Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition med förslag till förordning, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning utmätning af jernväg, så ock i fråga om förvaltning af jernväg under konkurs, samt till förordning om förändrad lydelse af 16 § i Förordningen den 16 Juni 1875 angående inteckning i fast egendom.

1880-05-13 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1880:54, Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition med förslag till förordning, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning utmätning af jernväg, så ock i fråga om förvaltning af jernväg under konkurs, samt till förordning om förändrad lydelse af 16 § i Förordningen den 16 Juni 1875 angående inteckning i fast egendom.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54.

N:o 54.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 Maj 1880

— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens underdåniga skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts

nådiga proposition med förslag till förordning, innefattande

särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning

utmätning af jernväg, så ock i fråga om förvaltning af

jernväg under konkurs, samt till förordning om förändrad

lydelse af 16 § i Förordningen den 16 Juni 1875 angående

inteckning i fast egendom.

(Lag-Utskottets utlåtande N:o 44).

S. A. K.

I nådig proposition af den 8 sistlidne Mars har Eders Kongl. Maj:t

eldigt 87 § Regeringsformen till Riksdagens antagande framlagt förslag till

1) Förordning, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart,

inteckning och utmätning af jernväg, så ock i fråga om förvaltning af

jernväg under konkurs; och

2) Förordning om förändrad lydelse af 16 § i Förordningen den 16

Juni 1875 angående inteckning i fast egendom.

Vid behandling af denna nådiga proposition har Riksdagen, som ansett,

att nya förhållanden kräfva nya former och icke kunna, utan men

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54.

i fråga om användbarheten, intvingas i de gamla, i hufvudsak godkänt

Eders Ivongl. Maj:ts förslag. Detta har det företräde framför det vid

förra Riksdagen framlagda, af enskilda motionärer nu upptagna forsla^

att icke såsom det senare utgöra en fristående lagstiftning i hithörande

frågor, utan såsom en supplementarlag ansluta sig till de angående lagfart,

inteckning, utmätning och konkurs i allmänhet gällande stadganden

och synes Riksdagen jemväl hafva fördelen af enkelhet och lättad praktisk

användbarhet.

I ett vigtigt afseende har Riksdagen dock ansett sig böra afvika från

Eders Ivongl. Maj:ts proposition. Det är redan vid lagförslagets föredragning

inför Eders Kongl. Maj:t inom Statsrådet erinradt: att äfven de som

strängast påyrkat blifvande jernvägsanläggares skyldighet att fullständigt

styrka sin åtkomst till den jord, de önskade för jernvägen använda, dock

medgifvit, att tillfälle borde beredas redan bestående jernvägsbolag att

få sina jernvägar lagfarna utan hinder deraf, att de icke fullgjort de för

vinnande af lagfart i allmänhet stadgade vilkor; att vid jernvägars anläggande

i allmänhet tillräcklig uppmärksamhet ej egnats åt vigten af att,

kunna framvisa fullständig åtkomst till den för jernvägen upplåtna mark,

utan att man nöjt sig än med en på kommunalstämma träffad öfverenskommelse,

att mark till jernvägen skulle inom kommunen kostnadsfritt

upplatas, än med en dylik utfästelse af jordegare i sammanhang med

teckning af aktier i jernvägsföretaget, och att, der köp skett, köpebref i

laga ^ordning icke alltid utfärdats; att, sedan de fastigheter, från hvilka

upplåtelserna skett, i manga fall ombytt egare, det för jernväfse faren

numera blefve svart, ofta omöjligt, att bevisa sin eganderätt; samt att,

då lagförslaget icke för dessa jernvägar medgifvit något undantag från

de vanliga lagfartsvilkoren, det för jernvägsegaren knappast återstode

annan utväg än att söka genom expropriation förvärfva oomtvistlig rätt

till den mark, han redan egde, och hvartill ingen kunde antagas° vilja

göra honom rätten stridig.

