arbetsentreprenören kan finna skäligt

bekosta, har Riksdagen, som icke förbisett, att anmärkta förhållandet hufvudsakligen

berott derpå, att vederbörande embetsverk, oaktadt Fångvårdsstyrelsens

om arbetspersonalens öfvertagande afgifna kungörelse, derom icke inledt underhandlingar,

ej funnit skäl vara anförda, som kunnat förringa betydelsen af Revisorernes

uttalande i ämnet.

I anledning häraf och då Riksdagen inhemtat, att det dagsverkspris, som

vid befästningsarbetena för kronans räkning å Kungsholmen erlägges, vida öfverstiger

den för kronoarbetskarlarne å Tjurkö betingade arbetsskilling, äfven om

dervid tages hänsyn till entreprenörens skyldigheter i fråga om byggnaders uppförande

och underhåll m. m., får Riksdagen i underdånighet anhålla, det Eders

Rongl. Maj:t täcktes meddela föreskrifter derom, att kronoarbetscorpsen, då sådant

med fördel för staten ske kan samt i den mån gällande arbetskontrakt det

medgifva, må företrädesvis för statens räkning sysselsättas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 38.

3

Kongl. Arméiorvaltningeii.

Enligt ett af förvaltuingsdirektionen vid husarregementet Konung Carl XV

uppgjordt och räkenskaperna bifogadt sammandrag af redogörelse öfver uppburna

medel till beklädnads-, remtyg-, sadelmunderings- och hästutredningspersedlar

samt underbefälsskoledistinktioner och diverse utgifter jemte trumpeters och trurnpetbanderolers

underhåll, hade från år 1876 inbalanserats en behållning af 6,200

kronor 62 öre, men till år 1878 utbalanserats en brist af 13,873 kronor 16 öre.

Att utgifterna i förevarande hänseende under revisionsåret i så hög grad, eller

med ett belopp af tillsammans 20,073 kronor 78 öre, öfverstigit de till deras bestridande

afsedda medel, hade synts Revisorerne anmärkningsvärdt och eguadt att

väcka tvifvel, huruvida vid anskaffning af omförmälda persedlar önsklig sparsamhet

alltid blifvit iakttagen.

Beträffande denna anmärkning har chefsembetet vid ifrågavarande regemente

i underdånig skrifvelse anfört, att ombesörjandet af regementets alla ekonomiska

angelägenheter, enligt förvaltningsreglementet af den 26 November 1875,

tillkomme regementets förvaltningsdirektion, och att icke erfarits annat, an att

denna dervid tillvägagått efter bästa förmåga; att öfningarne under 1877 bedrifvits

efter samma plan och i samma utsträckning som under föregående år; att manskapets

klädsel varit i full öfverensstämmelse med tjenstgörings- och förvaltningsreglementenas

förenade bestämmelser; att klädsel till exercis använclts under alla

öfningar och marscher, då ej högre order annorlunda anbefalt; hvadan ofvan anförda

omständigheter icke kunnat bidraga till en större persedelslitning under

1877; samt att denna måste tillskrifvas manskapets obenägenhet under nämnda

år att, i följd af den då rådande arbetsbristen, taga permission, hvarigenom en

betydligt större styrka än den, som regementets stat afsåge, måst bibehållas i

tjenstgöring.

Ledamöterne i regementets förvaltningsdirektion hafva, jemlikt infordradt

underdånigt yttrande, ansett, att den uppkomna bristen hufvudsakligen vore att

tillskrifva det större antal i tjenst varande manskap öfver hvad regementets stat

förutsatte och ökad persedelslitning, utöfver förvaltningsreglementets antagande,

till följd af ständiga öfningar med den tjenstgörande styrkan samt slutligen den

omständighet, att bestämmandet om manskapets klädsel vid olika tillfällen helt

och hållet läge utom direktionens befogenhet.

Enligt 30 § i ofvan åberopade förvaltningsreglemente af den 26 November

1875 åligger det förvaltningsdirektionen vid regementet att vid slutet af hvarje år

till Arméförvaltningen insända specifik uträkning å munderingsanslaget; och då

det uppförda anslaget stått i öfverensstämmelse med denna uträkning, synes man

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 38.

hafva bort ega grundad anledning till antagande, att detta anslag icke skulle behöfva

i nämnvärd mån öfverskridas. Häraf har Riksdagen funnit ytterligare skäl

att upptaga de af Revisorerne framstälda anmärkningar, hvilka ingalunda synas

vara vederlagde af omförmälda, i vissa fall stridiga förklaringar; och har Riksdagen

alltså ansett angeläget vara, att rättelse för framtiden härutinnan må vinnas,

helst, enligt hvad Riksdagen inhemtat, ifrågavarande brist under år 1878 ytterligare

i hög grad stegrats och vid samma ars slut uppgått till ett belopp af tillsammans

79,475 kronor 72 öre. I anledning häraf får Riksdagen i underdånighet

anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes meddela föreskrifter, hvarigenom, så vidt

ske kan, ett öfverskridande af ifrågavarande anslag för framtiden förebygges.

