Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition med förslag till förordning, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning utmätning af jernväg, så ock i fråga om förvaltning af jernväg under konkurs, samt till förordning om förändrad lydelse af 16 § i Förordningen den 16 Juni 1875 angående inteckning i fast egendom.
1880-05-13 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1880:54, Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition med förslag till förordning, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning utmätning af jernväg, så ock i fråga om förvaltning af jernväg under konkurs, samt till förordning om förändrad lydelse af 16 § i Förordningen den 16 Juni 1875 angående inteckning i fast egendom.
Dokumentets text
6
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54.
N:o 54.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 Maj 1880
— — — — Andra Kammaren den 13 — —
Riksdagens underdåniga skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts
nådiga proposition med förslag till förordning, innefattande
särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning
utmätning af jernväg, så ock i fråga om förvaltning af
jernväg under konkurs, samt till förordning om förändrad
lydelse af 16 § i Förordningen den 16 Juni 1875 angående
inteckning i fast egendom.
(Lag-Utskottets utlåtande N:o 44).
S. A. K.
I nådig proposition af den 8 sistlidne Mars har Eders Kongl. Maj:t
eldigt 87 § Regeringsformen till Riksdagens antagande framlagt förslag till
1) Förordning, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart,
inteckning och utmätning af jernväg, så ock i fråga om förvaltning af
jernväg under konkurs; och
2) Förordning om förändrad lydelse af 16 § i Förordningen den 16
Juni 1875 angående inteckning i fast egendom.
Vid behandling af denna nådiga proposition har Riksdagen, som ansett,
att nya förhållanden kräfva nya former och icke kunna, utan men
7
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54.
i fråga om användbarheten, intvingas i de gamla, i hufvudsak godkänt
Eders Ivongl. Maj:ts förslag. Detta har det företräde framför det vid
förra Riksdagen framlagda, af enskilda motionärer nu upptagna forsla^
att icke såsom det senare utgöra en fristående lagstiftning i hithörande
frågor, utan såsom en supplementarlag ansluta sig till de angående lagfart,
inteckning, utmätning och konkurs i allmänhet gällande stadganden
och synes Riksdagen jemväl hafva fördelen af enkelhet och lättad praktisk
användbarhet.
I ett vigtigt afseende har Riksdagen dock ansett sig böra afvika från
Eders Ivongl. Maj:ts proposition. Det är redan vid lagförslagets föredragning
inför Eders Kongl. Maj:t inom Statsrådet erinradt: att äfven de som
strängast påyrkat blifvande jernvägsanläggares skyldighet att fullständigt
styrka sin åtkomst till den jord, de önskade för jernvägen använda, dock
medgifvit, att tillfälle borde beredas redan bestående jernvägsbolag att
få sina jernvägar lagfarna utan hinder deraf, att de icke fullgjort de för
vinnande af lagfart i allmänhet stadgade vilkor; att vid jernvägars anläggande
i allmänhet tillräcklig uppmärksamhet ej egnats åt vigten af att,
kunna framvisa fullständig åtkomst till den för jernvägen upplåtna mark,
utan att man nöjt sig än med en på kommunalstämma träffad öfverenskommelse,
att mark till jernvägen skulle inom kommunen kostnadsfritt
upplatas, än med en dylik utfästelse af jordegare i sammanhang med
teckning af aktier i jernvägsföretaget, och att, der köp skett, köpebref i
laga ^ordning icke alltid utfärdats; att, sedan de fastigheter, från hvilka
upplåtelserna skett, i manga fall ombytt egare, det för jernväfse faren
numera blefve svart, ofta omöjligt, att bevisa sin eganderätt; samt att,
då lagförslaget icke för dessa jernvägar medgifvit något undantag från
de vanliga lagfartsvilkoren, det för jernvägsegaren knappast återstode
annan utväg än att söka genom expropriation förvärfva oomtvistlig rätt
till den mark, han redan egde, och hvartill ingen kunde antagas° vilja
göra honom rätten stridig.
