Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition med förslag till förordning om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund med. flere dermed sammanhängande förordningar.

1880-05-14 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1880:70, Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition med förslag till förordning om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund med. flere dermed sammanhängande förordningar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

1

N:o 70.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 14 Maj 1880

— — — — Andra Kammaren den 14 — —

Riksdagens underdåniga skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts

nådiga proposition med förslag till förordning om jordegares

rätt öfver vattnet å hans grund med. flere dermed

sammanhängande förordningar.

(Lag-Utskottets Utlåtanden och Memorial N:is 12, 24, 43 och 56.)

S. A. K.

Uti nådig proposition af den 31 sistlidne December har Eders

Kongl. Maj:t, jemlikt 87 § Regeringsformen, till Riksdagens antagande

i ett sammanhang öfverlemnat förslag till

Förordning om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund;

Förordning om allmän flottled;

Förordning om allmän farled;

Förordning om tillägg till Förordningen den 14 April 1866 angående

jords eller lägenhets afstående för allmänt behof, samt

Förordning om ansvar för underlåtenhet att öppna damlucka.

Bih. till Rilcsd, Prof. 1880. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 16 Häft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

Vid behandling af denna Eders Kongl. Maj:ts nådiga proposition

har Riksdagen, under gillande af de flesta utaf hufvudgrunderna för

förslagen, dock uti desamma funnit åtskilliga förändringar nödiga,

hvilka Riksdagen nu går att under de särskilda förordningsförslagen

och dessas olika §§, enligt nummerföljden i Eders Kongl. Maj:ts förslag,

närmare angifva.

Förordningen om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund.

4 §•

Redigeringen af denna §:s andra stycke har Riksdagen funnit i

det afseendet mindre tillfredsställande, att derutaf skulle kunna framgå,

det äfven för det fall, att för mark till damfäste å annan strandegares

område årlig ersättning bestämts, sådan redan uppburen ersättning

borde återgäldas, när denne strandegare började nyttja den uppförda,

å jemväl hans grund förlagda dammen, hvadan Riksdagen ansett

nämnda stycke böra erhålla den lydelse, att om godtgörelse uppburits

för mark till damfäste eller för olägenhet af dambyggnaden,

denna godtgörelse bör, der den icke såsom årlig afgift utgått, återgäldas

af den, som vill dammen för sin lott i vattnet nyttja.

6 §•

Enligt denna paragraf, sådan den lyder i Eders Kongl. Maj:ts

proposition, skulle uppdämning å annans jord i och för vattenverk

icke i något fall vara tillåten utan jordegarens medgifvande.

Riksdagen har tunnit sig icke kunna godkänna ett sådant stadgande,

hvilket icke synes Riksdagen hvila på den fullt billiga grunden

af likställighet emellan jordbruket och industrien vid deras konkurrens

i vattenrättsliga förhållanden. Ett dylikt absolut förbud mot uppdämning

torde minst vara lämpligt för ett land, hvilket, såsom vårt, i sina

rinnande vatten besitter för industriella anläggningar en naturlig drifkraft

af så öfvervägande värde, att lagstiftningen icke bör bidraga till

ett gagnlöst förspillande deraf. Enligt Riksdagens tanke bör derföre

till 6 § i Eders Kongl. Maj:ts förslag fogas det stadgande, att, om

jord, som genom uppdämning sättes under vatten eller deraf skadas,

är af den beskaffenhet, att den genom uppdämningen derå skeende

skada pröfvas vara ringa mot den nytta, som af uppdämningen vinnes,

uppdämning må kunna ske mot ersättning, motsvarande fulla

värdet och hälften derutöfver.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N-.o 70.

3

7 och 25 §§.

Då stadgande om skyldighet att i vattendrag, der kungsådra ej

finnes, lemna vattenled, som för fiskens gång finnas bör, fri från byggnad

och stängsel hittills icke varit i allmän civillag infördt, har Riksdagen

ansett bestämmelsen om den så kallade mindre kungsådran,

hvilken, först omförmäld i 1766 års fiskeristadga, ännu qvarstår i gällande

fiskeristadga af den 29 Juni 1852, icke böra i förevarande förordning

ingå, hvarför stadgandet härom i 7 § och hänvisningen i 25

§ enligt Riksdagens mening böra utelemnas.

8 §■

Uti denna paragraf stadgas, att kungsådra skall beräknas till en

tredjedel af vattendragets bredd efter de sista tio årens medelvattenstånd.

Då det emellertid vill synas, som skulle detta stadgande kunna

föranleda åtskillig tvekan om dess rätta betydelse samt svårigheter

vid tillämpningen, men denna tvekan och dessa svårigheter torde

kunna i väsentlig mån förekommas, derest stadgandet så affättades,

att kungsådra skall, så framt den ej är annorledes bestämd, anses

framgå i djivpaste vattnet och beräknas till en tredjedel af vattendragets

bredd vid vanligast förekommande lågt vattenstånd, har Riksdagen

för sin del funnit bestämmelsen böra erhålla denna lydelse.

10-12 §§.

Riksdagen har funnit sig icke kunna bifalla hvad Eders Kongl.

Maj:t i ofvannämnda paragrafer föreslagit. Riksdagen har nemligen

ansett hittills gällande stadganden för anläggande eller förändring af

damverk böra hufvudsakligen bibehållas, allenast med några nödiga

ansedda tillägg. Härigenom blifver uppdämningsfrågan före eller vid

anläggningens början definitivt afgjord och damverksanläggaren befrias

från den oroande belägenhet, hvari han annars under obegränsad

tid komme att hållas, i det att tid efter annan än den ene och än

den andre af ofvan eller nedan liggande jords eller verks innehafvare

skulle kunna med vexlande framgång väcka anspråk å damverkets

rifning eller förändring. I enlighet med dessa åsigter har Riksdagen

i stället för 10, 11 och 12 paragraferna i Eders Kongl. Maj:ts förslag

antagit en enda § (10), innefattande stadganden i ofvan antydd rigtning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

13 §.

