Sök i Ratio Lex

Skrifvelse angående postoch telegrafverkens förening.

1880-05-12 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1880:49, Skrifvelse angående postoch telegrafverkens förening.

Dokumentets text

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 49.

17

i>i;o 40.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 Maj 1880.

» » » » Andra Kammaren den 12 » »

Riksdagens underdåniga Skrifvelse angående post- och telegrafverkens

förening.

(Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 9. Andra Kammarens Tillfälliga

Utskotts (N:o 3) Utlåtande N:o 26).

S. A. K.

På grund af den omständighet, att i en senare tid inkomsten af

postutvexlingen och telegrambefordringen icke lemnat tillgång till bestridande

af post- och telegrafverkens utgifter, hvarföre till den årliga

bristens betäckande befunnits nödigt att anlita bidrag af andra statsmedel,

har hos Riksdagen förslag blifvit väckt, det Riksdagen måtte hos

Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla dels om åstadkommande af

en utredning, huru, derest post- och telegrafverken komme att under en

styrelse förenas, inkomster och utgifter för dessa verk kunde komma att

ställa sig, dels ock att, om af en sådan utredning framginge, att en förening

af omförmälda slag blefve med statens fördel öfverensstämmande,

Eders Kongl. Maj:t, måtte till näst sammanträdande Riksdag göra framställning

om de båda verkens förenande under en gemensam styrelse.

Frågan om post- och telegrafverkens förening har förut vid särskilda

tillfällen utgjort föremål för Riksdagens pröfning. Med anledning

af en utaf Riksdagens revisorer gjord framställning, anhöll nemligen

Riksdagen i skrifvelse den 13 Maj 1868, att, efter förutgången utredning

af de fördelar och olägenheter, som kunde härflyta af post- och tele
Bih.

till Riksd. Prot. 1880. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 11 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 49.

grafverkens förening under en gemensam styrelse, Eders Kongl. Maj:t

måtte för Riksdagen framlägga förslag till en normalstat för postverket,

hvilken stat, för den händelse att en förening af de båda inrättningarne

befunnes fördelaktig, äfven borde omfatta telegrafverket.

Sedan emellertid vid föredragning af detta ärende den 12 December

1869 Eders Kongl. Maj:t efter vederbörandes hörande funnit någon

annan åtgärd i anledning af Riksdagens framställning icke då böra

ifrågakomma, än meddelande af det nådiga förklarande, att å de orter,

der båda styrelserna funne sådant lämpligt, befattningarna såsom postexpeditör

och telegrafstationsföreståndare vid inträffande ledighet finge

hos samma person förenas, blef år 1871 vid regleringen af utgifterna

under riksstatens sjunde hufvudtitel frågan om post- och telegrafverkens

förening under en gemensam förvaltning ånyo till behandling upptagen

af Riksdagen, som i skrifvelse den 10 Maj samma år hemstälde, att frågan

om post- och telegrafverkens förening måtte komma under förnyad

ompröfning, på det att, om föreningen af de båda verken vunne godkännande,

ett organisationsförslag i sådant syfte måtte varda utarbetadt.

Efter det att med anledning häraf ett yttrande i ämnet till Finansdepartementet

afgifvits af dåvarande chefen för telegrafverket, fann likväl

under åberopande af omständigheter utaf mera tillfällig art, såsom

att frågan om post- och telegrafverkens förening icke lång tid förut

varit understäld Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, att sedan dess

icke några förändrade förhållanden inträdt och att icke ens vid något

af verken chefsplatsen vore för tillfället ledig, Eders Kongl. Maj:t den 3

November 1871 skäligt förklara, att någon åtgärd i anledning af Riksdagens

ifrågavarande framställning icke påkallades.

Sedan emellertid genom Eders Kongl. Maj:ts nådiga Bref den 12

December 1869 tillåtelse lemnats att förena befattningarna såsom postexpeditör

och telegrafstationsföreståndare, blefvo i nådig skrifvelse den 6

Juni 1873 bestämmelser meddelade, åsyftande att så mycket som möjligt

befrämja en dylik förening.

Det mål, som med förenämnda bestämmelser afsetts, synes dock endast

i mycket ringa mån hafva blifvit uppnådt; enligt hvad Riksdagen

haft tillfälle inhemta, uppgår nemligen för närvarande antalet förenade

postexpeditioner och telegrafstationer endast till fem; hvarjemte styrelserna

för post- och telegrafverken fattat beslut, som dock ännu ej blifvit

verkstäldt, om förening af ytterligare två post- och telegrafanstalter.

Då, redan vid tidpunkten för uppgörande af underdåniga förslag

till lönereglering för Generalpoststyrelsen och Telegrafstyrelsen, här ofvan

omförmälda förhållanden gestaltade sig föga mindre ofördelaktigt,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 49.