Med erkännande af dessa anmärkningars rigtighet, har Riksdao-en, beträffande
jernvägsaktiebolag, hvars bana blifvit öppnad för allmän trafik
förr än den nya författningen skulle träda i kraft, funnit att, der bolaget
till Rätten ingifver de handlingar, som enligt 4 § 1 mom. i Riksdagens
förslag i allmänhet skola, da lagfart a jernväg första gången sökes, till
lagfartsdomstolen ingifvas, Rätten må utan hinder deraf, att fullständiga
fångeshandlingar å den till jernvägen hörande mark icke blifvit af bolaget
företedda, ändock bevilja lagfarten — sålunda utan att härvid skulle
8 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54.
erfordras, såsom enligt 4 § 2 mom. vid lagfart första gången å annan
jernväg, att sökanden styrker, att med afseende å den mark, för hvilken
fullständiga åtkomsthandlingar saknas, underrätten i den ort, der marken
ligger, utfärdat expropriationsstämning och att borgen för expropriation ssumman
blifvit stäld.
Det förefinnes, enligt Riksdagens tanke, uti nu ifrågavarande afseende
en stor skilnad mellan redan fullbordade och blifvande jernvägar. De
förra hafva vid åtgärderna för anläggningen icke haft förordningen och
dess stadganden att ställa sig till efterrättelse, och, enligt hvad kändt är,
hafva de former, hvarunder redan anlagda jernvägar förvärfvat sin mark,
icke alltid eller oftast varit de mest betryggande. I allmänhet kan väl
antagas, att liqvid för den använda marken egt rum; men om någon
gång mark blifvit tagen till jernvägsområdet utan egarens bifall, qvarstår
för honom i allt fall, enligt Riksdagens åsigt obestridlig rätt att påkalla
löseskillingens bestämmande efter de grunder, som expropriationsförfattningarne
innehålla. Han bör nemligen icke komma i sämre ställning än
den, som i de fall, då expropriationsförrättning företagits i öfverensstämmelse
med gällande föreskrifter, blifvit afhänd sin jord eller fått löseskillingen
till visst belopp utsatt utan att hafva i målet varit stämd, och
enligt 21 och 24 §§ i förordningen angående jords eller lägenhets afstående
för allmänt behof den 14 April 1866 är denne j or degar e berättigad
att vid uteblifven betalning för jorden få frågan om dess afstående och
vilkoren derför underkastad ny pröfning. Sjelfva marken kan i förevarande
fall jordegaren visserligen icke återvinna till följd af stadgandet i
2 § af förslaget, hvilket stadgandes befogenhet synes Riksdagen rätteligen
grundad derpå, att samma mark enligt den meddelade tillåtelsen till expropriation
och vederbörande embetsmyndighets fastställelse å den öfver
jernvägen upprättade karta måste anses ovilkorligen vara för jernvägen
behöflig; men om allenast den mot jorden svarande löseskilling utbekommes,
lärer jordegarens rätt väl vara behörigen tillgodosedd, och rättigheten
till ett slikt utbekommande anser Riksdagen kunna, oberoende af
ej mindre den lagfart, som af jernvägens egare må hafva under tiden
vunnits, än af de inteckningar, som i jernvägen beviljats, göras gällande
emot en hvar, som af denna jords inrymmande i jernvägsområdet vill
hemta gagn. Har jordegaren deremot frivilligt öfverlatit marken till
jernvägen, men försummat att vid markens afträdande skaffa sig ersättning
eller särskild säkerhet derför, torde, oegentligheten vara mindre, om
han bibehålies vid allenast vanlig föreningsrätt, för hvilken ytterligare
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54.
9
trygghet kan genom inteckning i jernvägen beredas, än om jernvägsbolaget
skulle sättas i nödvändighet att för erhållande af lagfart, der ersättning
för marken till exempel af ny jordegare yrkades, antingen betala
ersättning för marken andra gången eller betala ersättning för mark,
som till anläggningen en gång blifvit skänkt.
I sammanhang härmed har Riksdagen ansett föreskriften i Eders
Kongl. Maj:ts förslag derom, att, om jernvägsaktiebolag icke inom ett år
efter det förordningen trädt. i kraft fullgjorde hvad bolaget för lagfarts
•erhållande ålåge, bolaget skulle kunna på yrkande försättas i konkurstillstånd,
böra, såsom enligt Riksdagens tanke alldeles för strängt och
äfven i öfrigt olämpligt, utbytas mot bestämmelse om bolagets tillhållande
härtill vid vite, hvilket vite Riksdagen satt till minst 500 kronor.
