Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, angående ändring af 1 § i Kongl. förordningen den 21 Mars 1844 om förbud mot lotteriinrättningar.

1880-05-14 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1880:56, Skrifvelse, angående ändring af 1 § i Kongl. förordningen den 21 Mars 1844 om förbud mot lotteriinrättningar.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 56.

3

N:o 56.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 Maj 1880.

— — — — Andra Kammaren den 14 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående ändring af 1 §

i Kongl. förordningen den 21 Mars 1844 om förbud

mot lotteriinrättningar.

(Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 17 och

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 11.)

S. A. K.

Uppå Rikets Ständers underdåniga framställning rörande ej mindre

fortfarande förbud mot enskilda lotterier, än äfven upplifvande af det i

äldre författningar stadgade förbud mot försäljning af lotter här i riket

för utländska lotteriers räkning, utfärdades nådiga förordningen den 21

Mars 1844, hvilken i 1 § innehåller, att lotteri ej får af någon inrättas

och öppnas för allmänheten, och att ej heller är tillåtet att för egen

eller andras räkning utbjuda eller afyttra lotter till penningars eller annan

lös eller fast egendoms bortlottande inom eller utom riket.

Enär emellertid under senare åren företag kommit till stånd, som,

ehuru icke hänförliga under nämnda förordnings bestämmelser, likväl

egde hela karakteren af de förbjudna lotterierna och sålunda verkade i

samma skadliga rigtning som dessa, samt dessutom syntes med en viss

förkärlek vilja anknyta sig till litterär förläggareverksamhet och derigenom

på ett betänkligt sätt hotade att inom litteraturens område utöfva ett

förderfligt inflytande, har hos Riksdagen föreslagits, att Riksdagen måtte

hos Eders Kongl. Maj:t anhålla om förändrad lydelse af ofvanberörda

stadgande, i syfte att förhindra så beskaffade missbruk.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 56.

Det har icke undgått Riksdagens uppmärksamhet, att lotterispel

börjat på senare tiden allt mer och mer bedrifvas i förening med litterär

förläggareverksamhet. Huru allmänt detta förfaringssätt numera är, visar

sig bäst deraf, att, enligt hvad Riksdagen har sig bekant, endast i hufvudstaden

för närvarande utgifvas icke få tidskrifter, hvilkas redaktioner

utlofva vinster och premier, bestående af penningar, skrifter, taflor, lottsedlar

i utländska lotteriinrättningar eller andra föremål, stundom till ganska

stort värde, hvilka genom lottdragning kunna komma prenumeranterna till

del. Om också ofvan åberopade stadgande icke kan anses innefatta otvetydigt

förbud mot dylika industriföretag, är det likvisst otvifvelaktigt, att

de till sin natur och beskaffenhet äro att hänföra till lotterispel.

Af innehållet, stilen och utstyi’seln af flere af ofvannämnda tidskrifter

synes äfven framgå, att de hufvudsakligen äro afsedda för de

mera obemedlade och okunnige. Häruti ligger utan tvifvel en fara, att

desto flere, dårade af de lockande förespeglingarne om vinster, skola, ej

så mycket af begär efter kunskaper, som fastmera af vinningslystnad,

låta • förleda sig att på dylika tidskrifter offra mera än deras tillgångar

medgifva. Men äfven om så icke skulle vara förhållandet, torde dock

vara tydligt, att hvarje dylik tidskrifts innehåll icke gerna kan utgöra

full ersättning för prenumerationsmedlen, utan att de prenumeranter,

som icke erhålla vinster, göra förlust till förmån för dem, som erhålla

sådana.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då möjligheten att

bättre, än hittills kunnat ske, förekomma bedrifvande af en rörelse, hvilken,

enligt Riksdagens åsigt, strider mot andan om än icke mot ordalydelsen

af nu gällande stadgande, måste i afsevärd mån ökas, derest åt sagda

ordalydelse beredes större tydlighet, får Riksdagen hos Eders Kongl. Maj:t

anhålla om sådan förklaring af hvad med lotten i Kongl. förordningen

den 21 Mars 1844 förstås, att det med samma förordning åsyftade ändamål

må kunna vinnas fullständigare än hvad som hittills visat sig vara fallet.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 14 Maj 1880.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.