Kongl. Förvaltningen af* sjöärendena.

Det hade ådragit sig Revisorernes uppmärksamhet, att största delen af de

lavetter, ångmaskiner, maskindelar och andra dylika artiklar, som under revisionsåret

blifvit för sjöförsvarets räkning anskaffade, förfärdigats vid utländska verkstäder,

helst af de för Revisorerne tillgängliga handlingar icke kunnat inhemtas,

huruvida tillfälle varit lemnadt åt inhemske tillverkare att inkomma med anbud

å förfärdigande af de artiklar af ifrågavarande slag, som skolat anskaffas. Det

ville för Revisorerne synas, som om många, om icke alla, dylika artiklar bort

kunna erhållas af fullt lika god beskaffenhet och för icke större kostnader vid

inhemska verkstäder än vid sådana i utlandet, i synnerhet om i betraktande toges

de ökade transportkostnader, som måste föranledas genom anskaffning från utlandet.

I anledning häraf och då det, hvad särskildt krigsmateriel beträffade, under

vissa omständigheter kunde vara af största vigt att sådan kunde tillverkas inom

landet, samt det alltså måste vara i hög grad angeläget att genom beställningar

för kronans räkning uppmuntra den inhemska tillverkningen af dylik materiel; då

vidare 1879 års Riksdag uti underdånig skrifvelse angående regleringen af utgifterna

under riksstatens sjette hufvudtitel vid fråga om anvisande af medel för

anskaffande af rörlig materiel för norra stambanan yttrat, bland annat, att det,

särdeles i en tid, då den inhemska industrien arbetade under trycket af bekymmersamma

konjunkturer, borde vara i statens intresse att den materiel, som för

dess räkning anskaffades, så vidt ske kunde, uteslutande tillverkades vid verkstäder

inom landet; och då slutligen vid beställningar i utlandet statens trygghet mot

möjliga förluster i allmänhet förminskades derigenom, att, vid kontrakts upprättande,

förskott å leveranssumman för de bestälda effekterna utan borgen eller

annan säkerhet utlemnades, hade Revisorerne å förevarande ämne fästat uppmärksamheten

och dervid synnerligast framhållit, att, innan beställningar för statens

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 38.

räkning gjordes i utlandet, vederbörande tillverkare inom landet alltid borde

lemnas tillfälle att afgifva yttrande rörande de vilkor, hvarunder de kunde vara

benägne att åtaga sig för handen varande beställningar.

Riksdagen, som delar de af Revisorerne i förevarande hänseende uttalade

åsigter och sålunda anser det vara af vigt, att tillverkare inom landet i främsta

rummet må beredas tillfälle att öfvertaga utförandet af de beställningai, hvilka

så väl för flottans räkning som för andra allmänna behof kunna ifrågakomma, får

alltså i underdånighet anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes meddela de föi berörda

ändamåls vinnande erforderliga föreskrifter.

Statens jern vägstrafik.

Vid granskning af “Förteckningar öfver uthyrda lägenheter och tomter

1877“ hade Revisorerne fäst uppmärksamhet vid de synnerligen låga hyror, som

för vissa lägenheter betingats. Så t. ex. vore i Stockholms centralstations hus

våningar, om livilkas storlek förteckningen dock ej lemnade upplysning, upplåtna

åt tvenne högre jernvägstjenstemän mot det i förhållande till hyrorna i allmänhet

i bufvudstaden låga priset af 350 kronor årligen för hvardera. Om härmed jemfördes

de kostnader, staten vid förhyrandet af lägenheter fått vidkännas, syntes

Trafikstyrelsens tillvägagående i denna sak icke fullt konseqvent, helst om i betraktande

toges, att, enligt hvad nämnda förteckningar visade, vid en och samma

station erlades de mest omskiftande hyressummor, hvilka ingalunda syntes vara

beräknade efter lägenheternas storlek. Då Revisorerne derjemte funnit, att inom

hufvudstaden våningar till pris af ända till 2,000 kronor af Styrelsen förhyides,

hade det synts Revisorerne vara både med hushållning öfverensstämmande och

naturligt, att sådana bostadsvåningar, som funnes i jernvägens hus, företrädesvis

lemnades åt de tjensteman, hvilkas ständiga närvaro vore mest af nöden, eller

åtminstone att, om de skulle borthyras, derför betingade hyresbelopp måtte beräknas

till någorlunda motsvarighet mot de summor, hvilka staten för enahanda

bostäder finge utgifva.

