Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, i anledning af Kongl. Majds nådiga propositioner i fråga om eftergift af kronans rätt till vissa danaarf.

1880-05-11 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1880:42, Skrifvelse, i anledning af Kongl. Majds nådiga propositioner i fråga om eftergift af kronans rätt till vissa danaarf.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 42.

1

W:o 48.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 Maj 1880.

» » j> » Andra Kammaren den 11 » »

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Majds

nådiga propositioner i fråga om eftergift af kronans rätt

till vissa danaarf.

(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 31.)

S. A. K.

Efter det Riksdagen till behandling förehaft Eders Kongl. Majrts särskilda

nådiga förslag angående eftergift af kronans rätt till en del danaarf,

får Riksdagen sina i dessa frågor fattade beslut härmed i underdånighet

anmäla.

l:o. Genom testamente den 23 Oktober 1846 hade Maria Mattsson

i Helsingborg förordnat, att efter hennes död hennes oäkta dotter Carolina

Amalia, gift med Grosshandlanden Carl Gustaf Pfeiff, samt ogifta Maria

Hellström skulle ega att dels ur Maria Mattssons bo uttaga och till gemensamt

bruk under deras lifstid disponera lösören till visst uppgifvet

värde, dels ock under deras lifstid årligen uppbära afkastningen af så

väl den öfriga lösa egendomen, hvilken borde förvandlas i räntebärande

kapital, som ock af Maria Mattssons kontanta tillgångar och utestående

fordringar; och skulle Carolina Amalia Pfeiff ega att bestämma, hvilken

eller hvilka personer qvarlåtenskapen efter hennes och Maria Hellströms

död borde tillfalla, dock med den inskränkning, atot mannen Pfeiff icke

finge komma i åtnjutande af någon del deraf. Är 1849 hade Maria

Mattsson aflidit utan att efterlemna kända lagliga arfvingar, men på

grund af nyssberörda testamente hade Carolina Amalia Pfeiff och Maria

Bill. till Rilesd. Prof. 1880. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 11 Käft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 42.

