Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, om lagbestämmelser angående de rättsförhållanden, som uppstå genom samegendom i stadsfastighet, samt beträffande delning af sådan fastighet.

1882-04-26 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1882:31, Skrifvelse, om lagbestämmelser angående de rättsförhållanden, som uppstå genom samegendom i stadsfastighet, samt beträffande delning af sådan fastighet.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 31.

N:o 31.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 26 April 1882.

— — — — Andra Kammaren den 26 — —

Riksdagens underdåniga skrifvelse, om lagbestämmelser angående

de rättsförhållanden, som uppstå genom samegendom i

stadsfastighet, samt beträffande delning af sådan fastighet.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.)

8. A. K.

Hos Riksdagen kafva framställningar skett om särskilda lagbestämmelser

angående de rättsförhållanden, som uppstå genom samegendom

i stadsfastighet samt beträffande delning af sådan fastighet.

Härvid har blifvit hos Riksdagen andraget, att under sistlidna år

byggnadsföreningarnes i Stockholm verksamhet ytterligare utvecklats.

Aderton af dem räknade tillsammans 2,500 medlemmar, hvilkas dels

redan uppförda dels under byggnad varande fastigheter representerade

ett kapital af mer än två millioner kronor. Hela antalet af dylika föreningar

i hufvudstaden vore för öfrigt betydligt större.

En sådan företeelse, som dessa sig allt mera utvecklande bostadsföreningar,

vore förtjent af lagstiftarens uppmärksamhet, och saken

vore af synnerligen vigt, icke blott för redan existerande dylika företag,

utan äfven med hänsyn dertill, att, om samegendom af ifrågavarande

slag blefve på ett förståndigt sätt genom lag reglerad, en sådan

lag innebure uppmuntran till nya företag i enahanda rigtning.

Den verksammaste driffjedern till stadsbefolkningens sammanslutning

i så kallade bostadsföreningar vore hvarje medlems hopp att kunna

på denna väg förvärfva en bostad, hvartill han icke blott egde tryggad

s. 7 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, l\r:o Hl. 7

rätt under sin lifstid, utan äfven kunde öfverlemna besittningen såsom

ett arf åt enka och barn. Lagstiftarens förnämsta uppgift måste derför

blifva att tillse, huruvida nu gällande lagbestämmelser beredde delegare

i bostadsförening någon garanti i detta afseende, någon framtida

trygghet i besittningen af den bostad, han sålunda förvärfvat. Den

nuvarande lagstiftningen erbjöde endast i viss mån, icke till fullo, en

sådan trygghet. Den anvisade utvägen för delegare i bostadsförening

att vinna tryggad besittningsrätt till viss lägenhet genom bestämmelser

i bolagskontraktet innebure endast en utsigt för honom att, så länge

bolaget egde huset och bolagsordningen förblefve oförändrad, få åtnjuta

de fördelar, som derigenom honom tillförsäkrats. Bolaget, d. v. s.

dess pluralitet, kunde mot hans vilja eller i hans ofrivilliga frånvaro

besluta husets försäljning eller förändringar i bolagsordningen, hvilka

sedermera kunde föranleda husets afyttrande eller dess upplåtande

exempelvis till hotell för resande eller ock inskränkning i delegarnes

nyttjanderätt. Förslag i nämnda syfte kunde vid bolagsstämma framställas

och af styrelsen, understödd af majoriteten, förordas, och den

enskilde delegaren nödgades, i anseende till den osäkra position, häri

gent emot bolaget intoge, ovilligt biträda förslaget, hvilket han skulle

hafva förkastat, derest han på grund af eganderätt till sin särskilda

del känt sig i en säkrare ställning. Härtill komme, att ifrågavarande

föreningar hade icke ens karakteren af bolag, utan voro mera jemförlig»

med sällskap. Deras reglementen vore icke, så vidt man kände,

af samma kontraktsenliga natur som afhandlingar, ingångna mellan

personer, hvilka bildade bolag. Ej heller funnes någon lagstadgad

form för reglementets inregistrerande, än mindre dess pröfning hos

offentlig myndighet. Högst för en tidrymd af tio år kunde delegaren

för sin besittningsrätt vinna inteckningssäkerhet. Om ock anledning

icke förefunnes att antaga, det rubbningar i besittningen skulle snart

inträffa, utan att föreningarnes angelägenheter för närvarande vore i

göda händer, så vore det dock framtiden, lagstiftaren borde hafva för

ögonen, och, med hänsyn till hvad då kunde komma, syntes det vara

af vigt, att saken i tid leddes in på rätta spår.

