Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, angående omarbetning af folkskolestadgan1.

1881-04-22 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1881:57, Skrifvelse, angående omarbetning af folkskolestadgan1.

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.

\:o 57.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 22 April 1881.

— — — — Andra Kammaren den 22 — —

Riksdagens underdåniga skrifvelse, angående omarbetning af folkskolestadgan1.

(Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 3) Utlåtande

K:o 2 och Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1)

Utlåtande N:o 3.)

S. A. K.

Med anledning deraf, att folkskolestadgan af den 18 Juni 1842 under

årens lopp undergått en mängd förändringar, i följd hvaraf det blifvit

synnerligen svårt för allmogen, som ej kunde ega tillgång till de

många författningar, hvarpå dessa ändringar grundades, att känna föreskrifterna

för vårt folkskoleväsende, har hos Riksdagen det förslag blifvit

väckt, att Riksdagen måtte hos Eders Kongl. Maj:t begära, att en omarbetning

af nämnda stadga måtte ske, så att ändringarne och tilläggen

deri till ett helt sammanfördes.

Det ligger i sakens natur, att en nära fyratioårig författning, rörande

en samhällsinrättning, hvilken varit så stadd i utveckling, som den

svenska folkskolan, måste hafva underkastats en mängd förändringar, och

då dessa blifvit påbjudna i särskilda förordningar, kungörelser och cirkulär

vid sidan af sjelfva stadgan, måste det förhållande inträda, att känne
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.

domen om alla de nya föreskrifterna blifver för eu livar, men i synnerhet

för menige man, ganska svår att vinna.

Ehuru man visserligen sökt undanrödja eller minska denna svårighet

genom utgifvande af författningssamlingar rörande folkundervisningen,

uti hvilka dels ändringarne blifvit upptagna under de af folkskolestadgans

särskilda paragrafer, som af dem beröras, dels ock åtskilliga hithörande

förordningar, kungörelser, cirkulär in. in. blifvit sammanförda

såsom bilagor, har likväl icke derigenom kunnat undanrödjas den olägenhet,

som ligger i nödvändigheten af att på skilda ställen uppleta

och genom jemförelse söka utröna hvad som för tillfället är gällande

lag i det ena eller andra afseende!, ett arbete, hvilket, särskild! för de

icke lagfarne personer, som hafva att tillämpa denna lag, måste blifva

ganska svårt och besvärligt, synnerligast då full öfverensstämmelse ej

råder mellan gällande föreskrifter, samt då lagen saknar redig uppställning.

Den brist i senare afseende!, som redan från början i icke ringa

män vidlådde 1842 års folkskolestadga, har blifvit ökad genom de ändringar,

stadgans föreskrifter under årens lopp undergått. Såsom bevis

på huru vissa af förändrade omständigheter påkallade nya stadgande!!

dels råkat i strid med gällande föreskrifter i den ursprungliga författningen,

dels gjort åtskilliga stadganden i denna öfverflödiga, dels ock gjort

nya föreskrifters införande i samma stadga önskvärd! får Riksdagen framhålla:
att

i § 1 mom. 1 talas om »vederbörligen godkänd lärare», under

det att dels i nådiga kungörelsen den 29 September 1858 framför »godkänd»

införts orden: »vid ett seminarium», dels också i nådiga kungörelsen

den 21 Oktober 1859 föreskrifvits, att hvad som stadgats rörande

lärare vid folkskolorna eger tillämpning, med ett uppgifvet undantag,

äfven på qvinno!'', hvilkas skicklighet blifvit vid något seminarium vederbörligen

pröfvad och godkänd;

att i samma § mom. 2 talas om »flyttbara» skolor, hvilka åter i

cirkuläret den 29 December 1874 benämnas »flyttande»;

samt att mom. 3, hvari stadgas om den tid af fem år, inom hvilken

lärares anskaffande och folkskolors inrättande böra sättas i verket, genom

kungörelsen den 29 September 1853 ersatts af den alldeles nya och olikartade

bestämmelsen om »mindre skolor», hvilka må inrättas, »der byar,

hemman, torp eller lägenheter äro så aflägsna, att dithörande barn icke

utan svårighet kunna begagna den med sålunda godkänd (d. v. s. å ett

seminarium bildad) lärare försedda skolan», och vid hvilka mindre skolor

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.

finge till lärare antagas personer — män eller qvinnor — som inför

pastor eller skolstyrelse företett betyg om god frejd och kristligt lefverne

samt ådagalagt ett visst, mindre kunskapsmått jemte förmåga att deri

undervisa.