Under anförande, att den af Revisorerne uttalade åsigt, rörande hvad som

kunde anses med god hushållning öfverensstämmande och naturligt, legat till grund

för tvenne af Jernvägstrafikstyrelsen aflåtna underdåniga framställningar i fråga om

boställslägenheter för öfverdirektörerne, har Styrelsen uti ett i anledning af Revisorernes

omförmälda anmärkningar afgifvet utlåtande af den 22 December nästlidet

år hänvisat dels till Eders Kongl. Maj:ts i följd af den ena af berörda framställningar

meddelade nådiga beslut af den 2 Februari 1872 och dels till hvad

som innehölles i den senare af dessa framställningar, hvilken, afgifven i anledning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens underd. Skrifvelse N:o 38.

af nådig remiss å Riksdagens skrifvelse den 28 April 1877 om närmare föreskrifter

i fråga om och till hvilken utsträckning tjenstebefattningar vid statens jernvägar

borde vara med fördelen af fri bostad förenade, ännu vore på Eders Kongl. Maj:ts

nådiga pröfning beroende. I öfrigt har Styrelsen erinrat, att hyresbeloppens vexling

i förhållande till rummens storlek, beskaffenhet och läge, prisförhållandena i

orten, tillgång och efterfrågan m. m. icke syntes kunna undvikas.

Enligt hvad Riksdagen inhemtat, har Eders Kongl. Maj:t genom ofvan omförmälde

nådiga bref af den 2 Februari 1872 medgifvit, att våningarne en och två

trappor upp i sydligaste delen af Stockholms centralbangårds hufvudbyggnad,

hvardera bestående af åtta rum, skulle, efter undergången inredning, derför kostnaden

beräknats uppgå till 5,000 kronor, få tills vidare och intill dess desamma

för Trafikstyrelsen eller trafiktjensten å stationen blefve behöfliga, begagnas till

bostäder åt öfverdirektörerne emot viss hyresersättning; och har denna ersättning

sedermera, i enlighet med den af Eders Kongl. Maj:t faststälda beräkningsgrund,

blifvit bestämd till det af Revisorerne uppgifna belopp af 350 kronor för hvardera

våningen.

Enligt hvad Revisorerne anmärkt är den för ifrågavarande två våningar betingade

hyresersättning visserligen ringa i förhållande till hyrorna i allmänhet i

hufvudstaden, och torde derför den åt bemälde embetsman medgifna rättighet att

mot sådan ersättning dessa våningar begagna väl egentligen vara att anse såsom

en dem gifven icke oväsentlig löneförbättring. Emellertid och enär, enligt hvad

Revisorerne vidare upplyst, Trafikstyrelsen jemväl å andra orter uthyrt lägenheter

mot ett pris, som dels förefaller vara väl skiftande och dels icke synes stå i skäligt

förhållande till de hyror, hvilka Styrelsen på andra ställen erlägger, får Riksdagen

i underdånighet anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes meddela föreskrifter

derom, att, då de under Styrelsens för statens jernvägstrafik förvaltning befintliga

lägenheter borthyras, de derför betingade hyresbelopp måtte beräknas till någorlunda

motsvarighet mot de summor, hvilka staten för likartade bostäder får utgifva.

Ehuru redan 1877 års komité för förberedande granskning af Styrelsens för

statens jernvägstrafik förvaltning, jemte påvisande, att de afgifter, som af enskilda

jernvägsbolag erlades till statsbanan för begagnande af dennas stationer vid sammanbindningspunkterna,

vore i hög grad vexlande, uttalat önskvärdheten af likformighet

i detta hänseende; samt Trafikstyrelsen i sin underdåniga förklaring

häröfver yttrat sig anse tiden vara inne, då en revision af dittills gällande afgifter

måste företagas, och ämna inom kort till Eders Kongl. Maj:t i särskildt memorial

framlägga frågan, hade, så vidt Revisorerne kunnat inhemta, icke något blifvit åt
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 38.

gjordt för frågans bringande närmare sin lösning, hvadan Revisorerne ånyo fäst

uppmärksamheten på dessa förhållanden, och dervid jemväl särskildt utti’yckt den

mening, att äfven de jernvägsbolag, som ännu voro befriade från förvaltningsbidrags

erläggande, hädanefter borde utgifva sådant.