I öfrigt har Eders Kongl. Maj:ts förslag gifvit anledning till endast
några få detaljanmärkningar.
I paragrafens andra stycke har Riksdagen gifvit en annan redaktion
i syfte att utmärka, det de lokomotiv, vagnar, inventarier och förråd,
hvilka skola anses såsom tillhörigheter till den fasta egendomen, skola vara
icke blott af jernvägsegaren för jernvägens drift anskaffade och under
hans värjo eller använda för trafik å annan i förbindelse med jernvägen
stående bana, utan äfven jernvägsegaren tillhöriga.
Uti 4 § 1 mom. 2 och B punkterna har Riksdagen meddelat något
afvikande och fullständigare bestämmelser om hvad som erfordras för
vinnande af lagfart å jernväg första gången, än hvad uti Eders Kongl.
Maj:ts proposition finnes upptaget.
Uti 17 och 19 §§ af Eders Kongl. Maj:ts förslag stadgas, att vid
förordnande af förvaltare för jernväg statens jernvägsstyrelses förslag skall
inhemtas. Riksdagen har funnit denna bestämmelse, mot hvilken äfven
anmärkning skett inom Statsrådet, icke vara för ändamålets vinnande behöflig.
Rubriken »Öfvergångsstadganden angående särskild inteckningsrätt
för hittills upptagna jernvägslån» har, då derunder af Riksdagen upptagits
äfven vissa föreskrifter om lagfart, utbytts mot allenast uttrycket
»ufvergångsstadganden», hvarjemte de olika momenten utbytts mot §§ och
föreskrift tillagts om kungörelse, då gjord inteckningsansökan för obligationer
förklaras hvilande eller då på grund af sådan ansökan inteckning
fastställes.
Eders Kongl. Maj:t har föreslagit, att förordningen skulle träda i
kraft från och med den 1 Juli 1880; men i anseende till den redan långt
framskridna tiden på året och då Eders Kongl. Maj:ts förslag icke kunBih.
till Riksd. Rrot. 1880. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 12 Häft.
10 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54.
nät oförändradt af Riksdagen antagas samt i följd häraf författningsförslaget
ytterligare skall underkastas granskning inom Högsta Domstolen,
har Riksdagen ansett tiden för förordningens trädande i kraft böra bestämmas
till den 1 Januari 1881, enär det torde vara af vigt, att de
redan bestående jernvägsaktiebolagen må erhålla fullt tillräckligt rådrum
att bereda sig på att inom rätt tid kunna begagna sig af de i öfvergångsstadgandena
meddelade bestämmelser.
För öfrigt hafva uti 1,2,9 och 14 §§ några obetydliga redaktionsjemkningar
vidtagits.
Då 16 § i förordningen den 16 Juni 1875 angående inteckning i fast
egendom i hit hörande delar endast innehåller, att jernväg eller annan
dermed jemförlig anläggning, hvartill marken till större eller mindre del
blifvit förvärfvad enligt gällande författningar om jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof, ej må med inteckning enligt denna lag belastas,
har Riksdagen ansett någon ändring i nämnda § icke erfordras.
På grund af det nu anförda har Riksdagen, som funnit sig icke
kunna bifalla Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition i oförändradt skick,
för sin del beslutat en
Förordning,
innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning
af jernväg, så ock i fråga om förvaltning af jernväg under konkurs af den
lydelse Bil. A. till denna underdåniga skrifvelse utvisar; hvilket Riksdagen
härigenom får hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla.
Skulle hvad Riksdagen sålunda beslutat vinna Eders Kongl. Maj:ts
godkännande, torde åtskilliga ändringar i gällande expeditionstaxa, äfvensom
beträffande auktionsprovision för exekutivt försåld fastighet blifva
erforderliga, hvarföre Riksdagen, för sådan händelse, får hos Eders Kongl.