För att nu på ett betryggande sätt realisera den tanke, som läge

till grund för bostadsföreningsväsendet, syntes ingen annan utväg förefinnas

än att bereda den enskilde föreningsmedlemmen eganderätt till

den bostad, hvaraf han, i den ordning föreningens reglemente bestämde,

kommit i besittning. Så snart föreningen fått ett hus färdigt, och i

behörig ordning blifvit bestämdt, hvilka föreningsmedlemmar skulle

öfvertaga huset och hvilka lägenheter desse skulle hvar för sig inne
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 31.

hafva, borde eu delningsakt upprättas af vederbörande myndighet (stadsingeniör

eller, der sådan icke funnes, magistratsledamot), deri upptoges

och till läget noga beskrefves först de delar af fastigheten, som skulle

förblifva delegarnes gemensamma egendom (såsom tomten, yttermurar,

trappor, förstugor, tak, tvättstuga, mangelbod, torkvind in. in.) och derefter

de särskilda boningslägenheterna med tillhörande uthus, dervid

lägenheterna borde numreras, möjligen äfven på enkla planritningar

öfver de särskilda våningarna utmärkas, samt i samråd med delegarne

uppskattas till en viss någorlunda jemn bråkdel af hela egendomen,

hvilken uppskattning, derest delegare icke dermed åtnöjdes, skulle pröfvas

af magistraten. Sedan detta skett, borde på grund af föreningens

upplåtelsehandling och berörda delningsakt lagfart sökas och meddelas

å hvarje lott för dess innehafvare, hvarefter anteckningar i fastighetsboken

skulle ega rum på sådant sätt, att hvarje lott för sig afskildes,

men egendom skomplexen i dess helhet äfven på ett åskådligt sätt angåfves.

Att en sådan delningsakt kunde, beträffande eu arffallen stadsfastighet,

upprättas i sammanhang med arfskifte, derest sterbhusdelegare

sådant önskade, vore antagligt.

De rättsliga verkningarna häraf skulle blifva, att den enskilde

lägenhetsinnehafvaren eller lottegaren hade eganderätt till en viss bråkdel

af fastigheten, men att denna bråkdel vore för all framtid fixerad

i en viss lägenhet jemte icke utbruten andel i tomten och öfriga samfälligheter.

Genom delningsakten skulle icke bolagsförhållandet och

egendomsgemensamheten upphäfvas, så vidt afsåges egendomen i dess

helhet och den i inskränktaste bemärkelse fasta delen deraf eller tomten,

endast bestämmas, att hvarje delegares ideella andel i det hela vore

delvis eller så vidt anginge boningslägenheterna utbruten i vissa reella

egendomsföremål. Delegaren vore i samma ställning, som eu egare af

hemmanslott i skiftad by, hvilken ju egde eu viss bråkdel af byn, fixerad

i de till hans hemmanslott skiftade egor, jemte andel i byns samfälligheter.

Skilnaden vore endast den, att egaren af en boningslägenhet

i stadsfastighet vore i sin dispositionsrätt öfver lägenheten inskränkt

i så måtto, att lian icke finge med densamma vidtaga några åtgärder

eller förändringar till skada för huset i dess helhet eller begagna densamma

på ett för de öfrige lottegarne störande sätt. Fördelarne vore:

för all framtid betryggad besittning af den förvärfvade bostaden, lätthet

att vid behof afyttra fastighetslotten, möjlighet att genom densammas

intecknande bereda sig erforderligt lån, med ett ord: största möjliga

oberoende, inskränkt allenast af de förhållanden, som vid dylik

samegendom alltid måste blifva oundvikliga.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 31.

