Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter kusken Jan Erik Eriksson.

1882-05-20 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1882:53, Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter kusken Jan Erik Eriksson.

Dokumentets text

s. 21 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 53.

21

N:o 53.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 20 Maj 1882.

» » » » Andra Kammaren den 20 » »

Riksdagens underdåniga skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts

proposition angående efterskänkande af kronans rätt till

danaarf efter kusken Jan Erik Eriksson.

(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 48).

S. A. K.

Enligt hvad af eu den 24 sistlidne Mars till Riksdagen aflåten nådig

proposition inhemtats, hade, sedan kusken Jan Erik Eriksson i Händelö

aflidit inom S:t Johannis församling af Östergötlands län den 11 Oktober

1876, utan att arfvingar efter honom då voro kände, Lösings,

Bråbo och Memmings häradsrätt genom laga kraftvunnet utslag den 1

November 1880 i mål mellan advokatfiskal i Kammarkollegium å kronans

vägnar, å ena, samt trädgårdsmästaren P. D. Månsson, såsom förordnad

att bevaka möjligen befintliga arfvingars rätt, å andra sidan,

förklarat, att, emedan den senare medgifvit utbetalning till kronan af de

medel, han för de okände arfvingarne förvaltade, samt icke någon till

arf efter Eriksson berättigad till arfvets utbekommande sig anmält inom

föreskrifven tid, pröfvade häradsrätten enligt 15 kap. 6 § Årfdabalken

lagligt, det skulle arfvet efter Eriksson tillfalla kronan. Härefter hade

underdåniga ansökningar om eftergift af ifrågavarande danaarfsmedel

till Eders Kongl. Maj:t inkommit dels från S:t Johannis församling, som

önskade dermed bestrida kostnaden för skolhusbyggnad, dels från åtskillige

Erikssons arfvingar, nemligen hans syster Anna Karin Hansson,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 53.

född Andersdotter, äfvensom hans broders, aflidne Anders Anderssons,

barn och barnbarn: barnen Anna Karin, Johanna och Sofia Andersdöttrar,

samt barnbarnen Johanna Josefina Andersdotter, Anders Gustaf Andersson

och Johan Alfred Andersson, hvilka, vid det förhållande, att Eriksson,

som vore född i Vaksala församling inom Upsala län den 9 Mars

1806 och blifvit den 21 September 1836 inskrifven i härvarande hofförsamling,

dittills kallat sig Andersson, men sedan antagit namnet

Eriksson, saknat kännedom om förändringen om hans tillnamn och derför

icke varit i tillfälle att inom behörig tid bevaka sin rätt till arf efter

honom. Öfver ifrågavarande ansökningar hade infordrade underdåniga

yttranden afgifvits af så väl Eders Kong]. Maj:ts Befallningshafvande i

Östergötlands län som kammaradvokatfiskalen, hvilken senare upplyst, att

danaarfvets belopp utgjorde 4,074 kronor 70 öre, från hvilken summa

utanordnats 10 procent aktoratsprovision, så att kronans behållna del

vore 3,667 kronor 23 öre; och hade, i afseende å arfvingarnes underdåniga

ansökning, advokatfiskal!! väl ansett den bristande kännedomen

om Erikssons namnförändring och vistelseort ej kunna hänföras till laga

förfall af den art, att det kunde verka till upphäfvande af häradsrättens

ofvannämnda utslag, men tillika uttalat såsom sin åsigt, att förhållandet

vore af beskaffenhet att från billighetens synpunkt kunna föranleda bifall

till ansökningen, helst med behöriga prestbevis vore styrkt, att

sökandena stått i det skyldskapsförhållande till aflidne Eriksson, att de,

om de i laga tid sig anmält, varit arfsberättigade, och försummelsen,

att i eu föregående tid göra sig underrättade om Erikssons namnförändring,

förklarade deras uraktlåtenhet att aktgifva på den i Post- och

Inrikestidningar den 14 December 1876 samt den 19 Januari och den

24 Februari 1877 införda kungörelsen för okända arfvingar att efter

honom bevaka sin arfsrätt; och har Eders Kongl. Maj:t, som funnit S:t

Johannis församlings ansökning i ärendet icke böra till någon vidare

åtgärd föranleda, nu föreslagit Riksdagen att, till förmån för dem bland

Erikssons anförvandter, som ingifvit omförmälda ansökning, och öfriga

möjligen i lifvet varande arfvingar efter honom, till laga fördelning

dem emellan afstå kronans behållna del af ifrågavarande danaarf.

Hvad Eders Kongl. Maj:t uti ifrågavarande hänseende föreslagit har

vunnit Riksdagens bifall.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 20 Maj 1882.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.