Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, angående stämpelpappersafgift en.

1880-05-14 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1880:68, Skrifvelse, angående stämpelpappersafgift en.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 68.

1

ZVso 68.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 Maj 1880.

» » » » Andra Kammaren den 14 » »

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående stämpelpappersafgift

en.

(Bevillnings-Utskottets Betänkanden N:is 14 och 22.)

S. A. K.

Riksdagen får härmed i underdånighet hos Eders Kongl. Maj:t anmäla

ej mindre de beslut, Riksdagen fattat i anledning af Eders Kongl.

Maj:ts nådiga proposition den 23 sistlidne Januari angående ändringar i

nu gällande föreskrifter om stämpladt papper, än äfven de förändringar,

Riksdagen eljest i följd af inom Riksdagen gjorda framställningar funnit

skäligt att i nu gällande stämpelpappersförfattning vidtaga.

§ 2.

Då, enligt hvad Riksdagen erfarit, särdeles vid underrätterna uti de

större städerna behof af dubbla beläggningsstämplar å belopp jemväl

emellan 100 och 500 kronor gjort sig kändt, har Riksdagen med anledning

häraf beslutat, att åt ifrågavarande paragraf gifva den förändrade

lydelse bifogade författningsförslag utvisar.

§ 5.

Uti omförmälda nådiga proposition har, under förutsättning att den

af Eders Kongl. Maj:t i propositionen angående statsverkets tillstånd och

Bih. till RiJcsd. Prot. 1880. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 15 Haft. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 68.

behof föreslagna lönereglering för öfverståthållareembetet och för vissa

tjensteman vid landsstaten blefve af Riksdagen antagen, Eders Kongl.

Maj:t, med hänvisning till hvad vid beslutandet af berörda proposition

blifvit inför Eders Kongl. Maj:t i Statsrådet anfördt, föreslagit Riksdagen

att den i förevarande paragraf af gällande stämpelpappersförordning förekommande

indelning af embetsverk och myndigheter i vissa afdelningar

måtte sålunda förändras, att öfverståthållareembetets kansli äfvensom

landträntmästare och häradsskrifvare öfverflyttades från den första till

den tredje af de i nämnda paragraf upptagna afdelningar.

Uti den nådiga propositionen angående statsverkets tillstånd och

behof hade Eders Kongl. Maj:t föreslagit, att den tjenstemännen inom

Öfverståthållareembetets kansli äfvensom landträntmästare och häradsskrifvare

tillkommande expeditionslösen måtte, med undantag af lösen

för sådana expeditioner, som part eller annan på egen begäran erhölle

eller eljest icke författningsenligt vore pligtig att lösa, indragas och med

stämpelpapper ersättas.

Den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna lönereglering för landträntmästarne

har icke vunnit Riksdagens bifall; och då sålunda den förutsättning

bortfallit, under hvilken nämnda tjenstemäns öfverflyttning från

lista till 3:dje afdelningen i nu ifrågavarande paragraf af stämpelpappersförordningen

blifvit af Eders Kong]. Maj:t föreslagen, har hvad Eders

Kongl. Maj:t i denna del af propositionen föreslagit icke blifvit af Riksdagen

bifallet.

Då deremot den föreslagna löneregleringen för Öfverståthållareembetets

kansli och för häradsskrifvarne blifvit af Riksdagen i hufvudsak

antagen och till följd deraf nämnda embetsverk och tjensteman komma

att, på sätt Herr Statsrådet och Chefen för Civildepartementet i sitt

ofvanberörda anförande till statsrådsprotokollet erinrat, blifva i afseende

å beläggning med stämpladt papper af inlemnade eller utgående handlingar

alldeles likstälda med de embets- och tjensteman vid landsstaten,

hvilka i denna paragraf af gällande kungörelse angående st.ämpelpappersafgiften

äro hänförda till 3:dje afdelningen, har Riksdagen beslutat den

förändrade fördelning af embetsverk och myndigheter, som § 5 af bifogade

författningsförslag upptager.