Hellström gemensamt uppburit afkomsten af Maria Mattssons efterlemnade

tillgångar till den 11 November 1857, då Carolina Amalia Pfeiff aflidit,

hvarefter, med stöd af i testamentet meddelad föreskrift, Maria Hellström

ensam åtnjutit samma afkomst till sin död den 3 Juni 1878. I ett den

21 Oktober 1857 upprättadt testamente hade Carolina Amalia Pfeiff väl

föreskrifvit, att efter hennes och Maria Hellströms död qvarlåtenskapen

efter Maria Mattsson skulle, med undantag af åttahundra riksdaler banko,

om hvilket belopp särskildt förordnande meddelats, tillfalla grosshandlanden

Pfeiff, men som han aflidit före Maria Hellström, funnes ingen

af Carolina Amalia Pfeiff meddelad föreskrift, huru med deri grosshandlanden

Pfeiff tillämnade delen af Maria Mattssons qvarlåtenskap skulle

förfaras. Med anledning häraf och under antagande att sistberörda qvarlåtenskap

vore att anse såsom danaarf efter Maria Mattsson hade förmyndaren

för grosshandlanden Pfeiffs år 1862 lodda oäkta dotter Ingeborg

Mathilda Pfeiff anhållit, att kronans rätt till danaarf efter Maria

Mattsson måtte öfverlåtas å sökandens bemälda myndling, och hade sökanden

till stöd härför anfört, att så väl grosshandlanden Pfeiff som

Maria Hellström genom särskilda, behörigen bevakade testamentariska

förordnanden föreskrifvit, att all deras efterlemnade egendom skulle tillfalla

Ingeborg Mathilda Pfeiff; att med andan i dessa testamenten öfverensstämde,

att Ingeborg Mathilda Pfeiff skulle komma i åtnjutande jemväl

af Maria Mattssons efterlemnade tillgångar, samt att hvad som på

grund af de båda sistnämnda testamentena dittills kommit Ingeborg Mathilda

Pfeiff till godo, vore otillräckligt för hennes underhåll. Öfver ansökningen

hörd, hade Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Malmöhus

län i utlåtande den 3 Januari 1879 anfört, att som icke utan skäl kunde

ifrågasättas, huruvida ej genom Maria Mattssons testamente eganderätten

till den testamenterade egendomen, om också väsentligen inskränkt, så

väl i afseende å dispositionen under lifstiden, som äfven beträffande

testamentsrätten, dock tillfallit först Carolina Amalia Pfeiff och Maria

Hellström gemensamt och sedermera, efter det den förra aflidit, den senare

ensamt, samt kronans rätt till danaarf efter Maria Mattsson således

i förevarande fåll kunde anses tvifvelaktig, desto mindre betänklighet

borde möta mot efterskänkande af allt anspråk å kronans sida på sådant

danaarf till förmån för Ingeborg Mathilda Pfeiff. Sedan härefter yttrande

i ämnet infordrats från advokatiiskalen vid Kammarkollegium, hade

denne till Rådstufvurätten i Helsingborg instämt Kaptenen A. E. Carlsson

och Förste Bataljonsläkaren O. L. Bruzelius, hvilka på anmodan af Maria

Hellström omhänderhaft och fortfarande innehade Maria Mattssons ifrågavarande

qvarlåtenskap, under yrkande att berörda medel måtte förklaras

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 42.

böra tillfalla kronan såsom danaarf, hvarefter Rådstufvurätten genom utslag

den 24 Februari 1879, som vunnit laga kraft, bifallit nämnda yrkande

samt förpligtat Carlsson och Bruzelius att till kronan redovisa de

ifrågavarande medlen, som enligt räkning den 31 December 1878 utgjorde

5,066 kronor 89 öre. I underdånigt utlåtande den 11 Mars 1879&hade

advokatfiskalen tillstyrkt bifall till ansökningen, under förbehåll likväl af

den rätt, som lagligen tillkomme advokatfiskalsembetet. På grund af

hvad Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande anfört, och då kronans rätt

till ifrågavarande medel såsom danaarf icke kunde anses afgjord genom

den rättegång advokatfiskalen utfört mot innehafvarne af medlen Kaptenen

Carlsson samt Bataljonsläkaren Bruzelius, men i hvilken rättegång

Ingeborg Mathilda Pfeiff, som på grund af testamente innehade Maria

Hellströms rätt, icke blifvit hörd, har Eders Kongl. Maj:t uti en den

23 sistlidne Januari aflåten nådig proposition (N:o 14) föreslagit Riksdagen

att medgifva, det kronan måtte till förmån för Ingeborg Mathilda

Pfeiff afstå från anspråk på ifrågavarande medel, dock med förbehåll

för kammaradvokatfiskalen af den rätt till andel i medlen, som lagligen

kunde honom tillkomma.

Uti det af Maria Mattsson den 23 Oktober 1846 upprättade testamente,

hvarigenom hennes qvarlåtenskap öfverlemnades till gemensam

disposition af grosshandlanden Carl Gustaf Pfeiffs hustru Carolina Amalia

Pfeiff samt ogifta Maria Hellström, hade, enligt hvad ofvan är omförmäldt,

bland annat förordnats, att mannen Pfeiff icke skulle efter bemälda

testamentstagares död få komma i besittning af ifrågavarande

medel. I följd häraf synes det af Carolina Amalia Pfeiff gjorda testamente

angående medlens öfverlåtande till mannen Pfeiff icke böra inverka

på förevarande fråga; och då, enligt hvad af handlingarne framgår, Carolina

Amalia Pfeiff den 11 November 1857 afiidit, torde detsamma ännu

mindre kunna ligga till grund för de till förmån för grosshandlanden

Pfeiffs år 1862 födda oäkta dotter Ingeborg Mathilda framstapla anspråk

å dessa medel. De af grosshandlanden Pfeiff och Maria Hellström angående.

deras qvarlåtenskap upprättade och i ärendet åberopade testarnentariska

förordnanden torde jemväl böra i detta fall lemnas utan afseende;

och da i öfrigt skäl icke blifvit anlörda, hvarför staten skulle

afstå sm rätt till berörda medel, hvilka, för sa vidt handlingarne utvisa,

otvifvelaktigt synas vara att anse såsom danaarf, har Riksdagen ansett

sig icke böra bifalla, hvad Eders Kongl. Maj:t i förenämnda hänseende

täckts föreslå.

