Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, om förändrad lydelse af 17 Kap. 12 § Handelsbalken.

1881-04-19 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1881:49, Skrifvelse, om förändrad lydelse af 17 Kap. 12 § Handelsbalken.

Dokumentets text

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, Ar:o 49.

17

N:o 49.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 19 April 1881.

» » » » Andra Kammaren den 19 » »

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, om förändrad lydelse af 17

Kap. 12 § Handelsbalken.

(Lag-Utskottets Utlåtanden Näs 17 och 50).

S. A. K.

Någon företrädesrätt för koimnunalutskylders utgående ur gäldbundet

boo finnes för närvarande icke uti lagen bestämd.

År 1878 antog Riksdagen för sin del eu författning, hvarigenom

17 Kap. 12 § Handelsbalken, sådant detta lagrum lyder enligt förordningen

den 8 Oktober 1861, skulle erhålla följande förändrade lydelse:

»Företrädesrätt till lös egendom tillkommer dernäst Kronan för

gäldenärs utskylder sista och löpande året, hvilka ej för fast egendom

utgå, samt derefter landsting och kommuner för de till dem utgående

utskylder för samma tid.»

Vid förslagets granskning i Högsta Domstolen anmärktes, bland annat,

att införandet af nya tysta förmånsrätter icke kunde anses i allmänhet

öfverensstämma med de regler, som borde gälla för en god kreditlagstiftning;

och vid ärendets föredragning inför Eders Kongl. Maj:t —

med afseende å hvad sålunda blifvit anmärkt, och då dels införandet

af en tyst förmånsrätt för jemförelsevis så betydliga belopp, som de,

hvartill oguldna kommunalutskylder i vårt land stundom uppginge, kunde

verka menligt på den allmänna krediten, och något tvingande behof af

en sådan åtgärd, hvarom fråga under flere föregående riksdagar blifvit

Bih. till Iliksd. Prof. 1881. 10 Sarnl. 1 Afd. 1 Band. 11 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 49.

väckt, men afslagen, icke syntes vara ådagalagdt allenast genom detta

Riksdagens beslut, dels ock syftemålet med förslagets antagande endast

ofullständigt skulle vinnas, enär för kommunalutskylder för fast egendom

icke kunnat stadgas förmånsrätt i samma egendom såsom för kronans

ränta af fast egendom egde rum — fann Eders Kongl. Magt, jemlikt

nådig skrifvelse af den 8 Januari 1879, icke skäl att till Riksdagens

ofvan intagna förslag lemna bifall.

Då emellertid, vid bristande betalning af kommunalutskylder, för

öfrige kommunalmedlemmar stora och obilliga förluster kunna uppstå,

och då den förmånsrätt, som kan beredas kommunalutskylder, icke skulle

till sin egenskap blifva så tyst som den, hvilken nu tillkommer en del

andra fordringar, enär kommunalutskylders tillvaro är i lag för hvarje

kommunalmedlem förutsatt och dessas belopp för hvarje år offentligen

bestämmes; då fastighetskrediten icke egentligen beröres af en förmånsrätt,

som skulle gälla efter alla inteckningar, men större trygghet för

utskyldernas utfående, än nu är förhållandet, dock vunnes, om densamma

infördes i 12 § af 17 Kap. Handelsbalken, och då skälen för

Eders Kongl. Maj:ts afslag å Riksdagens år 1878 i ämnet fattade beslut

skulle i icke ringa mån undanrödjas dels genom nu antydd förändring

i den då antagna lydelsen af nämnda paragraf, dels genom ett förnyadt

beslut i ämnet, har Riksdagen, med anledning af en uti frågan hos

Riksdagen gjord förnyad framställning, för sin del beslutat följande:

Förordning angående förändrad lydelse af 17 Kap. 12 § Handelsbalken.

Härigenom förordnas, att 17 Kap. 12 § Handels-Balken, sådant

nämnda lagrum lyder enligt förordningen den 8 Oktober 1861, skall

erhålla följande förändrade lydelse:

Dernäst gånge med förmånsrätt ut:

ur fast egendom utskylder för samma egendom till landsting eller

kommun för sista och löpande året, der icke, enligt hvad särskilt stadgadt

är, annan än egaren är pligtig att dem gälda; samt

ur lös egendom först gäldenärens utskylder till Kronan för sista

och löpande året, de der ej för fast egendom utgå, och derefter hans

utskylder för samma tid till landsting eller kommun, der de icke, på

grund af hvad här ofvan stadgadt är, ur fast egendom gäldas.

Riksdagen framhärdar o. s. v.

Stockholm den 19 April 1881.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.