§ 7.

Enligt mom. 1 uti denna paragraf af stämpelpappersförordningen

äro från stämpel befriade: »fattigvårdsinrättningar i alla dem rörande

mål».

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 68.

Enligt hvad Riksdagen erfarit, har ordalydelsen af berörda stadgande

gifvit anledning till tvekan, huruvida samma frihet från stämpel äfven

tillkomme kommun uti sådana mål, hvaruti denna, i egenskap af fattigvårdssamhälle,

hade del. Det har synts Riksdagen otvifvelaktigt, att författningen

afsett, att nu ifrågavarande stämpelfrihet äfven för sistberörda

fall borde ega tillämpning; men då föreskriften härom visat sig sakna

erforderlig tydlighet, har Riksdagen beslutat att nu ifrågavarande stadgande

uti mom. 1 af denna paragraf skall erhålla den förändrade lydelse

författningsförslaget angifver.

I sammanhang med den för rikets hofrätter år 1876 verkstälda lönereglering

bestämdes, att den för åtskilliga från nämnda embetsverk utgående

handlingar, deribland protokoll, som part författningsenligt vore

skyldig att lösa, dittills erlagda lösen och sigillpenningar skulle upphöra

och ersättas med förhöjda stämpelafgifter.

Sedermera vid 1878 års riksdag infördes uti mom. 1 af denna

paragraf ett stadgande af innehåll, att protokollsutdrag, innefattande föreläggande

för förmyndare att till Rätten eller domhafvanden ingifva utdrag

af förmyndareräkning skulle vara från stämpel befriade.

Följden häraf har blifvit, att så kallade förmyndareförelägganden,

som från hofrätterna utfärdas, äro befriade jemväl från lösen, hvaremot

för så beskaffade expeditioner, då de från häradsrätt eller underdomstol

i stad utgifvas, denna afgift fortfarande utgår.

Det har emellertid synts Riksdagen hvarken med rättvisa eller billighet

öfverensstämmande, att handlingar af alldeles likartadt innehåll

skola vara underkastade afgift, då de af en embetsmyndighet utfärdas,

men deremot fullkomligt afgiftsfria, när de från annan embetsmyndighet

utgå.

Före nyssnämnda lönereglering utgick lösen från hofrätternas protokoll

med 3 kronor för första arket och enligt nuvarande stämpelpappersförordning

skall protokoll, som från nämnda verk utlemnas till part,

hvilken författningsenligt är pligtig att detsamma lösa, förses med stämpel

till enahanda belopp för hvarje ark.

Rättelse uti nu anmärkta missförhållande har i följd häraf synts

Riksdagen lämpligast kunna vinnas derigenom, att den för förmyndareförelägganden

i allmänhet nu medgifna stämpelfrihet inskränkes till sådana

förmyndareförelägganden, som från underrätt utfärdas.

I öfverensstämmelse härmed har Riksdagen åt nu ifrågavarande stadgande

i moment 1 af denna paragraf gifvit den förändrade lydelse, författningsförslaget

innehåller.

Genom nådig remiss den 27 sistlidne Februari har Eders Kongl.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 68.

Maj:t till Riksdagens Bevillnings-Utskott öfverlemnat en från Kammarrätten

inkommen underdånig skrifvelse med hemställan om nådig förklaring

af vissa bestämmelser i stämpelpappersförordningen.