Denna paragraf har Riksdagen ansett böra erhålla en lydelse,

utmärkande, att damlucka, när sådant tarfvas till förekommande af

skada icke allenast för dem, som ofvan, utan ock för dem, som

nedan ega jord, vattenverk eller annan egendom, alltid skall hållas

öppen utom i de undantagsfall, paragrafen omförmäler.

18 §.

Då bestämmelsen i andra punkten af denna paragraf, att “varder

genom vattnets återförande skada tillskyndad egare af jord, hvarifrån

vattnet afvikit, eller annan, som genom byggnad eller annorledes

gjort sig vattnet i dess nya lopp eller läge till godo; njute han ersättning

derför14, synts Riksdagen otydlig i afseende på hvad som till

begreppet skada skulle hänföras, och jemväl skulle föranleda dertill,

att kostnad, nedlagd under den allra första tiden efter förändringens

inträdande, skulle ersättas, hvilket torde vara mindre lämpligt, har

Riksdagen ansett punkten böra erhålla en förändrad lydelse, utmärkande,

att, om inom ett år från det förändringen inträdt, åtgärd för

vattnets återförande icke varder vidtagen och derefter utan oskäligt

dröjsmål fullföljd, den, som vill vattnet återföra, är skyldig ersätta

allenast den kostnad, som efter ofvannämnda tid antingen blifvit nedlagd

å jord, hvarifrån vattnet vikit, eller skett för tillgodogörande af

vattnet i dess nya lopp eller läge, och som genom vattnets återförande

skulle blifva utan nytta.

27 §.

I. denna paragraf hafva några uteslutningar synts Riksdagen

böra vidtagas, dels så, att orden 44 skattlag da qvarnar och fiskeverk44

utbytas mot allenast “qvarnar och fiskeverk44, dels ock i stället för

“annan lagligen tillkommen rättighet44 sättes “annan rättighet44, det

senare på det att ingen tvekan må kunna uppstå, att icke till här afsedd

rättighet skall hänföras äfven den, som grundas å urminnes häfd;

och har derjemte i paragrafens slut orden: “annorledes än med ofvan

gifna stadganden öfverensstämmer44 ansetts kunna helt och hållet utelemnas.

Då Riksdagen i stället för 10, 11 och 12 §§ i Eders Kong!.

Maj:ts förslag antagit en enda § (10), har såsom följd häraf numereringen

af efterföljande paragrafer bort ändras, äfvensom nödig rättelse

ske vid åtskilliga i förordningen förekommande hänvisningar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

o

Förordningen om allmän flottled.

2 §•

Denna paragraf liar Riksdagen ansett böra till vinnande af större

tydlighet erhålla en något förändrad lydelse derhän, att i vattendrag,

der vid den tid, då förordningen träder i kraft, flottning på grund af

hittills gällande lag eller särskilda föreskrifter allmänneligen idkas

eller tillåten är, allmän flottled jemväl framgent skall bibehållas.

5 §•

Uti denna paragraf har Riksdagen funnit orden i sista stycket:

“utan väsentligt hinder eller uppehåll41 böra utgå.

6 §•

Denna paragraf handlar enligt Eders Kongl. Maj:ts proposition

endast om ersättning för skada, som genom anläggning eller åtgärd

för flottleden eller genom strändernas beträdande eller eljest genom

flottningen vållas, men har Riksdagen funnit att, jemte det orden

''•''‘genom flottningen44 torde böra utbytas mot de mera omfattande utill

följd af flottningen44 här ock bör stadgas ersättning för kostnad, som

på något af ofvan anförda sätt för annan än de flottande uppstår; och

har paragrafen ansetts böra i sådant syfte något omredigeras.

? §•

Då’ uti denna § fråga är om expropriation af jord eller lägenhet,

har Riksdagen i enlighet med det i förordningen om jords eller lägenhets

afstående för allmänt behof den 14 April 1866, § 1, för sådan

händelse begagnade uttryck, ansett orden »upplåta» och »upplåtelse» i

samma § böra utbytas mot »afstå» och »afstående», hvilka uttryck torde

vara jemväl tillämpliga, då, såsom här, fråga tillika är om bortledande

af vatten; i öfverensstämmelse hvarmed ordet »skadeersättning» bort

ändras till »ersättning».

8 §''

Riksdagen har funnit denna § böra erhålla hufvudsakligen den

lydelse, Nya Lagberedningen föreslagit, och får, såsom stöd för denna

åsigt åberopa de af Beredningen anförda skäl. Dock hafva de till lättnad

för vederbörande syftande ändringar funnits böra ske, att i stället

för att uti det i paragrafen förutsatta fall åt »underrätten i orten» upp
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

dragits att lika med Konungens Befallningshafvande eller utmätningsman,

efter sökandens val, förordna tredje skiljeman, sådant lemnas åt

»Rätten i stad och domaren å landet», samt att i stället för att åt domaren

eller Konungens Befallningshafvande lemnats att inställa verkställighet

å skiljemännens beslut, såsom i Riksdagens tanke både mera

pricipenligt och mera praktiskt lämpligt, sådan rätt lemnas åt domaren

eller öfver exekutor, äfvensom tydligen bort utmärkas, att, derest till ersättning

dömes, den ersättningsskyldige ock skall förpligtas att gälda

ej endast deri egentliga »synekostnaden», utan ock i öfrigt motpartens

utgifter å saken.