Sistnämnda undantagsbestämmelses syftemål har genom sedermera utfärdade

föreskrifters otydlighet fördunklats på ett sätt, som, enligt hvad

nedan angifves, ej kunnat annat än föranleda missförstånd.

I nådiga kungörelsen den 23 April'' 185S mom. 1 meddelades till

efterrättelse, att »sådana mindre skolor)), som omtalas i kungörelsen den

29 September 1853, och som här ofvan äro beskrifna, finge inrättas »öfverallt

å landet, oberoende af afståndet från folkskola, som är med examinerad

lärare försedd»; af fortsättningen af samma moment i 1858 års

kungörelse inhemtas dock, att deruti i sjelfva verket icke afsagos »sadana»

mindre skolor, hvarom begynnelseorden handla, enär ändamalet uppgifves

vara, »att det första förberedande kunskapsmåttet för nybörjare må i dessa

mindre skolor kunna inhemtas, och att således de skolor, för Indika enligt

folkskolestadgan examinerade lärare erfordras, må företrädesvis hafva

till föremål de mera försigkomna barnens undervisning.» De mindre skolor,

som afses i 1858 års kungörelse, skulle således icke, i likhet med de

i 1853 års kungörelse omtalade »mindre» skolorna, träda i stället för den

egentliga folkskolan, utan förbereda till den senares undervisning; de

skulle, med andra ord, vara förberedande »småskolor», såsom de ock i

1858 års kungörelses mom. 2 benämnas.

Den oreda i lagstiftningen om småskolorna, som först visar sig i sistnämnda

kungörelse, har sedermera tilltagit; ibland har man skilt emellan

»mindre skolor» och »småskolor», ibland åter alldeles förgätit de förra,

såsom följande exempel torde ådagalägga. I nådiga cirkulären till domkapitlen

den 4 Juli 1860, 24 Februari 1865 och 17 Maj 1872, med föreskrifter

om statistiska uppgifter angående folkundervisningen, upptagas

icke å de bifogade formulären de »mindre skolorna», icke ens å det sistnämnda

cirkulärets formulärbilaga, ehuru i en »anmärkning» å detta formulär

meddelas en definition af begreppet småskolor — sådana skolor, »som,

i öfverensstämmelse med mom. 1 i kungörelsen den 23 April 1858, endast

afse att bibringa nybörjare det första, förberedande kunskapsmattet» —

af hvilken definition tyckes framgå, att de »mindre skolorna», sådana de

definieras i 1853 års kungörelse, alldeles icke falla under kategorien »småskolor»

och således bort få en särskild rubrik å formuläret. År 1871

föreslog Eders Kongl. Maj:t och biföll Riksdagen en reglering af stats
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelsey N:o 57.

17

verkets lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor. De »mindre

skolorna» åter nämnas icke i den nådiga propositionen eller i Riksdagens

i anledning deraf aflåtna skrifvelse och ej heller i det sedermera i ämnet

utfärdade nådiga cirkuläret den 22 Juni sistnämnda år, hvaruti blott omtalas

lönetillskotten för lärare vid folkskola, lärare vid småskola och biträdande

lärare vid folkskola. Uti de i samma ämne utfärdade nådiga cirkulären

den 2 September 1873, 5 Juni 1874 och 16 Juni 1875 nämnas

ej heller de »mindre skolorna». Riksdagen höjde år 1877 lönetillskottet

för lärare vid »småskolor», men erinrade sig dervid hvarken de »mindre

skolornas» lärarepersonal eller biträdande lärare vid folkskola, och i öfverensstämmelse

härmed utfärdades nådiga kungörelsen den 11 Januari 1878.