I berörda underdåniga skrifvelse anför Kammarrätten, bland annat,

att genom nådigt Bref den 20 Februari 1856 till Kammarrätten hade, i

anledning af hvad Kammarrätten i underdånig skrifvelse, under åberopande

af flere hos Kammarrätten förekommande särskilda förhållanden,

hemstält rörande tillämpningen i vissa delar af stadgandena i §§ 10 och

11 i Kongl. Förordningen angående expeditionslösen den 30 November

1855, Eders Kongl. Maj:t meddelat det förklarande, att, då hos Kammarrätten

talan af enskild part fullföljdes i frågor om beskattningsförfattningarnas

tillämpning eller i redogörelsemål, besväranden egde, om

han vunne ändring i den åtgärd, som öfverklagades, undfå Kammarrättens

beslut utan lösen, hvarjemte Eders Kongl. Maj:t funnit, att, jemlikt

berörda nådiga förordning, lösen för utslag i de af Kammarrättens

Öfverrevisionsdepartement anhängiggjorda anmärkningsmål icke borde

erläggas, samt Kammarrättens utslag rörande debitering äfvensom beslut,

hvarigenom restitution af allmänna skatter och utskylder medgåfves, likaledes

skulle till vederbörande utan lösen utlemnas. Uti de sålunda medgifna

fall hade vederbörande parter ock afgiftsfritt bekommit deras

exemplar af Kammarrättens beslut, och hade i öfrigt de allmänna föreskrifterna

i Förordningen den 30 November 1855 ländt till efterrättelse

i fråga om den för Kammarrättens expeditioner utgående lösen, som,

jemlikt nådiga Cirkuläret den 9 November 1860, ingått till statsverket.

Enligt det vid Eders Kongl. Maj:ts till 1879 års Riksdag aflåtna nådiga^

proposition angående ny lönestat för Kammarrätten fogade protokoll

öfver finansärenden för den 21 Februari samma år, hade Eders Kongl.

Maj:t funnit att, under förutsättning, det Eders Kongl. Maj:ts förslag om

lönereglering för Kammarrätten komme att af Riksdagen bifallas, den

till statsverket ingående expeditionslösen inom Kammarrätten borde, likasom

de af vaktbetjeningen förut tillgodonjutna sigillpenningar, upphöra

samt mot stämpladt papper utbytas, och efter det Riksdagens Bevillningsutskott

i ett den 9 Maj 1879 till Riksdagen afgifvet betänkande dels,

under uttalande att Utskottet, i öfverensstämmelse med den af Eders

Kongl. Maj:t uttalade åsigt, ansåge ifrågakomna expeditionslösen och

sigillpenningar lämpligen böra ersättas med en förhöjd stämpelafgift å de

från Kammarrätten utgående expeditioner, i sådant hänseende föreslagit

hufvudsakligen den förändring i 5 § stämpelpappersförfattningen, att

Kammarrätten hänfördes under 5:te afdelningen i samma paragraf, och

dels i sammanhang härmed hos Riksdagen anmält, att vid öfvervägande

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens underd. Skrifvelse, Ar:o 68.

