Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, angående utsträckning af tiden för straffarbetes fullgörande i enrum samt om utbyte, i visst fall, af nämnde straffart mot annan sådan.

1880-05-09 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1880:40, Skrifvelse, angående utsträckning af tiden för straffarbetes fullgörande i enrum samt om utbyte, i visst fall, af nämnde straffart mot annan sådan.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 40

N:o 40.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 9 Maj 1880.

— — — — Andra Kammaren den 9 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående utsträckning af tiden för

straffarbetes fullgörande i enrum samt om utbyte, i visst fall,

af nämnde straffart mot annan sådan.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 42).

S. A. K.

Huru olika åsigterna än äro i fråga om hvilka straffarter må anses såsom

de lämpligaste, råder dock blott eu mening derom, att de böra så bestämmas och

anordnas, att den dömde icke genom verkställighet af straffet lider kroppslig eller

andlig försämring, till försvårande af hans framtida ärliga utkomst. Det är ock

allmänneligen kändt, att detta svårligen kan förhindras, om fången längre eller

kortare tid hålles i gemenskap med andra fångar. Detta insågs väl redan, då

nu gällande strafflag utarbetades; men begränsning i tiden för straff i enrum

påkallades då likväl af två omständigheter: den ena att, i enlighet med Filadelfiasystemet,

med ensamhetsfängelse förutsattes, att fången fortfarande skulle hållas

i cellen, afskild från gemenskap ej blott med andra fångar, utan ock med andra

personer än bevakningen — en behandling, som ej utan skada kunde under längre

tid uthärdas; och den andra att tillräckligt antal celler på den tiden icke funnos

att tillgå. Dessa båda omständigheter hafva emellertid numera förlorat sin betydelse.

Erfarenheten i andra länder har lärt. att straffånge kan, utan men i

kroppsligt eller andligt hänseende, hållas förvarad i enrum, skild från all gemenskap

med andra fångar, längre tid, än vår lag för närvarande medgifver, derest

honom beredes besök af lärare eller andra bildade personer, som lemna honom

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 40.

undervisning eller sysselsättning för tankarne, samt han tillika eger fortfarande

tillfälle till arbete och vistelse i fria luften en eller annan stund om dagen. Tages

nu tillika i betraktande, att den, som, utan att på förhand vara illa känd,

gjort sig skyldig till brott, som medför straffarbete i enrum, efter undergången

bestraffning i allmänhet icke finner hinder att åter inträda i sin förra verksamhet;

att så väl det allmännas som individens fördel manar dertill, att sådant underlättas;

att straffarbete i enrum innefattar något i folkuppfattningen vida mer afskräckande

än straffarbete i gemensamhetsfangelse; och att till följd af den afkortning

i strafftiden, som straffets verkställande i enrum förutsätter, en del af

kostnaden för fångunderhållet för staten besparas, så synas giltiga skäl tala derför

att i enlighet med lagstiftningen i flere andra europeiska länder verkställighet

af straffarbete i enrum hos oss må utsträckas till längre tid än hittills varit

bestämdt.

Riksdagen, hos hvilken framställning i ämnet skett, får, då frågan är af

djupt ingripande betydelse för vårt straff-system och fängelseväsen samt lärer före

sin lösning erfordra en mera omfattande och mångsidig utredning, än som inom

Riksdagen kunnat åstadkommas, samt i alla händelser en tilläggsbestämmelse synes

Riksdagen erforderlig, hvarigenom uttryckligen stadgas, att cellstraff endast

får användas, der fångens helsotillstånd sådant medgifver, hos Eders Kongl. Maj:t

i underdånighet anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, om

och under hvilka vilkor tiden för straffarbetes fullgörande i cell må kunna utsträckas,

äfvensom huruvida ej för dem, hvilka icke utan fara för sitt helsotillstånd

kunna underkastas cellstraff, denna straffart kunde mot annan sådan utbytas.

Riksdagen framhärdar o. s. v.

Stockholm den 9 Maj 1880.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.