2:o. Enligt hvad uti ofvan omförmälda, till Riksdagen aflåtna nådiga

proposition vidare anförts, hade Arkitekten Folke Birger Oppman

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 42.

och hans hustru Johanna Wilhelmina Opp man, född Hedvall, den 19 November

1863 upprättat ett inbördes testamente, hvarigenom förordnats

att den af inakarne, som öfverlefde den andre, skulle under oinskränkt

dispositionsrätt behålla och everldligen besitta allt, hvad i boet vid dödsfallet

funnes. Sedan Arkitekten Oppman den 4 Maj 1876 aflidit utan

att efterlemna kända arfvingar, hade enkan låtit höra testamentsvittnena

på ed och kommunicerat testamentet med Fabrikören F. J. Westerström,

som af domstolen förordnats att i egenskap af god man bevaka de okända

arfvingarnes rätt, och hviluen a testamentet tecknat, att han godkände

detsamma. Då emellertid inga arfvingar till Oppman läto sig afköra,

hade af advokatfiskal vid Kammarkollegium å kronans vägnar väckts

anspråk på Oppmans lott i boet såsom danaarf; och genom utslag den

29 April 1879, som vunnit laga kraft, hade Aska häradsrätt yttrat, att

enär testamentet efter mannens död icke blifvit af enkan i laga ordning

bevakadt, förty och utan afseende derå, att Westerström i sin egenskap

af god man för den aflidnes okända arfvingar godkändt förordnandet,

ogillades testamentet äfvensom de derpå grundade anspråken, och.ålades

enkan Oppman och Westerström att inom viss tid redovisa och till kronan

öfverlemna hvad Oppman vid sitt frånfälle i boet egt, vare sig såsom

giftorätt eller enskild egendom. I en till Eders Kongl. Maj:t ingifven

skrift har enkan Oppman, under förmälan att hennes underlåtenhet att

bevaka testamentet härrörde af obekantskap med lagens föreskrifter, i

underdånighet anhållit, att, då hon, som uppnått en ålder af 56 år och

sedan flertfår tillbaka led af ögonsjukdom, ej kunde försörja sig med arbete,

kronans rätt till ifrågavarande danaarf måtte varda å henne öfverlåten;

till stöd för hvilken ansökning hon ytterligare anfört, att den efterlemnade

egendomen ej kunde anses större, än att densamma erfordrades för att

trygga henne mot nöd på ålderdomen. Bouppteckningen efter Oppman

upptoge boets behållning till 15,007 kronor 81 öre, och vid ett den 21

Oktober 1879 hållet arfskifte mellan enkan och kronan hade såsom danaarf

tillskiftats kronan 7,470 kronor 15 öre jemte hälften i en osäker fordran

till belopp af 1,500 kronor. Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande

i Östergötlands län och kammaradvokatfiskalen, i ärendet hörde, hade

förordat bifall till ansökningen, den senare under förbehåll af den honom

författningsenligt tillkommande andelen af qvarlåtenskapen. Med afseende

å hvad sålunda förekommit och då den ifrågavarande qvarlåtenskapen

icke skulle fallit kronan till, derest enkan Oppman förstått att göra sin

på testamentet grundade rätt lagligen gällande, har Eders Kongl. Maj:t

nu föreslagit Riksdagen, att kronans rätt till ifrågavarande danaarf måtte

öfverlåtas å enkan Oppman, med skyldighet för henne att deraf afstå

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 42. 5

så stor del, som enligt gällande författningar tillkomme kammaradvokatfiskalen.

Hvad Eders Kong!. Maj:t i förevarande hänseende föreslagit har

vunnit Riksdagens bifall.