Detta förbiseende föranledde vid 1880 års riksdag tvenne förslag, det

ena om samma statsbidrag till aflöningen för biträdande lärare vid folkskolor,

det andra såväl derom som angående enahanda lönetillskott åt lärare

vid »mindre skolor», som genom sistnämnda nådiga kungörelse medgifvits

för småskolornas lärarepersonal. Med anledning häraf beslötjRiksdagen,

att hvad om lönetillskott åt sistnämnda slags skolors lärare stadgats

äfven skulle tillämpas »i fråga om biträdande lärare och lärarinnor vid

folkskolor, bland hvilka inbegripas lärare och lärarinnor vid mindre skolor.

» Ytterligare torde böra erinras, att i Eders Kongl. Maj:ts berättelse

till 1876 års Riksdag ej nämnes, att lönetillskott af allmänna medel utgått

till »mindre skolor», eller ens att några sådana skolor funnos under

det år, som berättelsen i denna del afsåg, hvilket jemväl var förhållandet

i berättelsen till 1877 års Riksdag. I berättelsen till 1878 års Riksdag

nämnes ett betydligt antal »mindre skolor», men deri uppgifves ej, att de

hugnats med något lönetillskott. I berättelsen åter till Riksdagarne

1879—1881 omförmälas såväl antalet »mindre skolor» som till dem utgående

lönetillskott. Emellertid torde det få antagas, både att »mindre skolor»

i ej ringa mängd funnos äfven de år, då de ej omtalas i de statistiska uppgifter,

som meddelats Riksdagen, och att lönetillskott åt dem beviljats

äfven under år, då de, på grund af Riksdagens beslut, utfärdade föreskrifterna

om bidrag af allmänna medel till aflöning af lärare vid folkundervisningsanstalterna

icke innefattade något stadgande om sådant lönetillskott

för »mindre skolor.»

Väl hafva »småskolornas» ställning och uppgift blifvit närmare

bestämda genom nådiga kungörelsen den 11 December 1863 samt nådiga

cirkulär den 22 April 1864 och 15 Oktober 1869, men stridigheten

mellan ordalagen och andemeningen i 1858 års kungörelse har dock icke

Bill. till Eiksd. Prot. 1881. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 12. Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.

blifvit afhjelpt; skilnaden mellan förberedande skolor (»småskolor») och

ersättnings-skolor (»mindre skolor»), numera iakttagen i eu del af formulären

för de statistiska uppgifterna om folkskoleväsendet, har aldrig

blifvit tydligen framhållen i folkskolestadan.

Hvad åter vidkommer stadgans öfriga bestämmelser får Riksdagen erinra:

att uti § 2 mom. 1 fortfarande omtalas »skolstyrelse», hvilket ord

jemväl bibehålies i en den 10 December 1880 af Eders Kongl. Maj:t-beslutad

ändring i nämnda stadga, oaktadt nådiga förordningen den 21 Mars

1862 om kyrkostämma in. in. infört benämningen »skolråd»;

att uti sistnämnda förordning, som innehåller många föreskrifter angående

skolrådet, hvilka borde tillhöra folkskolestadgan, bland annat omnämnes

rättighet för skolråden att välja vice ordförande, hvarom icke

något finnes bestämdt i folkskolestadgan;

att § 3, hvari stadgas om skoldistriktens åliggande att anskaffa och

underhålla tjenliga rum för distriktets skolor, ej innehåller någon bestämmelse

rörande ändamålsenliga skolmöbler, ehuru instruktionen för folkskoleinspektörerne

