Sök i Ratio Lex

Skrifvelse, i anledning af Riksdagens år 1881 församlade Revisorers berättelse, angående verkstad granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1879.

1882-05-21 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1882:75, Skrifvelse, i anledning af Riksdagens år 1881 församlade Revisorers berättelse, angående verkstad granskning af statsverkets samt andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1879.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.

1

Sfi© 75.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 20 Maj 1882.

— — — _ Andra Kammaren den 20 — —

Riksdagens underdåniga skrifvelse, i anledning af Riksdagens år

1881 församlade Revisorers berättelse, angående verkstad

granskning af statsverkets samt andra af allmänna

medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning

under år 1879.

(Stats-Utskottets Utlåtande N:o 19.)

S. A. K.

Efter pröfning af hvad Riksdagens nästlidna år församlade Revisorer

rörande då verkstäld granskning af statsverkets samt andra af allmänna

medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1879,

uti afgifven berättelse anmält samt vederbörande förvaltande verk och

myndigheter uti deröfver afgifna underdåniga förklaringar hos Eders Kongl.

Maj:t andragit, får Riksdagen i nedan omförmälda ämnen underdånigst

anföra följande:

Bill. till Riksd. Prof. 1882. 10 Sami. 1 Afl. 1 Band. 19 Häft.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.

Kong!. Marinförvaltningen.

Riksdagens år 1880 församlade Revisorer anförde i § 4 af berättelsen

angående Marinförvaltningen, att det vid granskningen af räkenskapen för

flottans station i Stockholm ådragit sig Revisorernes uppmärksamhet, dels

att, der upphandlingar af förnödenheter för stationens behof egt rum på

annat sätt än medelst auktion, upplysning icke funnes meddelad, huruvida

anbud infordrats från flere leverantörer, och dels att, der kontrakt

om leveranser blifvit upprättade, hänvisning icke vore lemnad, hvarest

samma kontrakt skulle i räkenskapen uppsökas; uti hvilka hänseenden

rättelse, enligt Revisorernes förmenande, borde för framtiden iakttagas.

Uti den förklaring, som med anledning häraf afgafs af varfschefen vid

flottans station i Stockholm, hade i hvad som kunde anses stå i något

sammanhang med de af Revisorerne sålunda gjorda anmärkningarne anförts,

att alla upphandlingar för varfvets behof, i enlighet med föreskrifterna

i § 187 mom. 1, 2:dra delen af reglementet för flottan, skett medelst

auktion, enligt anbud eller under hand; att större upphandlingar merendels

skett medelst auktion, mindre sådana deremot på grund af infordrade

anbud, i hvilket fall endast det antagna anbudet blifvit räkningen bifogadt;

att, enär erforderliga varor ofta erbjödes för vida lägre pris än

hvartill de i handeln kunde erhållas, samt till följd af säljarens penningbehof

och den kontanta liqviden ofta kunde nedtryckas under gällande

pris, upphandling stundom skett under hand, vanligen äfven då enligt

kontrakt, emedan sådant ansetts för Kongl. Maj:t och kronan fördelaktigast;

samt att alla de för varfvets behof år 1878 afslutade kontrakt blifvit

bifogade utbetalningsordern, hvarför särskild hänvisning i dessa fall icke

ansetts vara af nöden, med undantag af ett, angående upphandling af

papper, som icke skulle levereras till någon viss qvantitet, utan i mån af

behof och på skeende reqvisition, hvarför detta kontrakt bifogats leverantörens

sista räkning för året.

Omförmälda förklaring, vid hvilken senaste Riksdag låtit bero, hade

emellertid, enligt Revisorernes åsigt, icke innehållit svar på anmärkningen

beträffande bristande upplysning, huruvida, der upphandlingar egt rum

på annat sätt än medelst auktion, anbud infordrats från flere leverantörer ;

och det i förklaringen angifna skäl, hvarför hänvisning till om leveranser

upprättade kontrakt skulle vara obehöflig, vore åtminstone icke tillämpligt

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.

på senast granskade, eller 1879 års räkenskaper, der exempelvis det å

verifikationsfolium 9,683 åberopade, den 13 Oktober 1879 med Bröderna

Carlson ingångna kontrakt om leverans af jernmateriel till en brobyggnad,

likasom ock de om körslor för stationens behof upprättade kontrakt icke

funnes vederbörande utbetalningsorder bifogade. På grund häraf hade

Revisorerne ansett sig böra å nyo upptaga ofvan omförmälda, af nästförutgångna

års Revisorer gjorda anmärkningar, hvilka, på sätt ordalydelsen

syntes tillräckligt tydligt angifva, afsåge att vid upphandlingar på annat

sätt än medelst auktion vid verifikationerna borde fogas uppgift, huruvida

flera anbud infordrats, utan att likväl samtliga anbuden behöfde biläggas,

äfvensom att i räkenskaperna borde lemnas hänvisning, hvarest om leveranser

upprättade kontrakt kunde återfinnas.