Maj:t i underdånighet anhålla, det täcktes Eders Kongl. Maj:t ej mindre
vidtaga ändring i gällande författningar rörande expeditionslösen i syfte,
att dels skälig lösen blifver stadgad för de transsumt af lagfartsprotokoll
och utdrag af fastighetsbok, hvilka från de speciella jernvägsdomstolarne
skola afsändas till domstolarne i de orter, der de särskilda till jernvägen
använda jordområdena äro belägna, dels ock någon nedsättning sker i
lösen för de inteckningsbevis, som tecknas å jernvägsobligationer, än ock
låta någon jemkning vidtagas i gällande bestämmelser rörande provision
för auktion å exekutivt försåld fastighet, med afseende å dessa bestämmelsers
tillämpning i fråga om exekutiv auktion å jernväg.
Riksdagen framhärdar o. s. v.
Stockholm den 13 Maj 1880.
Riksdagens under cl. Skrifvelse, N:o 54.
11
Bil. A.
Förordning,
innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning
af jernväg, så ock i fråga om förvaltning af jernväg tender konkurs.
Jemte de angående lagfart, inteckning, utmätning och konkurs enligt
lag i allmänhet gällande stadganden, så vidt de ej strida mot hvad
här nedan förordnas, skola, beträffande jernväg, följande föreskrifter
lända till efterrättelse.
Allmänna stadganden.
1 §•
Med jernväg förstås i denna förordning sådan enskild jernväg, för
hvars anläggning Konungen medgifvit rätt till förvärfvande af erforderlig
mark enligt gällande författningar om jords eller lägenhets afstående för
allmänt behof, och hvilken, i följd af Konungens vid jernvägens anläggning
eller eljest meddelade beslut, är att såsom särskild jernväg anse.
Jernvägen i hela sin sträckning med dertill hörande mark samt verkstäder
och andra byggnader anses såsom en enda sammanhörande fast
egendom. Jernvägsegarens för jernvägens drift anskaffade, under hans
värjo varande eller för traiik å annan i förbindelse med jernvägen stående
bana använda lokomotiv, vagnar, inventarier och förråd anses såsom tillhörigheter
till den fasta egendomen.
2 §.
Ej må utan Konungens tillstånd jernväg delas eller något af den
mark, som efter hvad i 1 § sägs, till jernväg hör, derifrån afsöndras.
Ej heller må den, som förmenar sig hafva egande-, pant- eller
nyttjanderätt till någon del af den mark, som till jernväg hör, göra
12
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54.
sådan rätt gällande annorlunda än såsom anspråk på lösen eller ersättning
enligt Förordningen den 14 April 1866 angående jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof.
Om lagfart.
3 §.
Ärenden angående lagfart af jernväg upptagas och pröfvas af Stockholms
Rådstufvurätt, då jernvägen till större delen af sin sträckning
ligger inom domsagor under Svea Hofrätt, af Rådstufvurätten i Jönköping,
då jernvägen till större delen ligger inom domsagor under Göta
Hofrätt, och af Rådstufvurätten i Christianstad, då jernvägen till större
delen ligger inom domsagor under Hofrätten öfver Skåne och Blekinge.
Hafva, sedan jernväg blifvit vid någon af förenämnda Rådstufvurätter
lagfaren, förändrade förhållanden inträdt, lyder jernvägen ändock
fortfarande under den Rådstufvurätt, der lagfarten skedde.
4 §•
1 mom. När lagfart å jernväg första gången sökes, ingifve sökanden
till lagfartsdoinstolen:
1. sådant af Konungen meddeladt beslut angående jernvägen, hvarom
i 1 § förmäles,
2. karta öfver jernvägens område till alla dess delar, jemte intyg
af Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, att det område, som
å kartan utmärkes såsom hörande till jernvägen, blifvit i öfverensstämmelse
med det eller de Konungens beslut, hvarom ofvan förmäles, till
jernvägen utlagdt, samt
3. särskilda af vederbörligen förordnad landtmätare med ledning af
nämnda karta samt tillgängliga skifteskartor eller vid sammanträde med
vederbörande jordegare, der sådant nödigt linnes, å marken utrönta förhållanden
upprättade specialkartor med beskrifningar, utvisande, från
hvilka hemman, lägenheter eller tomter den till jernvägen använda mark
är tagen och inom hvilka underrätters domsomräde den är belägen.