ålägger dem att iakttaga undervisningsmaterielens

beskaffenhet;

att i § 4, om lärarnes aflöning, en sådan mängd af ändringar och

tillägg påbjudits, i afseende å löneförmåner samt skoldistriktens och statens

bidrag, att blott föga står qvar af den ursprungliga lydelsen; och

synes det i öfrigt oegentligt, att stadgandena. i denna paragraf, likasom en

del andra mera tillfälliga bestämmelser, upptagas i skolstadgan;

att § 5, deri föreskrifterna blifvit till hufvudsaklig del ändrade eller

upphäfda genom reglementet för folkskollärareseminarierna i riket den

31 December 1865 med flere författningar, torde böra ur folkskolestadgan

helt och hållet utgå;

att genom de i § 6 gifna stadganden rörande uttrycken i betygen

öfver utgående seminariielevs ådagalagda skicklighet bestämmes, att dessa

betyg skola vara »godkänd, med beröm godkänd eller berömlig», då

deremot i seminariireglernentet dessa uttryck faststälts sålunda: »med beröm

godkänd, icke utan beröm godkänd, godkänd, försvarlig», hvartill

komma särskilda vitsord för uppförande;

att i sistnämnda paragraf föreskrifves, det läraren »bör ega kännedom

af vexelundervisningsmetoden», oaktadt undervisning i denna metod,

då seminariireglementet derom icke innehåller något, väl knappast numera

torde meddelas vid något af rikets seminarier, hvaremot i samma

paragraf icke heller nämnes något om frihandsteckning, exercis och träd
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.

gårds skötsel, i Indika ämnen undervisning, på grund af särskilda föreskrifter,

meddelas åt seminariieleverna;

att, enär i cirkuläret den 19 December 1856 endast undantagsvis

synes vara medgifvet, att folkskollärareelev må kunna erhålla tillåtelse

att »före upphunnen myndighetsålder» söka folkskolläraretjenst, och följaktligen

»upphunnen myndighetsålder» torde få anses vara ett af kompetensvilkoren,

ehuru uttrycklig föreskrift derom saknas, samt då, enligt

nådiga kungörelsen den 21 Oktober 1859, hvad om lärare finnes föreskrifvet

skall med blott ett undantag äfven ega tillämpning å lärarinna, hafva,

sedan ogift qvinna, genom nådiga förordningen den 16 November 1863,

förklarats myndig vid fylda 25 år, olika meningar uppstått derom, huruvida

för qvinnas kompetens att söka folkskollärarinnetjenst erfordras 25

eller 21 års ålder;

att i § 6 mom. 8 klockare, som icke tillika blifvit till skollärare

antagen, bibehålies vid den honom i kyrkolagen ålagda skyldighet att i

församlingen meddela barnaundervisning, hvilken föreskrift, såsom numera

föråldrad, icke vidare torde böra qvarstå i folkskolestadgan;

att i § 8 omtalas »barn i skolåldern», hvilka, i regeln, alla böra »i

skolan sig inställa»; men då tiden för skolåldern ingenstädes finnes bestämd,

helst de i ett af formulären till de statistiska uppgifter, som utgöra

bilagor till nådiga brefvet den 31 December 1875, förekommande fyra

kolumner för antalet af i skolan inskrifna, till distriktet hörande barn,

under sju år, sju—tolf år, tretton—fjorton år och öfver fjorton år, icke

gifva någon upplysning rörande skolåldern i officiel mening, är det af

vigt att få bestämd den ålder, inom hvilken skolgång är obligatoriskt

föreskrifven;

att i mom. 5 af sistnämnda paragraf fortfarande talas om »kyrkoråd

eller annan kommunalstyrelse, så framt en sådan framdeles varder inrättad»,

oaktadt förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd

utgafs redan den 21 Mars 1862;

att i § 10 mom. 2 såsom utvägar »för underhållandet af de i skolan

förvärfvade kunskaper» uppgifvas söndagsundervisning och förhör, under

inseende och med biträde, der så ske kan, af presterskapet, med den ungdom,

som utgått från skolan; men då denna undervisning numera torde

ytterst sällan förekomma, likasom den ej heller tagits i betraktande vid

fastställandet af lärarnes löneinkomster, hvilka enligt § 4 äro beräknade

för åtta månaders årlig tjenstgöring, med ersättning för öfvertid, hvar
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 57.

