Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, om revision af gällande lagstiftning angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar.

1881-04-19 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1881:50, Skrifvelse, om revision af gällande lagstiftning angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar.

Dokumentets text

s. 19 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 50.

19

N:o 50.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 19 April 1881.

» » » » Andra Kammaren den 19 » »

Riksdagens underdåniga Skrifvelse, om revision af gällande lagstiftning

angående enskilda banker med rätt att utgifva

egna banksedlar.

(Sammansätta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.)

S. A. Iv.

Bristerna uti gällande lagstiftning angående enskilda sedelutgifvande

banker äro af icke ringa betydenhet.

Såsom sådana kunna särskildt framhållas: det låga minimum af eu

million kronor till grundfond; saknaden af annan bestämmelse om beskaffenheten

af de räntebärande obligationer, som skola ingå i grundfondshypoteken,

än att de skola vara »lätt säljbara», och af uttrycklig

föreskrift om sådana obligationers utbytande mot andra, derest de, efter

att en gång hafva blifvit godkända, sedermera falla i värde eller upphöra

att vara »lätt säljbara»; — olikheten af den pröfning angående

lemnade grundfondshypoteks antaglighet, som uppstår derigenom, att

Konungens Befallningshafvande, en hvar inom sitt län, sjelf eller genom

utsedt ombud, antagligen efter sins emellan olika grunder, verkställer

eu dylik pröfning; — möjligheten för en sedelutgifvande bank att af de

på deposition samt upp- och afskrifning hopade medlen, för beredande

af högre räntevinst, på längre tid utlåna och dymedelst till minskning

i säkerheten fastläsa medel, som banken är pligtig åter utbetala dels

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 50.

efter förut bestämd kort tid, dels genast vid anfordran; — det mindre

betryggande förhållandet emellan å ena sidan grundfonden och bankens

kassa af gällande guldmynt samt å den andra det medgifna beloppet åt

utelöpande sedlar och det obegränsade beloppet af andra vid anfordran

betalbara papper; — sjelfva grunden för sedelutgifningsrätten, hvilken

i vissa fall kan begagnas till betydligt belopp utan någon som helst

motsvarighet af kassa, och i annat hänseende kan utsträckas i visst förhållande

till utestående fordringars belopp; — samt bristen på någon

utväg för staten att kontrollera och bestämma, när en enskild bank förlorat

10 procent af sin grundfond och följaktligen skall ställas under utredning,

enär detta beror af bankens egna räkenskaper, hvilka statens myndigheter

icke hafva någon laglig rätt att kontrollera; åtskilliga andra

oegentligheter att förtiga.

Flere af dessa brister borde väl kunna undanrödjas .genom ändringar

i gällande stadganden; men då i fråga om förevarande del af kreditlagstiftningen

man, vid företagande af partiella förändringar, lättare än

annars löper fara, att dessa förändringar icke komma i full harmoni

med de qvarstående bestämmelserna, har Riksdagen, hos hvilken framställning

i ämnet skett, funnit lämpligast vara, att lagstiftningen angående

de enskilda sedelutgifvande bankerna underkastas en fullständig

revision. Tidpunkten för en sådan åtgärd synes ock nu vara gynsam,

då lugn råder i affärsverlden; och enär oktrojerna för flere af de enskilda

sedelutgifvande bankerna utgå med år 1884, samt ansökan om förnyad

oktroj skall ske aderton månader innan den löpande oktrojen tilländagå^

torde, för att innan sistnämnda tid medhinna en ny lagstiftning i ämnet,

nödigt vara, att åtgärder derför så snart möjligt vidtagas.

För behofvet af eu sådan ny lagstiftning talar ock i väsentlig mån

den omständighet, att icke ringa tvekan råder om råtta betydelsen af

den ansvarighet, de solidariske bolagsmännen i enskild sedelutgifvande

bank sig iklädt. Visserligen är, efter nådigt uppdrag af Eders Kongl.