10 §•

Uti denna § har Riksdagen ansett ett tillägg erforderligt, uttryckligen

angifvande, att den der stadgade solidariska ansvarighet för de

under året flottande omfattar ej blott skada, som genom sjelfva flottn

i ngen omedelbarligen vållas, utan ock den skada, som till följd af

flottningen medelbart uppstår.

Tillika har Riksdagen funnit förevarande § böra gifvas en sådan

lydelse, att den, som gitter visa, att hans flottgods framgått på sådant

sätt eller å sådan tid, att det ej kunnat till skadan medverka, ej derigenom

kan undandraga sig den solidariska ansvarigheten, utan blott

får rätt att söka sitt åter af öfrige vederbörande.

13 §■

Denna § har Riksdagen ansett böra omredigeras i syfte, att den

endast måtte innefatta en hänvisning till de närmare föreskrifter i fråga

om flottleds inrättande och begagnande, hvilka af Konungen komma

att meddelas, men icke må kunna tydas derhän, som genom samma

§ något uttalande skulle vara gifvet i fråga om gränsen uti nu förevarande

ämne mellan allmän civillag samt den ekonomiska lagstiftning,

som på grund af 89 § Regeringsformen tillkommer Konungen ensam.

14 §.

Dels för att undvika det i Riksdagens tanke mindre egentliga

uttrycket: »sjöfart med sammanlagda flottar», dels ock för att från förordningens

tillämplighet tydligen undantaga äfven den i rikets nordligaste

län förekommande flottning af sammanbundna tjärtunnor, har

paragrafen ansetts böra något omredigeras.

Förordningen om allmän farled.

Beträffande de ändringar, Riksdagen funnit nödiga uti 1, 4 och

6 §§ af detta förordningsförslag, får Riksdagen hänvisa till hvad Riks
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

dagen anfört i fråga om motsvarande ändringar i 7, 13 och 14 §§ af

förslaget till förordning om allmän flottled.

Förordningen om tillägg till förordningen den 14 April 18(56 om jords eller

lägenhets afstående för allmänt behof

har Riksdagen lemnat utan anmärkning.

Förordningen om ansvar för underlåtenhet att öppna damlucka.

Enligt Riksdagens tanke bör något stadgande icke lemnas, hvarigenom

möjliggöres föreskrift om viss tid, då damlucka skall hållas

öppen vid stadgadt äfventyr, så vida icke dervid fogas, tydligt uttalad,

förutsättning, att genom underlåtenhet uti ifrågavarande afseende skada

vållas.

Den nu af Eders Kongl. Maj:t föreslagna förordning om ansvar

för underlåtenhet att öppna damlucka, innebär emellertid i, förenämnda

hänseende en skärpning i gällande lag, hvilken Riksdagen anser vara

för jordbrukets skäliga tillgodoseende obehöflig och för vattenverks

uppkomst och bestånd hinderlig.

Enligt Riksdagens åsigt är den ofvanbotnde behörigen tryggad

mot uppdämning, om bötesansvar stadgas, hvartill, utom skadeersättning,

vattenverksegaren gör sig förfallen, om han uraktlåter att hålla

sin damlucka öppen, då vattnet stiger öfver faststäldt märke. Hvad

åter nedanliggande verks rätt att erhålla sitt skäliga behof af vatten

beträffar, så har hos Riksdagen uppstått tvifvel, huruvida något bötesansvar

skulle enligt den af Eders Kongl. Maj:t föreslagna förordningkunna

ådömas den, som emot stadgandet i hittills gällande 20 kapitlet

6 § Byggningabalken håller upp vatten för nedanliggande verk å tid,

hvilken den om damluckas öppenhållande möjligen lemnade föreskrift

icke omfattar, och då ej heller vattenhöjden vid den förstnämndes dam

stiger öfver faststäldt märke. De »särskilda föreskrifter angående vattnets

framsläppande», som i 12 § af Eders Kongl. Maj:ts förslag till förordning

om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund ifrågasättas,

synas dock afse äfven dessa förhållanden, och ett öfverträdande af

dylika föreskrifter torde vara lika värdt att beläggas med straff, som

en oloflig uppdämning öfver faststäldt vattenmärke.

I enlighet härmed har Riksdagen ansett förordningen om ansvar

för underlåtenhet att öppna damlucka böra affattas.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

Då det synts Riksdagen föga sannolikt, att allt det, som, derest

Riksdagens förordningsförslag skulle vinna Eders Kongl. Maj:ts godkännande,

bör föregå deras trädande i kraft, skall kunna medhinnas

till den i Eders Kongl. Maj:ts proposition föreslagna tidpunkt eller den

1 Januari 1881, har Riksdagen funnit lämpligt att till Eders Kongl.

Maj:t öfverlemna bestämmandet af tiden för förordningarnes trädande

i kraft; dock med det undantag, beträffande förordningen om jordegares

rätt öfver vattnet å hans grund, att, på sätt Eders Kongl. Maj:t ock

föreslagit, hittills gällande lagbud om damluckas öppenhållande framgent

intill den 1 Januari 1886 skola ega tillämplighet i så måtto, att

den deri föreskrifna tid, då damlucka bör vara öppen, skall iakttagas,

så framt ej i laga ordning annan viss tid derför varder bestämd eller

vattenmärke sättes eller ock andra särskilda föreskrifter angående vattnets

framsläppande meddelas.

På grund af hvad sålunda blifvit i underdånighet anfördt, har

Riksdagen funnit Eders Kongl. Maj:ts nådiga förslag till förordning

om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund med flere dermed sammanhängande

förordningar icke kunna bifallas i oförändradt skick, men

deremot för sin del i ett sammanhang beslutat

I.

Förordning

om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund;

II.