Med erkännande af dessa anmärkningars rigtighet, har Riksdao-en, beträffande

jernvägsaktiebolag, hvars bana blifvit öppnad för allmän trafik

förr än den nya författningen skulle träda i kraft, funnit att, der bolaget

till Rätten ingifver de handlingar, som enligt 4 § 1 mom. i Riksdagens

förslag i allmänhet skola, da lagfart a jernväg första gången sökes, till

lagfartsdomstolen ingifvas, Rätten må utan hinder deraf, att fullständiga

fångeshandlingar å den till jernvägen hörande mark icke blifvit af bolaget

företedda, ändock bevilja lagfarten — sålunda utan att härvid skulle

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54.

erfordras, såsom enligt 4 § 2 mom. vid lagfart första gången å annan

jernväg, att sökanden styrker, att med afseende å den mark, för hvilken

fullständiga åtkomsthandlingar saknas, underrätten i den ort, der marken

ligger, utfärdat expropriationsstämning och att borgen för expropriation ssumman

blifvit stäld.

Det förefinnes, enligt Riksdagens tanke, uti nu ifrågavarande afseende

en stor skilnad mellan redan fullbordade och blifvande jernvägar. De

förra hafva vid åtgärderna för anläggningen icke haft förordningen och

dess stadganden att ställa sig till efterrättelse, och, enligt hvad kändt är,

hafva de former, hvarunder redan anlagda jernvägar förvärfvat sin mark,

icke alltid eller oftast varit de mest betryggande. I allmänhet kan väl

antagas, att liqvid för den använda marken egt rum; men om någon

gång mark blifvit tagen till jernvägsområdet utan egarens bifall, qvarstår

för honom i allt fall, enligt Riksdagens åsigt obestridlig rätt att påkalla

löseskillingens bestämmande efter de grunder, som expropriationsförfattningarne

innehålla. Han bör nemligen icke komma i sämre ställning än

den, som i de fall, då expropriationsförrättning företagits i öfverensstämmelse

med gällande föreskrifter, blifvit afhänd sin jord eller fått löseskillingen

till visst belopp utsatt utan att hafva i målet varit stämd, och

enligt 21 och 24 §§ i förordningen angående jords eller lägenhets afstående

för allmänt behof den 14 April 1866 är denne j or degar e berättigad

att vid uteblifven betalning för jorden få frågan om dess afstående och

vilkoren derför underkastad ny pröfning. Sjelfva marken kan i förevarande

fall jordegaren visserligen icke återvinna till följd af stadgandet i

2 § af förslaget, hvilket stadgandes befogenhet synes Riksdagen rätteligen

grundad derpå, att samma mark enligt den meddelade tillåtelsen till expropriation

och vederbörande embetsmyndighets fastställelse å den öfver

jernvägen upprättade karta måste anses ovilkorligen vara för jernvägen

behöflig; men om allenast den mot jorden svarande löseskilling utbekommes,

lärer jordegarens rätt väl vara behörigen tillgodosedd, och rättigheten

till ett slikt utbekommande anser Riksdagen kunna, oberoende af

ej mindre den lagfart, som af jernvägens egare må hafva under tiden

vunnits, än af de inteckningar, som i jernvägen beviljats, göras gällande

emot en hvar, som af denna jords inrymmande i jernvägsområdet vill

hemta gagn. Har jordegaren deremot frivilligt öfverlatit marken till

jernvägen, men försummat att vid markens afträdande skaffa sig ersättning

eller särskild säkerhet derför, torde, oegentligheten vara mindre, om

han bibehålies vid allenast vanlig föreningsrätt, för hvilken ytterligare

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54.

9

trygghet kan genom inteckning i jernvägen beredas, än om jernvägsbolaget

skulle sättas i nödvändighet att för erhållande af lagfart, der ersättning

för marken till exempel af ny jordegare yrkades, antingen betala

ersättning för marken andra gången eller betala ersättning för mark,

som till anläggningen en gång blifvit skänkt.

I sammanhang härmed har Riksdagen ansett föreskriften i Eders

Kongl. Maj:ts förslag derom, att, om jernvägsaktiebolag icke inom ett år

efter det förordningen trädt. i kraft fullgjorde hvad bolaget för lagfarts

•erhållande ålåge, bolaget skulle kunna på yrkande försättas i konkurstillstånd,

böra, såsom enligt Riksdagens tanke alldeles för strängt och

äfven i öfrigt olämpligt, utbytas mot bestämmelse om bolagets tillhållande

härtill vid vite, hvilket vite Riksdagen satt till minst 500 kronor.

