Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, angående revision af gällande expeditionstaxa.

1881-04-11 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1881:33, Skrifvelse, angående revision af gällande expeditionstaxa.

Dokumentets text

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 33.

N:o 33.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 9 April 1881.

— — — — Andra Kammaren den 11 — —

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående revision af gällande

expeditionstaxa.

(Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande Nio 6 och

Första Kammarens Tilliälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 3.)

S. A. K.

Med åberopande deraf, att, sedan Kong! Förordningen angående

expeditionslösen den 30 November 1855 utfärdades, de flesta embetsverk

och domstolar blifvit, hvad anginge embets- och tjenstemännens

aflöning och tjenstgöringsskyldighet, omorganiserade, samt att till följd

såväl häraf som af andra förhållanden, såsom att expeditionslösen blifvit

utsatt i annan, än nu gällande myntsort, förändring af nämnda förordnings

bestämmelser påkallades, särskildt vidkommande grunderna för

det angående lösen för gravationsbevis å fastighet i stad gifna stadgande,

hvilket ledde till det anmärkningsvärda resultat, att under det

ett gravationsbevis för en jordareal af tjugu tunnland, af huru ringa

värde den än vore, betingade en lösen af tjugu kronor, kunde deremot

ett dylikt bevis för en gård med tomt, den måtte vara huru stor och

värderik som helst, erhållas för endast tre kronor, äfven om till tomten

hörde flere hundra tunnland jord, som derifrån ej finge afsöndras, har

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 33.

hos Riksdagen blifvit föreslaget, att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse

till Eders Kongl. Maj:t anhålla om revision af berörda nådiga

förordning.

Denna förordning har under den tid, som efter densammas utfärdande

förflutit, undergått många och genomgripande förändringar. Redan

år 1856 blefvo genom särskilda nådiga skrivelser den 15 Januari

och den 20 Februari föreskrifter meddelade, angående tillämpningen af

10 och 11 paragraferna i författningen i fråga om vissa från Hofrätterna

och Kammarrätten utgående expeditioner, och genom nådiga kungörelsen

den 24 November 1857 erhöll nyssnämnde 11 paragraf en helt och

hållet förändrad lydelse, hvarigenom lösen för expedition, som af svarande

eller förklarande begärdes blef till beloppet förhöjd. Med afvikelse

från den i 10 paragrafen uttryckta regel, att endast klagande,

kärande eller sökande vore skyldig att mot lösen uttaga utslag, blef

genom nådig kungörelse den 9 Maj 1862 förklarad!, att der flere socknar

hade del i mål, som anginge väg, skjutsnings- eller andra dylika

frågor, ett exemplar af utslaget skulle utskrifvas för hvarje socken, äfven

om hon icke vore kärande, klagande eller sökande i målet. Genom

nådiga kungörelsen den 31 Januari 1868 förordnades, att utan hinder

af det i 12 paragrafen förekommande stadgande, att kronan eller den,

som förde kronans talan, vore befriad från erläggande af lösen, sådan

frihet från lösen icke borde ega rum i fråga om expeditioner, som till

styrelserna för statens jernvägsbyggnader och jernvägstrafik eller dem

underordnade tjenstemän utlemnades. Med ändring af hvad i 8, 14 och

15 paragraferna stadgades, angående expeditioners utskrifvande och

tillhandahållande, blefvo särskilda af nådiga förordningen den 17 Maj

1872 rörande häradsting föranledda föreskrifter i nämnda hänseende

meddelade den 27 September sistnämnda år, och såsom tillägg till stadgandet

i 16 paragrafen angående expedition af utslag, som rörde häktad

person, bestämdes genom kungörelse den 16 September 1873 viss tid,

inom hvilket sådant utslag borde till vederbörande aflemnas. Med anledning

af den beslutade omregleringen af häradshöfdingarnes löneförmåner

blef en stor del af de i 3 paragrafen af förordningen om expeditionslösen

för häradsrätternas expeditioner stadgade sportelsatser genom

nådig kungörelse den 18 September 1874 till beloppet väsentligen nedsatt,

och till följd af 1875 års lagfarts- och inteckningslagar meddelades

den 15 Oktober samma år nya bestämmelser, angående lösen för lagfartsbevis,

utdrag af fastighetsbok samt bevis, som angående lagfart

tecknades å fångeshandling. I sammanhang med den för Hofrätterna

vidtagna lönereglering förordnades, genom nådig kungörelse den 22

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens underd. Skrifvelse. N:o 33.