3:o. Sedan torparen Erik Larsson å Lekhytte egor i Hidinge socken

af Örebro län den 9 Juni 1872 afiidit utan kände arfvingar samt hans

efterlemnade enka Kajsa, Andersdotter, som på grund af ett efter mannens

död såsom testamente bevakad t äktenskapsförord förblifvit i orubbad

besittning af makarnes gemensamma bo, med döden afgått den 12

Mars 1877, hade vid arfskifte efter Kajsa Andersdotter den 20 Mars 1878

behållningen i boet, 1,054 kronor 75 öre, och således jemväl den förut

aflidne mannens giftorätt, fördelats emellan Kajsa Andersdotters barn i

ett föregående gifte, snickaren Johan Hedlund vid Björkborns bruk och

Carolina Hedlund, gift med torparen Per Johan Persson å Vestanby

egor. Då arfvingar efter Erik Larsson icke anmält sig inom föreskrifven

tid, hade kammaradvokatfiskalsembetet hos Kammarkollegium, efter

stämning till 1879 års vinterting med Edsbergs härad, yrkat, att hälften

af boets tillgångar jemte ränta derå måtte förklaras böra såsom danaarf

Kongl. Maj:t och Kronan tillfalla; och hade häradsrätten genom utslag

den 21 Oktober 1879, som vunnit laga kraft, ålagt Johan Hedlund samt

Carolina Hedlund och hennes man Per Johan Persson att till Kongl.

Maj:t och Kronan återgälda hälften af behållningen i boet med 527 kronor

38 öre jemte 5 procent ränta derå från stämningsdagen, hvarjemte

häradsrätten förpligtat fjerdingsmannen Nils Andersson och skolläraren

Per Johan Pettersson i Lekhyttan, hvilka med boets utredning tagit befattning

och arfskiftesinstrumentet underskrifvit, att, i den mån tillgång

hos de förra kunde brista, derför gemensamt eller hvilkendera bäst gälda

gitte hålla kronan skadeslös. Härefter hade Johan Hedlund och Per

Johan Persson, den senare å sin hustru Carolina Hedlunds vägnar, hos

Eders Kongl. Maj:t anhållit, att kronans ifrågavarande fordran måtte

varda efterskänkt; till stöd för hvilken ansökning åberopats dels att

medlen, som sökanderne af oförstånd uppburit, redan vore till större

delen använda, dels ock att sökanderne, enligt intyg af pastor och ordförande

i kommunalnämnd, vore i mycket fattiga omständigheter samt

hade många barn att försörja, Johan Hedlund åtta barn, hvaraf det

äldsta genom förlamning vore odugligt att arbeta, och Per Johan Persson

fem barn, deribland en lam flicka och en gosse, som vore idiot. Uti häröfver

afgifvet utlåtande hade Eders Kongl. Makts Befallningshafvande i

länet till den gjorda ansökningen tillstyrkt bifall, hvarefter kammaradvokatfiskalen,

med afseende på hvad anfördt blifvit, äfven för sin del

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 43.

förordat den gjorda framställningen, dock med förbehåll af den rätt till

ifrågavarande medel, som advokatfiskalen lagligen tillkomme; förmälande

advokatfiskalen tillika, att han ämnade afstå dessa medel till Per Johan

Perssons lama dotter. Med afseende å hvad sålunda i ärendet förekommit,

har Eders Kongl. Maj:t uti en till Riksdagen den 12 Mars innevarande

år aflåten nådig proposition (N:o 27) föreslagit, att Kronans rätt

till ifrågavarande medel, femhundra tjugusju kronor 38 öre, måtte till

förmån för sökanderne efterskänkas, dock med förbehåll af den andel

deri, som lagligen tillkomme kammaradvokatfiskalen.

Med afseende å de bevekande omständigheter, som här föreligga,

har Riksdagen bifallit, hvad Eders Kongl. Maj:t i förevarande hänseende

täckts föreslå.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 11 Maj 1880.

7V:o 43.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 11 Maj 1880.

» » » » Andra Kammaren den 11 » »

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts

nådiga proposition angående förlängning af arrenderätten

till indragna rnilitiebo stället Smutt an i Stockholms län.

(Stats-Utskottets Utlåtande ISTro 44.)

S. A. K.

Uti en den 27 sistlidne Februari till Riksdagen aflåten nådig proposition

har Eders Kongl. Maj:t omförmält, hurusom Sven Modin, hvilken

genom vederbörande boställsdirektions transportresolution den 15

April 1868 för återstående arrendetiden, eller till midfastan 1880, blifvit

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.