I öfrigt har Eders Kongl. Maj:ts förslag gifvit anledning till endast

några få detaljanmärkningar.

I paragrafens andra stycke har Riksdagen gifvit en annan redaktion

i syfte att utmärka, det de lokomotiv, vagnar, inventarier och förråd,

hvilka skola anses såsom tillhörigheter till den fasta egendomen, skola vara

icke blott af jernvägsegaren för jernvägens drift anskaffade och under

hans värjo eller använda för trafik å annan i förbindelse med jernvägen

stående bana, utan äfven jernvägsegaren tillhöriga.

Uti 4 § 1 mom. 2 och B punkterna har Riksdagen meddelat något

afvikande och fullständigare bestämmelser om hvad som erfordras för

vinnande af lagfart å jernväg första gången, än hvad uti Eders Kongl.

Maj:ts proposition finnes upptaget.

Uti 17 och 19 §§ af Eders Kongl. Maj:ts förslag stadgas, att vid

förordnande af förvaltare för jernväg statens jernvägsstyrelses förslag skall

inhemtas. Riksdagen har funnit denna bestämmelse, mot hvilken äfven

anmärkning skett inom Statsrådet, icke vara för ändamålets vinnande behöflig.

Rubriken »Öfvergångsstadganden angående särskild inteckningsrätt

för hittills upptagna jernvägslån» har, då derunder af Riksdagen upptagits

äfven vissa föreskrifter om lagfart, utbytts mot allenast uttrycket

»ufvergångsstadganden», hvarjemte de olika momenten utbytts mot §§ och

föreskrift tillagts om kungörelse, då gjord inteckningsansökan för obligationer

förklaras hvilande eller då på grund af sådan ansökan inteckning

fastställes.

Eders Kongl. Maj:t har föreslagit, att förordningen skulle träda i

kraft från och med den 1 Juli 1880; men i anseende till den redan långt

framskridna tiden på året och då Eders Kongl. Maj:ts förslag icke kunBih.

till Riksd. Rrot. 1880. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 12 Häft.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54.

nät oförändradt af Riksdagen antagas samt i följd häraf författningsförslaget

ytterligare skall underkastas granskning inom Högsta Domstolen,

har Riksdagen ansett tiden för förordningens trädande i kraft böra bestämmas

till den 1 Januari 1881, enär det torde vara af vigt, att de

redan bestående jernvägsaktiebolagen må erhålla fullt tillräckligt rådrum

att bereda sig på att inom rätt tid kunna begagna sig af de i öfvergångsstadgandena

meddelade bestämmelser.

För öfrigt hafva uti 1,2,9 och 14 §§ några obetydliga redaktionsjemkningar

vidtagits.

Då 16 § i förordningen den 16 Juni 1875 angående inteckning i fast

egendom i hit hörande delar endast innehåller, att jernväg eller annan

dermed jemförlig anläggning, hvartill marken till större eller mindre del

blifvit förvärfvad enligt gällande författningar om jords eller lägenhets

afstående för allmänt behof, ej må med inteckning enligt denna lag belastas,

har Riksdagen ansett någon ändring i nämnda § icke erfordras.

På grund af det nu anförda har Riksdagen, som funnit sig icke

kunna bifalla Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition i oförändradt skick,

för sin del beslutat en

Förordning,

innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning

af jernväg, så ock i fråga om förvaltning af jernväg under konkurs af den

lydelse Bil. A. till denna underdåniga skrifvelse utvisar; hvilket Riksdagen

härigenom får hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla.

Skulle hvad Riksdagen sålunda beslutat vinna Eders Kongl. Maj:ts

godkännande, torde åtskilliga ändringar i gällande expeditionstaxa, äfvensom

beträffande auktionsprovision för exekutivt försåld fastighet blifva

erforderliga, hvarföre Riksdagen, för sådan händelse, får hos Eders Kongl.