Fullgör ej sökanden hvad sålunda föreskrifvet är, varde ansökningen
genast afslagen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Riksdagens under cl. Skrifvelse, N:o 54.
lo
2 mom. Gitter ej sökanden förete fullständiga fångeshandlingar å
all den till jernvägen hörande mark, men styrker han, att med afseende
å den mark, för hvilken sådana handlingar saknas, underrätten i den
ort, der marken ligger, utfärdat sådan stämning, som i 2 § af Förordningen
den 14 April 1866 sägs, och att borgen blifvit enligt 24 § af
samma Förordning stäld, då må den omständigheten, att sökanden éj företett
fullständiga fångeshandlingar, ej vidare utgöra hinder för lagfartens
beviljande.
3 mom. Sedan lagfart å jernväg blifvit beviljad, åligge det rätten,
som beviljat lagfarten, att genom transsumt af protokollet sådant genast
tillkännagifva för en hvar underrätt, inom hvilkens domsområde någon
till jernvägen hörande mark är belägen, och varde i dessa underrätters
lagfartsprotokoll samt lagfarts- och lagfartsböcker anteckning
derom gjord. Efter det sådan anteckning skett, må ansökning om lagfart
å deri mark, som anteckningen afser, ej vidare vid domstol i orten
upptagas.
5 §.
Lagfart skall på en gång meddelas å hela jernvägen; dock att, om
för utvidgning eller omläggning af jernväg, å hvilken lagfart redan är
beviljad, mark utöfver det ursprungliga jernvägsområdet förvärfvas, lagfart
derå ekall ske, med iakttagande i tillämpliga delar af hvad ofvan
är sagdt, och anses sedan den mark vara med jernvägen förenad.
6 §•
Hvad i 2 och 3 §§ af Förordningen den 16 Juni 1875 är stadgadt
angående skyldighet att inom viss tid söka lagfart å fång till fast egendom,
ege ej tillämpning i fråga om lagfart å jernväg. Sedan lagfart å
jernväg i dess helhet blifvit beviljad, upphöre ock den af nämnda paragrafer
eljest följande skyldighet att inom viss tid vid domstol i orten
söka lagfart å den till jernvägens anläggning förvärfvadc och dertill
använda mark.
I den händelse, som i 12 § af nyssnämnda förordning omförmäles,
vare, i fråga om mark som blifvit till jernväg använd, vid jernvägens
lagfartsdomstol gjord ansökan om lagfart å hela jernvägen utan verkan
emot den, som vid domstol i orten sökt lagfart å den ifrågavarande
marken.
14 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54.
7 §•
Afträdes i den ordning, som om jords eller lägenhets afstående för
allmänt behof är stadgad, någon del af den mark, som till jernväg hör,
eller har eljest med Konungens tillstånd någon mark blifvit från jernväg
afsöndrad, då skall, sedan lagfart å den afsöndrade marken blifvit beviljad,
rätten, som beviljat lagfarten, genom utdrag af protokollet sådant
genast tillkännagifva för den Rådstufvurätt under hvilken den
jernväg lyder, dit marken förut hört. Denne rätt göre anteckning
derom i lagfartsprotokollet och lastighetsboken, och anses sedan marken
vara från jernvägen skild.
Om inteckning.
8 §.
Ärenden angående inteckning i jernväg upptagas och pröfvas af den
Rådstufvurätt, som, på sätt i 8 § sägs, är behörig att handlägga ärenden
angående lagfart å jernvägen.
9 §.
Har, innan sådan anteckning skett, som i 4 § 3 mom. sägs, inteckning
vid underrätten i orten beviljats i mark, som till jernvägen hör,
då skall, till säkerhet för den rätt till ersättning, som enligt 2 § tillkommer
inteckningshafvare, inteckningen gälla i jernvägen med förmånsrätt
från den dag, inteckningen söktes; dock att om företräde till betalning
för ogulden köpeskilling gäller hvad i 11 kap. 2 § Jordabalken sägs. Är,
då sagda anteckning sker, ansökan om inteckning i den mark, som anteckningen
angår, på pröfning beroende, fortfare samme rätt dermed, och
gälle om inteckningen, der den beviljas, hvad ofvan sagdt är.
