Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, i anledning af Kongl. Majds nådiga proposition, angående täckande af en å anslaget till Marinregementet uppkommen brist.

4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1881:43, Skrifvelse, i anledning af Kongl. Majds nådiga proposition, angående täckande af en å anslaget till Marinregementet uppkommen brist.

Dokumentets text

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Biksdagens underd. Skrifvelse, N:o 43.

N:o 43.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 23 April 1881.

j> s d » Andra Kammaren den 25 » »

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Majds nådiga

proposition, angående täckande af en å anslaget till Marinregementet

uppkommen brist.

(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 36.)

S. A. K.

Uti en den 8 nästlidne Mars till Riksdagen aflåten nådig proposition har

Eders Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att för täckande af den brist i Marinregementets

anslag, som vid 1879 ars slut förefunnits, matte fa dels användas den

behållning, som å anslaget under år 1880 uppkommit, dels från statsverkets fond

för reserverade medel utgå ett belopp af 139,000 kronor.

Utaf det den nådiga propositionen bilagda statsrådsprotokoll har inhemtats,

hurusom Arméförvaltningen uti skrifvelse af den 10 December nästlidna år hos

Eders Kongl. Maj:t anmält, att, enligt hvad ett skrifvelsen bifogadt räkenskapsutdrag

öfver det under riksstatens fjerde hufvudtitel uppförda anslaget till Marinregementet

utvisade, utaf de utgifter, som ar 1879 bort af anslaget bestridas, ett

belopp af 226,638 kronor 58 öre i anseende till bristande tillgångar icke kunnat

af samma års anslag betäckas. Orsaken till nämnda förhållande vore att söka

hufvudsakligen i den förändrade natur, berörda anslag med 1875 års ingång

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 43.

erhållit, i det att anslaget då förvandlats från s. k. allmänt anslag till “förslagsanslag,

högst". De af Arméförvaltningens artilleri- och intendents-departement

för nyssnämnda år förskjutna utgifter för Marinregementet och garnisonskommenderingen

i Karlskrona hade nemligen ej kunnat hos Förvaltningens civila departement,

under hvars förvaltning anslaget i sin helhet vore stäldt, anmälas till ersättande

från anslagets medel förr än under det påföljande året, sedan 1875 års

räkenskaper blifvit afslutade; och då, i anseende till anslagets förändrade natur,

den vid 1875 års utgång befintliga behållning, 122,735 kronor 48 öre, hvarmed

sagda års återstående utgifter bort bestridas, icke, i likhet med hvad förut egt

rum, kunnat få för nämnda ändamål reserveras, utan måst till statsverket återlevereras,

hade häraf blifvit en nödvändig följd, att de för år 1875 oersatta kostnaderna

måst betäckas af 1876 års anslag, af hvilket för öfrigt jemväl ett belopp

af 16,273 kronor 41 öre till statsverket återlevererats. På enahanda sätt hade

sedermera, till följd af nu omförmälda, med tillhopa 139,008 kronor 89 öre utaf

anslaget för åren 1875 och 1876 verkstälda återlevereringar, större delen af utgifterna

för garnisonskommenderingen i Karlskrona för hvarje år måst gäldas af

nästföljande årets anslag. Härtill komme dessutom, att intendents-departementet

under år 1879 begärt ersättning för slitning af kapotter samt remtygs- och personella

utredningspersedlar, som af sistnämnda departement tillhandahållits garnisonskommenderingen

för åren 1872—1878, hvilken ersättning funnes uti ofvanberörda

räkenskapsutdrag upptagen med 41,125 kronor 45 öre.

Vid ärendets föredragning inför Eders Kongl. Maj:t hade vederbörande

departementschef, hvad först anginge den af intendents-departementet med 41,125

kronor 45 öre ingifna efterräkning å ersättning för garnisonskommenderingens

slitning under åren 1872—1878 af kapotter samt remtygs- och personella utredningspersedlar,

ansett detta först år 1879 framkomna fordringsanspråk icke böra

föranleda någon Eders Kongl. Maj:ts åtgärd.

Hvad derefter beträffade anslagets allmänna öfverskridande och den deraf

och till följd af origtig återleverering till statsverket å anslaget uppkomna brist

borde förklaringen till densamma sökas i den intill innevarande års början för

Arméförvaltningen stadgade räkenskapsform samt det sätt, hvarpå ärendena hittills

blifvit handlagda d6 särskilda departementen emellan. De öfver de olika

anslagen förda räkenskaper hade utgjort endast en löpande kassaräkning öfver de

anslagen tillflutna medel och på anslagen gjorda utanordningar, hvarför ock, då

frågan, såsom nu, gälde ett förslagsanslag, allt hvad ej under året blifvit utanordnadt,

måst till statsverket återlevereras, äfven om kostnader, som bort drabba

årets anslag, varit vid dess slut obetalda. Så hade nu i förevarande fall, såsom

af det åberopade räkenskapsutdraget utvisades, det belopp, som af Marinregementets

anslag ej under år 1875 utanordnats, blifvit med 122,735 kronor 48 öre

till statsverket återlevereradt, ehuru nästan hela årskostnaden för garnisonskom
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 43.

