Sök i Ratio Lex

Riksdagens underd. Skrifvelse N:o 39

1880-05-09 · 2 sidor


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: inget tryckt sidnummer kunde läsas ur riksdagens text; sidorna visas utan nummer

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1880:39, Riksdagens underd. Skrifvelse N:o 39

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens underd. Skrifvelse N:o 39.

N:o 39.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 9 Maj 1880.

— — — — Andra Kammaren den 9 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, i fråga om gäldandet af sådan ersättning,

som omförmäles i 13 kapitlet Skiftesstadgan.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38).

'' S. A. K.

Då vid laga skifte en delegare nödgas utflytta eller afstå odlad jord mot

ouppodlad, bättre häfdad mot sämre häfdad, eller skogbeväxt mark mot mindre

skogbeväxt, tillägges honom, jemlikt 13 kapitlet skiftesstadgan, viss ersättning att

gäldas af den eller de delegare, åt hvilka sålunda på hans bekostnad beredes en

fördel. Intet kan väl då vara mera berättigadt, än den förstnämndes anspråk att

ega full trygghet för utbekommande af denna ersättning, som är afsedd att utjemna

skilnaden i värde emellan den lott, han genom skiftet tvingas att afstå,

och den, han genom skiftet får i utbyte. Det lider icke heller tvifvel, att, när ett

så beskaffadt tvunget egoutbyte — oftast påkallande en sådan mellangift, som nyssnämnda

ersättning i sjelfva verket utgör — genom skiftesstadgan påbjöds, det

ansetts ligga så i sakens natur, att denna ersättning skulle under alla förhållanden

utgå ur den ersättningsskyldiges nya egolott, att derom icke erfordrades annan

och tydligare bestämmelse än skiftesstadgans föreskrift om ersättningens gäldande.

Också har under en lång tid en sådan tolkning gjort sig allmänt gällande,

lika som den ännu i många fall torde fortfara att göra. Men på senare

tider hafva skiljaktiga meningar yppats i fråga derom, dels huruvida ersättning

af omförmälda beskaffenhet fortfar att vidlåda den ersättningsskyldiges jord, äfven

sedan den efter skiftet blifvit försåld, dels ock huruvida ersättningen bör utgå

opaginerad Kontrollera mot PDF

Il

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 39.

med förmånsrätt framför annan gäld. Dessa frågor hafva någon gång blifvit

efter rättegång afgjorda mot den till ersättning berättigades intresse. Den förhöjning

i värde, som, på hans bekostnad, den ersättningsskyldiges hcmmanslott genom

skiftet erhållit, bar således kommit denne eller hans rättsinnehafvare utan

motsvarande ersättning till godo. Att detta är stridande mot rätt och billighet,

torde vara uppenbart.

Riksdagen, hos hvilken framställning i ämuet skett, har derföre funnit närmare

bestämmelser erforderliga till tryggandet af skiftesdelegares rätt att utbekomma

sådant vid skifte dem tillerkändt bidrag eller ersättning, som omförmäles

i 13 kapitlet skiftesstadgan; men då för en fullt tillfredsställande lösning af

den väl icke synnerligen omfattande, men med afseende å sina verkningar grannlaga

frågan erfordras mera tid och omsigt, än Riksdagen kunnat deråt egna, får

Riksdagen i underdånighet anhålla, det täcktes Eders Kongl. Maj:t låta utarbeta

och för Riksdagen framlägga förslag till författning i syfte att bereda större säkerhet,

än för närvarande eger rum, för utbekommande af sådant bidrag eller sådan

ersättning, som omförmäles i 13 kapitlet af Kongl. Stadgan om skiftesverket

i riket den 9 November 1866.

Riksdagen framhärdar o. s. v.

Stockholm den 9 Maj 1880.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.