I anledning häraf har Jernvägstrafikstyrelsen uti ofvanberörda underdåniga

utlåtande upplyst, att en dylik revision af berörda afgifter verkligen egt rum, men

att denna icke ledt till resultat, som påkallat någon anmärkningsvärd ändring af

redan öfverenskomna afgifter. Att dessa senare måste vara i hög grad vexlande,

läge i sakens natur, och Styrelsen ansåge sig i detta afseende endast behöfva

exempelvis framhålla, att afgifterna från en bibana af en mils längd ju icke

kunde vara desamma som de afgifter, hvilka af sådana banor som Stockholm—

Vesterås—Bergslagen och Köping—Hult borde erläggas för begagnande af Stockholms

och Örebro stationer. Emellertid kunde naturligtvis sägas, att konseqvensen

fordrade en uppmätning af det personella arbete och den materiella kostnad

staten finge vidkännas, till följd deraf att en enskild jernväg begagnade den

staten tillhöriga och på dess bekostnad anlagda föreningsstationen, men en dylik

uppmätning, svår i och för sig, vore likväl ej alltid tillfyllestgörande, ty emot de

resultat, uppmätningen gåfve vid handen, måste ställas de bidrag i penningar

eller arbeten in natura, den enskilda jernvägen å sin sida fått vidkännas i och

för öfvergångsstationens anordning. Vid den af Styrelsen verkstälda, här ofvan

omförmälda revision hade Styrelsen i första rummet ansett nödigt att utröna huru

stora de kostnader vore, som måst hänföras till nyttjandet af en statens trafikstation.

Styrelsen hade dervid uppstält å ena sidan dels ränta å byggnadskostnaden

för de å stationerna befintliga byggnader och anläggningar af sådana slag,

som användes för gemensam räkning af statsbanan och sidobanorna, dels kostnaden

för underhållet af dylika byggnader och anläggningar, dels utgifterna för

trafiktjensten, eller de utgifter, som vore att hänföra till stationspersonalens aflöningsförmåner

samt till förbrukning af inventarier och materialier, såsom t. ex.

vid uppvärmning af stationslokalerna samt vid belysning af så väl dessa lokaler

som trafikstationen i öfrigt. Å andra sidan hade uppstälts effekten af stationernas

verksamhet, eller storleken af den trafik, som å stationerna behandlats, uttryckt

i antalet resande och centnertalet gods, som afgått från eller ankommit till stationerna.

Genom sammanställning af de tal, som angåfve facit å hvardera sidan,

och med antagande af ett visst förhållande mellan kostnaden för emottagandet

och afsändandet af en resande och af ett centner gods, kunde ett resultat erhållas,

som ungefärligen angåfve den stationskostnad staten finge vidkännas, då

han för egen räkning emottoge eller afsände en resande eller ett centner gods.

Det borde dock anmärkas, dels att nu omförmälda utredning, ehuru densamma

visserligen måste hållas för principielt rigtig, likväl i praktiken mötte åtskilliga

spörsmål, som icke kunde fullt nöjaktigt besvaras, och att dess värde sålunda

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 38.

egentligen icke kunde betraktas som annat än ett relativt, dels att utredningens

resultat, för att utgöra ett någorlunda tillförlitligt medeltal, måste grunda sig på

ett ganska stort antal jemförelseelement, eller ock tid efter annan revideras, dels

ock att resultatet icke direkt angåfve hvad staten borde äska i ersättning, då han

för en främmande banas räkning utförde det slags arbete, hvarom nu vore fråga,

enär, enligt hvad ofvan antydts, denna ersättning måste göras beroende af värdet

af de bidrag till föreningsstationens anordning, hvarför den främmande jernvägen

borde krediteras. Slutligen ansågs böra framhållas, att den föreliggande ersättningsfrågan

icke vore en sådan, som af staten ensam kunde eller borde afgöras.