F örordning

om allmän flottled;

III.

Förordning

om allmän farled;

IV.

Förordning

om tillägg till förordningen den 14 April 1866 angående jords eller

lägenhets afstående för allmämt behof;

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

9

V.

Förordning

om ansvar för underlåtenhet att öppna damlucka;

af den lydelse, Bil. A. till denna underdåniga skrifvelse utvisar.

Med underdånig anmälan härom framhärdar Riksdagen o. s. v.

Stockholm den 14 Maj 1880.

Bdi. till Riksd. Prot. 1880. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. IfJ Haft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

Bil. A.

I.

Förordning

om jordegares rätt öfver vattnet å lians grund.

Med upphäfvande af 17 kap. 4 § samt 20 kap. Byggningabalken;

Förordningarna den 3 September 1755 angående rätt dag till damluckas

öppnande och den 23 Augusti 1851 angående ändring för vissa orter

af stadgandet om tiden, då damlucka skall vara öppnad; Kongl. kungörelsen

den 6 Augusti 1815 angående tiden för vattendämning om

hösten m. m.; hvad i Kongl. kungörelsen den 30 December 1863 angående

ändring i föreskrifterna rörande vilkoren för mjöl- och sågqvarnars

anläggande m. m. så ock i andra författningar stadgas derom

att vid inrättande af vattenverk skall genom föregående undersökning

utrönas, huruvida medelst uppdämning eller vattnets begagnande i

öfrigt skada tillskyndas annan; samt Kongl. brefven den 17 April 1828

om mjöl- och sågqvarnars anläggning i Lappmarkerne, och den 1 Juni

1849 angående anläggning och utrifning af anstalter för ängsvattning;

äfvensom med ändring af hvad andra lagens rum och författningar

innehålla mot denna förordning stridande, stadgas som följer:

1 §''

En hvar eger att det vatten, som å hans grund finnes, sig tillgodogöra,

så vidt ej här nedan eller eljest i lag annorledes stadgas.

2 §.

Går vattendrag emellan byar, hemman eller andra jordlägenheter,

må ej ene strandegaren qvarn eller annat vattenverk å sin grund så

bygga att den andre i sin rätt öfver vattnet lider förfång.

3 §•

År strömfall så beskaffad! att för dess tillgodogörande strandegarne

å ömse sidor hafva af nöden dambyggnad hvar å den andres

grund, bjude då den, som bygga vill, den andre att gemensamt dam
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

men bygga och nyttja; vill ej denne i byggnaden deltaga, vare ändock

pligtig nödigt damfäste lemna, der Rätten pröfvar sådant kunna ske

utan synnerligt men och ersättning till fulla värdet gifves för mark,

som af damfästet upptages, så ock för olägenhet, som eljest af byggnaden

komma må.

Fästes dam sålunda å ömse sidor af vattendraget, njute hvardera

strandegaren lika lott i det vatten, som vid dammen samlas; och bestämme,

i brist af åsämjande, Rätten, efter ty skäligt pröfvas, huru

dammen byggas och hvarderas lott i vattnet uttagas må.

Bygger endera ensam dammen, må honom ej förmenas att den

andres lott i vattnet nyttja intill dess denne, såsom nedan sägs, sin

rätt gällande gör.

4 §-

Nu varder, såsom i 3 § sägs, dam af ene strandegaren byggd

jemväl å den andres grund: vill denne sedan sjelf vattenverk bygga

och dertill dammen för sin lott i vattnet nyttja; stånde det honom

öppet; säge dock derom till minst två år innan han vill dammen begagna

och vare, efter ty å hans hälft belöper, skyldig ersätta dammens

värde i det skick, hvari den befinnes, samt i framtida underhållet taga

del. Pröfvas dammen större än för hans verk är nödigt eller nyttigt,

må ersättnings- och underhållsskyldigheten i mån deraf jemkas; tarfvas

åter för hans verk att dammen tillökas eller annorledes förändras, skall

han ensam vidkännas kostnaden derför äfvensom den tillökning i underhållskostnad,

hvartill ändringen må föranleda.

Har godtgörelse uppburits för mark till damfäste eller för olägenhet

af dambyggnaden, den bör ock, der den icke såsom årlig afgift

utgått, återgäldas af den, som vill dammen för sin lott i vattnet nyttja.

5 §•

Delegare i oskift by eller annan samfäld mark hafve rätt

till vattnet efter som lian i samfälligheten eger del. Lag samma vare,

der vid skifte af samfällighet vattendraget ej i skiftet ingått. Kan vattnet

ej utan delegares förfång skiftas, och vill någon af dem qvarn eller

annat vattenverk bygga, bjude de andre att deri taga del; vilja de ej,

och pröfvar Rätten det kunna ske utan synnerlig skada för dem, förelägge

då honom på hvad sätt, vilkor och tid han verket bygga och

nyttja må.

6 §.

Ej må i vattendrag så byggas att genom uppdämning eller annorledes

men tillskyndas någon, som ofvan eller nedan eger jord, vatten
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

verk eller annan egendom; och skall förty vattenverk, der hinder i

vattnets lopp kan lända till men för annan, vara så inrättadt, att genom

lucka å dammen eller annan dylik anstalt tillräckligt aflopp kan för

vattnet beredas, när sådant är af nöden.

Ar jord, som kan genom uppdämning sättas under vatten eller

deraf skadas, af den beskaffenhet, att den genom uppdämningen derå

skeende skada pröfvas vara ringa mot den nytta, som af uppdämningen

vinnes, må dock uppdämning kunna ske mot ersättning motsvarande

fulla värdet och hälften derutöfver.