Varfschefen vid flottans station i Stockholm har uti häröfver afgifvet

underdånigt utlåtande anfört, att all upphandling verkstäldes enligt reglementets

föreskrift genom offentlig auktion, medelst anbud eller under hand;

att, vid upphandlingar medelst anbud, den underordnade person eller myndighet,

som begärt upphandlingen, infordrade anbuden, af hvilka det billigaste

och för kronan fördelaktigaste tillstyrktes och efter anbudens pröfning

af varfschefen antoges samt derefter ensamt bilades leverantörens räkning,

enär äfven öfriga anbuds biläggande skulle onödigtvis och utan ändamål

i betydlig grad öka räkenskapernas redan derförutan ansenliga omfång;

att leveranskontrakten bilades och icke kunde biläggas annat än den för

samma leverans sist utfärdade afföringsordern; att det vid flera föregående

afbetalningar för en koritraherad leverans vore omöjligt att hänvisa till

den plats i räkenskapen, der kontraktet efter blifvande slutliqvid kunde

återfinnas, emedan räkenskaperna månadsvis afsändes till Kong! Marinförvaltningen;

att till denna kategori hörde äfven det med Bröderna Carlson

upprättade kontrakt om leverans af smide till Kastellliolmsbron, hvarför

2,000 kronor utbetalts under loppet af år 1879 samt återstoden den

4 -Augusti år 1880, vid hvilken utbetalningsorder kontraktet också återfunnes;

att kontraktet om körslor för stationens behof blifvit, efter infordrande

af anbud från flere åkare samt annonser i tidningarne, upprättadt

i början af år 1875, då prisen varit billiga; samt att samma kontrakt,

som dessutom icke afsåge någon leverans, utan snarare gälde ett betingsarbete,

fortfarande vore gällande och innefattade skyldighet för entreprenören

att efter behof verkställa körslor, för hvilka betalning erlades för

hvarje månad, hvadan detsamma icke kunde utan särskild befallning räkenskaperna

biläggas; varande utlåtandet bifogad och i detsamma åbe
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.

ropad en af flottans räkenskapskontor afgifven förklaring, deri yttras, att

leveranskontrakt, då leveransen skett i flera poster, icke kunnat biläggas

förr än vid kontraktets slutliqviderande, enär detsamma vore leverantörens

egendom, som icke kunde honom frånhändas förr än leveransen vore behörigen

fullgjord, samt att i räkenskapskontoret icke heller kunde göras

anteckning vid de föregående afbetalningarne å kontraktet, hvarest detsamma

vid slutliqviden komme att ligga i räkenskapen, emedan sådant

då icke kunde vara kändt.

I anledning af de öfver Revisorernes förevarande framställning sålunda

afgifna förklaringar har till en början anmärkts, dels att det synts,

som om hinder icke borde möta att, enligt hvad i allmänhet i likartade

fall plägar ega .rum, uppgöra förenämnda leveranskontrakt i tvenne exemplar,

af Indika hvardera kontrahenten behåller ett, dels att, då ifrågavarande

räkenskapshandlingar äro af det omfång, att t. ex. det folium,

der ofvan omförmälda kontrakt med Bröderna Carlson finnes åberopadt,

såsom Revisorerne antydt, bär numret 9,683, den tillökning i räkenskaperna,

som skulle förorsakas genom biläggande för hvarje år på ett ställe

af ifrågavarande kontrakt, hvilkas antal, enligt hvad räkenskapskontoret

upplyst, för år 1879 utgjort 98, torde vara af jemförelsevis ringa betydelse,

dels ock att det kunde ifrågasättas, huruvida det icke varit olämpligt,

att ofvan berörda kontrakt rörande verkställande af de för stationen

behöfliga körslor blifvit afslutadt för så lång tid, att detsamma, som upprättats

år 1875, ännu vid förenämnda förklaringars afgifvande i slutet af

nästlidna år fortfarande vore gällande.

Hvad i öfrigt beträffar Revisorernes ifrågavarande framställning, så

och då de af Revisorerne föreslagna åtgärder synts vara med god ordning

öfverensstämmande och tjena till underlättande af revisionsarbetet,

samt då dessa åtgärder, hvilka af statsrevisorerne tvenne gånger blifvit

påyrkade, torde utan synnerlig olägenhet kunna vidtagas, får Riksdagen

i underdånighet anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes meddela föreskrift

derom, att vid de upphandlingar af förnödenheter för flottans station i

Stockholm, hvilka ske på annat sätt än medelst auktion, vid verifikationerna

till stationens räkenskap skall fogas uppgift, huruvida flera anbud

infordrats, äfvensom att i räkenskaperna skall vid utbetalningar, som

grunda sig på upprättade leveranskontrakt, lemnas hänvisning hvarest

samma kontrakt kunna återfinnas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.

5

Ultima landtbruksinstitut.