Den. här ofvan omförmälda uppskattning af lotternas valör i förhållande

till egendomen i dess helhet kunde tänkas såsom bestämmande

för fördelningen af utskylder och underhållskostnader samt af ansvaret

för gemensam inteckning. Det vore med hänsyn till vigten af en rättvis

fördelning härutinnan samt en noggrann och fullständig beskrifning

af de särskilda lotterna, som delningen borde verkställas af offentlig

myndighet. Meningen med delningsakten vore icke, att förrättningen

skulle afse att bestämma, hvilka lägenheter borde tilldelas de särskilda

delegarne, utan skulle detta vara på förhand, enligt föreningens reglemente

och delegarnes överenskommelser, uppgjordt af dem sjelfva,

hvaremot delnings aktens uppgift skulle vara att särskilja, beskrifva och

uppskatta lotterna.

I afseende å frågan om ordnande af bostadsföreningarnes bolagsförhållande

borde man lemna föreningarna full frihet att sjelfva öfverenskomma

om de stadgar och ordningsregler, som skulle blifva för dem

gällande, allenast med den inskränkning i deras sjelfbestämningsrätt,

som vore nödvändig, på det att föreningarna måtte komma i ett sundt

rättsligt förhållande till tredje man.

Till de ämnen, hvarom föreningarna sålunda borde sjelfva stifta

sina lagar, hörde följande frågor: hvem som skulle handhafva vården

om föreningens gemensamma angelägenheter och vaka öfver ordningen

samt å föreningens vägnar tala och svara, huru styrelsen skulle utses,

om föreningens bolagsstämma och dess kungörande, om röstpluralitet,

om .upptagande af .gemensamt lån., om reparation af gemensam del af

fastigheten, om de inskränkningar i delegarnes rätt att begagna boningslägenheterna,

som kunde anses nödiga för befrämjande af den allmänna

trefnaden och ordningen inom huset, om beslut angående delegares tillskott

för gemensamma utgifter och för amortering af gemensam inteckning,

huru sådant beslut skulle delgifvas tredskande delegare och emot

honom vinna laga kraft, med mera.

I dessa afseenden kunde det visserligen vara af intresse att erhålla

utredning derom, huruvida det kunde anses lämpligt, att lagstadganden

infördes, dels för bestämmande, huruledes för husets bestånd

verkligen nödvändiga reparationer skulle kunna, jemväl utan pluralitetens

bifall, åstadkommas och kostnaden derför indrifvas, dels i frågan,

hvilka reparations- och byggnadsarbeten borde, derest reglementet derom

ingenting stadgade, anses såsom ett gemensamt åliggande, dels om

rätt för föreningen att, der delegare försummade att göra tillskott till

gemensamma utgifter eller amortering af gemensam inteckning, jemväl

utan hans medgifvande vinna inteckning för det uttaxerade beloppet i

Bill. till Riksd. Prof. 1883. 10 Sami. 1 Band. 1 Afd. 3 Raft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 31

hans fastighetslott, hvarigenom i vissa fall omedelbar utmätning af

fastighetslotten kunde undvikas, dels att, der föreningens reglemente ej

innehölle andra stadganden, boningslägenheterna ej finge begagnas för

annat ändamål än till boningsrum, och att särskild lägenhet ej heller

finge ombyggas eller förändras på ett sätt, som kunde inverka på husets

bestånd eller utseende eller föranleda skada å den gemensamma

egendomen eller å någon af de öfriga lägenheterna, dels angående tilläfventyrs

nödiga modifikationer i lagens bestämmelser om de särskilda

fastighetslotternas ansvar för gemensam inteckning, så att, utan förnärmande

af fordringsegarens rätt, hvarje lottegare stäldes i minsta

möjliga beroende af de öfriges förmåga att uppfylla sina förbindelser;

men då klokast vore att låta förhållandena fritt utveckla sig och att,

åtminstone tills vidare, öfverlemna åt föreningarna att i dessa delar

vidtaga de åtgärder och bestämmelser som de sjelfva funne lämpligast,

börde härom för närvarande icke undersökning påyrkas.