7 §•

Allmän farled må ej genom dambyggnad stängas; ej heller må

eljest i eller vid allmän farled byggnad göras eller åtgärd vidtagas,

hvarigenom samfärdseln hindras eller leden kan försämras.

I allmän flottled må ej så byggas att flottningen hindras.

8 §.

Der kungsådra af ålder varit, skall den fortfarande lemnas öppen

för allmän samfärdsel, för flottning och för fiskens gång eller annat

allmänt ändamål sa ock till bevarande af enskild rätt, som af ådran är

beroende. Kungsådra skall, så framt den ej är annorledes bestämd,

anses framgå i djupaste vattnet och beräknas''till en tredjedel af vattendragets

bredd vid vanligast förekommande lågt vattenstånd.

9 §.

Tvist, huruvida led eller ådra, hvarom i 7 och 8 §§ förmäles,

finnes i vattendrag, så ock om ledens eller ådrans rätta läge och bredd

ankomme på domstols pröfning.

10 §.

Vill någon för vattenverk göra ny eller förändra äldre dam, göre

anmälan derom hos domaren med uppgift å vattendraget och den

fastighet, å hvars grund byggnaden skall göras, samt socken och härad,

hvartill fastigheten hörer. Domaren begäre hos Konungens Befallningshafvande

förordnande för lämplig person att i afseende å företaget bevaka

talan, till betryggande af det allmännas rätt, och förfare i öfrigt

på sätt i 19 och 20 §§ stadgas angående utsättande af syn på stället,

kungörelse om tiden för Häradsrättens sammanträde samt tillkallande

af sakkunnig man för afvägning eller annan undersökning af vattendrag

med dess af- och tillopp, ofvan eller nedan.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

Efter det frågan sålunda vunnit nödig utredning med alla tillhörande

omständigheter, bestämme Rätten, om och under hvilka vilkor

byggnaden må inrättas, så att annan i sin rätt deraf ej må förnärmas,

huruvida och till hvad storlek damlucka bör anbringas, vid hvilka tider

den skall hållas öppen, och huru vattenmärke till utvisande af lofliga

vattenhöjden bör på vattenverksegarens bekostnad inhuggas i berg,

jordfast sten eller annat fast föremål, med hvad öfrigt må finnas nödigt

föreskrifva.

11 §•

Damlucka skall hållas öppen, när sådant tarfvas till förekommande

af skada för dem, som ofvan eller nedan ega jord, vattenverk eller

annan egendom.

År för damluckas öppnande viss tid i laga ordning bestämd, eller

eljest särskild föreskrift om vattnets framsläppande gifven, lände det

till efterrättelse.

Har vattenmärke blifvit satt, åligge verkets egare att i hvad på

hans åtgärd ankommer så förfara, att vattnet ej må stiga öfver märket.

12 §.

Der sågqvarn är, ligge å egarens vårdnad att alfallet ej utsläppes

i vattnet. Lag samma vare, der vid annat verk eller inrättning affall

uppkommer, hvaraf uppgrundning eller annan olägenhet kan förorsakas.

Vidtager ej egaren nödig åtgärd eller anstalt till skadans förekommande,

ege Konungens Befallningshafvande föreskrifva hvad i sådant

hänseende iakttagas bör, så ock förelägga den tredskande vite, der ansvar

å försummelsen ej finnes särskildt stadgadt.

Sker ändock skada, njute den, som skadan lider, ersättning efter

Rättens bepröfvande.

13 §.

Hvad i denna förordning sägs om vattenverk gälle ock om annan

med dylikt verk jemförlig inrättning till vattens nyttjande, hvarför

byggnad i vattnet tarfvas.

14 §.

Ej må någon genom upptagande af ny rännil från sjö eller annat

vattendrag eller annorledes vattnet till djup eller läge så förändra att

derigenom led eller ådra, hvarom ofvan skils, försämras eller men annan

tillskyndas. Kan utan sådan olägenhet vattnet afledas för att annorstädes

nyttjas, skall det dock till vattendraget återledas, i den mån sådant

erfordras till förekommande af olägenhet för den, som nedanför ligger.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

15 §.

Rensning, som för vattendrags bibehållande är af nöden, hafve

den, som af uppgrundningen kan lida men, lof att verkställa, ändå att

gräfning inom annans område tarfvas; dock skall i ty fall denne förut

derom tillsägas. Jord eller annat, som vid rensningen upptages, må

på närmaste strand uppläggas eller ock föras till annat lämpligt ställe

i närheten, dock emot ersättning till markens egare, om skada vållas.

16 §.

Har vattendrag vikit från sitt förra läge eller eljest förändrat sitt

lopp, vare om vattendragets återställande i dess förra skick lag som om

rensning i 15 § är sagdt. Varder ej inom ett år från det förändringen

inträdt åtgärd för vattnets återförande vidtagen och derefter utan oskäligt

dröjsmål fullföljd, vare den, som vill vattnet återföra, skyldig ersätta

kostnad, som efter nämnde tid antingen blifvit nedlagd å jord,

hvarifrån vattnet vikit, eller skett för tillgodogörande af vattnet i dess

nya lopp eller läge, och som genom vattnets återförande skulle blifva

utan nytta. Har någon i tio år varit i besittning af förmån, som skulle

genom återförandet gå förlorad, må dylik åtgärd ej emot hans bestridande

vidtagas.

u §•

T fråga om vattens bortledande eller annan åtgärd till vattendrags

förändring till djup eller läge och om vattendrags återställande lände

i tillämplige delar till efterrättelse hvad i 10 § sägs om byggnad i

vattendrag; och vare i afseende å anstalt för jords bevattning jemväl

i öfrigt gällande hvad om vattenverk i denna förordning skils.

18 §.