Maj:t i underdånighet anhålla, det täcktes Eders Kongl. Maj:t ej mindre

vidtaga ändring i gällande författningar rörande expeditionslösen i syfte,

att dels skälig lösen blifver stadgad för de transsumt af lagfartsprotokoll

och utdrag af fastighetsbok, hvilka från de speciella jernvägsdomstolarne

skola afsändas till domstolarne i de orter, der de särskilda till jernvägen

använda jordområdena äro belägna, dels ock någon nedsättning sker i

lösen för de inteckningsbevis, som tecknas å jernvägsobligationer, än ock

låta någon jemkning vidtagas i gällande bestämmelser rörande provision

för auktion å exekutivt försåld fastighet, med afseende å dessa bestämmelsers

tillämpning i fråga om exekutiv auktion å jernväg.

Riksdagen framhärdar o. s. v.

Stockholm den 13 Maj 1880.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens under cl. Skrifvelse, N:o 54.

11

Bil. A.

Förordning,

innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning

af jernväg, så ock i fråga om förvaltning af jernväg tender konkurs.

Jemte de angående lagfart, inteckning, utmätning och konkurs enligt

lag i allmänhet gällande stadganden, så vidt de ej strida mot hvad

här nedan förordnas, skola, beträffande jernväg, följande föreskrifter

lända till efterrättelse.

Allmänna stadganden.

1 §•

Med jernväg förstås i denna förordning sådan enskild jernväg, för

hvars anläggning Konungen medgifvit rätt till förvärfvande af erforderlig

mark enligt gällande författningar om jords eller lägenhets afstående för

allmänt behof, och hvilken, i följd af Konungens vid jernvägens anläggning

eller eljest meddelade beslut, är att såsom särskild jernväg anse.

Jernvägen i hela sin sträckning med dertill hörande mark samt verkstäder

och andra byggnader anses såsom en enda sammanhörande fast

egendom. Jernvägsegarens för jernvägens drift anskaffade, under hans

värjo varande eller för traiik å annan i förbindelse med jernvägen stående

bana använda lokomotiv, vagnar, inventarier och förråd anses såsom tillhörigheter

till den fasta egendomen.

2 §.

Ej må utan Konungens tillstånd jernväg delas eller något af den

mark, som efter hvad i 1 § sägs, till jernväg hör, derifrån afsöndras.

Ej heller må den, som förmenar sig hafva egande-, pant- eller

nyttjanderätt till någon del af den mark, som till jernväg hör, göra

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54.

sådan rätt gällande annorlunda än såsom anspråk på lösen eller ersättning

enligt Förordningen den 14 April 1866 angående jords eller lägenhets

afstående för allmänt behof.

Om lagfart.

3 §.

Ärenden angående lagfart af jernväg upptagas och pröfvas af Stockholms

Rådstufvurätt, då jernvägen till större delen af sin sträckning

ligger inom domsagor under Svea Hofrätt, af Rådstufvurätten i Jönköping,

då jernvägen till större delen ligger inom domsagor under Göta

Hofrätt, och af Rådstufvurätten i Christianstad, då jernvägen till större

delen ligger inom domsagor under Hofrätten öfver Skåne och Blekinge.

Hafva, sedan jernväg blifvit vid någon af förenämnda Rådstufvurätter

lagfaren, förändrade förhållanden inträdt, lyder jernvägen ändock

fortfarande under den Rådstufvurätt, der lagfarten skedde.

4 §•

1 mom. När lagfart å jernväg första gången sökes, ingifve sökanden

till lagfartsdoinstolen:

1. sådant af Konungen meddeladt beslut angående jernvägen, hvarom

i 1 § förmäles,

2. karta öfver jernvägens område till alla dess delar, jemte intyg

af Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, att det område, som

å kartan utmärkes såsom hörande till jernvägen, blifvit i öfverensstämmelse

med det eller de Konungens beslut, hvarom ofvan förmäles, till

jernvägen utlagdt, samt

3. särskilda af vederbörligen förordnad landtmätare med ledning af

nämnda karta samt tillgängliga skifteskartor eller vid sammanträde med

vederbörande jordegare, der sådant nödigt linnes, å marken utrönta förhållanden

upprättade specialkartor med beskrifningar, utvisande, från

hvilka hemman, lägenheter eller tomter den till jernvägen använda mark

är tagen och inom hvilka underrätters domsomräde den är belägen.

