Skrifvelse, om revision af gällande lagstiftning angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar.
1881-04-19 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Rskr. 1881:50, Skrifvelse, om revision af gällande lagstiftning angående enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar.
Dokumentets text
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 50.
19
N:o 50.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 19 April 1881.
» » » » Andra Kammaren den 19 » »
Riksdagens underdåniga Skrifvelse, om revision af gällande lagstiftning
angående enskilda banker med rätt att utgifva
egna banksedlar.
(Sammansätta Banko- och Lag-Utskottets Utlåtande N:o 1.)
S. A. Iv.
Bristerna uti gällande lagstiftning angående enskilda sedelutgifvande
banker äro af icke ringa betydenhet.
Såsom sådana kunna särskildt framhållas: det låga minimum af eu
million kronor till grundfond; saknaden af annan bestämmelse om beskaffenheten
af de räntebärande obligationer, som skola ingå i grundfondshypoteken,
än att de skola vara »lätt säljbara», och af uttrycklig
föreskrift om sådana obligationers utbytande mot andra, derest de, efter
att en gång hafva blifvit godkända, sedermera falla i värde eller upphöra
att vara »lätt säljbara»; — olikheten af den pröfning angående
lemnade grundfondshypoteks antaglighet, som uppstår derigenom, att
Konungens Befallningshafvande, en hvar inom sitt län, sjelf eller genom
utsedt ombud, antagligen efter sins emellan olika grunder, verkställer
eu dylik pröfning; — möjligheten för en sedelutgifvande bank att af de
på deposition samt upp- och afskrifning hopade medlen, för beredande
af högre räntevinst, på längre tid utlåna och dymedelst till minskning
i säkerheten fastläsa medel, som banken är pligtig åter utbetala dels
20
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 50.
efter förut bestämd kort tid, dels genast vid anfordran; — det mindre
betryggande förhållandet emellan å ena sidan grundfonden och bankens
kassa af gällande guldmynt samt å den andra det medgifna beloppet åt
utelöpande sedlar och det obegränsade beloppet af andra vid anfordran
betalbara papper; — sjelfva grunden för sedelutgifningsrätten, hvilken
i vissa fall kan begagnas till betydligt belopp utan någon som helst
motsvarighet af kassa, och i annat hänseende kan utsträckas i visst förhållande
till utestående fordringars belopp; — samt bristen på någon
utväg för staten att kontrollera och bestämma, när en enskild bank förlorat
10 procent af sin grundfond och följaktligen skall ställas under utredning,
enär detta beror af bankens egna räkenskaper, hvilka statens myndigheter
icke hafva någon laglig rätt att kontrollera; åtskilliga andra
oegentligheter att förtiga.
Flere af dessa brister borde väl kunna undanrödjas .genom ändringar
i gällande stadganden; men då i fråga om förevarande del af kreditlagstiftningen
man, vid företagande af partiella förändringar, lättare än
annars löper fara, att dessa förändringar icke komma i full harmoni
med de qvarstående bestämmelserna, har Riksdagen, hos hvilken framställning
i ämnet skett, funnit lämpligast vara, att lagstiftningen angående
de enskilda sedelutgifvande bankerna underkastas en fullständig
revision. Tidpunkten för en sådan åtgärd synes ock nu vara gynsam,
då lugn råder i affärsverlden; och enär oktrojerna för flere af de enskilda
sedelutgifvande bankerna utgå med år 1884, samt ansökan om förnyad
oktroj skall ske aderton månader innan den löpande oktrojen tilländagå^
torde, för att innan sistnämnda tid medhinna en ny lagstiftning i ämnet,
nödigt vara, att åtgärder derför så snart möjligt vidtagas.
För behofvet af eu sådan ny lagstiftning talar ock i väsentlig mån
den omständighet, att icke ringa tvekan råder om råtta betydelsen af
den ansvarighet, de solidariske bolagsmännen i enskild sedelutgifvande
bank sig iklädt. Visserligen är, efter nådigt uppdrag af Eders Kongl.