Angående vattenafledning för jords odling eller förbättring så ock

om strömrensning eller vattens bortledande för allmänt behof är särskildt

stadgadt.

19 §.

När talan i mål, hvarom i denna förordning handlas, instämd

varder, ege i stad Rätten och å landet domaren att i stämningen utsätta

saken till syn å stället, der sådant af käranden äskas eller eljest

för frågans pröfning finnes erforderligt; föranstalte ock i de fall, der

9 eller 10 § är tillämplig, att tiden och stället för målets företagande

varder minst fjorton dagar före den utsatta tiden kungjord i kyrkan

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

för den församling, der den del af vattendraget, hvarom fråga är, framgår,

så ock i angränsande, intill vattendraget belägna församlingars kyrkor.

20 §.

Då afvägning eller annan undersökning af vattendrag med dess

af- och tillopp, ofvan eller nedan, är nödig eller särskild utredning erfordras

huru vattenbyggnad göras och nyttjas må eller i andra frågor,

hvarom i denna förordning handlas, ege i stad Rätten och å landet

domaren till biträde kalla sakkunnig man eller ock, om sådant finnes

lämpligare, föreskrifva att undersökningen skall förrättas af dertill behörig

tjensteman eller annan sakkunnig, som uppå ansökning af käranden

förordnas af Konungens Befallningshafvande och derefter har att

utlåtande i målet afgifva i de delar, som till honom blifvit hänskjutne.

21 §.

Der någon olagligen i vattendrag bygger eller dämning gör, ege

öfverexekutor att, till rättelse i hvad olagligen skett, handräckning

gifva, när skäl dertill äro; och vare derom gällande enahanda bestämmelser,

som för det i 157 § Utsökningslagen afsedda fall äro stadgade.

Visar någon sannolika skäl att påbörjad byggnad kan lända honom

till men, ege ock öfverexekutor byggnadens fortsättande förbjuda intill

dess tvisten blifvit i laga ordning pröfvad.

Hvad här är sagdt om byggnad i vattendrag gälle ock om vattens

bortledande eller annan åtgärd till vattendrags förändring.

22 §.

Dämmes vatten upp öfver faststäldt märke eller varder, der viss

tid för damluckas uppdragande föreskrifven är eller annan särskild bestämmelse

angående damluckas skötande blifvit meddelad, hvad sålunda

iakttagas bör ej fullgjordt, och följer ej rättelse genast efter det tillsägelse

skett; då ege på ansökan af den, som men lider, utmätningsmannen

i orten och å landet jemväl länsmannen, äfven om han ej är

satt till utmätningsman, att, sedan han med ojäfvigt vittne syn å stället

hållit, nödig handräckning på den försumliges bekostnad meddela.

Tillstänger någon led eller ådra, hvarom i denna förordning stadgas,

må ock till borttagande af stängsel, som uppenbarligen finnes emot

lag stridande, handräckning gifvas såsom nyss är sagdt.

23 §.

Angående allmän farled och flottled vare, utöfver hvad denna förordning

derom innehåller, gällande hvad särskild! föreskrifves.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

Om handläggning af frågor angående väg eller bro öfver vattendrag

är särskildt förordnadt.

24 §.

Hvad i 10 § sägs om vattenverk samt i 6, 7, 8, 16, 21 och 22 §§

om vattenbyggnad i allmänhet, skall i tillämplige delar lända till efterrättelse

jemväl i fråga om fiskebyggnad.

Om fiskerättighet och hushållning med fiskevatten är särskildt

stadgadt.

25 §.

Genom denna förordning göres ej rubbning i den rätt och frihet,

som bergverk, qvarnar och fiskeverk förunnad är, ej heller i annan

rättighet att vattendrag stänga eller uppdämma eller i öfrigt öfver

vattnet förfoga.

Denna förordning skall träda i kraft den — — — — —; dock

skola hittills gällande lagbud om damluckas öppenhållande framgent

intill den 1 Januari 1886 ega tillämplighet i så måtto, att den deri

föreskrifna tid, då damlucka bör vara öppen, skall iakttagas, så framt

ej i laga ordning annan viss tid derför varder bestämd eller vattenmärke

sättes eller ock andra särskilda föreskrifter angående vattnets

framsläppande meddelas.

II.

Förordning

om allmän flottled.

Med upphäfvande af Kongl. brefvet angående flottning den 8

April 1811 stadgas som följer:

1 §•

I allmän flottled stånde en hvar öppet att, efter ty här nedan

närmare skils, låta flottgods löst framflyta.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

2 §.

I vattendrag, der vid den tid, då denna förordning träder i kraft,

flottning på grund af hittills gällande lag eller särskilda föreskrifter

allmänneligen idkas eller tillåten är, skall allmän flottled jemväl framgent

bibehållas.

3 §-

Kan vattendrag, hvarest allmän flottled ej finnes, dertill användas;

ege Konungens Befallningshafvande, der sådant pröfvas vara af

nöden och kunna medföra väsentligt gagn för orten eller eljest lända

till nytta för det allmänna, förordna att i vattendraget allmän flottled

vara skall.

4 §•

År för allmän flottleds inrättande, utvidgande eller förbättrande

någon anläggning eller åtgärd nödig, som kan på strand-, bro-, fiskeeller

vattenverksegares eller annans rätt inverka, och har han ej dertill

samtyckt; då ankomme på Konungens Befallningshafvande att,

med den inskränkning, hvartill 7 § föranleder, till anläggningen eller

åtgärden lof gifva; bestämme ock dervid, äfvensom då fråga eljest

uppstår om skydd för enskild rätt, huru vid flottleds ordnande och

begagnande tjenligast förfaras bör, så att ändamålet må utan oskälig

kostnad vinnas med minsta olägenhet för den, hvars rätt är i fråga.