än livad för närvarande kan anses vara fallet, samt sålunda omständigheterna

syntes gifva ökadt stöd åt det i Riksdagens åberopade skrifvelse

den 10 Maj 1871 uttalade antagande, att, så länge öfverstyrelsen för

post- och telegrafverken icke vore gemensam, en mera omfattande förening

af post- och telegrafanstalter svårligen skulle varda åvägabragt,

hade af den för dessa ärendens behandling nedsatta komité blifvit i underdånighet

heinstäldt, att, derest en sådan förening fortfarande ansåges

önsklig, äfven till innehafvare af tjenster inom de begge styrelseverken

måtte utsträckas föreskriften om skyldighet att underkasta sig den utvidgade

och förändrade tjenstgöring, som af post- och telegrafverkens

möjligen ifrågakommande förening under en gemensam styrelse kunde

komma att härflyta; och blef denna framställning såväl af Eders Kongl.

Maj:t som af Riksdagen bifallen.

Sammanstäldt med hvad genom nådiga Brefvet den 6 Juni 1873

blifvit stadgadt rörande åliggande för tjenstemännen vid postanstalt eller

telegrafstation att åtaga sig tjenstgöring äfven vid förenad post- och

telegrafanstalt, synes åberopade beslut knappt gifva anledning till annat

antagande, än att, i ena som i andra fallet, deri åsigt redan gjort sig

gällande, att en verklig och fullständig förening af post- och telegrafverken

bör genomföras. Riksdagen anser sig emellertid icke böra underlåta

att här nedan i ett sammanhang redogöra för de skäl, som under

frågans föregående behandling blifvit vid olika tillfällen för och

emot en dylik förening anförda.

Såsom skäl mot föreningen har blifvit åberopad den omständigheten,

att mellan göromålen inom de begge embetsverken icke skulle finnas

någon sådan likhet, att deraf kunde hemtas skäl till verkens förenande

under samma styrelse; men, utom det att i många andra länder en mot

denna uppfattning stridande åsigt gjort sig gällande, kan emellertid med

fog anmärkas, att skriftliga meddelandens fortskaffande med telegraf

eller post icke innefatta så olikartade bestyr, att ej åtskilliga andra förrättningar,

som under de senare åren åt detta verk uppdragits, såsom

att medelst postanvisning och postförskott bedrifva en mycket vidsträckt

bankrörelse, besörja reqvisition af tidningar och tidskrifter med skyldighet

att uppbära och redovisa prenumerationsafgifter med mera måste

anses mera främmande för den verksamhet, som ursprungligen tillhört

postverket.

Vidare har under frågans tidigare behandling blifvit anmärkt, att

från förhållandena i främmande länder icke kunde hemtas något stöd

för yrkandet på post- och telegrafverkens förening. Sålunda hade de

fleste andra länder, bland hvilka särskildt omförmälts Frankrike, öster
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens underd. Skrifvelse, Nto 49.

rike, Spanien och Portugal, telegrafärendenas handläggning varit och

vore fortfarande öfverlemnad ät en särskild administration, utan all sammanblandning

med postverket. 1 Preussen, der ett försök gjorts med

de begge verkens förening, hade desamma sedermera blifvit från hvarandra

helt och hållet skilda, och i Norge egde icke något samband rum

i behandlingen af post- och telegrafverkens angelägenheter. Deremot

bör likväl erinras, att under de senare åren en förening af post- och

telegrafverken egt rum icke allenast i Frankrike, Österrike och Spanien,

utan äfven i Storbritannien, likasom en dylik förening linnes genomförd

i Belgien, Schweiz, Rumänien och Serbien, hvarförutom äfven för kamrarne

i Portugal lärer framlagts förslag i enahanda syfte; att äfven i

Tyskland under de senare åren post- och telegrafverken blifvit ånyo och

fullständigt förenade; samt att i Norge regeringen nyligen föreslagit vidtagande

af anordningar, som afse att vidga kretsen af de ärenden, hvilka

böra af den för post- och telegrafförvaltningen gemensamma personal

handläggas.