menderingen i Karlskrona qvarstod ogulden. Om deremot, såsom hädanefter,

jemlikt nådiga brefvet den 7 November 1879 angående förändring i bokföringssättet

hos Arméförvaltningen komme att ske, ett verkligt bokslut för år 1875 hade

kunnat ega rum, skulle, såsom sig bort, endast det af bokslutet utvisade, till

äfventyrs befintliga, verkliga öfverskottet utöfver de kostnader, som för år 1875

bort, fastän de först ett följande år blifvit betalda, drabba anslaget, kommit statsverket

till godo. För att nu erhålla ett svar på den naturligen sig framställande

frågan, hvarför kostnaderna för garnisonskommenderingen under år 1875 ej förr

än år 1876 anmälts till betalning från anslaget, måste man ega kännedom derom,

att — under det Arméförvaltningens civila departement handhade sjelfva anslagets

förvaltning och redovisning och derifrån sjelf bestrede utgifterna för Marinregementet

— underhållet af garnisonskommenderingen tillhörde i allra största delen

intendents-departementet och i någon mindre del de båda öfriga militära departementen.

Då dessa tre sistnämnda departement först efter ett gifvet års utgång

kunde med säkerhet känna alla de kostnader, sagda kommendering för året medfört,

hade de, som under tiden förskjutit de nödvändiga utbetalningarne, först

följande år anmält det samlade beloppet till ersättning hos civila departementet.

Så länge anslaget haft natur af allmänt ordinarie anslag, hade ett sådant förfarande,

äfven med Arméförvaltningens dåvarande räkenskapssätt, ingen verklig

betydelse på anslagets ställning, enär civila departementet, som i April månad

hvarje år afgåfve underdånig berättelse om hufvudtitelns allmänna anslagsställning

genom att i novo conto upptaga de öfriga departementens förskotterade utgifter

för garnisonskommenderingen, hvilka utgifter då blifvit till ersättande hos civila

departementet anmälda, för desamma reserverade nödiga medel å den vid årets

slut i räkenskapen synliga behållningen å anslaget och således angaf endast det

verkliga öfverskottet såsom en besparing till Eders Kongl. Maj:ts disposition.

Sedan anslaget förvandlats till förslagsanslag, hade deremot Arméförvaltningen,

hvilken ju, enligt hvad förut blifvit sagdt, icke egde att uppgöra verkligt bokslut

öfver årets verkliga utgifter, ej kunnat undandraga sig att till statsverket återleverera

den vid årets slut synliga fcassa-behållningen. Det syntes vid sådant

förhållande icke kunna nekas, att vid 1875 års slut kommit statsverket origtigt

till godo ett belopp, som motsvarade största delen af kostnaderna för garnisonskommenderingen

under år 1875. Detta belopp kunde ej utan en på den äldre

räkenskapsformen beroende synnerlig svårighet på siffran utredas, men kunde

rimligen antagas motsvara de vid 1875 års slut till statsverket återlevererade

medlen. Hvad nu om denna återleverering blifvit yttradt hade tillämplighet jemväl

på den, som egde rum vid 1876 års slut och som uppgick till 16,273 kronor

41 öre, Hvad statsverket sålunda för mycket tillgodokommit belöpte sig således

i rundt tal till 139,000 kronor. Beträffande den brist, som derutöfver och utöfver

intendents-departementets förenämnda fordringsanspråk, på anslaget uppstått, och

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 43.

hvilken, äfven den, hade sin förklaring i dåvarande räkenskapsform och skyldigheten

för anslaget att bestrida utgifter under alla fyra Arméförvaltningens departement,

så hemstälde departementschefen, att frågan om medel till betäckande af

denna brist — uppgående, efter Arméförvaltningens räkning, till omkring 46,000

kronor, hvaraf dock 35,000 kronor skulle kunna gäldas af ett å 1880 års anslag

till Marinregementet förväntadt öfverskott — och hvars förnyade uppkomst vore

genom det nya bokföringssättet förekommen, måtte få, såsom Arméförvaltningen

föreslagit, längre fram blifva föremål för Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.

Då Eders Kongl. Maj:ts nu gjorda förslag, om åtgärder till bringande af

jemvigt i Marinregementets anslagsställning, endast afser, jemte utsträckt dispositionsrätt

öfver det på 1880 års anslag uppkomna öfverskott, återbärande af hvad

till statsverket blifvit genom ofvan angifna förhållanden för mycket återlevereradt,

samt genom det numera förändrade bokföringssättet ett dylikt misstag bör för

framtiden kunna undvikas, har Riksdagen bifallit hvad Eders Kongl. Maj:t i förevarande

proposition behagat äska och föreslå.

Med tillkännagifvande häraf framhärdar Riksdagen etc.

Stockholm den 25 April 188.1.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.