huruvida den afgiftsfrihet, »som i vissa fall tillgodokommit expeditioner

i bevillnings- och fattigvårdsmål», borde bibehållas, Utskottet icke funnit

skäl föreslå någon ändring i gällande stadganden, så hade Utskottets

betänkande i anförda delar blifvit af Riksdagen bifallet. Detta godkännande

från Riksdagens sida syntes Kammarrätten icke kunna tolkas annorlunda,

än att dermed i verkligheten ej afsetts någon förändring i förut

gällande bestämmelser om frihet i vissa fall från afgift för Kammarrättens

expeditioner; men i öfverensstämmelse härmed hade ej den genom

nådiga Kungörelsen den 19 September 1879 utfärdade författning angående

stämpelpappersafgiften blifvit affattad, i det nemligen väl den part,

som hos Kammarrätten anfört besvär i bevillningsmål och vunnit ändring

i den af honom öfverklagade åtgärd, fortfarande, i följd af ordalydelsen

i 7 § 2 mom. af nämnda författning, skulle åtnjuta befrielse från

afgift för sitt exemplar af Kammarrättens beslut, men för uttryckande

att, ehuru den förut utgående lösen utbytts mot stämpladt papper, vederbörande

parter jemväl i de öfriga särskilda fall, då frihet från afgift

för Kammarrättens expeditioner skolat, jemlikt ofvan berörda nådiga

Bref den 20 Februari 1856, ega rum, framgent borde tillgodonjuta sådan

afgiftsfrihet, icke till de i nämnda 7 § förut förekommande undantag

från stadgandena i § 5 om stämpel å domar, utslag m. m. meddelats

de tillägg, som för ändamålet varit af nöden. Då med hänsyn till

hvad sålunda förekommit, tvekan uppstått angående rätta förståndet i

detta afseende af gällande författning om stämpelpappersafgiften, hade

Kammarrätten ansett sig böra hos Eders Kongl. Maj:t anhålla om meddelande

af förklarande, huru berörda författning borde beträffande afgifterna

för Kammarrättens ifrågakomma expeditioner rätteligen tillämpas,

med hemställan tillika, att Eders Kongl. Maj:t täcktes, i den mån sådant

kunde finnas erforderligt, till Riksdagen aflåta nådig framställning om

författningens förtydligande; och erinrade i sammanhang härmed Kammarrätten,

hurusom det syntes desto mindre vara lämpligt eller med

billighet förenadt, att parter, hvilka på synnerligen giltiga grunder, de

der fortfarande förefunnos, varit befriade från lösen för Kammarrättens

expeditioner, hädanefter skulle komma att betungas med afgift för desamma,

som afgiften enligt stämpelpappersförordningen komme att utgå

med vida högre belopp än den för lösen tillförene bestämda.

Efter tagen kännedom af den nådiga remissen har Riksdagen funnit

ofvan omförmälda, af Kammarrätten påpekade förhållanden, vara af beskaffenhet

att påkalla rättelse. Ehuru sålunda Riksdagen, lika med Kammarrätten,

ansett stämpelfrihet böra medgifvas i ofvanberörda fall, der

frihet från lösen förut egt rum, har likväl Riksdagen ansett stämpelfri
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 68.

heten böra utsträckas något längre än Kammarrätten ifrågasatt. Då

nemligen, enligt Riksdagens mening, frågan om tillgodonjutande af denna

frihet hellre bör göras beroende af målets egen natur än af den utgång

det erhåller, har Riksdagen ansett det för åtnjutande af frihet från lösen

för Kammarrättens utslag i mål angående beskattningsförfattningarnas

tillämpning samt i redogörelse- och restitutionsmål hittills stadgade vilkor,

att besväranden eller sökanden vinner ändring i den öfverklagade

åtgärden eller restitution af allmänna skatter eller utskylder, icke böra

fordras för tillgodonjutande af motsvarande stämpelfrihet; och har äfven

för de med nu afhandlade mål nära befryndade afskrifningsmålen enahanda

afgiftsfrihet synts Riksdagen kunna medgifvas. Då vidare de skäl,

som blifvit anförda för stämpelfrihet för ifrågavarande af Kammarrätten

meddelade utslag äfven torde ega giltighet i fråga om beslut, som i

mål af liknande beskaffenhet af andra myndigheter meddelas, har Riksdagen

ansett stämpelfriheten böra utsträckas äfven till dessa senare.

Förevarande paragraf har i följd häraf i nu omförmälda hänseenden

erhållit det förändrade innehåll författningsförslaget utvisar.

Sedan Riksdagen numera, med hufvudsakligt bifall till en af Eders

Kong]. Maj:t i ämnet aflåten nådig proposition, antagit en förordning,

innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning

af jernväg, så ock i fråga om förvaltning af jernväg under konkurs,

har, för det fall att den sålunda af Riksdagen för dess del beslutade

författning erhåller kraft af lag, erfordrats bestämmelser, huruledes

förhållas bör i afseende å stämpelbeläggning af de handlingar, på grund

af hvilka sökes lagfart å eller inteckning i jernväg.

