Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, angående utredning, huruvida och under hvitten vilkor statsmakten må kunna ikläda sig ansvar för förluster, som af embetsman genom felaktig embetsforvattning vållas.

1881-04-13 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1881:36, Skrifvelse, angående utredning, huruvida och under hvitten vilkor statsmakten må kunna ikläda sig ansvar för förluster, som af embetsman genom felaktig embetsforvattning vållas.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 36.

N:o 36.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 April 1881.

B B B B Andra Kammaren den 13 b b

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, angående utredning, huruvida och

under hvitten vilkor statsmakten må kunna ikläda sig ansvar

för förluster, som af embetsman genom felaktig embetsforvattning

vållas.

(Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Betänkande N:o 7 och Första

Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 4.)

S. A. K.

Hos Riksdagen har blifvit anmärkt, att, med undantag af assurerade postförsändelser

samt till befordrande å jernväg aflemnadt gods, i fråga hvarom staten

iklädt sig ansvarighet för hvad deraf kunde genom vederbörande tjenstemäns

vårdslöshet eller försummelse blifva förskingradt eller förstördt, statsmakten,

enligt svensk rättsuppfattning, icke ålåge någon rättslig förbindelse att godtgöra

skada och förluster, som af statens organ genom felaktig embetsförvaltning kunde

enskild samhällsmedlem tillskyndas; att för åtnjutande eller bevarande af sin lagliga

rätt, t. ex. vid utmätnings sökande, köpeskillingsliqvider, inteckningsförnyelser,

anhängiggörandet af lösningsanspråk m. m., enskilda personer ofta vore enligt

gällande föreskrifter nödsakade att öfverlemna större eller mindre del af sin förmögenhet

till någon embetsman, om hvars rättrådighet och vederhäftighet de icke

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 36.

egde kännedom, ja, till och med kunde hysa berättigade tvifvelsmål, utan att dervid

någon utväg vore dem beredd att kunna skydda sig mot förlust, i händelse

det emottagna blefve af embetsmannen förskingradt och denne saknade tillgång

att godtgöra skadan; att berörda förhållande endast i lyckligtvis sällsynta undantagsfall

föranledt uppoffringar och förvecklingar för de rättssökande, kunde väl anses

innefatta ett hedrande vittnesbörd om vederbörande tjenstemäns redbarhet och

pligttrohet, men från rättssäkerhetens synpunkt torde det lemna åtskilligt öfrigt

att önska, enär det icke läte sig förena med ett ordnadt samhällstillstånd, att den

enskilde genom fullgörande af de för åtnjutande eller bevakande af hans lagliga

rätt af statsmakten anbefalda åtgärder kunde utsättas för äfventyret, att hans

rätt genom felaktigt förfarande af statsmaktens organ kunde helt och hållet tillintetgöras;

att emellertid full trygghet i nämnda hänseende syntes endast kunna

vinnas derigenom, att staten lemnade sin garanti för de medel och andra tillgångar,

som den enskilde för ofvan antydda ändamål kunde blifva nödsakad att

till vederbörande embetsman öfverlemna, och således åtoge sig ansvarighet för

hvad deraf kunde blifva genom embetsmannens förvållande förskingradt och han

ej sjelf mäktade återgälda; hvadan på dessa och i öfrigt anförda skäl föreslagits,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla att Eders Kongl. Maj:t, efter

föregående utredning, täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida och under

hvilka vilkor statsmakten borde, till befrämjande af ett betryggadt rättstillstånd,

kunna ikläda sig ansvar för skada och förluster, som af statens embetsman genom

felaktig embetsförvaltning kunde blifva enskilda samhällsmedlemmar utan deras

förvållande tillskyndade, samt derefter till Riksdagen göra den nådiga framställning

i ämnet, som af omständigheterna funnes påkallad.

Efter öfvervägande af berörda förslag har Riksdagen funnit, ätt de för

detsamma anförda skäl äro väl grundade och beaktansvärda, samt att den väckta

frågan afser ett ämne af stor betydelse, hvars lyckliga lösning skulle undanrödja

en väsentlig brist i vår lagstiftning. Om det äfven måste medgifvas, att den ansvarsskyldighet,

som sålunda skulle blifva statsverket ålagd, möjligen en eller

annan gång komme att för detsamma medföra förluster och uppoffringar, torde

dessa dock vida öfvervägas af det i berörda hänseende för samhället i dess helhet

och för hvarje dess medlem fullt betryggade rättstillståndet.

Riksdagen, som således anser högeligen önskvärdt, att åtgärder måtte vidtagas

i ändamål, att denna grannlaga fråga må erhålla all erforderlig utredning

för att sedermera i lagstiftningsväg ordnas, tror sig äfven kunna antaga, att äfventyret

för det allmänna af eu lagbestämmelse i ofvan angifna syfte skall blifva

mindre i samma mån, efter en sådan utredning, gränserna för statsverkets ansvarsskyldighet

noga utstakas och nödiga föreskrifter införas till skydd mot missbruk

eller felaktigt förfarande af tjenstemännen, å ena sidan, samt mot obefogade ersättningsanspråk

från enskilda samhällsmedlemmar å den andra; och Riksdagen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 36.

får i anledning häraf i underdånighet anhålla, att Eders Kongl. Maj:t, efter föregående

utredning, täcktes taga i nådigt öfvervägande, huruvida och under hvilka

vilkor statsmakten må till befrämjande af ett betryggadt rättstillstånd kunna ikläda

sig ansvar för skada och förluster, som af statens emhetsmän genom felaktig

embetsförvaltning kunna blifva enskilda samhällsmedlemmar utan deras förvållande

tillskyndade samt derefter till Riksdagen göra den nådiga framställning i ämnet,

som af omständigheterna må finnas påkallad.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 13 April 1881.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.