Inteckning, hvarom i denna paragraf sägs, skall på sätt i allmänhet
stadgadt är, förnyas vid den rätt, som inteckningen beviljat.
10 §.
Vid ansökan om inteckning i jernväg skall jernvägens egare, sjelf
eller genom laga ombud, till rätten ingifva i hufvudskrift den förbindelse,
hvarå fordran grundas, eller, der inteckning sökes till säkerhet
15
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54.
för lån, som upptages mot tryckta eller graverade obligationer, de till
lånet hörande obligationerna. Äro alla obligationerna eller flera af dem
af lika lydelse eller skilja de sig endast i afseende å littera eller nummer,
skall allenast en obligation af hvarje slag i protokollet fullständigt
afskrifvas, men antalet obligationer af hvarje slag i protokollet noggrant
angifvas; dock skola äfven i detta fall samtliga obligationerna förses
med sådant bevis, som i 17 § af Förordningen den 16 Juni 1875 angående
inteckning i fast egendom, föreskrifves.
11 §•
Jernväg må endast i sin helhet intecknas.
Ej må flera jernvägar intecknas för samma fordran, med mindre
dervid bestämmes, för huru stor del af fordringen hvarje jernväg häftar;
ej heller må från intecknad jernväg någon mark afsöndras, der ej visas,
att den afsöndrade delen är från inteckning fri.
12 §.
Har, pa sätt i 5 § sägs, mark blifvit, med jernväg förenad, häfte
den mark, lika med jernvägen i öfrigt, för inteckning som i iernvägen
är faststäld.
13 §.
Inteckning, som till säkerhet för tryckta eller graverade obligationer
blifvit faststäld i jernväg, gälle fortfarande utan förnyelse, ändå att
den fordran, hvarför inteckningen meddelats, ej blifvit så bevakad, som
i 1 § af Förordningen den 4 Mars 1862 om tioårig preskription och om
årsstämning sägs.
O O
14 §.
Söker jernväg^ egare, att inteckning, som blifvit i jernvägen faststäld
till säkerhet för lan upptaget mot tryckta eller graverade obligationer,
må dödas, och kan han ej förete alla obligationerna, men visar, att de
felande obligationerna, när inteckningen meddelades, voro af den lydelse,
att, vid den tid, da inteckningens dödande begäres, all betalningsrätt för
dem förfallit, må den omständigheten, att han ej företett alla obligationerna,
ej utgöra hinder för inteckningens dödande.
16
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54.
Öm utmätning.
15 §.
Utmätningsman i den ort, der jernvägens egare bör inför domstol
svara i tvistemål, som angå gäld i allmänhet, vare behörig att verkställa
utmätning af jernväg.
16 §.
Jernväg må ej delvis utmätas. Ej heller må någon sådan jernvägens
tillhörighet, som i 1 § omförmäles, särskildt utmätas. Utmätes
jernvägen, skola ock dess berörda tillhörigheter i mät tagas.
17 §.
Utmätes jernväg, som begagnas för allmän trafik, skall, efter derom
enligt 85 § Utsökningslagen erhållen anmälan, äfvensom i det fall att
öfverexekutor omedelbart förordnat om jernvägens försäljning, öfverexekutor,
ehvad borgenär gör yrkande, som i 80 och 81 §§ samma lag omförmäles,
eller icke, genast förordna en eller, der så nödigt anses, flere
erfarne och sakkunnige män, att i egenskap af sådane sysslomän, som i
nyssnämnda §§ afses, jernvägen omhändertaga och förvalta samt om trafikens
uppehållande i det omfång, som förut varit vanligt eller eljest finnes
lämpligt, besörja, intilldess jernvägen blifvit i laglig ordning såld
eller utmätningen eljest afslutats.
Kostnad, som för trafikens uppehållande enligt hvad nu är sagdt
åtgår och ej af inflytande inkomster betäckes, gäldes såsom i 164 § Ut
sökningslagen
sägs.
O O C
18 §.
Auktion å utmätt jernväg skall förrättas af öfverexekutor samt hållas
å den ort, der han har sitt säte; och gånge dervid jernvägen med
allt hvad enligt 1 § dertill hör i ett utrop.
Om förvaltning under konkurs.
19 §.