Hvad dervid först beträffar sådana handlingar, på grund af hvilka

sökes lagfart å jernväg, torde i flertalet fall de i gällande stämpelpappersförordning

meddelade allmänna bestämmelser om stämpelbeläggning

af köpe-, bytes- och gåfvobref om fast egendom komma att å dessa

handlingar sakna tillämplighet. Bytes- och gåfvobref skola nemligen beläggas

med stämpel i visst förhållande till nästföregående årets taxeringsvärde

samt köpebref efter den i penningar bestämda köpeskillingen, så

framt denna icke understiger fastighetens taxeringsvärde, men i sådant

fall efter sistberörda värde. Då nu enligt 2 § Bevillningsstadgan fastighetstaxeringsvärde

icke åsättes jernväg, kommo i alla de fall, då lagfart

meddelas å jernväg längre tid efter det den till jernvägen hörande mark

för jernvägen förvärfvades, än att det å marken senast faststälda taxeringsvärde

är det nästföregående årets, att alldeles saknas det värde,

hvilket eldigt författningen skall i vissa fall definitivt, i andra alternativt

läggas till grund för stämpelberäkningen; likasom, äfven der taxe
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 68.

ringsvärde föregående året blifvit åsatt de fastigheter, från hvilka jord

till jernvägen upplåtits, det ofta måste vara förenadt med svårighet att,

då, såsom icke sällan händer, jord kostnadsfritt upplåtes till jernvägen,

bestämma det värde, som i förhållande till hela fastighetens skall utgöra

den afsöndrade delens taxeringsvärde.

Af det sagda lärer framgå, att särskilda bestämmelser skulle erfordras

för stämpelbeläggning af ofvanberörda slag af fångeshandlingar,

derest någon stämpelafgift för dylika fång borde ifrågakomma. Då

emellertid ifrågavarande lagfartsinstitut otvifvelaktigt mer afser att tillgodose

det allmänna bästa än att bereda jernvägarne någon enskild fördel,

har Riksdagen ansett stämpelfrihet för dessa fångeshandlingar böra

ega rum.

Med afseende vidare å de enskilda jernvägarnes stora betydelse för

samfärdseln mellan landets olika delar, hvilken betydelse ock blifvit af

statsmakterna erkänd genom de statsunderstöd, som under olika former

kommit nämnda jernvägar till del, har Riksdagen ansett det ligga i statens

intresse att icke genom en särskild beskattning försvåra upptagandet

af de lån, hvilka oftast utgöra en nödvändig förutsättning för jernvägarnes

tillkomst, och derför ansett sig böra medgifva stämpelfrihet äfven

för skuldförbindelser, på grund af hvilka sökes inteckning i jernväg.

Hvad särskildt beträffar inteckning för lån, som, innan ofvan omförmälda

förordning trädt i kraft, af jernvägsaktiebolag upptagits mot tryckta eller

graverade obligationer, har Riksdagens uppmärksamhet fästats derpå, att,

då enligt 25 § af samma förordning inteckning för sådant lån skall anses

vara sökt, då innehafvare af en af obligationerna söker inteckning

för sin fordran, det blefve förenadt med synnerlig svårighet att finna en

form, hvarunder stämpelbeläggningen af de öfriga, icke företedda obligationerna,

kunde ega rum.

I öfverensstämmelse härmed har Riksdagen, under förutsättning att

den af Riksdagen för dess del antagna förordning, innefattande särskilda

föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning af jernväg, så

ock i fråga om förvaltning af jernväg under konkurs, erhåller kraft af

lag, beslutat:

att den i föregående paragraf förekommande rubrik »köpe-, bytesoch

gåfvobref» skall erhålla följande förändrade lydelse:

»Köpe-, bytes- och gåfvobref samt testamentariska förordnanden å

egendom af mindre värde än 100 kronor; äfvensom fångeshandlingar på

grund af hvilka sökes lagfart å jernväg»; samt

att åt rubriken »skuldebref» i samma paragraf skall gifvas denna lydelse

:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 68.

