Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, angående dispositionsrätten till vissa hemman inom Malmöhus län.

1881-04-27 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1881:67, Skrifvelse, angående dispositionsrätten till vissa hemman inom Malmöhus län.

Dokumentets text

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 67.

N:o 67.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 26 April 1881.

.— — — — Andra Kammaren den 27 —• —

Riksdagens underdåniga skrifvelse, angående dispositionsrätten till

vissa hemman inom Malmöhus län.

(Första Kammarens Tillfälliga Utskotts N:o 1 Utlåtande Nio 10 och Andra Kammarens

Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 6.)

S. A. K.

Hos Riksdagen har förslag blifvit väckt, att Riksdagen måtte i

underdånig skrifvelse anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes vidtaga

erforderliga åtgärder för undersökning och utredning om dispositionsrätten

till sex hemman, hvartdera om ett hälft mantal, i Stanstorps by

i Nefvitshögs socken och Bara härad af Malmöhus län, hviJka hemman

hittills stått under förvaltning af »sodalitium lundense» och om icke

behållningen af dessa hemman m. m. rätteligen borde komma staten

och det allmänna till godo.

Enligt den utredning i förevarande ämne, som för Riksdagen

varit tillgänglig, är »sodalitium lundense» cn qvarlefva af ett urgammalt

brödragille, livilket under namn af »sodalitium majus lundense

Beatrn Maria; Virginis» funnits till sedan 1300-talet, och hvars ordinarie

medlemmar, fratres clerici, under katolska tiden varit till antalet

tretton, men efter reformationen och från år 1676 reducerats till tre,

nemligen kyrkoherden i S:t Peders klosters pastorat och begge komministrarne

vid domkyrkoförsamlingen i Lund. Detta brödragilles verksamhet

lärer numera vara inskränkt till förvaltningen af tvenne fromma

stiftelser, men grunden till brödragillets fortfarande tillvaro är att söka

i dess jordegendom, bestående af sex hemman, hvartdera om ett hälft

mantal, i ofvan nämnda by, hvilka, enligt ett »mageskifte)) — eller bytesbref,

utfärdadt af danska riksrådet Henne Krumdige år 1523, blifvit

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 67.

gillet tillagda för själamessors läsande. Den omförmälda inskränkningen

af gillets presterliga medlemmar till de nuvarande Denne synes

hafva härrört af klostrens och kanonikatens efter reformationen skedda

indragning samt domkyrkoförsamlingens pastorsembetes förläggande

såsom prebende till Lunds universitets teologiska fakultet, hvarigenom

icke några andra medlemmar återstå än kyrkoherden i S:t Peders

kloster, den enda öfverblifna af Lunds många klosterkyrkor, ehuru

donna blifvit. förvandlad till sockenkyrka för eu landtförsamling, samt

»öfverste och nederste kappellanen» vid Lunds domkyrkoförsamling.

Gillesbrödernas åligganden, enligt gillets statuter, tyckas icke hafva

varit andra än de, som i allt fall hörde till katolska gudstjensten, men,

sedan denna blifvit afskaffad, öfverenskommo gillets medlemmar år

1562 att årligen gifva 15 mark danske till predikstolen och kapellanen

i Lund'', på det att gudstjensten derigenom måtte förökas och

o-illet blifva vid makt. Af hvad ofvan blifvit anfördt synes alltså

framgå, att ifrågavarande brödragille varit en rent katolsk inrättning,

som bort vid reformationens införande upphöra; att gillets försök att

skydda sin existens genom det obetydliga anslaget till gudstjensternas

förökande i domkyrkan desto hellre varit blott en förevändning, som

don kapellan, hvilken detta anslag kunnat tilldelas, i allt fall både var

tjenstgöringsskyldig derstädes och såsom medlem af gillet deraf uppbar

långt större inkomster; samt att förvaltningen af de vida senare

tillkomna donationerna, hvarför gillets ledamöter förmodligen äro berättigade

till provisions åtnjutande, icke heller lärer kunna anses förläna

en så beskaffad inrättning, som denna, någon ökad befogenhet.

Det ofvanberörda sodalitium utöfvar således ej vidare den verksamhet,

för hvilken det var stiftadt, och dess. jordegendom torde

följaktligen ej vara för samma ändamål erforderlig; och då, såvidt ai

de hos Riksdagen företedda handlingar kan inhemtas, de ifrågavarande

hemmansdelarnes afkastning icke ingått bland de ofvan omförmälda

ecklesiastika tjenstemännens genom reglering faststälda löneförmåner

och ej heller biifvit till någon pensions- eller stipendiestiftelse eller annan

med tidernas förändrade förhållanden öfverensstämmande uppgift använd;

får Riksdagen, som anser merberörde sodalitii medlemmar sakna, laglig

rätt att för sin enskilda fördel förfoga öfver de. nämnda fastigheterna,

i underdånighet anhålla, att Eders Ivongl. Maj:t täcktes låta utreda,

huruvida ej meranämnda sex hemman i Stanstorps by, som disponeras

af sodalitiet i Lund, böra till statsverket indragas.

“ Riksdagen framhärdar otc.

Stockholm den 27 April 1881.

Bill. till Riksd. Prof. 1881. 10 Sami. t Afä, 1 Band, 13 lläft,

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.