Maj:t, af särskilde komiterade utarbetadt ett förslag till förordning angående

enskild sedelutgifvande banks, aktiebanks och sparbanks konkurs,

i hvilket förslag äfven ingå bestämmelser, huru den solidariska ansvarigheten

bör i ty fall göras gällande; men detta förslag, emot hvilket,

enligt hvad upplyst blifvit, vid dess granskning i Flögsta Domstolen,

flere anmärkningar blifvit framstälda, är dock ännu intet annat än blott

ett förslag. För dem, som efter de nuvarande oktrojernas utgång kunna

vara sinnade antingen att fortsätta med redan bildade bolags verksamhet,

eller att bilda nya bolag för bankrörelses bedrifvande, huru vidsträckt

eller inskränkt än sedelutgifningsrätten må blifva, lärer det väl alltid

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 50.

vara af stor vigt att i sjelfva banklagen återfinna oförtydbara stadganden

om den solidariska ansvarighetens rätta betydelse och om sättet för dess

tillämpning. Utan full trygghet i detta fall torde bolagsmännen icke

alltid komma att utgöras af sådana samhällsmedlemmar, hvilkas förmögenhet

och ställning i öfrigt eljest skulle innebära bästa säkerhet för

den solidariska ansvarighetens uppfyllelse till det allmännas båtnad.

Ännu en omständighet synes tala för en mera omfattande utredning

om de förändringar i lagstiftningen för rikets bankväsen, som kunna

påkallas.

I 1874 års kungörelse om de enskilda sedelutgifvande bankerna ''är

införd en bestämmelse, som till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnar att äfven

under nu löpande oktrojtid afgöra, om och när rättigheten att utgifva

banksedlar å tio och fem kronor skall för de enskilda bankerna upphöra.

Såsom kändt är, har indragning af femkronesedlarne redan skett,

och Eders Kongl. Maj:t har ock antydt en blifvande indragning af den

andra sedelvalören å tio kronor, under förutsättning likväl, att betryggande

åtgärder för Riksbankens förstärkande derförinnan blefve af Riksdagen

vidtagna. Då sålunda i blifvande nya oktrojer möjligen icke

kommer att ingå någon rättighet för de enskilda bankerna att utgifva

banksedlar å tio kronor, synes det, som denna omständighet särskildt

borde komma under öfvervägande vid utstakande af nya rättsregler för

de enskilda bankernas verksamhet och förvaltning; äfvensom att, såsom

frågornas inbördes sammanhang ovilkorligen fordrar, jemväl tages i betraktande

hvad som lämpligen bör åtgöras till nödiga förändringar i ordnandet

af Riksbanken och dess verksamhet, på det att densamma må vara

i tillfälle att, när indragning af de enskilda bankernas tiokronesedlar

kan komma att sättas i verket, icke blott öfvertaga den ökade penningerörelse,

som för Riksbanken derigenom måste uppstå, utan jemväl i

möjligaste män åstadkomma de lättnader i den allmänna penningerörelsen,

som för närvarande äro af de enskilda sedelutgifvande bankerna

med deras afdelningskontor i ganska stor omfattning beredda.

1874 års kungörelse är tillkommen under Riksdagens medverkan,

och den för landets ekonomiska väl, enskildes rätt och allmänhetens

säkerhet så betydelsefulla lagstiftningen angående enskilda sedelutgifvande

banker torde ock vara af den vigt, att den icke heller för framtiden

bör annorlunda än gemensamt af Konung och Riksdag vidtagas.

Om i densamma komma att ingå särskilda bestämmelser angående betydelsen

och tillämpningen af solidarisk ansvarighet för bolagsmännen,

lärer en blifvande lag härom väl icke kunna stiftas i annan ordning än

den, som i 87 § Regeringsformen stadgas.

Bih. till Riksd. Prof. 1881. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 11 Höft.

4

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 50.

Med anledning af det anförda får Riksdagen i underdånighet anhålla,

att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta nu gällande lagstiftning för

enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar underkastas revision

samt till Riksdagen afgifva förslag till ny lag i ämnet.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 19 April 1881.

Stockholm, Tvär Hseggströms Boktryckeri, 1881.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.