»Skuldebref af alla slag, godkända räkningar, godkända eller protesterade

vexlar eller enskilda assignationer, då det kapitalvärde, för hvilket

inteckning eller betalning sökes, ej uppgår, hvad skuldebref och

godkända räkningar angår, till 500 kronor, men i fråga om godkända

eller protesterade vexlar och enskilda assignationer till 100 kronor; äfvensom

samtliga dessa handlingar, när de i konkurs bevakas eller när

för dem sökes inteckning i jernväg; dock att dessa undantag icke gälla

i fråga om den i rubriken vexlar i § 6 stadgade särskilda stämpel.»

§ 8.

Enligt 6 § i nu gällande stämpelpappersförordning skola köpe-, bytes-

och gåfvobref samt testamentarisk» förordnanden och fideikommissbref

om fast egendom och frälseräntor beläggas, då fångeshandlingen för

lagfart företes, med stämpel i visst förhållande till värdet, beräknadt för

bytes- och gåfvobref samt testamentariska förordnanden och fideikommissbref

efter näst föregående års taxeringsvärde samt för köpebref efter

den i penningar bestämda köpeskillingen, så framt denna icke understiger

fastighetens taxeringsvärde, men i sådant fall efter sistberörda värde.

Vidare må, enligt samma paragraf, då bland qvarlåtenskapen efter afliden

person äfven ingår fast egendom, denna i afseende å bouppteckningens

förseende med stämpelpapper icke beräknas lägre än till det å

egendomen vid dödsfallet gällande taxeringsvärde.

Det är af vigt, att skatterna till staten så åläggas, att deras uppbörd

må vålla de skattskyldige de minsta möjliga utgifter utöfver sjelfva

skattebeloppet.

Då stämpelpappersförordningen bjuder, att vissa handlingars stämpelpligtighet

skall beräknas efter fastighetstaxeringsvärdet, måste kännedom

om detta värde vederbörande tjensteman ur officiel källa beredas. Deremot

är det för ändamålet likgiltigt, om denna kännedom vinnes ur ett

derför särskildt anskaffadt taxeringsbevis eller på annat sätt, blott uppgiften

i båda fallen är lika tillförlitlig.

Nu har hvar och en, hvilken det åligger att utgöra ifrågavarande

stämpelafgifter, i sin ego, eller kan åtminstone lätteligen anskaffa, debetsedel

öfver de honom eller fastighetens föregående egare påförda bevillningsafgifter.

Enligt 81 § Bevillningsstadgan och det vid samma stadga

fogade formulär till debetsedel skall debetsedeln, bland annat, utvisa

»taxeringsvärdet å hvarje den skattskyldiges inom taxeringsdistriktet belägna

fasta egendom samt beloppet af den deraf utgående bevillning»

och skola, enligt 88 § Bevillningsstadgan, »debetsedlarne sammanfattas

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 68.

och utfärdas med ansvar för deras rigtighet, på landet af häradsskrifvare

och i stad af vederbörande uppbördsman». I fråga om taxeringsvärdet

å berörda fasta egendom bör således debetsedeln ega samma

vitsord som särskildt utfärdadt taxeringsbevis och kunna i dess ställe

användas, hvarigenom den skattskyldige besparas kostnaden för anskaffande

af sådant bevis. All betänklighet i detta afseende lärer dessutom

kunna undanrödjas derigenom, att debetsedels bevisningskraft i ifrågavarande

hänseende göres beroende deraf, att debetsedeln är upprättad

i öfverensstämmelse med gällande bevillningsstadgas föreskrifter.

På grund häraf har Riksdagen beslutat att i förevarande paragraf

skall införas ett adertonde moment af innehåll författningsförslaget utvisar.

§ 13.