Betraktade man frågan rätt, så måste erkännas, att staten i sjelfva verket endast

vore den ena parten, hvilken hade till uppgift att söka träffa en öfverenskommelse

med den andra, d. v. s. den främmande jernvägen. Denna senare hade då

att öfverväga, hvilket för honom vore fördelaktigare, att betala det pris staten

begärde eller anordna en sjelfständig station vid föreningspunkten. Det läte

tänka sig, att detta senare alternativ valdes af den främmande jernvägen, och det

vore obestridligt, att staten borde i det längsta söka förekomma en sådan eventualitet,

hvilken icke vore önskvärd för någondera parten och utgjorde en olägenhet

för den trafikerande allmänheten. I betraktande af det som vid ofvan berörda

revision förekommit och de omständigheter, som i öfrigt inverkade på bedömandet

af den föreliggande frågan, hade Styrelsen icke funnit anledning att inkomma

med någon underdånig framställning af det slag, som enligt Revisorernes

erinran af Styrelsen bebådats. Hvad särskildt beträffade de enskilda jernvägar,

som enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga beslut dittills varit befriade från erläggandet

af förvaltningsbidrag, kunde visserligen åtskilligt vara att andraga, men de

tryckta konjunkturer, hvarunder landets jernvägstrafik arbetade, syntes icke mana

till sådan ändring af bestående förhållanden, hvarigenom en enskild jernvägs trafikkostnader

skulle ökas.

Riksdagen förbiser visserligen icke de af Trafikstyrelsen påpekade svårigheter

vid beiUkningen af de afgifter, som böra af enskilde jernvägar erläggas för

deras samtrafik å statens, men föreställer sig dock, att större öfverensstämmelse

härutinnan möjligen må kunna åvägabringas, helst förändrade förhållanden torde

hafva inträffat, som synas föranleda dertill, att jernvägsbolag, hvilka hittills varit

helt och hållet befriade från afgifter, numera billigtvis torde böra tillförbindas att

erlägga sådana. På grund häraf får Riksdagen i underdånighet anhålla, det Eders

Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke, allt efter som gällande

kontrakter sådant medgifva, större öfverensstämmelse i afseende å de afgifter, som

af enskilde jernvägsbolag erläggas för samtrafiken å statens jernvägar, må kunna

åvägabringas, och jemväl huruvida icke de jernvägsbolag, som nu äro från erläggande

af förvaltningsbidrag befriade, må tillförbindas att sådant efter i allmänhet

gällande grunder utgifva.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 38.

9

Kongl. Statskontoret.

Sedan, till följd af Riksdagens anhållan i underdånig skrifvelse den 6 Maj

1867 och Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref den 30 December 1874, uppgifter blifvit

till Statskontoret afgifna för upprättande af en tablå öfver ungefärliga värdet

af statsverkets fasta och lösa egendom vid 1874 års utgång, hade Statskontoret

uppgjort och med skrifvelse den 23 December 1875 till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnat

ett sammandrag af dessa uppgifter, hvilket funnes bilagdt 1878 års Revisorers

berättelse angående statsverket; men då i detta sammandrag, hvilket under

rubriken: “Kanslersembetet för universiteten i riket" upptoge Lunds universitets

fasta och lösa egendom, uppgifter icke funnes angående sådan till Upsala universitet

hörande egendom, hade Revisorerne velat uttala önskvärdheten deraf, att

dylika uppgifter jemväl beträffande sistnämnda universitet måtte inflyta i omförmälda

tablå, hvilken, jemlikt ofvanberörde nådiga bref, skulle hvart nionde år

uppgöras.

Statskontoret, som genom nådig remiss fått sig anbefaldt att öfver Revisorernes

förevarande framställning inkomma med underdånigt utlåtande och i anledning

deraf begärt kanslersembetets för Upsala universitet yttrande i ämnet, har

i underdånig skrifvelse den 21 November nästlidet år anfört, bland annat, att kanslersembetet

dels hänvisat till det större Akademiska konsistoriets den 3 April

1875 afgifna och till Statskontoret öfverlemnade förklaring att, enligt det Akademiska

konsistoriets förmenande, universitetet i Upsala icke disponerade någon sådan

statsverket tillhörig egendom, som i uådiga brefvet den 30 December 1874

omförmäldes, dels meddelat, att kanslersembetet, såvidt uppgift önskades å universitetets

i Upsala fasta och lösa egendom, skulle sådan uppgift från vederbörande

infordra och Statskontoret delgifva.

Då, enligt hvad sålunda blifvit upplyst, hinder icke möter för den af Revisorerne

föreslagna åtgärd, hvilken jemväl Riksdagen anser vara lämplig, får Riksdagen

i underdånighet anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes meddela föreskrift

derom, att en förteckning å Upsala universitets fasta och lösa egendom må varda

upprättad och bilagd den tablå öfver statens egendom, som jemlikt Eders Kongl.

Maj:ts nådiga bref den 30 December 1874 bör hvart nionde år uppgöras.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 11 Maj 1880.

Bih. till Riksd. Prof. 1880. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 10 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.