Deremot vore nödigt påkalla sådana lagstadganden, som kunde

lända dertill, att föreningarna kunde uppträda såsom af lagen erkända

och på ett lagligt sätt representerade juridiska personer, hvilket vore

ett oundgängligt vilkor för att systemet skulle vinna fasthet ocli förtroende

och hvarje förening kunna påräkna den kredit, som tillkomme

hvarje annan solid fastighetsegare.

För detta ändamål erfordrades lagstadganden derom, att föreningen

skulle hafva ett af delegarne antaget reglemente; att detta reglemente

skulle innehålla bestämmelser i vissa af lagen närmare angifna

ämnen, förnämligast om formerna för åstadkommande af bindande beslut

och om föreningens representant eller den, som skulle ega att å

föreningens vägnar tala och svara; att detta reglemente skulle i Rådstufvurättens

protokoll intagas med hänvisning dertill i fastighetsboken;

att lagfart ej finge beviljas förening eller dess delegare förr än föreningen

ingifvit sitt reglemente och Rådstufvurätten funnit detsamma

innehålla de i lagen föreskrifna bestämmelser; att förändringar i reglementet

icke skulle blifva gällande med mindre de blefve af Rådstufvurätten

faststälda; samt att hos Rådstufvurätten skulle anmälas, hvilken

eller hvilka blifvit utsedde att å föreningens vägnar tala och svara,

likasom hvarje ombyte af representant, vid bötesansvar för denne och

vid äfventyr att den, som ville söka föreningen, finge vända sin talan

mot hvilken som helst af delegarne.

De förhållanden, som sålunda anförts, har Riksdagen funnit särdeles

behjertansvärda. Bostadsföreningarne fylla ett behof, som, förnämligast

i stora städer, är synnerligen känbart, nemligen att för äfven

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 31.

andra än de mera bemedlade på associationens väg underlätta förvärfvandet

och bibehållandet för sig och de sina af bestämda, efter familjens

behof afpassade boningslägenheter, och sträfvandet i sådant syfte

synes vara i enskildt hänseende alltför aktningsvärdt och i så enskildt

som allmänt alltför välsignelsebringande, för att det icke skulle af lagstiftningen

understödjas.

Exempel saknas icke heller hvarken i vår äldre eller i främmande

lands ännu bestående lagstiftning å rättslig möjlighet af särskild eganderätt

till viss hel våning eller lägenhet i hus.

Äfven 1734 års lag stadgar i 7 kap. Jordabalken om »viderboende

rätt» och säger dervid, bland annat, i 2 §, att »viderboende rätt hafva

de, som uti ett hus och tomt i staden del ega.» I denna lag finnes

icke något, som bestämdt antyder, att denna »del i hus» endast kunde

vara ideel eller viss qvotdel, om ock rättspraxis onekligen utvecklat sig

i denna rigtning.

Riksdagen har visserligen vid föregående riksmöte ansett, att nu

ifrågavarande ändamål skulle kunna åtminstone i viss mån uppnås genom

ett lämpligt ordnande af bolagsförhållandet mellan dem, hvilka

gemensamt egde stadsfastighet, men vill dock medgifva, att äfven i

sådant fall lagstiftarens mellankomst kan vara nödvändig, på det att

ordnandet må ske på ett ändamålsenligt och likformigt sätt. Af särskild

vigt synes det vara att taga i öfvervägande huruvida fullständigande

af gällande lagstiftning är nödvändig i ändamål, att bostadsföreningarne

måtte varda på lagligt sätt konstituerade och representerade,

så att de komma i ett sundt rättsligt förhållande till tredje man.

Då eu utredning af alla hithörande förhållanden synes vara af

vigt, får Riksdagen hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida, på ofvan angifna

eller andra grunder, särskilda lagbestämmelser må kunna meddelas angående

de rättsförhållanden, som uppstå genom samegendom i stadsfastighet,

samt beträffande delning af sådan fastighet, och derefter till

Riksdagen öfverlemna det lagförslag i ämnet, hvartill omständigheterna

må föranleda.

Riksdagen framhärdar o. s. v.

Stockholm den 26 April 1882.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.