5 §.

Utan särskildt lof må de, som ombesörja flottningsarbetet, eg a

tillträde till stränderna vid flottleden, der sådant för skadas afvärjande

eller flottgodsets framförande i vattendraget är af nöden.

Väg eller stig öfver annans tomt, åker, äng, plantering eller

andra egor, hvilka kunna deraf skadas, må dock ej tagas, om tillträde

till stranden annorledes kan beredas.

6 §■

För skada och kostnad, som genom anläggning eller åtgärd för

flottleden eller genom strändernas beträdande eller eljest i följd af

flottningen vållas, skall gäldas ersättning, för skada med högsta belopp,

hvartill den skäligen skattas må, samt för kostnad med det belopp,

hvartill den uppgår.

7 §•

Erfordras för ändamålet att jord eller lägenhet, som annan tillhör,

för flottleden begagnas eller att vatten, annan till men, ur vattenBih.

till Riksd. Prot. 1880. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 16 Iiäft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

drag bortledes; då skall i saknad af godvillig öfverenskommelse frågan

om skyldigheten att afstå hvad nödigt är på Konungens pröfning ankomma,

efter ty angående sådant afstående för allmänt behof stadgas;

och lände i dessa fall jemväl om sättet för ersättningens bestämmande

så ock i allt öfrigt de för dylika frågor särskildt gifna föreskrifter till

efterrättelse.

8 §.

Fordrar någon i andra fall, än de i 7 § nämnda, ersättning för

skada och kostnad; varde, der han det äskar, frågan efter syn och

uppskattning pröfvad af tre ojäfvige skiljemän, bland hvilka en utses

af hvardera parten och de sålunda utsedde tillkalla den tredje; tredskas

den, emot hvilken anspråket väckes, att utse skiljeman eller kunna de

utsedde ej om valet af den tredje sig förena, ege Konungens Befallningshafvande

eller Rätten i stad och domaren å landet eller utmätningsmannen

i orten att på ansökan af den, som anspråket väckt,

om valet förordna. Varder till ersättning dömdt, skall den ersättningsskyldige

ock förpligtas att gälda kostnaden för syneförrättningen samt

motpartens utgifter å saken; sättes ersättningen ej högre än den ersättningsskyldige

före synen bjudit, stånde hvar sina kostnader och

gälde hvardera halfva synekostnaden.

Hvad de fleste skiljemännen säga skall, änskönt någondera parten

vill söka domaren, gå i verkställighet, der ej domaren eller öfverexekutor

annorlunda förordnar; den af parterne, som med beslutet ej

nöjes, dock ej förment att tvisten under Rättens pröfning draga, så

framt han sin talan instämmer inom nittio dagar från det skiljemännens

beslut honom tillstäldes. I skiljemännens beslut skall tydlig hänvisning

lemnas om hvad den missnöjde har att iakttaga för tvistens

dragande under Rättens pröfning.

Vill den, som ersättning fordrar, hellre genast lita domstol än

skiljemän till, stånde det honom öppet.

I mål, hvarom nu är sagdt, svare den, emot hvilken talan föres,

vid Rätten i den ort, der skadan skett eller är att förvänta.

9 §•

Ar skada, som i 8 § afses, så stadigvarande att värdet derå kan

genom uppskattning på förhand utrönas; då skall, om ersättningstagande

det påstår, ersättningen på förhand bestämmas att utgå vare

sig i årlig afgift under hela den tid skadan kommer att fortfara eller

under vissa år eller ock på en gång, allt efter ty skäligt pröfvas.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

19

10 §.

Låta två eller flere flottgods framflyta i allmän flottled och sker

derigenom skada, som ej blifvit på förhand uppskattad och ersatt; då

skola de, hvilka under året deltagit i flottningen å det ställe, der skadan

timat, en för alla och alla för en ansvara för ersättningens gäldande

till den, som skadan lidit. Lag samma vare om annan sådan

skada, som genom strändernas beträdande eller eljest i följd af flottningen

vållas. Gitter någon visa att hans flottgods framgått på sådant

sätt eller å sådan tid att det ej kunnat till skadan medverka, eller har

någon på grund af ansvarighet, hvarom nu är sagdt, guldit mer än

hvad på honom efter hans andel i flottgodset belöper, och är han

icke till skadan särskildt vållande, söke hos de andre flottande sitt åter

efter befogenhet.

Hvad i denna § är stadgadt må ej tillämpas, der enligt särskild

bestämmelse af vederbörande myndighet någon utöfvar uteslutande rätt

att ombesörja flottningen mot afgift af flottgodsets egare.

n §■

Hvad strandegare, som i allmän flottled bygga vill, har att iakttaga,

derom är särskildt stadgadt. År ej i laga ordning bestämdt i

hvad mån vattendraget skall för flottningens behof lemnas från byggnad

eller stängsel fritt; förordne derom Konungens Befallningshafvande,

der någon, som bygga vill, det äskar. Bygger någon annorledes än

med lag eller gifna föreskrifter öfverensstämmer, stånde sjelf den

skada, som å byggnaden må genom flottningen vållas.

Nu vill någon göra byggnad hvaraf flottningen ej hindras: menar

han att till skydd emot skada å byggnaden särskild anläggning eller

åtgärd bör af de flottande bekostas; anmäle det hos Konungens Befallningshafvande,

som eger att derom jemlikt de i 4 § stadgade grunder

bestämma som skäligt pröfvas. Bygger han utan sådan anmälan

eller utan att Konungens Befallningshafvandes bestämmelse afbida,

stånde under tiden sjelf skadan.

12 §.

