Skrifvelse, rörande ändring i Kongl. Kungörelsen den 5 December 1873, angående bevillningsafgift för spelkort samt kortstämplingens verkställande.
1881-04-12 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1881:37, Skrifvelse, rörande ändring i Kongl. Kungörelsen den 5 December 1873, angående bevillningsafgift för spelkort samt kortstämplingens verkställande.
Dokumentets text
Riksdagens underd. Skrifvelse N:o 37.
7
No 37.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 April 1881.
»» » B Andra Kammaren den 12 b b
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, rörande ändring i Kongl. Kungörelsen
den 5 December 1873, angående bevillningsafgift för
spelkort samt kortstämplingens verkställande.
(Sammansatta Bevillnings- och Lag-Utskottets Betänkande N:o 1.)
S. A. K.
Kongl. Kungörelsen den 5 December 1873, angående bevillningsafgift för
spelkort samt kortstämplingens verkställande, stadgar i sitt 10:de moment:
“Den, som försäljer eller till salu håller ostämplade eller icke uti behöriga
konvolut inlagda spelkort, böte sjuttiofem riksdaler riksmynt och hafve förverkat
varan, likaså skall den, som beträdes med att nyttja ostämplade spelkort, derför
bota sju riksdaler 50 öre samma mynt, allt angifvarens ensak."
Enligt hvad Riksdagen har grundad anledning att antaga, hafva dock dessa
ansvarsbestämmelser icke kunnat förekomma, att försäljning och användande af
ostämplade spelkort under senare åren inom landet vunnit en utsträckning, som
säkerligen i ej oväsentlig grad bidragit till den samtidigt förekommande betydande
minskningen i inkomsten af kortstämpelafgiften.
8
Riksdagens underd. Skrifvelse N:o 37.
På grund häraf och med anledning af en hos Riksdagen i ämnet gjord
framställning har Riksdagen ansett sig böra i förevarande hänseende föreslå
skärpta och förändrade ansvarsbestämmelser, så mycket hellre som författningens
ofvan anförda stadganden i flera afseenden lemna rum för anmärkningar.
Sålunda kan till en början med skäl anmärkas, att, under det kortstämplingsafgiften
fyrfaldiga gånger blifvit höjd och för närvarande utgår med sjuttiofem
öre för hvarje kortlek, ansvarsbestämmelserna fortfarande äro desamma, som
då afgiften år 1812 faststäldes till endast 2 skillingar. I betraktande af den större
vinst, som försäljaren af ostämplade spelkort numera kan beräkna för hvarje föryttrad
kortlek, torde dock böter af endast sjuttiofem kronor icke afhålla från ett
fortsättande af den olofliga rörelsen.
Vidare äro dessa böter för hvarje fall bestämda till sjuttiofem kronor.
Något skärpt ansvar för upprepande af förseelsen finnes icke stadgadt; icke heller
är det möjligt att i öfrigt fästa afseende vid de olika grader af brottslighet, som
onekligen vid ifrågavarande öfverträdelser kunna förekomma.
Riksdagen har antagit, att, derest försäljandet och falbjudandet af ostämplade
eller icke uti behöriga konvolut inlagda spelkort belädes med böter från
och med ett hundra till och med fem hundra kronor, ofvan framstälda anmärkningar
skulle förfalla, i det under sådant förhållande äfven det lägsta belopp,
hvartill böter finge ådömas, åtminstone i allmänhet blefve i ekonomiskt hänseende
känbart, samt vederbörande domare derjemte sattes i tillfälle att taga behörig
hänsyn till såväl förekommande iteration som andra högre eller lägre ansvar påkallande
omständigheter.
Användandet af ostämplade spelkort är nu belagdt med böter af sju kronor
50 öre. Äfven detta ansvar har synts Riksdagen böra något höjas. Men då
införande af en strafflatitud i detta fall icke torde vara af behofvet påkalladt,
har Riksdagen bibehållit böterna vid ett fixt belopp, som Riksdagen ansett lämpligen
böra bestämmas till tio kronor.
Med afseende å böternas fördelning stadgar nu gällande författning att
böterna oafkortade skola tillfalla angifvaren. En förändring härutinnan till närmare
öfverensstämmelse med hvad i andra beskattningsförfattningar finnes stadgadt
derom, att åklagare och kommunens fattigkassa i böterna finge andel,
skulle enligt Riksdagens åsigt föranleda till kraftigare beifran af förekommande
öfverträdelser utaf ifrågavarande slag.
Riksdagen får derföre hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,
att 10:de momentet af Kongl. Kungörelsen den 5 December 1873, angående bevillningsafgift
för spelkort samt kortstämplingens verkställande måtte erhålla följande
förändrade lydelse att gälla från den 1 Januari 1882:
9
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 37.
“Den, som försäljer eller till salu håller ostämplade eller icke uti behöriga
konvolut inlagda spelkort, böte från och med ett hundra till och med femhundra
Riksdaler riksmynt och hafve förverkat varan; likaså skall den, hvilken
beträdes med att nyttja ostämplade spelkort, derför höta tio Riksdaler samma
mynt; skolande af böterna samt värdet af kort, som förbrutna anses, två tredjedelar
tillfalla åklagaren och en tredjedel den stads eller sockens fattigkassa, der
den åtalade förbrytelsen är begången. Finnes särskild angifvare, tage han hälften
af åklagarens andel."
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 12 April 1881.
Bill. till Riksd. Prof. 1881. 10 Sami. 1 Afä. 1 Band. 10 Raft.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.