Riksdagens år 1879 församlade Revisorer hade i § 1 af deras berättelse

rörande Ultima landtbruksinstitut framhållit önskvärdheten deraf

att, till vinnande af lättare öfverskådlighet och jemförelse, vid båda landtbruksinstituten

bokföringen måtte ordnas, så vidt möjligt, på enahanda sätt,

och bokslutet ställas på samma tid. Beträffande detta yttrande hade uti

afgifven förklaring styrelsen för Ultuna landtbruksinstitut erinrat, det tiden

för bokslutet blifvit genom nådigt bref den 10 April 1874 till efterrättelse

anbefald, och att sättet för bokföringen vid institutet syntes styrelsen

synnerligen ändamålsenligt och öfverskådligt, i följd hvaraf styrelsen ansåge

den af Revisorerne åsyftade likformighet i landtbruksinstitutens räkenskaper

icke böra vinnas genom ändring i det vid Ultuna antagna bokföringssätt;

och lät Riksdagen härvid bero. Den omständighet, att sålunda

Riksdagens uppmärksamhet för icke länge sedan varit påkallad för frågan

angående anordnandet af bokföringen vid landtbruksinstituten, hade emellertid

nu icke synts Revisorerne böra utgöra hinder för dem att å nyo

upptaga samma fråga, hvilken enligt Revisorernes förmenande vore af

maktpåliggande betydelse. Då nemligen i lärjungarnes vid dessa institut

undervisningsämnen bland annat inginge bokföring, vore det naturligen af

stor vigt, att det bokföringssätt, som vid instituten användes och hvilket

syntes böra tjena lärjungarne till föresyn, vore så praktiskt, enkelt och

lätt öfverskådligt, som med en fullständig bokföring vore förenligt; men

i berörda hänseenden lemnade räkenskaperna vid båda landtbruksinstituten,

enligt Revisorernes förmenande, åtskilligt öfrigt att önska. Dessutom måste

det, med hänsyn särskildt till bokföringen såsom undervisningsämne, vara

synnerligen olämpligt, att väsentligt skiljaktiga bokföringssätt användes

vid de särskilda landtbruksinstituten, likasom ock att boksluten icke vore

stälda på samma tid, hvilken sistnämnda omständighet derjemte icke obetydligt

försvårade jemförelsen mellan de vid instituten vunna olika resultaten.

På grund af hvad sålunda förekommit och anförts hade Revisorerne

funnit sig föranlåtne hemställa, det Riksdagen måtte anhålla, att

Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke ett förenklad!

och för båda landtbruksinstituten likartad! bokföringssätt kunde

dessa institut anbefallas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.

I anledning af denna framställning, till hvilken Revisorerne hänvisat

jemväl vid redogörelsen angående Alnarps landtbruksinstitut, hafva utlåtanden

infordrats från bada institutens styrelser; och har styrelsen för

Ultima landtbruksinstitut beträffande det der iakttagna bokföringssätt hufvudsakligen

anfört, att styrelsen fortfarande vore af den åsigt, att detsamma

vore synnerligen ändamålsenligt och öfverskådligt. Den grund,

hvarpå systemet för bokföringen vore bygdt, vore den bekanta s. k. italienska

dubbla bokföringsmetoden, som väl ännu icke öfverträffats af någon

annan hvarken med afseende på redighet eller öfverskådlighet. Denna

metod medgafve vid tillämpningen antingen en alldeles summarisk redogörelse

med hänvisning till de i detalj förda journalerna, eller att hvarje

post detaljerades i de respektive konti. Vidare medgåfve den en delning

af de respektive konti, när man för tillfället ansåge en sådan delning behöflig,

och tilläte å andra sidan en sammanföring till ett konto af de

konti, som hvar för sig visade sig öfverflödiga, Utan tvifvel vore det

denna metod, som borde läggas till grund för allt rationelt landtbruksbokhålleri,

ehuru detta vid tillämpningen kunde framvisa variationer i

oändlighet och säkerligen åtskilliga sådana, som vore af ganska tvifvelaktigt

värde. Att den undervisning, som meddelades institutets lärjungar

i bokhålleri, vore alldeles oberoende af det schema för bokföringen, som

institutet begagnade, syntes knappast behöfva framhållas. Denna undervisning

hade till hufvudsaklig uppgift att framställa grunderna för all

slags bokföring samt huru denna på de gifna grunderna tillämpades på

olika sätt. kör att meddela eleverna öfning i tillämpningen, undervisades

de i att upplägga, föra och afsluta ett bokhålleri efter kortfattade journaler

med fingerade siffror. Här vore allt kort och förenkladt så mycket

som möjligt; men på samma gång undervisades eleverna om, huru en utveckling

åt de särskilda delarne kunde åstadkommas, och institutets egen

bokföring, som, vid elevernas turvis lemnade biträde på gårdskontoret,

vore för dem tillgänglig, lemnade härom ytterligare upplysningar. Undervisningen

i bokhålleri vore alltså icke endast ett schema efter mönster

af Ultuna egendoms räkenskaper, utan den vore ett sjelfständigt läroämne,

som, sedan detta inhemtats, gåfve den kunnige bokhållaren frihet vid tilllämpningen

efter sig företeende olika omständigheter. Att dels ett likartadt

bokföringssätt vid rikets båda landtbruksinstitut och dels bokslutens

ställande pa samma tid kunde hafva fördelar med hänsyn till jemförelsen

mellan de vid instituten vunna resultaten, ville styrelsen icke bestrida;

men att olika lokala förhållanden sannolikt härutinnan gjorde sig gällande,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.

ansåg sig styrelsen böra anmärka. Troligen skulle större olägenheter

uppstå genom att dessa lokala förhållanden icke blefve tillgodosedda, än

som kunna orsakas af den nu befintliga olikheten uti institutens räkenskaper.

Styrelsen hade derför hemstält, att bokföringen vid Ultuna fortfarande

måtte få föras på det sätt, som styrelsen nu under en lång följd

af år funnit ändamålsenligt.