Mot en likaledes yttrad tvekan, huruvida någon väsentlig besparing

skulle vinnas genom den ifrågasatta föreningen, torde kunna erinras, att,

enligt hvad erfarenheten ådagalagt, en dylik besparing kan åstadkommas

genom förening af fullständig postanstalt med telegrafstation, och

detta utan att i någon mån åsidosättes hvad af postanstalt eller telegrafstation

kan och bör fordras. En mycket väsentlig förmån är också

den, att sålunda minskas antalet af svagt, i många fall otillräckligt afiönade

tjensteman. En annan fördel särskildt för postutvexlingen torde

ligga deruti, att å orter, der det finnes nödigt att bibehålla tvenne tjenstemän

för den gemensamma post- och telegrafanstalten, således beredes

ett i många fall förut saknadt tillfälle att, åtminstone vid större och

vigtigare posters afsändande och mottagande, påkalla närvaro af tvenne

tjensteman, en förmån af så mycket större betydelse, som utan tvifvel

en bland de största olägenheterna af det i allmänhet ringa antalet tjensteman,

som finnas vid postanstalterna i landsorten anstälde, är att söka

i den omständigheten att, då innehållet af en ankommen post uppgifves

icke hafva öfverensstämt med den posten åtföljande karta, någon bevisning

icke alltid kan åstadkommas, huruvida de felande försändelserna

antingen aldrig afgått från inlemningsorten eller blifvit under vägen förskingrade

eller möjligen gått förlorade först efter ankomsten till adresspostanstalten;

hvadan, och då stora penningeremisser ofta åtfölja posterna,

det måste vara i hög grad angeläget, att kontrollerna härvid så mycket

som möjligt fullständiggöras.

Vidare torde med anledning af ytterligare anmärkningar mot för
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 49.

slaget böra erinras att, oberoende af förening med postanstalt, det redan

före 1875 års utgång befunnits med telegrafverkets fördel öfverensstämmande

att till statstelegrafstationer förändra alla förut varande

så kallade privattelegrafstationer, samt att den erfarenhet, som hittills vunnits

i afseende å förenade post- och telegrafstationer, visserligen icke

gifver anledning antaga, att en eller annan kommun skulle söka motsätta

sig postens expedierande i lägenhet, som åt telegrafverket upplåtits;

men att emellertid om, mot hvad rimligtvis kan antagas, någonstädes

ett liknande yrkande skulle komma att framställas, något hinder

icke synes böra möta derför, att — med samma rätt, som hittills stationslokals

tillhandahållande gjorts till vilkor för att en ort skulle beredas

tillfälle till telegramvexling — äfven medgifvande att samma lokal må

användas jemväl för postgöromålens bestridande fordras för fortsatt tillgodonjutande

af omförmälda förmån; att den erfarenhet, som vunnits

under mer än ett årtionde, väl torde få anses tillräckligt ådagalägga,

att någon mera utsträckt förening af post- och telegrafanstalter icke är

att påräkna ensamt på grund deraf, att post- och telegrafverken lyda

under samma statsdepartement, ett samband som icke synes vara egnadt

att utöfva något synnerligt inflytande på sättet för användande af de begge

verkens personal, helst det torde böra erkännas, att endast en för begge

styrelserna gemensam chef kan ega sådan kännedom om ifrågavarande

personal, som erfordras för att kunna bedöma, när genom förflyttningar,

som af författningarna medgifvas, samt, genom vidtagande i öfrigt af

lämpliga åtgärder, utväg kan beredas att genom samma person — vare

sig han användes som föreståndare eller som biträdande tjensteman —■

få såväl post- som telegraftjenstgöringen bestridd; samt att, äfven om

icke bibehållandet af särskilda styrelser för post- och telegrafverken

skulle verka hinderligt för en mera utsträckt förening af post- och telegrafanstalter,

väl kunde uppstå någon tvekan om det lämpliga uti att i

synnerlig mån befrämja upprättandet af gemensamma post- och telegrafanstalter,

hvilka till en del skulle lyda under en styrelse och till en

annan del under en annan styrelse, då, såsom äfven Riksdagen i skrifvelse

den 10 Maj 1871 erinrat, kontrollen öfver två olika verks kassor

hos en och samma tjensteman måste blifva ofullständig, såvida icke båda

dessa verk hafva gemensam öfverstyrelse och bokföring.

Då de skäl, hvilka sålunda och i öfrigt blifvit anförda mot en sådan

anordning, som förslaget afser, dels, till följd af flere i en senare tid

inträffade förändringar, förlorat sin betydelse, dels icke synas vara af

beskaffenhet att förringa vigten af de omständigheter, hvilka tala för

genomförande äfven inom vårt land af en reform, som redan blifvit vid
Bih.

till Riksd. Frat. 1880. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 11 Haft. 4

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 49.

tagen inom de fleste andra länder med mera utbildadt kommunikationsväsen,

får Riksdagen härmed i underdånighet anhålla om utarbetande

och framläggande för näst sammanträdande Riksdag af ett sådant på

post- och telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse grundad!,

organisationsförslag, som i Riksdagens skrifvelse den 10 Maj 1871

omförmäles.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 12 Maj 1880.

Stockholm, Ivar Hneggströms Boktryckeri, 1880.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.