Fullgör ej sökanden hvad sålunda föreskrifvet är, varde ansökningen

genast afslagen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens under cl. Skrifvelse, N:o 54.

lo

2 mom. Gitter ej sökanden förete fullständiga fångeshandlingar å

all den till jernvägen hörande mark, men styrker han, att med afseende

å den mark, för hvilken sådana handlingar saknas, underrätten i den

ort, der marken ligger, utfärdat sådan stämning, som i 2 § af Förordningen

den 14 April 1866 sägs, och att borgen blifvit enligt 24 § af

samma Förordning stäld, då må den omständigheten, att sökanden éj företett

fullständiga fångeshandlingar, ej vidare utgöra hinder för lagfartens

beviljande.

3 mom. Sedan lagfart å jernväg blifvit beviljad, åligge det rätten,

som beviljat lagfarten, att genom transsumt af protokollet sådant genast

tillkännagifva för en hvar underrätt, inom hvilkens domsområde någon

till jernvägen hörande mark är belägen, och varde i dessa underrätters

lagfartsprotokoll samt lagfarts- och lagfartsböcker anteckning

derom gjord. Efter det sådan anteckning skett, må ansökning om lagfart

å deri mark, som anteckningen afser, ej vidare vid domstol i orten

upptagas.

5 §.

Lagfart skall på en gång meddelas å hela jernvägen; dock att, om

för utvidgning eller omläggning af jernväg, å hvilken lagfart redan är

beviljad, mark utöfver det ursprungliga jernvägsområdet förvärfvas, lagfart

derå ekall ske, med iakttagande i tillämpliga delar af hvad ofvan

är sagdt, och anses sedan den mark vara med jernvägen förenad.

6 §•

Hvad i 2 och 3 §§ af Förordningen den 16 Juni 1875 är stadgadt

angående skyldighet att inom viss tid söka lagfart å fång till fast egendom,

ege ej tillämpning i fråga om lagfart å jernväg. Sedan lagfart å

jernväg i dess helhet blifvit beviljad, upphöre ock den af nämnda paragrafer

eljest följande skyldighet att inom viss tid vid domstol i orten

söka lagfart å den till jernvägens anläggning förvärfvadc och dertill

använda mark.

I den händelse, som i 12 § af nyssnämnda förordning omförmäles,

vare, i fråga om mark som blifvit till jernväg använd, vid jernvägens

lagfartsdomstol gjord ansökan om lagfart å hela jernvägen utan verkan

emot den, som vid domstol i orten sökt lagfart å den ifrågavarande

marken.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54.

7 §•

Afträdes i den ordning, som om jords eller lägenhets afstående för

allmänt behof är stadgad, någon del af den mark, som till jernväg hör,

eller har eljest med Konungens tillstånd någon mark blifvit från jernväg

afsöndrad, då skall, sedan lagfart å den afsöndrade marken blifvit beviljad,

rätten, som beviljat lagfarten, genom utdrag af protokollet sådant

genast tillkännagifva för den Rådstufvurätt under hvilken den

jernväg lyder, dit marken förut hört. Denne rätt göre anteckning

derom i lagfartsprotokollet och lastighetsboken, och anses sedan marken

vara från jernvägen skild.

Om inteckning.

8 §.

Ärenden angående inteckning i jernväg upptagas och pröfvas af den

Rådstufvurätt, som, på sätt i 8 § sägs, är behörig att handlägga ärenden

angående lagfart å jernvägen.

9 §.

Har, innan sådan anteckning skett, som i 4 § 3 mom. sägs, inteckning

vid underrätten i orten beviljats i mark, som till jernvägen hör,

då skall, till säkerhet för den rätt till ersättning, som enligt 2 § tillkommer

inteckningshafvare, inteckningen gälla i jernvägen med förmånsrätt

från den dag, inteckningen söktes; dock att om företräde till betalning

för ogulden köpeskilling gäller hvad i 11 kap. 2 § Jordabalken sägs. Är,

då sagda anteckning sker, ansökan om inteckning i den mark, som anteckningen

angår, på pröfning beroende, fortfare samme rätt dermed, och

gälle om inteckningen, der den beviljas, hvad ofvan sagdt är.