Uti sitt i frågan afgifna utlåtande har styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut,

under förmälan att ett likartadt bokföringssystem vid Alnarp

och Ultuna visserligen i högre grad skulle underlätta en jemförande öfversigt

emellan de båda läroverken och derför vara af fördel för statsrevisionen,

men svårligen medföra, att ett likartadt bokföringssytem blefve i

landet rådande, vidare anfört, att ett dylikt system svårligen kunde på

annat sätt uppgöras än genom ett samarbete emellan de båda läroverken,

så att dessa blefve i tillfälle att utarbeta ett gemensamt bokföringssystem,

som, förenande en större enkelhet med en fullständig redovisning samt eu

god öfversigt, lämpade sig för dem båda och för den undervisning i bokföring,

som de hade att meddela. Emot ett sålunda uppgjordt gemensamt

bokföringssystem hade styrelsen för sin del inga betänkligheter att framhålla,

men hade ansett sig böra erinra om vigten af att vid Alnarp, för

hvilken egendom arrende betalades till statsverket, likasom vid alla privata

egendomar, för hvilka arrende erlades, tiden för bokslutet måtte

sammanfalla med arrendeårets slut, livilket här vore den 13 Mars.

I likhet med Revisorerne har äfven Riksdagen ansett önskvärdt, att

bokföringen vid de båda landtbruksinstituten ordnas på likartadt sätt, så

att ej allenast enahanda bokföringssystem vid instituten följes, utan äfven

räkenskaperna afslutas på samma tid; hvadan Riksdagen i underdånighet

anhåller, det Eders Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida

icke ett förenkladt och för rikets båda landtbruksinstitut likartadt bokföringssätt

kunde för instituten anbefallas.

Alnarps landtbruksinstitut.

Vid granskningen af räkenskaperna för Alnarps landtbruksinstitut

hade Revisorerne funnit flera utgiftsposter i specialboken ofullständigt

verificerade. Då vid åtskilliga inköp liqvid lemnats medelst af institutet

accepterade vexlar, hade nemligen dessa efter deras inlösen bilagts räken
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.

skapen såsom verifikationer å utbetalningarne, utan att några räkningar

å de med vexlarne guldna varorna funnes specialboken vidfogade, och

hade Revisorerne ansett sig böra anmärka denna väsentliga brist i afseende

å utgifternas verificerande.

I häröfver afgifven förklaring har styrelsen för institutet meddelat,

att då, på sätt Revisorerne anmärkt, inlösta vexlar bilagts såsom verifikationer

för gjorda liqvider, detta skett, när liqvid erlagts till sådane

personer, med hvilka institutet hade kontrakt eller kontraböcker, hvilka

ej kunnat räkenskapen biläggas.

Då den af Revisorerne anmärkta brist i verificerandet af institutets

utgifter är af den påtaglighet, att rättelse deri otvifvelaktigt bör ske,

men den af institutets styrelse afgifna förklaring icke lemnar visshet derom,

att hvad till sådan rättelses åstadkommande erfordras varder för framtiden

iakttaget, får Riksdagen anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes

meddela föreskrift derom, att för framtiden, då utgifter för Alnarps landtbruksinstitut

bestridas medelst vexlar, icke allenast dessa, utan jemväl

räkningar å de med vexlarne guldne varor varda räkenskaperna bilagda.

Kong! Kammarrättens aktoratsräkning.

Riksdagens år 1878 församlade Revisorer hade uti § 1 af deras berättelse

angående Kammarrättens aktoratsräkning fäst uppmärksamheten derå,

att det syntes oegentligt att i räkenskaperna år efter år balanserades dels

förrymde förre Kronouppbördskommissarien J. A. L. Fristedts den 18 Maj

1850 af Kammarrätten till 7,838 r:dr 20 sk. 1 rist banko fastställa uppbördsbalans,

hvaraf i 1875 års aktoratsräkning utbalanserats r:mt 5,227:

30, och dels förrymde förre Förvaltaren vid Stockholms ammunitionsförråd

A. J. Hahrs af Kammarrätten den 28 Oktober 1857 till 36,204 r:dr 98

öre faststälda uppbördsbalans, i afseende å hvilka båda balansposter förekomme,

bland annat, att, på sätt redan blifvit af en föregående statsrevision

anmärkt, Kammarrättens advokatfiskalsembete uraktlåtit att för

bevarande af kronans fordringsrätt vidtaga de åtgärder, som funnes stadgade

i Kongl. förordningen den 4 Mars 1862 om tioårig preskription och

årsstämning. Uti häröfver infordradt underdånigt utlåtande af den 29

November 1878 hade Kammarrätten yttrat, bland annat, att hvad Riksdagens

Revisorer uti ifrågavarande anmärkning anfört syntes utmärka,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75. 9

att Revisorerne varit af den åsigt, att omförmälda tvenne balanserade

fordringsposter borde utur räkenskaperna afskrifvas, samt att af 1875

års Riksdags beslut uppå enahanda anmärkning utaf Riksdagens Revisorer

för granskning af statsverkets styrelse och förvaltning under är 1872

syntes framgå, att Riksdagen jemväl hyst en dylik åsigt, men att Kammarrätten

af i utlåtandet angifna omständigheter varit och fortfarande

vore lagligen förhindrad att förordna om vidtagandet af sådan afskrifningsåtgärd;

