Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, rörande ändring i Kongl. Kungörelsen den 5 December 1873, angående bevillningsafgift för spelkort samt kortstämplingens verkställande.

1881-04-12 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1881:37, Skrifvelse, rörande ändring i Kongl. Kungörelsen den 5 December 1873, angående bevillningsafgift för spelkort samt kortstämplingens verkställande.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse N:o 37.

7

No 37.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 12 April 1881.

»» » B Andra Kammaren den 12 b b

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, rörande ändring i Kongl. Kungörelsen

den 5 December 1873, angående bevillningsafgift för

spelkort samt kortstämplingens verkställande.

(Sammansatta Bevillnings- och Lag-Utskottets Betänkande N:o 1.)

S. A. K.

Kongl. Kungörelsen den 5 December 1873, angående bevillningsafgift för

spelkort samt kortstämplingens verkställande, stadgar i sitt 10:de moment:

“Den, som försäljer eller till salu håller ostämplade eller icke uti behöriga

konvolut inlagda spelkort, böte sjuttiofem riksdaler riksmynt och hafve förverkat

varan, likaså skall den, som beträdes med att nyttja ostämplade spelkort, derför

bota sju riksdaler 50 öre samma mynt, allt angifvarens ensak."

Enligt hvad Riksdagen har grundad anledning att antaga, hafva dock dessa

ansvarsbestämmelser icke kunnat förekomma, att försäljning och användande af

ostämplade spelkort under senare åren inom landet vunnit en utsträckning, som

säkerligen i ej oväsentlig grad bidragit till den samtidigt förekommande betydande

minskningen i inkomsten af kortstämpelafgiften.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens underd. Skrifvelse N:o 37.

På grund häraf och med anledning af en hos Riksdagen i ämnet gjord

framställning har Riksdagen ansett sig böra i förevarande hänseende föreslå

skärpta och förändrade ansvarsbestämmelser, så mycket hellre som författningens

ofvan anförda stadganden i flera afseenden lemna rum för anmärkningar.

Sålunda kan till en början med skäl anmärkas, att, under det kortstämplingsafgiften

fyrfaldiga gånger blifvit höjd och för närvarande utgår med sjuttiofem

öre för hvarje kortlek, ansvarsbestämmelserna fortfarande äro desamma, som

då afgiften år 1812 faststäldes till endast 2 skillingar. I betraktande af den större

vinst, som försäljaren af ostämplade spelkort numera kan beräkna för hvarje föryttrad

kortlek, torde dock böter af endast sjuttiofem kronor icke afhålla från ett

fortsättande af den olofliga rörelsen.

Vidare äro dessa böter för hvarje fall bestämda till sjuttiofem kronor.

Något skärpt ansvar för upprepande af förseelsen finnes icke stadgadt; icke heller

är det möjligt att i öfrigt fästa afseende vid de olika grader af brottslighet, som

onekligen vid ifrågavarande öfverträdelser kunna förekomma.

Riksdagen har antagit, att, derest försäljandet och falbjudandet af ostämplade

eller icke uti behöriga konvolut inlagda spelkort belädes med böter från

och med ett hundra till och med fem hundra kronor, ofvan framstälda anmärkningar

skulle förfalla, i det under sådant förhållande äfven det lägsta belopp,

hvartill böter finge ådömas, åtminstone i allmänhet blefve i ekonomiskt hänseende

känbart, samt vederbörande domare derjemte sattes i tillfälle att taga behörig

hänsyn till såväl förekommande iteration som andra högre eller lägre ansvar påkallande

omständigheter.

Användandet af ostämplade spelkort är nu belagdt med böter af sju kronor

50 öre. Äfven detta ansvar har synts Riksdagen böra något höjas. Men då

införande af en strafflatitud i detta fall icke torde vara af behofvet påkalladt,

har Riksdagen bibehållit böterna vid ett fixt belopp, som Riksdagen ansett lämpligen

böra bestämmas till tio kronor.

Med afseende å böternas fördelning stadgar nu gällande författning att

böterna oafkortade skola tillfalla angifvaren. En förändring härutinnan till närmare

öfverensstämmelse med hvad i andra beskattningsförfattningar finnes stadgadt

derom, att åklagare och kommunens fattigkassa i böterna finge andel,

skulle enligt Riksdagens åsigt föranleda till kraftigare beifran af förekommande

öfverträdelser utaf ifrågavarande slag.

Riksdagen får derföre hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,

att 10:de momentet af Kongl. Kungörelsen den 5 December 1873, angående bevillningsafgift

för spelkort samt kortstämplingens verkställande måtte erhålla följande

förändrade lydelse att gälla från den 1 Januari 1882:

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 37.

“Den, som försäljer eller till salu håller ostämplade eller icke uti behöriga

konvolut inlagda spelkort, böte från och med ett hundra till och med femhundra

Riksdaler riksmynt och hafve förverkat varan; likaså skall den, hvilken

beträdes med att nyttja ostämplade spelkort, derför höta tio Riksdaler samma

mynt; skolande af böterna samt värdet af kort, som förbrutna anses, två tredjedelar

tillfalla åklagaren och en tredjedel den stads eller sockens fattigkassa, der

den åtalade förbrytelsen är begången. Finnes särskild angifvare, tage han hälften

af åklagarens andel."

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 12 April 1881.

Bill. till Riksd. Prof. 1881. 10 Sami. 1 Afä. 1 Band. 10 Raft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.