Inteckning, hvarom i denna paragraf sägs, skall på sätt i allmänhet

stadgadt är, förnyas vid den rätt, som inteckningen beviljat.

10 §.

Vid ansökan om inteckning i jernväg skall jernvägens egare, sjelf

eller genom laga ombud, till rätten ingifva i hufvudskrift den förbindelse,

hvarå fordran grundas, eller, der inteckning sökes till säkerhet

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54.

för lån, som upptages mot tryckta eller graverade obligationer, de till

lånet hörande obligationerna. Äro alla obligationerna eller flera af dem

af lika lydelse eller skilja de sig endast i afseende å littera eller nummer,

skall allenast en obligation af hvarje slag i protokollet fullständigt

afskrifvas, men antalet obligationer af hvarje slag i protokollet noggrant

angifvas; dock skola äfven i detta fall samtliga obligationerna förses

med sådant bevis, som i 17 § af Förordningen den 16 Juni 1875 angående

inteckning i fast egendom, föreskrifves.

11 §•

Jernväg må endast i sin helhet intecknas.

Ej må flera jernvägar intecknas för samma fordran, med mindre

dervid bestämmes, för huru stor del af fordringen hvarje jernväg häftar;

ej heller må från intecknad jernväg någon mark afsöndras, der ej visas,

att den afsöndrade delen är från inteckning fri.

12 §.

Har, pa sätt i 5 § sägs, mark blifvit, med jernväg förenad, häfte

den mark, lika med jernvägen i öfrigt, för inteckning som i iernvägen

är faststäld.

13 §.

Inteckning, som till säkerhet för tryckta eller graverade obligationer

blifvit faststäld i jernväg, gälle fortfarande utan förnyelse, ändå att

den fordran, hvarför inteckningen meddelats, ej blifvit så bevakad, som

i 1 § af Förordningen den 4 Mars 1862 om tioårig preskription och om

årsstämning sägs.

O O

14 §.

Söker jernväg^ egare, att inteckning, som blifvit i jernvägen faststäld

till säkerhet för lan upptaget mot tryckta eller graverade obligationer,

må dödas, och kan han ej förete alla obligationerna, men visar, att de

felande obligationerna, när inteckningen meddelades, voro af den lydelse,

att, vid den tid, da inteckningens dödande begäres, all betalningsrätt för

dem förfallit, må den omständigheten, att han ej företett alla obligationerna,

ej utgöra hinder för inteckningens dödande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54.

Öm utmätning.

15 §.

Utmätningsman i den ort, der jernvägens egare bör inför domstol

svara i tvistemål, som angå gäld i allmänhet, vare behörig att verkställa

utmätning af jernväg.

16 §.

Jernväg må ej delvis utmätas. Ej heller må någon sådan jernvägens

tillhörighet, som i 1 § omförmäles, särskildt utmätas. Utmätes

jernvägen, skola ock dess berörda tillhörigheter i mät tagas.

17 §.

Utmätes jernväg, som begagnas för allmän trafik, skall, efter derom

enligt 85 § Utsökningslagen erhållen anmälan, äfvensom i det fall att

öfverexekutor omedelbart förordnat om jernvägens försäljning, öfverexekutor,

ehvad borgenär gör yrkande, som i 80 och 81 §§ samma lag omförmäles,

eller icke, genast förordna en eller, der så nödigt anses, flere

erfarne och sakkunnige män, att i egenskap af sådane sysslomän, som i

nyssnämnda §§ afses, jernvägen omhändertaga och förvalta samt om trafikens

uppehållande i det omfång, som förut varit vanligt eller eljest finnes

lämpligt, besörja, intilldess jernvägen blifvit i laglig ordning såld

eller utmätningen eljest afslutats.

Kostnad, som för trafikens uppehållande enligt hvad nu är sagdt

åtgår och ej af inflytande inkomster betäckes, gäldes såsom i 164 § Ut
sökningslagen

sägs.

O O C

18 §.

Auktion å utmätt jernväg skall förrättas af öfverexekutor samt hållas

å den ort, der han har sitt säte; och gånge dervid jernvägen med

allt hvad enligt 1 § dertill hör i ett utrop.

Om förvaltning under konkurs.

19 §.