hvarjemte Kammarrätten, som för sin del ansåge det vara

föga antagligt, att samma fordringsposter eller större eller mindre delar

af dem kunde komma att indrifvas, till Eders Kongl. Maj:ts nådiga bedömande

öfverlemnade, huruvida icke Eders Kongl. Maj:t kunde täckas vidtaga

sådant förfogande, att berörda tvenne fordringsposter finge från de

räkenskaper, uti hvilka de vore upptagna, afföras. Enligt hvad nästlidna

års Revisorer inhemtat, hade emellertid Kammarrättens berörda framställning

icke föranledt någon särskild Eders Kongl. Maj:ts åtgärd: och balanserades

i Kammarrättens aktoratsräkning fortfarande mera nämnda båda

för kronan värdelösa fordringsposter. Vid sådant förhållande och då det

syntes vara med god ordning öfverensstämmande, att denna af Riksdagens

Revisorer redan förut uppmärksammade oegentlighet omsider måtte komma

att upphöra, hade Revisorerne nu ansett sig böra göra framställning om

vidtagande af sådant förfogande att ofta nämnda två fordringsposter komme

att från vederbörande räkenskaper afföras.

Efter erhållen remiss har Kammarrätten i anledning af Revisorernes

ifrågavarande framställning upplyst, att några förändrade förhållanden,

på grund hvaraf förenämnde i Kammarrättens aktoratsräkning balanserade

fordringsposter kunde anses böra i räkenskaperna qvarstå, icke, enligt

hvad Kammarrättens advokatfiskalsembete meddelat, inträdt sedan den 29

November 1878, då Kammarrättens ofvanberörda underdåniga utlåtande

afgafs; och får, på grund af hvad sålunda förekommit, Riksdagen nu i

underdånighet anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes vidtaga sådant förfogande,

att ofvannämnde två fordringsposter må komma att från vederbörande

räkenskaper afföras.

Kongl. Öfverintendentsembetet.

Enligt Öfverintendentsembetets räkenskap hade under revisionsåret

för inredningsarbeten i Generalstabens hus på grund af särskilda räkninBih.

till Riksd. Prof. 1882. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 19 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.

gar utbetalts tillsammans 61,391 kronor och 13 öre. Då handlingarne

emellertid icke utvisade, huruvida anbud å ifrågavarande arbetens utförande

blifvit infordrade, hade Revisorerne framhållit vigten deraf, att

arbeten för kronans räkning, gällande mera betydliga belopp, icke måtte

verkställas annat än efter infordrande af anbud derå.

Uti häröfver afgifvet utlåtande har Öfverintendentsembetet under åberopande

af den förklaring, som blifvit af embetet afgifven den 7 December

1875 i anledning af Riksdagens Revisorers, vid granskning af 1873 års

räkenskaper, framstälda anmärkning rörande arbeten å Dramatiska teaterns

med flera kronans härvarande hus, anfört, att vid reparationer och inredningar

i samtliga dessa hus, deribland äfven det nu ifrågavarande, åt

Generalstaben upplåtna, iakttagits och fortfarande iakttoges, att alla sådana

arbeten, som lämpligen och utan betydande svårigheter kunde verkställas

efter föregången entreprenadauktion, äfven sålunda verkstäldes, enär nemligen

snickare-, kakelugnsmakare-, plåtslagare-, målare- och glasmästarearbeten

egde rum på grund af pris, hvilka vederbörande spekulanter

uppgåfve i anbud, som infordrats af Öfverintendentsembetet genom annonser

i allmänna tidningarne och af hvilka anbud embetet för kronans

räkning antoge de lägsta, men att deremot murare- och timmermansarbeten

verkstäldes efter räkning med en af Öfverintendentsembetet antagen

byggmästare af det skäl, att betydande svårigheter skulle uppstå för

öfverlåtande’ å entreprenad på grund af anbud från flere spekulanter af

dylika arbeten, då frågan gälde förändringar och reparationer med användande

derför af dels gamla och dels nya materialier, dervid åtgärder,

som borde ifrågakomma att verkställa, ej kunde i förslag till entreprenadkontrakt

på förhand tillförlitligen angifvas och beskrifvas.

I 19 § af den för Öfverintendentsembetet den 14 November 1879

utfärdade instruktion är, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med föreskrifterna

i 21 § uti den för embetet förut gällande instruktion af den 18

Juni 1864, stadgadt, att de arbeten, hvilka å kronans hus och byggnader,

vare sig i hufvudstaden eller landsorten, äro behöfliga, skola, derest icke

betydande svårigheter derför uppstå, utföras efter förutgången entreprenadauktion,

dervid antages lägsta anbudet, för så vidt detta ej öfverstiger

den för entreprenadarbetet beräknade summan och i öfrigt pröfvas af

embetet vara för kronan fördelaktigast; att der dylika arbeten äro af

beskaffenhet att blott kunna af ett mindre antal spekulanter eller å endast

några få verkstäder, på ett för kronan tillfredsställande sätt, utföras,

skriftliga anbud må infordras från dem, om hvilkas skicklighet och pålit
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.

lighet med hänsigt till det ifrågavarande arbetet Öfverintendentsembetet

eger tillförlitlig kännedom, samt att, under förbehåll att afsyning i föreskrifven

ordning verkställes och den beräknade kostnadssumman ej öfverskrides,

mindre betydande reparationsarbeten jemväl må, efter Öfverintendentsembetets

pröfning, utföras efter beting, äfvensom efter räkning sådana

arbeten, öfver hvilka kostnadsförslag i vanlig ordning icke på förhand

kunna med någon tillförlitlighet uppgöras.