September 1876, dels att tjensteman i Hofrätt finge åtnjuta lösen endast

för sådana expeditioner, som part på egen begäran erhölle och eljest

icke författningsenligt vore pligtig att lösa; dels ock, med ändring af

3, 4 och 21 paragraferna i förordningen om expeditionslösen, att vid

Hofrätterna lösen för förmyndarebevis skulle utgå med nedsatt belopp,

den till vaktbetjeningen tillförene utgående afgift för sigill upphöra,

samt den advokatfiskalen tillerkända andel i de efter nämnda förordning

ådömda böter indragas och i stället tillfalla kronan. Angående

lösen för folkpass eller sjömansrulla, fribref eller helfrihetsbref samt

mätebref hafva de förut gällande bestämmelserna blifvit ändrade den

16 Mars 1877. Enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse den 31

Maj 1878, angående lönereglering för vissa af de till landsstaten hörande

fenster, skall för de i denna lönereglering inbegripna embets- och tjensteman

den dem förut tillkommande rätt till expeditionslösen upphöra,

utom i fråga om sådana expeditioner, som part eller annan begär, men

eljest ej är pligtig att lösa. Genom nådig kungörelse den 20 Juni 1879

är förklarad!., att lösen för betyg derom, att någon råder öfver sig sjelf

och sin egendom skall utgå med lika belopp, som för förmynderskapsbetyg

finnes stadgadt, och angående bevis om intecknings ansökning,

intecknings fastställelse eller dödande äfvensom för transsumt af lagfartsprotokoll

jemte derå tecknadt utdrag af fastighetsbok hafva i fråga

om jernvägar vissa ändringar och tillägg i expeditionstaxans 3, 7 och

10 paragrafer skett genom nådig kungörelse den 19 November 1880;

hvarjemte Riksdagen inhemtat, att sedan vid lönereglering för Kammarkollegium

och Kammarrätten förordnats, att den till Statsverket ingående

expeditionslösen vid nämnda embetsverk äfvensom sigillpenningarne

borde utbytas mot stämplad! papper, hafva embetsvetken härom

erhållit förständigande genom särskilda skrivelser, hvilka dock icke

blifvit i författningssamlingen införda.

De angående expeditonslösen gällande stadganden, hvilka sålunda

måste sökas i spridda, på olika tider utfärdade författningar, sakna följaktligen

den öfver sk ärlighet, som särdeles i ett ämne af ifrågavarande

beskaffenhet måste anses af framstående vigt, på det de rättssökande

sjelfva, vid expeditioners utlösande, må kunna med lätthet kontrollera,

det dem påförda afgifter ej öfverstiga hvad som författningsenligt bör

utgöras. För underlättande af sådan kontroll innehåller också 22 § i

förordningen om expeditionslösen att ett exemplar af författningen skall

i de embetsverk, der lösen för expeditioner uppbäres, alla tider på året,

och vid häradsrätt under påstående ting finnas anslaget å dörren till

sessionsrummet, men detta stadgande har numera förlorat all betydelse,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 33. 23

sedan, på sätt ofvan blifvit visadt, snart sagdt. alla de paragrafer i förordningen,

