Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, om ändringar i Konkurslagen den 18 September 1862.

1883-04-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1883:19, Skrifvelse till Konungen, om ändringar i Konkurslagen den 18 September 1862.

Dokumentets text

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Riksdagens Skrifvelse, N:o 19.

1

N:o 19.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 April 1883.

_ — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, om ändringar i Konkurslagen

den 18 September 1862.

(Lag-Dtskottets Utlåtande N:o 20.)

Till Konungen.

Gällande Konkurslag af den 18 September 1862 bestämmer, bland

annat, att ansökning om egendoms afträdande till konkurs skall inlemnas

i stad till Rätten och å landet till domaren; att, om konkursansökning

är af gäldenär gjord, stämning å borgenärerna skall utfärdas i stad

af Rätten och å landet af domaren; att, om borgenär sökt, att gäldenärs

egendom skall afträdas, gäldenären skall deröfver höras i stad af

Rätten och å landet af domaren; att förordnande till afträdda boets

upptecknande och vårdande skall utfärdas i stad af Rätten och a landet

af domaren; att, derest konkursansökningen af en eller annan orsak ej

kan upptagas, besked derom skall tecknas å ansökningen i stad af

Rätten och å landet af domaren; att förteckningen öfver boet skall in
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Riksdagens Skrifvelse, N:o 19.

lemnas i stad till Rätten och å landet till domaren och kallelser så väl

till förhör som inställelsedag utfärdas i stad af Rätten och å landet af

domaren; att förhöret, då gäldenären bör aflägga bouppteckningsed

och i orten boende- borgenärer skola uppgifva sina fordringar samt

välja gode män, skall hållas i stad inför Rätten och å landet inför

domaren; att borgenärerna å inställelsedagen skola bevaka sina fordringar

i stad inför Rättens ordförande eller annan af Rätten dertill

utsedd ledamot och å landet inför domaren; att förordnanden för

sysslomän i konkursen skola utfärdas i stad af Rätten och å landet

af domax-en; att jäf emot en eller flere af bevakade fordringar skola

aflemnas i stad till Rätten och å landet till domaren; samt att, om

någon borgenär vill efter inställelsedagen anmäla fordringsanspråk,

inlagan härom skall ingifvas i stad till Rätten och å landet till

domaren.

Af dessa föreskrifter synes, att konkursförfarandet är något olika

i stad och på landet i så måtto, att domaren på landet berättigats ensam

och utan biträde af nämnd handlägga allt, som icke påkallar något

domslut, hvaremot samma angelägenheter i stad ansetts tarfva Rättens

sammanträde och handläggning. Komiterades år 1859 afgifna underdåniga

förslag, som ligger till grund för konkurslagen, innehåller i

motiven härom följande: »Såsom äfven fördröjande konkursens gång och

utan ändamål i öfrigt har det i nu gällande lag föreskrifna förhör med

borgenären före den offentliga stämningens utfärdande blifvit genom

förslaget borttaget och för val af gode män annan form stadgad; och

hafva komiterade, som i enlighet med Högsta Domstolens anmärkningar

vid det förra förslaget till ny Konkurslag icke ansett sig kunna biträda

nämnda förslags stadgande om förvisande till stad sdomstol af å landet

bosatta affärsmäns konkurser, men deremot funnit olägenheterna af att

å landet icke ega permanenta domstolar särdeles framstående i fråga

om konkursers behandling, af sådan anledning föreslagit, att då å landet

gäldenär sjelf sökt att få sin egendom afträda eller medgifvit borgenärs

yrkande derom, den offentliga stämningen skulle få utfärdas af

domhafvande]! utan biträde af nämnd, hvarförutan komiterades förslag

uppdragit åt domhafvanden ensam meddelandet af vissa smärre ordningsföreskrifter.

Komiterade frukta icke att härigenom hafva gifvit

åt domhafvandens verksamhet en utsträckning, som är stridande mot

de i våra lagar i öfrigt gällande grunder angående denne embetsmans

myndighetsster, då allt som faller under begreppet domslut blifvit åt

Rätten förbehållet. I städerna åter, der ej, såsom å landet, Rättens

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Riksdagens Skrifvelse, N:o 19.

ordförande ensam representerar jurisprudensen, och der domstolarne

jemväl äro permanenta, synas ej giltiga skäl förefinnas att åt ordföranden

eller annan ledamot uppdraga omförmälda, å domhafvanden

på landet från Rätten öfverflyttade göromål, utan är föreslaget, att de

i stad fortfarande skola af Rätten handhafvas.»

I Riksdagens tanke saknas icke giltiga skäl för att åt ordförande

eller ledamot i domstolarne i städerna uppdraga ifrågavarande göromål,

som på landet anförtrotts domaren utan biträde af nämnd, om man

tager i betraktande, dels att dessa göromål äro af den natur, att de

icke påkalla något Rättens domslut, utan endast afse handläggning och

vägledning, dels att de flesta domstolar i städerna sammanträda endast

en gång i veckan, och att ledamöterna, som härefter hafva sina göromål

ordnade, måste för behandling af konkursfrågorna allt emellanåt

kallas till extra, tidsödande sammanträden. Då i öfrigt vid underrätterna

i stad göromålen äro i ständigt stigande, är det icke en obillig

fordran, att dessa inskränkas i de delar, der sådant utan risk för allmänheten

låter sig göra. Uppdrag af enahanda och än mera maktpåliggande

natur har lagstiftaren redan lemnat ordföranden eller ledamot

i domstol i stad, då genom utsökningslagen af den 10 Augusti 1877

stadgas, att utsökningsmål skola upptagas och prölvas af öfverexekutor,

som är för städerna, med undantag af Stockholm, magistrat eller, der

Konungen det förordnar, viss ledamot åt magistraten. I enlighet härmed

har Eders Kongl. Maj:t jemväl, efter derom gjord hemställan, förordnat

ordförande eller ledamot af magistrat i flere städer att ensam

handlägga och afgöra utsökningsmål. Af det anförda framgår, att ordförande

eller ledamot i underrätt i stad bör kunna anförtros handläggning

af de delar utaf konkursförfarandet, som på landet uppdragits

åt domaren.

Såsom ett hufvudskål för en sådan förändring kan vidare framhållas,

hurusom genom densammas vidtagande den rättsökande allmänhetens

fördel och bästa skulle blifva långt bättre tillgodosedda, än med

nuvarande bestämmelser i ämnet, och hurusom många omgångar, besvär

och omkostnader, ja, äfven understundom verkliga rättsförluster skulle

de rättsökande besparas genom den. beträffande städerna, lättade tillgången

att vid behof hastigt kunna i en konkursangelägenhet framkalla

det vederbörande myndighets beslut, som för rättens bevarande kan

vara erforderligt.

Riksdagen, hos hvilken framställning i ämnet skett, får på grund

af sålunda anförda skäl hos Eders Kongl. Maj:t anhålla, att Eders Kongl.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Riksdagens Skrifvelse, N:o 19.

Maj:t ville låta utarbeta och för nästkommande Riksdag framlägga förslag

till ändringar i gällande Konkurslag i syfte, att i stad Rättens

ordförande eller annan af Rätten dertill utsedd ledamot skall, i likhet

med hvad redan finnes stadgadt beträffande domhafvande å landet,

handlägga konkurser i de delar, hvarvid endast ifrågakomma åtgärder,

de der hufvudsakligen äro att till förvaltningsåtgärder hänföra.

Med undersåtlig vördnad:

o. s. v.

Stockholm den 13 April 1883.

Bill. till Riksd. Prot. 1883. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 1 Håft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.