I mom. 4 af denna paragraf stadgas, bland annat, att sådana mål,

som angå brist hos redogörare eller försäljningsman å honom anförtrodt

stämpelpapper, böra handläggas på sätt och i den ordning, som i

§ 11 af nådiga instruktionen för Kammarrätten den 15 Oktober 1831

är för balansmål stadgad. Sedan ny instruktion blifvit under den 14

November 1879 för Kammarrätten utfärdad, har nämnda hänvisning

synts Riksdagen böra utbytas mot en hänvisning till den emot ofvanberörda

paragraf svarande § 6 i den för Kammarrätten utfärdade nya

instruktion.

Att nu gällande stämpelpappersförordning icke uppfyller de fordringar

man har rätt att ställa på en ändamålsenlig beskattningslag, har

länge varit erkändt. Om man såsom sådana fordringar uppställer tydlighet

och bestämdhet i förening med fullständighet och följdrigtighet i

föreskrifterna samt öfverskådlighet och klarhet i uppställningen, så att

de i hvarje särskildt fall tillämpliga tariffbestämmelserna må kunna med

lätthet återfinnas, torde det ej kunna förnekas, att förordningen i alla

dessa hänseenden lemnar mycket öfrigt att önska. För vissa slag af

handlingar saknas föreskrift om stämpelpligtighet, ehuru de, på grund af

sin nära frändskap med andra stämpelpligtiga handlingar, synas hafva

bort sådan underkastas, hvaraf vållats ovisshet och osäkerhet vid författningens

tillämpning. I många fall äro författningens föreskrifter så dunkelt

affattade, att de nästan med nödvändighet måst gifva anledning till

olika tolkningar, hvilka ock synnerligen ofta förekommit och det ej blott

Bih. till Riksd. Prof. 1880. 10 Sand. I Afd. 1 Band. lä Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 68.

hos dem, hvilka haft att i första hand tillämpa författningens föreskrifter,

utan äfven hos de myndigheter, hvilka efter framstäld anmärkning

haft att pröfva rigtigheten af verkstad! stämpelbeläggning. Och hvad

slutligen den egentliga stämpeltariffens uppställning beträffar, är denna

sådan, att det utan öfverdrift torde kunna sägas, att den, som ur författningen

önskar inhemta upplysning om det stämpelbelopp, hvilket i något

särskildt fall för en handling erfordras, måste, för att derom erhålla

full visshet, genomgå tariffen i dess helhet. Stämpelsatserna äro nemligen

fördelade under fyra hufvudrubriker, utan att för denna fördelning

någon indelningsgrund synes hafva blifvit uppstäld; och vissa handlingar

finnas i och för deras stämpelbeläggning hänförda under specialrubriker,

der man minst haft anledning att söka dem. Vid tariffen finnas

dessutom fogade talrika undantagsbestämmelser, under hvilka ofta

föreskrifter meddelas, hvilka rättare synas hafva bort intagas under motsvarande

rubrik i sjelfva tariffen.

De menliga följderna af denna stämpelpappersförordningens bristfälliga

beskaffenhet äro uppenbara. Det kan emellertid för staten sjelf

icke vara annat än af högsta vigt att icke genom sina egna beskattningslagar

utsätta vare sig de skattskyldige för att blifva för högt debiterade,

eller statsverket för förluster, eller ock sina egna organ, hvilka hafva

att tillämpa beskattningslagarne, för att, i trots af all använd omtanke

och uppmärksamhet, drabbas ej blott af betydliga ekonomiska uppoffringar,

utan äfven af kriminelt ansvar. Särskildt kunna de icke sällan

förekommande, af otydligheter i stämpelpappersförordningen föranledda

fiskaliska aktionerna mot domare, med ty åtföljande bötfällningar, icke

undgå att i allmänhetens ögon verka oförtjent nedsättande på domareståndets

anseende, hvars oförminskade bibehållande likväl för samhället

är af högsta vigt.