Varder jernväg, som begagnas för allmän trafik, till konkurs afträdd,

skall rätten eller domaren genast förordna en eller, der så nödigt anses,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54.

17

flere erfarne och sakkunnige män, att såsom förvaltare taga jernvägen

om händer och intilldess å inställelsedagen i konkursen syssloman blifvit

valde, besörja trafikens uppehållande i det omfång, som förut varit

vanligt eller eljest pröfvas lämpligt och med borgenärernes fördel mest

förenligt.

Förvaltare må af konkursdomaren entledigas, om skäl dertill äro,

och annan förvaltare i ofvan stadgad ordning tillsättas.

Förvaltningen åligger att afgifva redovisning till konkursboets syssloman.

Vilja borgenärerne eller gäldenären den redovisning klandra, göre

det genom stämning inom natt och år, sedan redovisningen afgafs.

Beloppet af den förvaltare tillkommande godtgörelse bestämmes, der

stridighet derom uppstår, af konkursdomaren enligt de grunder, som för

motsvarande eller jemförlig befattning vid statens jernvägar tillämpas.

Kostnad, som åtgår till jernvägens drift och förvaltning, skall utgå

af jernvägens afkastning och köpeskilling i öfverensstämmelse med 67 §

Konkurslagen.

20 §.

Den tillåtelse, att i visst fall före inställelsedagen sälja till konkursbo

hörande fast egendom, som följer af stadgandena i 13 och 47 §§

Konkurslagen, gälle ej i fråga om jernväg, som blifvit till konkurs afträdd.

Anses försäljning af jernvägen ej kunna utan förlust för borgenärerne

ske så skyndsamt, som i Konkurslagen för fast egendoms afyttrande

i allmänhet är bestämdt, och vill borgenär förty yrka uppskof med

försäljningen, göre det skriftligen senast å inställelsedagen i konkursen,

och varde yrkandet då af ordföranden föredraget för borgenärerne. Med

pröfningen af sådant yrkande skall anstå till det i 71 § Konkurslagen

omförmälda förhör inför rättens ombudsman; tarfvas ej sådant förhör, utsätte

ordföranden och kungöre å inställelsedagen för parterne viss tid och

ort att inför ombudsmannen sammankomma för att beslut i anledning af

uppskofsyrkandet fatta,o och varde emellertid åtgärderna för jernvägens

försäljning instälda. A den dag, då uppskofsyrkandet sålunda pröfvas

bör, skola borgenärerne besluta, om och på huru lång tid uppskof med

jernvägens försäljning skall ega rum, hvilken tid dock ej må sättas längre,

än fem år från beslutets dag, äfvensom, der så anses nödigt, bestämma

de vilkor, hvarpå jernvägen må äfven före den beslutade uppskofstidens

förlopp af boets syssloman afyttras. Vid omröstning härom gälle såsom

beslut den mening, hvarom, bland närvarande borgenärer, de sig förena,

Bill. till Eiksd, Prof. 1880. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 12 Raft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens underd. Skrifvelse, N''-o 54.

hvilkas fordringar sammanräknade utgöra största beloppet, så framt desse

borgenärer derjemte utgöra minst en fjerdedel af de röstande. Kan beslut

på sådant sätt ej åstadkommas, vare frågan förfallen. Efter den genom

borgenärernes beslut bestämda tidens utgång må vidare uppskof med

jernvägens försäljning ej ega rum.

21 §•

Har uppskof med jernvägs försäljning blifvit beslutet, på sätt i 20

§ sägs, och varder, i brist på/ medel eller af annan orsak, jernvägens eller

dess tillhörigheters behöriga underhåll åsidosatt eller trafiken ej vederbörligen

vidmakthållen, må, på talan af statens jernvägsstyrelse, som i nämnda

hänseenden eger utöfva tillsyn öfver jernvägens förvaltning, konkursdomaren

förordna, att jernvägen, utan hinder af uppskofsbeslutet, skall säljas, på

sätt i 51 § Konkurslagen är stadgadt.

22 §.

Den behållna inkomst, som jernvägen, efter afdrag för underhålls-,

förvaltnings- och annan kostnad, under konkursen årligen gifver, skall

efter de grunder, som för utdelning i konkurs äro i allmänhet stadgade,

årligen utdelas.