Varder jernväg, som begagnas för allmän trafik, till konkurs afträdd,
skall rätten eller domaren genast förordna en eller, der så nödigt anses,
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54.
17
flere erfarne och sakkunnige män, att såsom förvaltare taga jernvägen
om händer och intilldess å inställelsedagen i konkursen syssloman blifvit
valde, besörja trafikens uppehållande i det omfång, som förut varit
vanligt eller eljest pröfvas lämpligt och med borgenärernes fördel mest
förenligt.
Förvaltare må af konkursdomaren entledigas, om skäl dertill äro,
och annan förvaltare i ofvan stadgad ordning tillsättas.
Förvaltningen åligger att afgifva redovisning till konkursboets syssloman.
Vilja borgenärerne eller gäldenären den redovisning klandra, göre
det genom stämning inom natt och år, sedan redovisningen afgafs.
Beloppet af den förvaltare tillkommande godtgörelse bestämmes, der
stridighet derom uppstår, af konkursdomaren enligt de grunder, som för
motsvarande eller jemförlig befattning vid statens jernvägar tillämpas.
Kostnad, som åtgår till jernvägens drift och förvaltning, skall utgå
af jernvägens afkastning och köpeskilling i öfverensstämmelse med 67 §
Konkurslagen.
20 §.
Den tillåtelse, att i visst fall före inställelsedagen sälja till konkursbo
hörande fast egendom, som följer af stadgandena i 13 och 47 §§
Konkurslagen, gälle ej i fråga om jernväg, som blifvit till konkurs afträdd.
Anses försäljning af jernvägen ej kunna utan förlust för borgenärerne
ske så skyndsamt, som i Konkurslagen för fast egendoms afyttrande
i allmänhet är bestämdt, och vill borgenär förty yrka uppskof med
försäljningen, göre det skriftligen senast å inställelsedagen i konkursen,
och varde yrkandet då af ordföranden föredraget för borgenärerne. Med
pröfningen af sådant yrkande skall anstå till det i 71 § Konkurslagen
omförmälda förhör inför rättens ombudsman; tarfvas ej sådant förhör, utsätte
ordföranden och kungöre å inställelsedagen för parterne viss tid och
ort att inför ombudsmannen sammankomma för att beslut i anledning af
uppskofsyrkandet fatta,o och varde emellertid åtgärderna för jernvägens
försäljning instälda. A den dag, då uppskofsyrkandet sålunda pröfvas
bör, skola borgenärerne besluta, om och på huru lång tid uppskof med
jernvägens försäljning skall ega rum, hvilken tid dock ej må sättas längre,
än fem år från beslutets dag, äfvensom, der så anses nödigt, bestämma
de vilkor, hvarpå jernvägen må äfven före den beslutade uppskofstidens
förlopp af boets syssloman afyttras. Vid omröstning härom gälle såsom
beslut den mening, hvarom, bland närvarande borgenärer, de sig förena,
Bill. till Eiksd, Prof. 1880. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 12 Raft. 3
18
Riksdagens underd. Skrifvelse, N''-o 54.
hvilkas fordringar sammanräknade utgöra största beloppet, så framt desse
borgenärer derjemte utgöra minst en fjerdedel af de röstande. Kan beslut
på sådant sätt ej åstadkommas, vare frågan förfallen. Efter den genom
borgenärernes beslut bestämda tidens utgång må vidare uppskof med
jernvägens försäljning ej ega rum.
21 §•
Har uppskof med jernvägs försäljning blifvit beslutet, på sätt i 20
§ sägs, och varder, i brist på/ medel eller af annan orsak, jernvägens eller
dess tillhörigheters behöriga underhåll åsidosatt eller trafiken ej vederbörligen
vidmakthållen, må, på talan af statens jernvägsstyrelse, som i nämnda
hänseenden eger utöfva tillsyn öfver jernvägens förvaltning, konkursdomaren
förordna, att jernvägen, utan hinder af uppskofsbeslutet, skall säljas, på
sätt i 51 § Konkurslagen är stadgadt.
22 §.
Den behållna inkomst, som jernvägen, efter afdrag för underhålls-,
förvaltnings- och annan kostnad, under konkursen årligen gifver, skall
efter de grunder, som för utdelning i konkurs äro i allmänhet stadgade,
årligen utdelas.
