Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen, angående Riksdagens beslut i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående skyldighet för ny egare af jord att svara för utflyttning sbidrag m. rn., som vid laga skifte blifvit bestämdt.

1883-04-25 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1883:22, Skrifvelse till Konungen, angående Riksdagens beslut i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående skyldighet för ny egare af jord att svara för utflyttning sbidrag m. rn., som vid laga skifte blifvit bestämdt.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Riksdagens Skrifvelse, N:o 22.

N:o 22.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 24 April 1883.

— —- —• — Andra Kammaren den 25 — —

*

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående Riksdagens beslut

i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till

förordning angående skyldighet för ny egare af jord att

svara för utflyttning sbidrag m. rn., som vid laga skifte

blifvit bestämdt.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 26.)

Till Konungen.

Sedan Riksdagen i skrifvelse den 9 Maj 1880 anhållit, det Eders

Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslagtill

författning i syfte att bereda större säkerhet, än för närvarande

egde rum, för utbekommande af sådant bidrag eller ersättning, som omförmäles

i 13 kap. i stadgan om skiftesverket i riket den 9 November

1866, så har Eders Kongl. Maj:t i proposition af den 8 sistlidne Januari,

enligt 87 § Regeringsformen, föreslagit Riksdagen att antaga följande

förslag till

Förordning angående skyldighet för ny egare af jord att svara

för utflyttningsbidrag m. m., som vid laga skifte blifvit bestämdt.

Härigenom förordnas som följer:

Har vid laga skifte blifvit bestämdt, att bidrag till utflyttning

eller ersättning för odling eller vanhäfd å jord eller för ståndskog, plantering

eller torfjord skall gäldas af egare till jord, som i skiftet ingått,

vare, derest jorden öfvergår till ny egare, denne pligtig svara för hvad

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Riksdagens slcrifvelse, N:o 22.

af det bidrag eller den ersättning förfaller till betalning- eller utgörande,

sedan han egare blifvit.

Ersättningsfordran af ifrågavarande beskaffenhet utgör emellertid,

enligt Riksdagens tanke, vederlag för den jord, ståndskog in. m., som

vid. skiftet förre egaren frångått, samt måste följaktligen anses satt i

fastighets ställe. På sådan grund har Riksdagen funnit rättvist vara,

att denna fordran vidlåder jorden, i hvars hand den än kommer, med

den förmånsrätt, som i 17 kap. 6 § Handelsbalken sägs.

Man kan nu häremot anmärka, att dylik ersättning sålunda erhåller

förmånsrätt framför inteckningar, äfven sådana af äldre datum, och att

en lagstiftningsåtgärd i denna rigtning skulle komma att menligt inverka

på fastighetskrediten, men häremot kan erinras, att der skiftet

är rätteligen verkstäldt — och annat förhållande har lagstiftaren icke

rätt att förutsätta — det hemman eller den hemmansdel, hvarifrån ersättning

skall utgå, måste anses hafva blifvit genom skiftet till sitt värde

förbättrad med minst det belopp, hvartill den å densamma belöpande

ersättning uppgår, samt att till följd häraf inteckningshafvarne icke böra

kunna blifva lidande i sin rätt. Att deremot, i följd af skiftet, deras

rätt skulle, på öfrige skiftesdelegares bekostnad, blifva utan någon deras

uppoffring eller ens åtgärd förbättrad, och att vid skifte den ene skiftesdelegaren

skulle nödgas utan tillfyllestgörande säkerhet för ersättningsbeloppets

utbekommande till annan skiftesdelegare afstå sin värderika

egendom, t._ ex. ståndskog, för att af den senare kanske omedelbarligen

förvandlas i löst, lätt användbart och lätt försvinnande kapital, synes

deremot icke vara med rättvisa öfverensstämmande.

Anmärkningen, att genom den ifrågasatta lagbestämmelsen skulle

skapas en ny tyst förmånsrätt, torde betydligt förlora i kraft, då man

besinnar, att skifteshandlingarne äro för hvar och en tillgängliga.

Med anledning af det anförda, har Riksdagen, vid behandling af

detta ärende på grund dels af Eders Kongl. Majrts ofvan anförda proposition,

dels ock enskild framställning, för sin del antagit följande

Lag

angående förmånsrätt till betalning för fordran å ^flyttningsbidrag

m. m., som vid laga skifte blifvit bestämdt.

Härigenom förordnas som följer:

Har vid laga skifte blifvit bestämdt, att bidrag till utflyttning eller

ersättning för odling eller vanhäfd å jord eller för ståndskog, plantering

eller torfjord skall gäldas af egare till jord, som i skiftet ingått; då

Bill till Riksd. Prot. 1883. 10 Sami, 1 Afd. 1 Band 2 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Riksdagens Skrifvelse, N:o 22-

häfte samma jord, i hvars hand den komma må, för det bidrag eller

den ersättning; och njute den, som eger sådan fordran, enahanda förmånsrätt

till betalning ur jorden, som enligt 17 kap. 6 § Handelsbalken

tillkommer enskild ränteegare för afgäld af fast egendom.

Med denna lag har något stadgande i den rigtning, som innefattas

i Eders Kongl. Majrts proposition, synts Riksdagen icke vara behöfligt;

och får Riksdagen alltså, med tillkännagifvande af sitt beslut att för sin

del antaga nämnda lag, anmäla, att Riksdagen icke funnit sig kunna

antaga Eders Kongl. Maj:ts proposition i ämnet.

Med undersåtlig vördnad:

Stockholm den 25 April 1883.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.