Öfvergångsstadganden.

28 §.

Söker jernvägsaktiebolag lagfart å bolaget tillhörig jernväg, som är

öppnad för allmän trafik innan denna förordning trädt i kraft, varde, der

bolaget fullgjort hvad i 4 § 1 mom. föreskrifves, lagfart å jernvägen beviljad

utan hinder deraf, att fullständiga fångeshandlingar å den till jernvägen

hörande mark icke blifvit af bolaget företedda.

Kungörelse om lagfarten skall genom rättens försorg ofördröjligen i

allmänna tidningarne tre gånger införas.

24 §.

Har någon hos jernvägsaktiebolag fordran, som tillkommit förr än

denna förordning trädt i kraft, må inteckning i bolagets jernväg derför

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54.

19

sökas, ändå att gäldenären det ej medgifvit och fastän lagfart å jernvägen

ej sökts. Sådan inteckningsansökan må dock ej upptagas, der den göres

senare än sex månader efter det denna förordning trädt i kraft.

Finner rätten efter bolagets hörande fordran vara sådan, att inteckning

må beviljas, men har lagfart å jernvägen ännu ej meddelats, hvile

inteckningsansökningen i afbidan på lagfarten. Varder, sedan lagfart beviljats,

inteckningsansökningen fullföljd inom den tid, som föreskrifves i

10 § af Förordningen den 16 Juni 1875 angående inteckning i fast egendom,

må den omständigheten, att, sedan denna förordning trädt i kraft,

jernvägen till annan egare öfverlåtits eller blifvit utmätt eller gäldenären

kommit i konkurstillstånd, ej utgöra hinder för inteckningens fastställande,

och gälle den med förmånsrätt framför de fordringar, som tillkommit

efter det denna förordning trädt i kraft, ändå att inteckning för dem vore

sökt tidigare, än inteckningsansökningen för den äldre fordringen gjordes.

Hafva flere borgenärer för fordringar, som tillkommit, innan denna

förordning trädt i kraft, derefter sökt inteckning i jernvägen å olika tider

inom ofvan stadgade tid af sex månader, hafve sig emellan lika rätt på

grund af inteckningen, dock utan rubbning i det inbördes förhållande

emellan fordringsegarne, som till följd af gjorda aftal eller förbehåll

eljest lagligen må ega rum.

25 §.

Inteckning till säkerhet för lån, upptaget af jernvägsaktiebolag mot

tryckta eller graverade obligationer, skall anses vara sökt, då innehafvare

af en af obligationerna enligt 24 § söker inteckning för sin fordran.

Fullföljes hvilande inteckningsansökan af innehafvare utaf en obligation,

gälle sådant för hela det lån, hvartill obligationen hör. I dessa fall vare

en hvar bland obligationsinnehafvarne berättigad att, när han derom sig

anmäler, få sin obligation försedd med rättens bevis om inteckningsansökningen,

så ock om inteckningen, der den beviljas.

Har ansökan om inteckning till säkerhet för lån, upptaget emot

tryckta eller graverade obligationer, förklarats hvilande, läte rätten kungörelse

derom ofördröjligen införas i allmänna tidningarne tre gånger. Lag

samma vare, då inteckning till säkerhet för sådant lån blifvit faststäld.

26 §.

Söker ej jernvägsaktiebolag lagfart å sin jernväg inom ett år från

det denna förordning trädt i kraft, eller fullgör bolaget ej dervid hvad

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 54.

enligt 23 § för lagfartens vinnande bolaget åligger, ege rätten, på framställning

af fordringsegare, som sökt inteckning och fått inteckningsansökningen

förklarad hvilande på sätt i 24 § sägs, att genom vite, minst fem

hundra kronor, tillhålla bolagets styrelse att fullgöra hvad på den beror

för lagfarts vinnande.

27 §.

Med jernvägsaktiebolag förstås i dessa öfvergångsstadganden sådant

aktiebolag, som bildats i ändamål att anlägga eller eljest förvärfva och

trafikera jernväg, och hvars bolagsordning Konungen faststält.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 Januari 1881.

STOCKHOLM, CKNTR AL-TRYCKERIET, 1880.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.