Maj:t, af särskilde komiterade utarbetadt ett förslag till förordning angående
enskild sedelutgifvande banks, aktiebanks och sparbanks konkurs,
i hvilket förslag äfven ingå bestämmelser, huru den solidariska ansvarigheten
bör i ty fall göras gällande; men detta förslag, emot hvilket,
enligt hvad upplyst blifvit, vid dess granskning i Flögsta Domstolen,
flere anmärkningar blifvit framstälda, är dock ännu intet annat än blott
ett förslag. För dem, som efter de nuvarande oktrojernas utgång kunna
vara sinnade antingen att fortsätta med redan bildade bolags verksamhet,
eller att bilda nya bolag för bankrörelses bedrifvande, huru vidsträckt
eller inskränkt än sedelutgifningsrätten må blifva, lärer det väl alltid
21
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 50.
vara af stor vigt att i sjelfva banklagen återfinna oförtydbara stadganden
om den solidariska ansvarighetens rätta betydelse och om sättet för dess
tillämpning. Utan full trygghet i detta fall torde bolagsmännen icke
alltid komma att utgöras af sådana samhällsmedlemmar, hvilkas förmögenhet
och ställning i öfrigt eljest skulle innebära bästa säkerhet för
den solidariska ansvarighetens uppfyllelse till det allmännas båtnad.
Ännu en omständighet synes tala för en mera omfattande utredning
om de förändringar i lagstiftningen för rikets bankväsen, som kunna
påkallas.
I 1874 års kungörelse om de enskilda sedelutgifvande bankerna ''är
införd en bestämmelse, som till Eders Kongl. Maj:t öfverlemnar att äfven
under nu löpande oktrojtid afgöra, om och när rättigheten att utgifva
banksedlar å tio och fem kronor skall för de enskilda bankerna upphöra.
Såsom kändt är, har indragning af femkronesedlarne redan skett,
och Eders Kongl. Maj:t har ock antydt en blifvande indragning af den
andra sedelvalören å tio kronor, under förutsättning likväl, att betryggande
åtgärder för Riksbankens förstärkande derförinnan blefve af Riksdagen
vidtagna. Då sålunda i blifvande nya oktrojer möjligen icke
kommer att ingå någon rättighet för de enskilda bankerna att utgifva
banksedlar å tio kronor, synes det, som denna omständighet särskildt
borde komma under öfvervägande vid utstakande af nya rättsregler för
de enskilda bankernas verksamhet och förvaltning; äfvensom att, såsom
frågornas inbördes sammanhang ovilkorligen fordrar, jemväl tages i betraktande
hvad som lämpligen bör åtgöras till nödiga förändringar i ordnandet
af Riksbanken och dess verksamhet, på det att densamma må vara
i tillfälle att, när indragning af de enskilda bankernas tiokronesedlar
kan komma att sättas i verket, icke blott öfvertaga den ökade penningerörelse,
som för Riksbanken derigenom måste uppstå, utan jemväl i
möjligaste män åstadkomma de lättnader i den allmänna penningerörelsen,
som för närvarande äro af de enskilda sedelutgifvande bankerna
med deras afdelningskontor i ganska stor omfattning beredda.
1874 års kungörelse är tillkommen under Riksdagens medverkan,
och den för landets ekonomiska väl, enskildes rätt och allmänhetens
säkerhet så betydelsefulla lagstiftningen angående enskilda sedelutgifvande
banker torde ock vara af den vigt, att den icke heller för framtiden
bör annorlunda än gemensamt af Konung och Riksdag vidtagas.
Om i densamma komma att ingå särskilda bestämmelser angående betydelsen
och tillämpningen af solidarisk ansvarighet för bolagsmännen,
lärer en blifvande lag härom väl icke kunna stiftas i annan ordning än
den, som i 87 § Regeringsformen stadgas.
Bih. till Riksd. Prof. 1881. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 11 Höft.
4
22
Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 50.
Med anledning af det anförda får Riksdagen i underdånighet anhålla,
att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta nu gällande lagstiftning för
enskilda banker med rätt att utgifva egna banksedlar underkastas revision
samt till Riksdagen afgifva förslag till ny lag i ämnet.
Riksdagen framhärdar etc.
Stockholm den 19 April 1881.
Stockholm, Tvär Hseggströms Boktryckeri, 1881.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.