Kan uppehåll med verkställande af anläggning eller annan åtgärd,

hvarom Konungens Befallningshafvande enligt 4 § bestämmelse meddelat,

föranleda synnerlig olägenhet; ege Konungens Befallningshafvande

förordna att utan hinder af klagan öfver beslutet verkställighet

må ske, der pant eller borgen ställes för den skada, som kan genom

åtgärden uppstå.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

Konungens Befallningshafvande hafve ock i andra fall, då skada

kan af flottleds inrättande eller begagnande vållas, makt förordna det

pant eller borgen för skadeståndet ställas skall, om sådant till betryggande

af ersättningstagares rätt finnes nödigt.

13 §.

Närmare föreskrifter i fråga om flottleds inrättande och begagnande

meddelas af Konungen.

14 §.

I fråga om framförande af flottgods i sammanlagde flottar ege

stadgandena i denna förordning ej tillämpning.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från och med den —

\

III.

Förordning

om allmän farled.

i §•

Der sjöfart med fartyg eller båtar eller framförande af flottgods i

sammanlagde flottar allmänneligen idkas eller tillåten är vid den tid då

denna förordning träder i kraft, skall allmän farled, hvartill ock räknas

det utrymme i vattendraget, som till allmän hamn är i laga ordning

upplåtet, fortfarande finnas i det läge och till den storlek, som med

hittills gällande lag eller särskilda föreskrifter öfverensstämmer.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

2 §.

Tarfvas allmän farled i vattendrag, der sådan förut ej finnes, förordne

derom Konungens Befallningshafvande samt meddele tillika nödig

föreskrift om hvilken del af vattendraget bör för samfärdselns behof

lemnas fri från byggnad och stängsel.

3 §■

År för allmän farleds inrättande, utvidgande eller förbättrande

någon anläggning eller åtgärd nödig, som kan på annans rätt inverka,

och bar han ej dertill samtyckt; då ankomme på Konungens Befallningshafvande

att, med den inskränkning, hvartill 4 § föranleder, till

anläggningen eller åtgärden lof gifva; bestämme ock huru såväl dervid

som ock i öfrigt vid farleds ordnande och begagnande tjenligast förfaras

bör, så att ändamålet må utan oskälig kostnad vinnas med minsta

olägenhet för den, hvars rätt är i fråga.

För skada, som af dylik anläggning eller åtgärd vållas, skall ersättning

till högsta skäliga belopp, hvartill skadan skattas må, efter

Rättens bepröfvande gifvas vare sig i årlig afgift eller på en gång.

4 §•

Erfordras för ändamålet att jord eller lägenhet, som annan tillhör,

för farleden begagnas eller att vatten, annan till men, ur vattendrag

bortledes; då skall i saknad af godvillig öfverenskommelse frågan

om skyldigheten att afstå hvad nödigt är på Konungens pröfning ankomma,

efter ty angående sådant afstående för allmänt behof stadgas;

och lände i dessa fall jemväl om sättet för ersättningens bestämmande

så ock i allt öfrigt de för dylika frågor särskildt gifna föreskrifter till

efterrättelse.

5 §•

Hvad den, som vill bygga i vattendrag, der allmän farled är, har

att iakttaga, derom är särskildt stadgadt.

6 §.

Närmare föreskrifter i fråga om farleds inrättande och begagnande

meddelas af Konungen.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från och med den —

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

IV.

Förordning

om tillägg till förordningen den 14 April 1866 angående jords eller lägenhets

afstående för allmänt behof.

1 §•

D.er Konungen för någon orts förseende med dess behof af vatten

eller för farled eller flottled eller för annat allmänt behof pröfvar nödigt

att vatten ur sjö, eif, å eller annat vattendrag ledes bort för att annorstädes

nyttjas, vax-e enskild man, menighet eller inrättning, som öfver

vattnet råder, pligtig att det tåla; njute dock den, som derigenom skada

lider, ersättning till högsta skäliga belopp, hvartill skadan skattas må.

2 §.

Har någon vatten- eller fiskeverk eller bevattningsanstalt eller

annan särskild lägenhet, och varder den lägenhet genom vattendragets

ändring obrukbar eller i väsentlig mån försämrad, skall lägenheten

lösas, om egaren det påstår.

3 §.

Kan ej öfverenskommelse träffas om hvad, efter ty ofvan skils, i

ersättning eller lösen utgå bör, skall såväl i fråga derom som ock i allt

öfrigt i tillämplige delar gälla hvad uti förordningen den 14 April 1866

angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof stadgadt är.

Väckes fråga, hvarom här ofvan i 2 § sägs, varde dermed förfaret på

sätt i nämnda förordning finnes bestämdt för den händelse då till afsedt

ändamål erfordras att allenast en del af lägenhet afstås, men egaren

äskar att hela lägenheten lösas skall.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från och med den —

s. 23 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 70.

23

V.

Förordning

om ansvar för underlåtenhet att öppna damlucka.

Med upphäfvande af Förordningen den 21 December 1857 angående

ändring af 20 kap. 6 § Byggningabalken i fråga om straffbestämmelsen

för underlåtenhet att i föreskrifven tid öppna damlucka stadgas

som följer:

Håller någon damlucka olofligen stängd, då vattnet stiger öfver

faststäldt märke, eller bryter någon mot andra om hushållningen med

eller framsläppandet af vatten gifna föreskrifter, och varder skada derigenom

_ vållad, höte minst tio, högst femhundra kronor.

Öfverträdelse, hvarom nu är sagdt, må ej, der den endast förnärmar

enskild persons rätt, åtalas af annan än målsegande.

Böter, som ådömas efter denna förordning, skola tillfalla kronan

och vid bristande tillgång förvandlas enligt allmänna strafflagen.

Denna förordning skall lända till efterrättelse från och med den —

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.