som innehålla taxebestämmelser, blifvit genom senare författningar

dels upphäfda, dels i väsentlig mån förändrade. Innehållet af

de ännu qvarstående stadgandenä synes äfven gifva anledning till befogade

anmärkningar. Att den-uti ofvanberörda förslag åberopade föreskriften,

enligt hvilken lösen för gravationsbevis angående stadsjord är

till beloppet beroende af jordens areal och dertill denna beräknad efter

tunnland, som redan för längesedan uteslutits från det inom landet för

ytmått gällande system, icke numera kan anses lämplig eller tidsenlig,

torde nemligen ej böra förnekas, och dessutom har, enligt hvad Riksdagen

erfarit, Riksdagens Justitieombudsman i särskilda underdåniga

skrifvelser den 16 December 1879 och den 30 November 1880 i afseende

å nuvarande bestämmelser i förordningen om expeditionslösen erinrat,

att i 13 § saknades föreskrift huru den, som ej eger tillgång till betalning,

skall sin uppgifna medellöshet styrka, för att på grund deraf kunna,

såsom i nämnda paragraf medgifves, utan lösen utfå nödiga expeditioner,

till följd hvaraf det stundom skulle hafva visat sig vara med svårigheter

för verkligt fattiga personer förenadt att af den dem sålunda

förunnade förmån komma i åtnjutande; att sista momentet i § 14, som

innehåller, att ingifna handlingar skola, då expedition utlemnas, i sammanhang

dermed återställas, gifvit anledning till den, enligt Justitieombudsmannens

åsigt, origtiga uttydning, att expeditionshafvanden vore

berättigad att såsom säkerhet qvarhålla ingifna handlingar, till dess lösen

för expeditionen . erlades, och att, i fråga om revisionsutslags utfärdande

till annan, än sökanden, författningens föreskrifter skulle hafva

blifvit inom särskilda Hofrätter olika tillämpade; till följd af hvilka erinringar

Justitieombudsmannen hemstält om förändrade bestämmelser i

ofvan antydda och andra dermed sammanhang egande omständigheter.

Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt, finner Riksdagen det

vara önskvärdt att nuvarande stadgande!! om expeditionslösen må såväl

till form, som innehåll underkastas revision. För en sådan synes ock

den nuvarande tidpunkten vara särdeles lämplig, då icke allenast lönereglering

för de flesta embete- och tjenstemän nyligen blifvit i det närmaste

genomförd, utan äfven förordningen om stämpladt papper, som

med expeditionstaxan eger nära samband, just nu lärer vara föremål

för granskning och omarbetning.

Ehuru såväl 1855 års förordning om expeditionslösen som de sedermera

i ämnet utfärdade författningar tillkommit på administrativ väg,

lärer dock numera, sedan vid flere af de på senare tiden skedda löneregleringarne

upphörande af förut medgifven rätt till lösen eller minsk
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 33.

ning i dennas belopp utgjort vilkor för beviljade löneförmåner, någon

rubbning i dessa vilkor ej kunna utan Riksdagens medgifvande ifrågakomma.

Då emellertid expeditionstaxan äfven innehåller åtskilliga stadganden

angående expeditioners form, tiden och sättet för deras tillhandahållande

m. m., hvilka såsom af rent reglementarisk natur, fortfarande

torde böra anses tillhöra den administrativa lagstiftningens område, lärer

frågan, om och i hvad män till en blifvande ny författning i ämnet

Riksdagens medverkan må erfordras, vara beroende af beskaffenheten

och omfattningen af de ändringar i nuvarande föreskrifter, som den

nya författningen kan komma att innehålla; och anhåller Riksdagen, i

anledning häraf, att samtliga dels i förordningen den 30 November

1855, dels i flera sedermera utfärdade kungörelser meddelade, nu gällande

stadganden angående expeditionslösen må underkastas revision

och med de ändringar eller tillagg, som kunna finnas nödiga blifva i

en författning sammanförda, samt att sålunda omarbetad fullständig

expeditionstaxa, sedan förslag dertill blifvit uppgjordt och, i den mån

ifrågasatta ändringar i nuvarande taxebestämmelser föranleda, Riksdagens

pröfning understäldt, måtte i behörig ordning varda till allmän

efterrättelse kungjord.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 11 April 1881.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.