Då jemlikt anförda stadgande de arbeten, om hvilkas verkställande

det åligger Öfverintendentsembetet att gå i författning, i allmänhet skola

utföras på grund af anbud antingen efter förutgången entreprenadauktion

eller efter förfrågan hos kända spekulanter eller verkstäder, får, med

anledning af Revisorernes förenämnda framställning, Riksdagen i underdånighet

anhålla, det Eders Kongl. Maj:t täcktes meddela föreskrift

derom, att vederbörliga handlingar, utvisande de anbud å arbetens utförande,

hvilka genom öfverintendentsembetets försorg infordrats, varda

räkenskaperna bilagda.

I betraktande af de betydliga anslag, som af Riksdagen under senare

åren beviljats till uppförande af ny hospitalsbyggnad vid Upsala, hade

Revisorerne ansett sig böra genom delegerade besöka nämnda stad för att

å stället taga närmare kännedom om detta byggnadsarbetes fortgång och

beskaffenhet. Till ifrågavarande arbete, med hvars utförande öfverintendentsembetet

genom nådigt bref den 12 Oktober 1877 erhållit uppdrag

att taga befattning, hade från nämnda embete utbetalats:

år 1878 ... ....................................... kronor 105,865: 95,

» 1879 ................... » 110,051: 75,

» 1880................................................................................. » 205,814: 50,

och år 1881 intill den 10 September.......................... » 86,707: 90,

hvarförutom fr. Medicinalstyrelsen för ändamålet utgått » 77,427: 55;

och hade alltså under tiden intill den 10 Sept. nästlidna

år till företaget utanordnats sainmanlagdt kronor 585,867: 65.

Enligt hvad Revisorerne inhemtat, hade med anledning af anmärkningar,

som af Upsala hospitalsdirektion blifvit framstälda beträffande

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.

redan under hösten 1880 uppkomna samt vid källossningen på våren år

1881 ökade bristfälligheter och sättningar å ifrågavarande hospitalsbyggnad,

besigtning af densamma blifvit den 1 sistlidne Juni, på anmodan

af chefen för Ofverintendentsembetet, af sakkunniga personer verkstäld;

och hade dessa uti afgifvet besigtningsutlåtande förmält sig hafva funnit

de anmärkta bristerna, om ej af den svåra beskaffenhet, som uppgifvits,

likväl oroande och besvärande, enär de efter all anledning ännu någon

tid komme att fortfara. Enligt besigtningsmännens uppfattning hade de

omnämnda skadorna uppkommit genom ogynsamma terrängförhållanden,

livilka efter 1880 års nederbörd orsakat vattensamlingar å den högre

belägna skogbeväxta trakten utefter det nya hospitalets vestra långsida,

genomdränkt den nedanför belägna, nu mera till stor del planerade

terrängen omkring byggnaden samt trängt igenom de blandade sand- och

lerlagren under grundmurande och hela souterrainvåningen. Från motsatta

sidan åt gårdsplanerna och i vinklarne emellan flyglarne hade äfven

nederbörden på hösten sistnämnda år åstadkommit vattensamlingar, som

uppmjukat bottcnlagren under murarne, och livilka sedermera under den

kalla och långvariga vintern frusit i hop och bildat en fast käle af ända

till 5 å 6 fots djup på eu del ställen omkring byggnaderna, så att

ännu vid besigtningen 1 å 1 f2 fots is påträffades nästan öfver allt under

souterfainvåningens golf. Vidkommande de skador, som till följd af

nämnda förhållanden och den sedermera pågående källossningen uppstått

å hospitalsbyggnaderna, hade i besigtningsutlåtandet hufvudsakligen anförts:

att flerestädes sprickor uppstått, väsentligast i souterrainvåningens

hvalfringar och mellanväggar, samt en dylik af svårare beskaffenhet,

hvilken, genomgående yttermuren i vinkeln emellan husen n:r 1 och 2

och sträckande sig inåt huset till dervarande trappa och dess sidomurar

samt vidare upp genom de öfra våningarna, syntes härröra från något

fel eller någon svaghet i grundläggningen samt äfven i någon mån

kunnat förorsakas af den stora gråstens yttre trappa, som vore uppförd

i sjelfva vinkeln emellan de nämnda flyglarne;

att i centralhuset 1 trappa upp iakttagits i nordöstra hörnrummet

genomgående sprickor i bröstvärnen under fönstren, och i sydöstra rummen

åtskilliga större sättningar i mellanväggarne, hvarigenom ett par dörrar

blifvit sneda;

att samma anledning till anmärkning förekommit i de under varande

rummen i bottenvåningen, hvarjemte i souterrainvåningen anmärkts sätt
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75. 13

ningar och sprickor i stora badrummets inre väggar, äfvensom i sidorummen;

samt

att utvändigt å samma hus på nordöstra sidan befunnits en större

genomgående sättning från grunden upp till taklisten med flera utgrenade

mindre sprickor, som, enligt besigtningsmännens uppfattning, härrörde från

något fel eller någon svaghet i sjelfva grundläggningsarbetet.