Öfvergångsstadganden.
28 §.
Söker jernvägsaktiebolag lagfart å bolaget tillhörig jernväg, som är
öppnad för allmän trafik innan denna förordning trädt i kraft, varde, der
bolaget fullgjort hvad i 4 § 1 mom. föreskrifves, lagfart å jernvägen beviljad
utan hinder deraf, att fullständiga fångeshandlingar å den till jernvägen
hörande mark icke blifvit af bolaget företedda.
Kungörelse om lagfarten skall genom rättens försorg ofördröjligen i
allmänna tidningarne tre gånger införas.
24 §.
Har någon hos jernvägsaktiebolag fordran, som tillkommit förr än
denna förordning trädt i kraft, må inteckning i bolagets jernväg derför
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54.
19
sökas, ändå att gäldenären det ej medgifvit och fastän lagfart å jernvägen
ej sökts. Sådan inteckningsansökan må dock ej upptagas, der den göres
senare än sex månader efter det denna förordning trädt i kraft.
Finner rätten efter bolagets hörande fordran vara sådan, att inteckning
må beviljas, men har lagfart å jernvägen ännu ej meddelats, hvile
inteckningsansökningen i afbidan på lagfarten. Varder, sedan lagfart beviljats,
inteckningsansökningen fullföljd inom den tid, som föreskrifves i
10 § af Förordningen den 16 Juni 1875 angående inteckning i fast egendom,
må den omständigheten, att, sedan denna förordning trädt i kraft,
jernvägen till annan egare öfverlåtits eller blifvit utmätt eller gäldenären
kommit i konkurstillstånd, ej utgöra hinder för inteckningens fastställande,
och gälle den med förmånsrätt framför de fordringar, som tillkommit
efter det denna förordning trädt i kraft, ändå att inteckning för dem vore
sökt tidigare, än inteckningsansökningen för den äldre fordringen gjordes.
Hafva flere borgenärer för fordringar, som tillkommit, innan denna
förordning trädt i kraft, derefter sökt inteckning i jernvägen å olika tider
inom ofvan stadgade tid af sex månader, hafve sig emellan lika rätt på
grund af inteckningen, dock utan rubbning i det inbördes förhållande
emellan fordringsegarne, som till följd af gjorda aftal eller förbehåll
eljest lagligen må ega rum.
25 §.
Inteckning till säkerhet för lån, upptaget af jernvägsaktiebolag mot
tryckta eller graverade obligationer, skall anses vara sökt, då innehafvare
af en af obligationerna enligt 24 § söker inteckning för sin fordran.
Fullföljes hvilande inteckningsansökan af innehafvare utaf en obligation,
gälle sådant för hela det lån, hvartill obligationen hör. I dessa fall vare
en hvar bland obligationsinnehafvarne berättigad att, när han derom sig
anmäler, få sin obligation försedd med rättens bevis om inteckningsansökningen,
så ock om inteckningen, der den beviljas.
Har ansökan om inteckning till säkerhet för lån, upptaget emot
tryckta eller graverade obligationer, förklarats hvilande, läte rätten kungörelse
derom ofördröjligen införas i allmänna tidningarne tre gånger. Lag
samma vare, då inteckning till säkerhet för sådant lån blifvit faststäld.
26 §.
Söker ej jernvägsaktiebolag lagfart å sin jernväg inom ett år från
det denna förordning trädt i kraft, eller fullgör bolaget ej dervid hvad
20 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54.
enligt 23 § för lagfartens vinnande bolaget åligger, ege rätten, på framställning
af fordringsegare, som sökt inteckning och fått inteckningsansökningen
förklarad hvilande på sätt i 24 § sägs, att genom vite, minst fem
hundra kronor, tillhålla bolagets styrelse att fullgöra hvad på den beror
för lagfarts vinnande.
27 §.
Med jernvägsaktiebolag förstås i dessa öfvergångsstadganden sådant
aktiebolag, som bildats i ändamål att anlägga eller eljest förvärfva och
trafikera jernväg, och hvars bolagsordning Konungen faststält.
Denna förordning skall träda i kraft den 1 Januari 1881.
STOCKHOLM, CKNTR AL-TRYCKERIET, 1880.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.