Då emellertid, såsom af det ofvan anförda torde framgå, en fullt

tillfredsställande uppställning af författningen icke lärer kunna ernås

utan en mera genomgripande omarbetning af densamma, men en sådan

icke lämpligen torde kunna inom Riksdagen utföras, får Riksdagen härmed

i underdånighet anhålla, det täcktes Eders Kongl. Maj:t genom sakkunnige

män låta utarbeta och så snart ske kan för Riksdagen framlägga

fullständigt förslag till ny förordning angående stämpelpappersafgiften.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 14 Maj 1880.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 68.

11

Kungörelse

angående stämpelpappersafgiften samt hvad vid kontrollen och

uppbörden deraf bör iakttagas.

§ 2.

Om olika slag af stämpelpapper.

Stämpelpapper skall vara att tillgå af följande slag, nemligen:

b) enkla och dubbla beläggningsstämplar å 10, 15, 20, 25, 30, 40,

50, 60 och 75 öre samt 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 15, 25, 50, 75, 100,

200 och 500 kronor; samt

§ 5.

Om stämpel dels å domar, utslag, resolutioner och andra dylika

handlingar, som utfärdas af domstolar, embetsverk och myndigheter,

dels ock till handlingar, som dit inlemnas eller derstädes företes.

Domstolar, embetsverk och myndigheter indelas i afseende på den

stämpel, som till omförmälda handlingar erfordras, uti följande sex afdelningar:
Första

afdelningen:

öfverstäthällareembetet i kronouppbördsäremlen; Ofverståthällareembetet

för polisärenden; Öfverintendentsembetet;--— — landträntmästare.

Tredje afdelningen:

öfverståthällareembetets Kansli; Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och

till landsstaten hörande tjensteman med undantag af landträntmästare.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 68.

§ 7.

Om undantag från de uti §§ 3, 4, 5 och 6 intagna stadgande!).

1 :o. Från stämpel enligt §§ 3, 4, 5 och 6 befrias:

Afsked för soldater —----— — — militären.

Af skrifning smal.

Afskrifter-------------utdrag.

Anmärknings- och redogörelsemål.

Anordningar.

Fattigvårdssamhällen och fattigvårdsinrättningar, i alla dem rörande

mål.

Protokollsutdrag, innefattande af underrätt i stad eller ä landet meddeladt

föreläggande för förmyndare att ä vederbörlig ort ingifva utdrag af

förmyndareräkning.

Resolutioner —

Restitutionsmål.

Revisionssaker

Räntor, kronans; mål, som angå dessa.

2:o. Från den enligt §§ 3, 4, 5 och 6 stadgade stämpel äro jemväl

fria så väl inkommande handlingar som utgående expeditioner i nedannämnda

mål och ärenden, dock med undantag af Kongl. Maj:ts deruti

meddelade resolutioner, utslag och domar, hvilka skola beläggas med

den i § 5 stadgade stämpel för hvarje expedition, som icke enligt mom.

1 i denna § jemväl är från sådan stämpel fri:

Bevillningsmål;

Debitering smål;

Kronotionde, mål angående åsättande af;

— myndigheter.

- — — — saken.

§ 8.

Allmänna föreskrifter vid författningens efterlefnad.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 68.

17:o. Stämpelpapper — — — — — — — ■— — — — i behåll.

18:o. I de fall då enligt denna författning stämpelafgift skall beräknas

efter fast egendoms taxeringsvärde, må, i fråga om samma värde, debetsedel,

så upprättad som gällande Bevillningsstadga föreskrifver, ega lika

vitsord med af häradsskrifvare eller vederbörande uppbördsman utfärdadt

taxeringsbevis.

§ 13.

Uppbörd och redovisning af stämpelpappersinedlen.

4:o. Allmänna---— — — — — — — — — — — — —

— — — — ändring. Sådana mål åter, som angå brist hos redogörare

eller försäljningsman å honom anförtrodt stämpelpapper, böra handläggas

på sätt och i den ordning, som uti § 6 af Kongl. instruktionen

för Kammarrätten den 14 November 1879 är för balansmål stadgadt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.