På grund deraf att efter omförmälda besigtning, och sedan källossningen

omsider upphört, nya sättningar visat sig å ifrågavarande byggnader,

hade, på Öfverintendcntsembetets befallning, förnyad besigtning

blifvit den 9 Juli sistlidna år verkstäld å byggnaderna, dervid, jemlikt besigtningsutlåtandet,

befunnits, att de då tillkomna skadorna bestode i flera

nya sprickor i korridorerna, äfvensom i östra ytterväggen uti huset n:r

2; hvarjemte uti centralhuset iakttagits åtskilliga tillkomna sprickor i

nischen midt för stora fönstret i kyrksalen uti våningen 2 trappor upp,

äfvensom på flera ställen i de nedra våningarna. För att underlätta den

påbörjade torrläggningen borde, enligt besigtningsmännens utlåtande, alla

öppningar till källrarne och grunden lemnas fria, så att luften obehindradt

kunde spela derigenom; hvarförutom man borde genom brunnars

gräfning i närheten af byggnaderna och genom försigtig pumpning söka

uppsuga det inom byggnadernas närmaste område befintliga jordvattnet

och afleda detsamma till Fyrisån; och borde slutligen på alla de ställen,

der sättningar visat sig, arbetena genast inställas och ej återtagas förr

än terrängen uttorkat tillräckligt och man medelst kilars anbringande

i sprickorna eller på annat lämpligt sätt öfvertygat sig derom, att sättningarna

upphört.

Revisorernes delegerade hade vid ofvan omförmälda besök å stället

funnit de vid berörda besigtningar anmärkta bristfälligheter å ifrågavarande

byggnader med verkliga förhållandet öfverensstämmande; och hade

Revisorerne ansett sig icke böra underlåta att tillkännagifva, hurusom,

enligt deras uppfattning, förut nämnda besigtningsutlåtanden gåfve vid

handen, att anledning till samma bristfälligheter i ej ringa mån vore att

söka dels i den omständighet, att marken icke blifvit tillräckligt dränerad

och planlagd före påbörjandet af arbetet å sjelfva byggnaderna, dels ock

deruti, att nog verksam kontroll icke utöfvats vid arbetets utförande. På det

att emellertid ej vidare skador och ytterligare kostnader, än de redan

uppkomna, måtte af de anmärkta förhållandena föranledas, hade Revisorerne

funnit sig böra framhålla vigten deraf att, innan ifrågavarande

byggnadsarbete vidare fortsattes, af sakkunnige personer måtte verkställas

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.

närmare undersökning för utrönande af, livilka åtgärder kunde vara bäst

egnade att förekomma, det icke detta dyrbara byggnadsföretag i en snar

framtid måtte komma att befinnas i ett bristfälligt och kostsamma reparationer

kräfvande skick, äfvensom att för framtiden vid byggnadsföretag

för statens räkning tillräckligt verksam kontroll måtte öfver arbetet utöfvas,

så att icke dylika beklagliga förhållanden, som de nu anmärkta,

måtte vidare ifrågakomma.

Uti häröfver den 5 December nästlidna år afgifvet utlåtande har

öfverintendentsembetet anfört, att enligt intyg af Arkitekten vid embetet

J. F. Abom samt Byggmästaren i Stockholm E. Tavenius, hvilka, efter

uppdrag af embetet, den 1 Juni nästlidna år besigtigat förevarande byggnader,

de derå anmärkta bristerna, bestående i sättningar, icke vore af

någon betänklig eller vådlig beskaffenhet, utan hyste besigtningsmännen

den förhoppning, att, sedan kälen gått ur maken, jordvåningen fullständigt

uttorkat samt felen rättats, spåren af desamma skulle varda utplånade;

samt att, vid förnyad besigtning af byggnaderna den 24 påföljde

September genom Arkitekterne A. Törnqvist och E. E. von Rothstein

visat sig, hurusom de sprickor, hvilka blifvit delvis igensatta för utrönande,

huruvida sättningarne fortfore eller ej, alls icke eller knappt märkbart

åter öppnat sig, hvadan, och då det vatten, som vid föregående

besigtningstillfällen förefunnits i en af hospitalsafdelningarne, dåmera,

oaktadt långvarigt regn, blifvit derifrån affägsnadt, besigtningsmännen ansåge

någon fara för byggnadernas fortfarande bestånd och soliditet icke förefinnas,

men att dock dräneringen omkring byggnaderna borde så mycket

som möjligt påskyndas, alla sprickor genom upphuggning och imurning

igensättas samt vid arbetenas fortsättande iakttagas, att stenfrisen omkring

byggnaderna gåfves en lutning ifrån husen af minst 1 : 5. Jemte iakttagande

häraf hade sedermera jemväl byggnadernas värmeapparat blifvit

försatt i verksamhet för uttorkning af lokalerna, hvarigenom trygghet

mot frost i källargrunderna erhållits.