emot man sökt vinna ändamålet, att underhålla de ur skolan utgångna

barnens kunskaper, genom de fortsättningsskolor, om hvilka stadgas i nådiga

kungörelsen den 11 September 1877, torde innehållet deraf böra ingå i

folkskolestadgan;

att stadgandet i § 11 mom. 2 om pension åt läraren, hvilken pension

det må bero på församlingens och skolrådets pröfning att, i mån af

hans behof m. in., honom tilldela, numera torde upphört att vara gällande

och alltså böra ur skolstadgan utgå, sedan nådiga förordningen den

30 November 1866, angående folkskollärarnes pensionsinrättning, gifvit

förändrade bestämmelser i detta ämne;

samt att i § 12, enligt hvilken enskild skola bör, hvad angår undervisning

och ordning, stå under skolstyrelsens inseende, icke göres något

undantag för enskilda lärdomsskolor, oaktadt i stadgan för Stockholms

folkskoleväsende skolstyrelsens skyldighet uti ifrågavarande hänseende blifva

inskränkt till enskild skola, som är »med folkskola närmast jemförlig».

Af hvad sålunda blifvit anfördt torde följa, att en omarbetning af

folkskolestadgan den 18 Juni 1842, i det syfte hos Riksdagen blifvit föreslaget,

är af behofvet påkallad. Denna omarbetning skulle, enligt Riksdagens

tanke, afse: dels en bättre, mera logisk uppställning under vissa

hufvudrubriker; dels införande i lagtexten såväl af de många nu gällande

lagbestämmelser, hvilka för närvarande måste uppletas i en mängd särskilda

nådiga bref, cirkulär, kungörelser in. m., som ock af de nya stadganden,

hvilkas behöflighet erfarenheten visat; dels afsomnande från folkskolestadgan

af föreskrifter, hvilka antingen numera äro föråldrade eller

ej omedelbart röra sjelfva folkundervisningen, såsom om pensionering och

seminarier in. in., eller i följd af sin konstitutionella beskaffenhet ej böra

förekomma uti en i administrativ väg utfärdad författning; dels äfven införande

i stadgan af hänvisningar till sådana bestämmelser, hvilka ej der

rätteligen hafva sin plats, men äro af stor vigt för folkskoleundervisningen,

såsom vissa stadgande!! i kyrkostämmoförordningen, föreskrifterna om

beskattning för folkskoleväsendet, bestämmelser om statens bidrag till aflöning

in. in.

Riksdagen, som förestält sig, att ett sådant arbete ej borde vara förenadt

med större besvär, än att det kunde inom Eders Kongl. Maj:ts

Ecklesiastikdepartement utföras, och derför ej vill förorda tillsättandet af

någon komité för detta ändamål, anhåller i anledning häraf, det Eders

Kongl. Maj:t täcktes gå i författning derom, att stadgan af den 18 Juni

s. 21 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 58.

21

1842, angående folkundervisningen i riket måtte varda så omarbetad, att

alla nödiga lagbestämmelser rörande denna undervisning blifva i redig

ordningsföljd och så fullständigt, som möjligt, i den nya författningen till

ett helt sammanförda.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 22 April 1881.

TSto 58.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 22 April 1881.

— — — •— Andra Kammaren den 22 — —

Riksdagens underdåniga skrifvelse, angående medgifvande för Strömskohus

nya kanalbolag att ''medelst årliga afbetalningar

gälda återstoden af en bolagets skuld till staten,

(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 52.)

S. A. K.

Sedan Eders Kongl. Maj:t i nådig proposition den 11 sistlidne Februari

föreslagit Riksdagen medgifva, att Strömsholms nya kanalbolag

finge medelst årliga afbetalningar på visst föreslaget sätt gälda återstoden

af den skuld, hvari bolaget på grund af Eders Kongl. Maj:ts dom den

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.