Sök i Ratio Lex

Riksdagens Skrifvelse, N:o 23

1883-04-28 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Rskr. 1883:23, Riksdagens Skrifvelse, N:o 23

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Riksdagens Skrifvelse, N:o 23.

11

M:o 23.

Uppläst och godkänd hos Forsta Kammaren den 28 April 1883.

— — — — Andra Kammaren den 28 — — —.

Riksdagens skråf velse till Konungen, om Lag angående

tillagg till § 117 i Konkurslagen den 18 September 1862.

(Lag-Utskottets Utlåtande N:o 28.)

Till Konungen.

Det torde icke kunna förnekas, att den numera allt vanligare

vordna affärspraxis af varuförsäljning mot betalning på viss tid, med

hög, till 20 å 30 procent och för viss vara ända till öfver 60 procent

uppgående rabatt vid utfäst kontant liqvid eller liqvid inom kortare

tid, kan i det fall, att köparen, innan han betalt skulden, före eller

efter förfallodagen afträder sin egendom till sina borgenärers förnöjande,

föranleda dertill, att säljaren genom utdelning i konkursen får full betalning

för verkliga värdet af sålda varan och stundom derutöfver, allt

på öfrige borgenärers bekostnad. Under det att konkursförfarandet

just afser att lemna alla icke förmånsrätt egande borgenärer, hvilka

behörigen bevakat sina fordringar, lika rätt, blir dylik fordran i sjelfva

verket i konkurs prioriterad — hvilket ock i allmänhet torde vara enda

afsigten, såsom tydligen framgår deraf, att, äfven om betalning icke

sker å utsatt tid, endast lärer beräknas vanlig ränta å det lägre beloppet,

och det högre icke utkräfvas i annan händelse än vid konkurs.

Omförmälda rabattsystem, som sålunda hufvudsakligen måste anses

hafva tillkommit för att i alla händelser betrygga utbekommande af

full betalning för den lemnade varan, innebär derför ett kringgående

af konkurslagens anförda grundsats om lika rätt för alla oprioriterade,

ett kringgående, hvilket det följaktligen blir en uppgift att, der så ske

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Riksdagens Skrifvelse, N:o 23.

tkan, söka stäfja. Härigenom skulle ock i någon mån hinder kunna

läggas för utvecklande af det osunda kreditsystem, som består i längre

tids kredit på utborgade varor.

Det har nu visserligen inom lagskipningen ifrågasatts, att, åtminstone

då procenttalet å rabatten vore särdeles högt, vilkoret af rabatt

vid betalning inom viss tid i sjelfva verket innebure, att, i händelse

liqvid ej erlades å förfallodagen, varorna skulle gäldas med ett belopp,

som med det höga procenttalet öfversteg deras eljest antagna värde

och det för dem fordrade försäljningspris, och att det sålunda stadgade

äfventyret vore att hänföra till sådant vite för försummad betalning,

som enligt 9 kap. 6 § Handelsbalken, sådant nämnda lagrum lyder i

förordningen den 11 Augusti 1815, skulle anses ogild!.; men en sådan

mening har icke af domstolarne delats.

Då icke heller stadgandena i gällande konkurslag om beedigande

af bouppteckning, om gäldenärs skyldighet att gifva borgenärerna, deras

gode män eller sysslomän de underrättelser om konkursboets tillstånd

och tillhörigheter, som af dem äskas, eller om borgenärs skyldighet

att, der så ifrågasättes, sin fordran med ed fästa, synas innebära några

garantier mot missbruk af dylikt rabatterande, enär mången gäldenär

och borgenär torde anse sig i förevarande fall kunna fästa rigtigheten

af skulden eller fordran till det icke rabatterade beloppet med sin ed,

lärer endast den utväg återstå att låta lagstiftningen ingripa.

Riksdagen har derför, efter hos densamma skedd framställning i

ämnet, för sin del antagit följande:

Lag

angående tillägg till § 117 i Konkurslagen den 18 September 1862.

Härigenom förordnas, att till § 117 i Konkurslagen den 18 September

1862 skall läggas ett nytt moment med ordningsnumret 1, samt

att följaktligen nämnda § skall erhålla följande lydelse:

1 mom. Fordran, som grundas å utborgning af varor, må ej, om

priset bestämts olika med hänsyn till olika betalningstider, beräknas

vid utdelning i konkurs till högre belopp i kapital, än det lägst bestämda

priset.

2 mom. För fordringar, hvarå ränta är utfäst eller eljest lagligen

eger rum, upphöre, emellan fordringsegarne inbördes, ränteberäkning

från den dag, offentlig stämning gafs, der ej boet förslår till gäldande

af ränta å alla bevakade fordringar, utom böter. Räcker boet dertill;

då beräknas å fordran, för hvilken ränta ej är utfäst och viss beta!-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Riksdagens Skrifvelse, N:o 23.

ningstid ej heller bestämd, ränta efter fem för hundrade om året från

den dag, den offentliga stämningen gafs.

3 mom. Utgår fordran med förmånsrätt; njutes derå full ränta

till den dag, som för utdelning bestämmes, der borgenären ej dessförinnan

fått uppbära betalning; dock gälle ej i intecknad fastighet förmånsrätt

till ränta, som upplupit före den dag, offentliga stämningen

gafs, för längre tid än tre år. År för fordran, hvarom nu sagdt är,

ränta ej utfäst och viss betalningstid ej heller bestämd; varde ändå

ränta till fem för hundrade om året derå beräknad från den dag, den

offentliga stämningen utfärdad blef.

4 mom. För fordran, som eljest ej förfallen vore, må utdelning

eller qvittning i konkurs ske: skall ränta ej gäldas före förfallodagen;

beräknas utdelningen å det belopp, som efter en räntefot af fem för

hundrade om året utgör sådan fordrans värde den dag, då offentliga

stämningen gafs, eller, der fordran utgår fullt eller med förmånsrätt,

den dag, som för utdelning bestämd är, om betalning desförinnan ej

fått uppbäras.

*

Denna lag skall icke blifva gällande i de konkursmål, som göras

anhängiga före utgången af år 1883.

Detta sitt beslut får Riksdagen härmed hos Eders Kongl. Maj:t

tillkännagifva.

Med undersåtlig vördnad:

o. s. v.

Stockholm den 28 April 1883.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.