Enligt hvad vidare inhemtats, har Intendenten Helgo Zettervall,

hvilken på uppdrag af Öfverintendentsembetet den 14 Oktober sistlidna

år företagit besigtning å ifrågavarande hospitalsbyggnad, i anledning deraf

uti afgifvet memorial anfört, att, för så vidt de i byggnadens murar

befintliga sprickor uppstått derigenom att vintern fått intränga i källrarne

och genom deraf föranledd kälbildning i den våta, då ännu odränerade

marken under grundvalarne, så ansåge han att, sedan grunden blifvit

torrlagd, sprickorna igensatta och åtgärder för vinterkylans utestängande

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Riksdagens underd. Skrifvelsej 17:0 75.

vidtagna, dessa springor icke borde kunna för framtiden komma att

utöfva något menligt inflytande på byggnadens bestånd.

Sedan Eders Kongl. Makt derefter genom nådigt bref af den 30 December

nästlidna år anbefalt Öfverintendentsembetet att, efter den närmare

undersökning, som kunde vara erforderlig för att utreda, huru och under

hvilka förhållanden de af Revisorerne ornförmälda bristfälligheter uppstått

å ifrågavarande byggnad, med yttrande derom till Eders Kongl. Maj:t

inkomma, har embetet i underdånig skrifvelse den 31 si stlidne Januari

meddelat, att sedan centralhuset bland nämnda byggnader, hvilket uppfördes

år 1878, hvarken efter 1878 och 1879 eller 1879 och 1880 årens

vintrar visat några sättningar, samt sådana ej heller efter sist ornförmälda

vinter yppat sig i de under året 1879 uppförda hospitalsbyggnaderna

N:is I och II, först derefter under 1881 års vår inträffat, att sprickor

blifvit å nämnda byggnader synliga, deraf torde framgå, att dessa sprickor

ej uppstått under normala förhållanden, utan efter den ihållande

nederbörden under året 1880, hvilken under vintern 1880—1881 efterföljdes

af en ej mindre ihållande köld; och hade i följd häraf, oaktadt

vidtagandet af vanliga försigtighetsmått för hindrande af frost inom byggnaderna

genom anbringande af fönster i källarekarmarne och träluckor i

våningarnes fönsterkarmar ej kunnat förekommas, att, sedan under det

långvariga regnet vatten från hustaken samt från den vester om hospitalet

belägna skogsmarken samlat sig kring byggnaderna, detta genomträngt

den kring desse med hänsyn till pågående schaktningsarbeten delvis

uppgräfda jordskorpan och inträngt i källrarne visserligen ej i någon

större mängd, men dock tillräckligt för att meddela fuktighet åt den der

lerblandade jorden, hvilken sedermera i följd af den omedelbart derefter

inträffade starka kölden frusit och vållat de anmärkta sättningarne. De

förhållanden, hvarunder bristfälligheterna å ifrågavarande byggnader uppstått,

liksom äfven anledningen till desamma syntes embetet sålunda böra

få anses vara förklarade; och anhöll embetet slutligen att till sitt ofvan

ornförmälda utlåtande af den 5 December 1881 få tillägga, hurusom vid

af embetet den 20 i samma månad å byggnaderna verkstäld ytterligare

besigtning visat sig, att af de anmärkta bristerna numera, efter deras utan

särskild kostnad för kronan verkstälda afhjelpande, ej återstått andra

spår än några i afvaktan å derför tjenlig väderlek ännu ej igensatta

sprickor i murarnes ytterkanter.

Med tillkännagifvande att, för så vidt inhemtas kunnat, något instrument

öfver sistnämnda den 20 December nästlidna år verkstälda

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Riksdagens underd. Skrifvelse, N:o 75.

besigtning icke upprättats, hvadan ovisst är, huruvida en sådan närmare

undersökning af ifrågavarande byggnader, som Revisorerne afsett, blifvit

verkstäld, har hos Riksdagen framhållits, att de anmärkta bristfälligheterna

å ifrågavarande byggnader hufvudsakligen torde hafva föranledts

dels deraf, att byggnadsarbetet icke från början bedrifvits med önskvärd

försigtighet och förutseende, samt dels deraf att, enligt hvad Revisorerne

äfven anmärkt, nog verksam kontroll icke utöfvats vid arbetets utförande.

En brist på omtanke vid anordnandet af detta byggnadsföretag har synts

ligga deri, att marken icke blifvit dränerad före påbörjandet af arbetet

å sjelfva byggnaderna, hvarigenom ej allenast kostnaden för vattnets

afledande fördyrats, utan äfven väsentliga skador å byggnaderna uppkommit

i anledning af grundens vattendränkta beskaffenhet.

Med afseende å ifrågavarande byggnadsarbetes dyrbarhet och vigt

samt på det att icke dylika beklagliga förhållanden, som de af Revisorerne

nu anmärkta, måtte vidare förekomma, får Riksdagen, som delar

den af Revisorerne i denna fråga uttalade mening, i underdånighet anhålla,

det Eders Kongl. Maj:t täcktes meddela Öfverintendentsembetet föreskrifter,

hvarigenom för framtiden vid byggnadsföretag för statens räkning tillräckligt

verksam kontroll må öfver arbetet utöfvas.

Riksdagen framhärdar etc.

Stockholm den 21 Maj 1882.

STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET, 18 82.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.