Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, angående vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin.

1881-04-11 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1881:35, Skrifvelse, angående vilkoren för tillverkning och försäljning af bränvin.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 35.

1

N:o 35.

Uppläst och godkänd hos . Första Kammaren den 9 April 1881.

»B » 3> Andra Kammaren den 11 » »

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående vilkoren för tillverkning

och försäljning af bränvin.

(Bevillnings-Utskottets Betänkande N:o 8.)

S. A. K.

Uti nu gällande förordning angående vilkoren för tillverkning af bränvin

hafva vid innevarande riksmöte icke några förändringar blifvit gjorda, hvaremot i

förordningen angående vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller

destillerade spirituösa drycker Riksdagen vidtagit ändringar i följande hänseenden.

Genom nådig remiss den 11 sistlidne Februari har Eders Kongl. Maj:t till

Riksdagens Bevillnings-Utskott öfverlemnat trenne särskilda af åtskilliga vin- och

spirituosahandlande i Stockholm, Göteborg och Norrköping under den 3 Januari,

den 20 Februari och den 26 Oktober, allt 1880, till Eders Kongl. Maj:t ingifna

underdåniga ansökningar om vidtagande af lagstiftningsåtgärder i fråga om den

handel med spritvaror, som af utländingar här i landet idkades.

Vid pröfning af detta ärende, dertill anledning lemnats jemväl af en inom

Riksdagen derom gjord framställning, har Riksdagen erfarit, att ifrågavarande

handel i allmänhet tillginge på det sätt, att resande agenter för utländska handelshus

af ett stort antal personer upptoge order å smärre belopp spirituösa, hvarefter

dessa, hvart för sig, från utlandet tillsändes köparne.

Bih. till Riksd. Prot. 1881. 10 Samt. 1 Åfd. 1 Band. 10 Höft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bilisdagens underd. Skrifvelse, N:o 35.

Då denna rörelse måste anses stridande mot de principer, som ligga till

grund för gällande lagstiftning angående bränvinshandelns ordnande, samt den

dessutom länder till förfång för de inhemska spritvaruhandlandena, hvilka måste

vidkännas icke obetydliga afgifter för rättigheten att idka minuthandel med bränvin,

har Riksdagen ansett densamma böra genom lagstiftningen motverkas. Det i

4 § 1 mom. af gällande bränvinsförsäljningslag befintliga stadgande, att icke

någon finge tillhandagå allmänheten med anskaffande af bränvin i mindre belopp

än han sjelf egde försälja, har i detta afseende icke befunnits tillfyllestgörande,

enär, enligt rådande uppfattning, denna föreskrift icke kunnat anses öfverträdd,

med mindre säljaren, agenten eller ombudet verkligen fullgjort aftalet och låtit

aflemna varan till köparan. Det har derföre synts Riksdagen lämpligt att genom

ett förtydligande af nämnda lagrum göra ifrågavarande förbud tillämpligt jemväl

på de utländska handelsagenternas ofvan omförmälda tillvägagående vid spritvarors

föryttrande inom landet.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts har Riksdagen besluta,

att 4 § 1 mom. bränvinsförsäljningslagen skall erhålla följande förändrade

lydelse:

“Ej må någon till salu utbjuda eller tillhandagå allmänheten vid anskaffande

af bränvin i mindre belopp än han sjelf eger försälja".

Genom Kongl. Förordningen den 26 Augusti 1873 angående vilkoren för

försäljning af bränvin har den vissa gästgifverier på landet tillerkända utskänkningsrätt

blifvit inskränkt derhän, att densamma får tillgodonjutas endast af dåvarande

egaren till sådant gästgifveri och hans hustru, så länge någondera af

dem lefver och gästgifverihållningen vid samma gästgifveri sjelf eller genom annan

behörig person besörjer.

Man har härigenom velat ernå, att ifrågavarande särskilda utskänkningsrättigheter

inom en icke allt för aflägsen framtid skola upphöra.

Det lärer emellertid, enligt hvad Riksdagen erfarit, förekomma, att kommuner

och andra menigheter äfvensom bolag ega dylika gästgifverier. Då dessa

rättssubjekt, i motsats emot fysiska personer, kunna ega en till tiden obegränsad

tillvaro, möter det svårighet att på dem tillämpa ofvan anförda föreskrift. Riksdagen

har derföre ansett det böra stadgas, att sådan utskänkningsrättighet får

af menighet eller bolag besittas under någon viss tid, hvilken enligt Riksdagens

åsigt, lämpligen kunnat bestämmas till tjugu år från den dag, då nådiga Förordningen

den 26 Augusti 1873, angående vilkoren för försäljning af bränvin, blef till

efterlefnad gällande. Härigenom har Riksdagen dock icke velat medgifva någon

utsträckning af den rätt, som, i enlighet med bestämmelserna i 10 § 2 mom.

bränvinsförsäljningsförordningen, kan vara upplåten åt utskänkningsbolag, äfven

om sådant bolag undantagsvis kunde vara bildadt å landsbygden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 35.

I öfverensstämmelse härmed har Riksdagen besluta, att efter l:sta punkten

af § 12 i gällande bränvinsförsäljningslag skall införas ett nytt moment af

följande lydelse:

“Eges sådant gästgifveri af kommun eller annan menighet eller af bolag,

å hvilket de i 10 § 2 mom. befintliga föreskrifter icke äro tillämpliga, då må

rättigheten till utskänkning af bränvin af samma kommun, menighet eller bolag

under förestående vilkor tillgodonjutas under loppet af tjugu år, räknade från

den dag, då nådiga förordningen den 26 Augusti 1873, angående vilkoren för

försäljning af bränvin, blef till efterlefnad gällande.

23 § 1 mom. af gällande bränvinsförsäljningslag afser att tillerkänna Eders

Kongl. Maj:ts Befallningshafvande befogenhet att, vid sidan af den bränvinsutskänkning,

som under vanliga förhållanden kan anses erforderlig inom en kommun, och

hvilken fördenskull kan för en längre tiderymd ordnas genom Eders Kongl. Maj:ts

Befallningshafvandes och de kommunala myndigheternas samfälda beslut, medgifva

sådan försäljning af spirituösa drycker, som kan betingas af tillfälliga omständigheter

och är af kortare varaktighet.

I syfte att klarare än hittills framhålla beskaffenheten af de förutsättningar

under hvilka denna befogenhet må utöfvas, har Riksdagen ansett ifrågavarande

lagrum böra något förtydligas, och förty heslutit, att 23 § 1 mom. bränvinsförsäljningsförordningen

skall erhålla följande förändrade lydelse:

“Vid läger, eller der trupp eljest är för flera dagar sammandragen, vid

helsobrunn eller badort, på passagerarefartyg, eller der värdshusrörelse af annan

anledning kan för någon del af året tillfälligtvis vara af omständigheterna påkallad,

må för kortare tid än år rättighet till bränvinsutskänkning meddelas af Vår Befallningshafvande,

när, i förstnämnda fall, befälhafvande militärchef och, i öfriga

fall, andra vederbörande derom gjort anmälan."

Med anmälan af berörda af Riksdagen beslutna förändringar, får Riksdagen

i underdånighet anhålla att Eders Kongl. Maj:t, med godkännande af desamma,

täcktes låta dem till allmän efterrättelse kungöra.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 11 April 1881.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.